Skrivet av: Sudden | 2011/09/21

Om hjältar och likställda

Jag kämpar på med Google Chrome, det går bra. Jag har fått datorn  att ”komma ihåg mig” –  men fråga mig inte hur. Upptäckte även att Explorer i återgivningen av ett blogginlägg klippte av några långa textrader i ett citat som  jag haft en hel del problem med att klistra in. Tyckte att jag inte skulle behöva skriva om texten för hand.  Nu lyckades jag få det OK – men fråga mig inte hur. På min dator ser det nu bra ut – men på era? Att kunna det digitala är inte allom förunnat:

Hur spontana skall blogginlägg vara? Jag vet ju att efter ett tag brukar man vid all skriven kommunikation ibland ångra sig. Så att säga. Och judar och järnvägar skall man vara försiktig med att skriva om, det vet jag. Kanske också om ”jältar”. Men jag dristar mig ändå att nu skriva om några av våra svenska hjältar. Järnvägen kommer i en senare inlägg; var bara lugn/orolig!

Jag såg att prins Carl Philip nyligen avtäckt en byst av Folke Bernadotte vid Dragongården (antar jag; bortanför Tekniska museet).  Bonustitt för moderater här.  (Sten Nordin är för mig litet ungefär som Carl-Albert Anderson och  Albert Aronson var för min far. Inte att lita på; den falska rundnätta fryntligheten eller kanske snarare uppblåstheten, räven bakom örat o d.  Förlåt utvikningen.)

Folke Bernadotte var i min tidiga ungdom den store hjälten som räddade många från svältdöden i nazistiska läger i slutskedet av andra världskriget genom sina  ”Vita bussar”  under Röda Korsets flagg. Ett citat från prinsens tal:

Jag träffade en man som hade varit chaufför i en av de Vita bussarna. Han sa bland annat att ”utan Folke Bernadottes ledarskap och driftighet hade bussarna kanske aldrig kommit fram till sina mål”. Omkring 15 000 personer blev räddade från koncentrationslägren tack vare Folke Bernadotte och Vita Bussarna. Det är den största enskilda räddningsaktionen under andra världskriget. De personer som var med i filmen var oerhört tacksamma över vad Sverige och Folke Bernadotte med Vita bussarna hade gjort för dem. Personer som Folke Bernadotte har i hög grad bidragit till att vi svenskar har fått ett rykte om oss att vi månar om de människor i världen som har det svårt. Vi bör vara stolta och hedrade över detta och ha honom som en förebild. Jag är glad över att idag få avtäcka detta minnesmärke över Folke Bernadotte, och hoppas att det kommer påminna oss om hur mycket en enstaka person faktiskt kan göra för andra.

Folke B är nu annars sorgligt glömd medan Raoul Wallenberg har lyfts fram från olika håll. Det var ju nämligen så illa att Folke Bernadotte i FN:s tjänst som medlare i konflikten mellan invandrande judar och sedan länge bofasta araber helt simpelt blev mördad  i Jerusalem 1948 av kända judiska  gärningsmän. Inga konstigheter fanns att spekulera i, och därtill blev han dödad av dem som i dag på många håll ses som ”The good guys”. Avgjort ett aber. Medan Raoul Wallenberg troligen dog på något oklart sätt hos de slemma kommunisterna i Sovjet, en sak som den svenska regeringen kanske inte tyckte var så lätt att forska i. Många andra svenskar av enklare börd, sjömän bl a, försvann ju också i Sovjet under och strax efter kriget och allt tålde nog inte heller att synas i sömmarna. Men minnet av just Raoul W fick support av världsvant verserade släktingar och av grupper som har en annan och ibland självcentrerad syn på historien vilket resulterat i ett synnerligen  dominerande minnesmärke  i centrala Stockholm.

Folke Bernadotte var en ledande person inom den svenska scoutrörelsen där jag  för 60 år sedan en kort tid var med som vargunge och scout. Kanske det är därför jag minns honom och hur stor han ansågs vara; pampig begravning m m. Här en film från jordfästningen i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Tills nyligen fanns dock bara en byst i Uppsala, men nu har en tillkommit i Stockholm.  Här Uppsala-bysten:

Ja, hur skall vår historia skildras? Och hur gör man – skall man bry sig om dem som måhända inte lider värst? Detta dilemma berörs i Wikipediartikeln om de vita bussarna.

Jag tipsade nyligen om att Svenska Dagbladet skulle i numret för söndagen 18 september ha en artikel om inför 50-årsminnet av FN-chefen Dag Hammarskjölds död i ett flyghaveri i N’dola i dåvarande Nord-Rhodesia för 50 år sedan. Även om man inte är SvD-prenumerant kan man dock finna mycket på tidningens webbplats genom att sajtinternt söka på exempelvis ”Hammarskjöld”. Bl a finns bildspel av hur  flott Transairs DC-6B ”Albertina” SE-BDY var inuti.

Jag har inte kollat chatten eller ev andra kommentarer. SvD-journalisten hade haft en fråga inne på SFF forum om radiokommunikationen vid Transairs Kongo-insats och jag forskade litet och fick även klart för mig vad han egentligen mer konkret var ute efter. Jag googlade och jag rekommenderar dessa minnen från en f d Transairanställd Kjell Peterzén som bl a nämner de speciella radiokommunkationsbehoven vid den sista flygningen. Dessa radio-detaljer tas dock inte upp i SvD-artikeln och var nog ganska ovidkommande. (Men FN-folket hade sekreterare och en krypteringsapparat med ombord och hade på begäran fått en kompetent radiotelegrafist med ombord.) Peterzéns minnen är i övrigt intressanta för de mer nyfikna av oss – tror jag.

SvD-artikeln är journalistiskt skriven.  En mer rak belysning av hela ”Kongo-krisen” och även den aktuella kraschen ges här av ”Chefsingenjören”. Vad han kan, denna skribent! Vad gick inte Flygvapnet miste om! Som så ofta är ju även kommentarerna givande och ger mycket om alla rykten som fortfarande är vid liv.

Jag kommer att tänka på att Albertinas olycklige pilot var en f d A 21-pilot från F 6.  Det var även min farbror Bengt som omkom med sin A 21 utanför Norrköping redan ganska precis på dagen 10 år för N’Dola. Kanske de varit kompisar även om Hallonquist var ca 5 år yngre. Å andra sidan lär min farbror född 1921 ha försenats ett år ”i FV-karriären” genom att ha haft problem med TBC.  Nå, ett 60-årsminne för mig personligen. Minns dödsbudet ”precis”. Usch!

Chefsingenjören har även skrivit om Mustang-kraschen i Reno. Tillsammans med kommentarerna är det hela som vanligt av hög klass. Vad kan inte ett trasigt trimroder ställa till med. Det kan ju ha varit orsaken; hade tydligen hänt förr. Usch för roderfladder och liknande fenomen.

Chefsingenjören skriver även om om jätteplan och kommer då bl a in på vår vän Villehad Forssman som även jag skrivit om på min blog (och Günther Sollinger har skrivit en hel bok) .

Den kände uppvisningspiloten m m Björn Löwgren har avlidit vilket ”Borneo” nämner på sin blogg och Fredric Lagerquist har även haft detta uppe tidigare. Namnet Björn Löwgren var sedan  länge väl bekant för mig men personen kände jag inte alls. Här är en text som Fredric länkade till som visar bilder med Björn L på.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Between the two, Folke Bernadotte and Dag Hammarskjöld I remember the death of Dag Hammarskjöld better. The reason for this may be that I, in those days, were involved in Charter in Sweden and Denmark and that TSA was one of our competitors.

    A large numbers of rumours circulated after the tragic crash. I suppose most of them were nothing but rumours although a grain of truth may be hidden in each of them.

    I spotted a book just recently covering this crash, the title of which is ‘Who killed Dag Hammarskjöld’ and written by Susan Williams.

    http://www.bbc.co.uk/news/magazine-14913456 and http://www.amazon.com/Who-Killed-Hammarskjold-Susan-Williams/dp/184904158X and http://english.osu.edu/people/person.cfm?ID=253

    I have ordered the book but shave not received it. It will be exciting to read what the book may reveal.

    I was at Bromma Flygplats on September 28th, 1961when the remains of Dag Hammarskjöld arrived. There was a very moving ceremony, one I will never forget before the coffins were brough into Hangar III. See also ‘Bromma flygplats by Michael Sanz page 186 – 187.

    Erik.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Chefsingenjören länkar till flera Youtube-klipp kring hur Sverige reagerade och jag fick för mig att även mottagningen på Bromma var med. Men nu hittar jag inte bilderna. Det var många kistor. Finns kanske någon annanstans. Kanske det var stillbilden på http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-teorier-om-kraschen_6478016.svd

    Så minns jag också en kamrat som tyckte det var alltför mycket ståhej kring det hela. Säkert förekom det ”en tyst minut” vid något tillfälle då trafiken på gatorna stannade upp, och taxichaufförer steg ur bilen och stod i givakt och dylikt. Går nog att googla fram något.

    Jag har skannat en sida ur Ett år i luften där man ser Pan Am-planet eskorterat av FV-plan.

    Hammarskjöld var ju en ganska speciell personlighet. På gott och ont. Kanske SVT-filmen på http://svtplay.se/v/2532895/dokumentarfilm/fredens_pris_-_hammarskjold_i_kongo_del_1 (och del 2) kan vara av intresse.

    Min yngste son ensamvandrar (nå med hunden Nallo) f n mellan Nikkaluokta och Abisko. Jag kollade igår på kartan hur det ser ut där för honom och fann då en led kallad ”Hammarskjöldleden”.

    Sudden

    Gilla

  3. Tack för hjältarna. Som vanligt intressant läsning.

    Nu ser jag med spänning fram emot hjärnvägsfunderingarna. Jag tillhörde ju själv Det Bevingade Hjulets Folk, eller som vi internt sa : ”Det Behjublade Vinglets Folk”.på den tid SJ var SJ ”Hela Folkets Järnväg” Alltså under 60-, 70-, och 80- talen.

    Den Gamle Emigranten, även Vikarierande Stationsmästare i Morgongåva sommaren 1969.

    Gilla

    • Hej Sven!

      Det kommer nog något. Jag samlar/snavar över stoff som vanligt, bl a genom att snurra runt på webben. Problemet är att kombinera allt detta till något som hänger ihop något så när.

      Morgongåva är ett vackert namn som jag därför minns men jag har dock aldrig varit där. Jag kom att tänka på slåttermaskinen hos Söderlunds i Klockareboda på Gräsö på 40-talet som kom från Morgongåva som jag minns. Och mycket riktigt, lantbruksmaskiner tillverkades på orten en gång ser jag på Wikipedia. Hur det är där nu vet jag inte, jag läste inte så noga, men det fanns i alla fall en livsmedelsaffär.

      En slåttermaskin:

      Den förklarande texten: ”Vesterås Maskiner, Morgongåva.
      Kommer från Nyköpingstrakten. Renvoeringen har gjorts av Benny till bruksskick dvs. att den går att använda igen. Styrplattan på själva kniven vid kul-fästet till vevstaken har nytillverkats. Även vevstaken är nygjord.”

      Sudden

      Gilla

  4. Hej Sudden,

    På min tid hette företaget som tillverkade jordbruksmaskiner och även skogsbruksmaskiner vill jag minnas, Aktiv Fischer, men jag ser på internet att
    1969 köptes verkstadsföretaget Aktiv Fischer i Morgongåva av Personinvest.

    Det var naturligtvis den största järnvägskunden i Må – som järnvägsförkortningen av namnet är. Både vagnslaster för hela maskiner och il och expressgods för reservdelar.

    Sven

    Gilla

  5. Hej Sven!

    Jag gissar att slåttermaskinen då för över 60 år sedan var bemålad med ett vackert litet emblem, kanske visande en morgonsol lysande över en nejd med åkerfält.

    På senare tid har de gamla fabrikslokalerna använts till annat, bl a har där funnits lager för en stor bokdistributör. När jag tidigare var med i en bokklubb läste jag ”Morgongåva” på varje betalningsavi. Jag vill därmed påstå att ortsnamnet är väl känt. Det intressanta är väl varför orten heter som den heter. Jag tror att den också måste ha svårt att leva upp till romantiken i namnet. Ett ortsnamn som exempelvis Heby låter då ”ärligare”. Här blir det minsann inte roligare än så!

    Se exempelvis http://sv.wikipedia.org/wiki/Wester%C3%A5smaskiner om man vill forska vidare.

    Gratulationer till den som kan hänga med i köp-och-sälj-turerna som beskrivs i http://sv.wikipedia.org/wiki/Seelig_AB .

    Sudden

    Gilla

  6. Så här säger Wikipedia om namnet på orten Morgongåva: ”Ortnamnet – äldst känt som namn på ett torp från 1667 som innehöll ordet ”morgongåva”. Anledningen till att torpet hette så är inte helt klarlagt[3], men enligt vissa skall namnvalet handla om ett triangeldrama. Under 1600 talet hade brukspatronen i Molnebo, strax utanför Morgongåva ett förhållande med en av sina pigor. Hon blev gravid och patron var rädd att hans fru skulle få reda på förhållandet. Han ”köpte” en av drängarna som skulle sörja för flickan och det kommande barnet och när pigan och drängen gifte sig fick de ett torp som bröllopspresent, ”morgongåva”, därav namnet.”

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: