Skrivet av: Sudden | 2011/09/25

Mer om tåg och spårvagnar

Här kommer litet mer jag samlat på mig om spårvagnar och tåg.

I det senaste inlägget skrev jag att de nya spårvagnarna i Stockholm är ”brokiga”. Det är så att de är olika målade och för övrigt fortfarande är inhyrda från olika håll. Det finns bl a en som är svart medan en annan är i stort sett vit och bemålad av reklam för Svenska Dagbladet som man ser på denna video. Det är alltså inget kamouflage anpassat för vintern! (Man hade förresten visst problem på Djurgården med det vanliga grova grus som ströddes ut mot halka. Framfarten blev knagglig och farten måste begränsas.)

I en debattartikel som framhöll spårvagens fördelar hette det att ”Nya spårvägsnät kan till stor del byggas på bullerdämpande gräsbanor, vilket är positivt för stadsmiljön”. Jag har (på bild) sett ett sådant banavsnitt i Göteborg, och en fördel är väl att man då tydligt inser att här skall man inte köra sin bil. Ett problem jag hade med bilkörning i Göteborg var att förstå  när jag skulle köra där det var spår och när jag inte skulle det.

Jag kom apropå ”grönt” också att tänka på sången ”Sakta vi gå genom stan”. Här har en spårvagnsnostalgisk film , inklusive vänstertrafik, olika SL-busstyper och t o m en gul Värmdö-buss som skymtar hastigt i början, ljudsatts med Monica Zetterlunds kända inspelning:

Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen
sakta en tur genom stan

På Västerbron i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom

…….

Nå, här är det är ju inte precis någon ljum sommarnatt, utan det biter nog ordentligt i kinderna. Men snö fanns det på den tiden. Och Mustanger alltså! Notera rattkälken, en riktig ”bob” i trä och stål (”plattjärn”)! Även kvinnans päls och benkläder m m. Mycket väcker minnen. Tänk vad man frös om fingrar och tår när man var liten och var ute och lekte på vintern. Sämre kläder och kroppsdelarnas litenhet antagligen. Och när man satt still som här när en snäll mamma drog.

Jag råkade på TV se ett inslag att Transportstyrelsen var orolig för olycksutvecklingen på järnvägarna. Man redovisar numera olyckor med påkörda personer, inklusive de fall där det handlar om självmord. Man har vad jag vet inte tidigare velat visa dessa siffror. De är verkligen skrämmande många fall och utgör en mycket stor andel av påkörningsolyckorna. Men även de ”rena” olyckorna är många som man ser här (döda och skadade):

Statistik finns i Trafikverkets årsredovisning för 2010 här. Man har även börjat uppskatta antalet självmord bland dödsolyckorna på vägarna, och det är en betydligt mindre andel. 2010, enda året med statistik, var det 20 st av omkring 300 omkomna totalt. Vägtrafikolyckorna var för övrigt ovanligt få detta år, det ser sämre ut för i år.

TV -inslaget (4 minuter in i programmet; finns kvar endast till kväll 25/9)  exemplifierar med en olycka i Stenungssund där två tonårsflickor som skulle korsa järnvägen blev dödade. Transportstyrelsen riktade kritik mot att Trafikverket inte bedrev säkerhetsarbetet ”på allvar” vad gällde plankorsningar. Det handlade inte bara om brist på pengar även om Trafikverket i programinslaget framhöll att man sökte ta bort plankorsningar ”allt vad de kunde”. Men här hade man inte gjort en snabbare passage av spåret möjlig för fotgängare, förbättrat sikten eller varningsanordningarna trots att tågens tillåtna hastighet hade ökat från 40 till hela 110 km/h. SHK har en mycket omfångsrik rapport om olyckan där man bl a analyserar  fotgängarövergången i fråga och även hela ”passageproblemet”. Det är skrämmande hur lång tid det kan ta att komma över spåret. SHK sammanfattar något kryptiskt:

Bakomliggande orsaker till att olyckan inträffade var att det inte hade gjorts
någon riskanalys av hur förändringen av anläggningen påverkade andra faktorer
såsom ändrade förhållanden vid plankorsningar. Hade en vidare riskanalys
genomförts hade det eventuellt kunnat uppmärksammas att befintligt skydd vid
plankorsningar behöver förändras och anpassas till de nya förutsättningarna.

Trafikverkets säkerhetsstyrningssystem har inte förmått att fånga upp att det
fanns systematiska brister i översynen av plankorsningar.

Jag kommer att tänka på hur en bekant verksam inom en förening för människor med psykiska problem berättade om hur svårt det var att få upp ett staket mot järnvägen vid ett psykiatriskt behandlingshem beläget nära järnvägen hemmavid. Vem skulle betala?

Sudden

P S. Apropå den nya spårvägen i Stockholms innerstad, Spårväg City, erinrade jag mig att en tidigare granne skrivit en insändare i DN om den bristande handikappvänligheten. Jag lyckades nu hitta den i min skickat-mapp. Det skall kanske sägas att denne min gode vän är S-politiskt verksam, medan  Spårvagnsgeneralen Wennerholm är moderat. Den senare inser väl att skall man få något byggt, det må gälla trafikanläggningar eller byggnader,  måste man köra över andra och ”ha ett fritt förhållande till sanningen” (säger man förskönande). Så mycket har dragits i långbänk de två-tre sista decennierna att det nu börjar krisa på många håll.

Här kan man läsa mer om ”stationsvärdarna” och ett illustrerat inlägg i en tidigare mycket aktiv cykel- och kollektivtrafik-politikers blogg (innerstadsbo förstås). Observera också konduktörens uniform med ett mössmärke som verkar påminna om gamla SS, Stockholms Spårvägar!

Ja, vad är sanning. Man jobbar hur som helst på SL med att bygga om hållplatssplattformar så att de passar både spårvagnarna och bussarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: