Skrivet av: Sudden | 2011/09/28

Dessa fantastiska män och kvinnor som vet vad man kan göra med en vinge – både ute och inne

Genom SFF forum eller Facebook eller var det var,  hade jag fått veta att den 24-25 september var det SM i inomhusfriflyg med en litet populariserande introduktion på lördagen för intresserade. Jag tog mig därför till Sätrahallen i sydvästra Stockholm. Trakter nära där jag bott som barn, fast då var här orörd natur. Jag studerade noga Eniros karta men åkte ändå ordentligt vill. Hallens storlek gjorde att ”nålen” på kartan för hallens adress låg så långt från den väg jag kört att jag bedömde att jag kört för långt när jag var framme vid en jättestor idrottshall. En större hall har jag nog aldrig sett men ändå trodde jag att jag måste ha kommit till fel hall så jag började leta runt litet. Jag hade varken karta eller GPS, bara min minnesbild i huvudet. Här en interiörbild, av rätt hall:

Man har alltså en rundgående löparbana. Notera doseringen i kurvan.

Jag hade gott om tid och jag hade ändå tänkt åka och kolla omgivningen och kända platser från min barndom och tonåren. Jag tog mig ned till ett bad vid Mälaren, men tyckte att så här såg ju inte barndomens Mälarhöjdsbad ut som jag mindes det. Hade man tagit bort kraftledningen över till Fågelön och planat ut marken ordentligt? Nå, frånvaron av kraftledningen gjorde att en vingsegelsurfare kunde göra sina repor längs stranden. Det blåste rätt friskt och jag fick bl a se några hopp men vad svårt det var att få bra bilder.

Kungshatt-”minnesmärket” (invid ”Nissero”, mer att läsa finns här) finns en bit till höger om bilden. Senare koll hos Eniro visade att Sätrabadet (även Sätraängsbadet, Sätrastrandsbadet) där jag var ligger ca 2 kilometer sydväst om Mälarhöjdsbadet. Så här föga inbjudande ser Sätrabadet ut vintertid. ”Brrr!”

Tillbaka till inomhusflyg-evenemanget. Här på bilden nedan pågår den informerande delen där olika slag av inomhusflygmodeller framförs och i förgrunden betraktar Mats Johansson (MJD Models) det hela. Man demonstrerade bl a hur hur man får en modell som riskerar flyga fast i hallens tak på ”andra tankar” med hjälp av en ballong (notera linan man ser under ballongen med vilken denna bringas i kontakt med modellen). Det finns många typer av modeller, från mycket ”flimsiga” sådana klädda med ytterst tunn plastfolie som rör sig långsamt till mindre men ändå mycket lätta gummimotormodeller eller handkastade glidare.

Jag har numera insett att jag alltid konstruerat för tungt eller ”saknat snits”. Inomhusmodeller har jag aldrig prövat på.

Här kan man se en samling modeller, de flesta skalamodeller, inte med alla detaljer, men man förstår vilken förebilden är. Vilka fantastiska skapelser konstruktörerna prövat genom tiderna! Det finns några extremt optimerade ”flygetyg” också och man kan läsa mer om ett sådant bygge här. Notera delarnas vikt. Byggaren har fått ta till en 70 milligrams ballast för att inte underskrida klassens minimivikt på 3,0 gram!

Här ser vi nu en samling modeller som domarna granskar (personerna har jag ofta sett men jag känner tyvärr ej namnen). Någonstans kan man läsa om de regler vad avser vikt m m för de olika klasser (Mini Stick, F1L, peanut, pistage och vad de heter) som gäller för tävlingar:

Här ser vi två modellflygare. Inge Ahlin träffade jag första gången 1955 på Ålleberg under en kurs  i radiostyrning (här två sidor ur mitt fotoalbum, ett och två) och Lars Tolksam har jag mött inom SFF och vid de årliga flyglitteraturträffarna på Malmen där han är en av anordnarna:

En skoj modell var Georg Törnkvists ornithopter (f d SAS, Ljungbyhed ca 1943) som fungerade på ett ovanligt sätt. Hela den främre vingen vickar som en helhet (och inte som vanligt att vänster och höger vinge slår upp-ned i takt). Den bakre vingen rör sig genom luftströmingen från den främre enligt vad som sägs i bildtexten till denna bild som är bättre än min bild här nedan.  Det blev en liten diskussion om hur det kom sig att den egentligen flög. En fågelvinge ger lyftkraft genom vingens nedåtgående slag men här är ju rörelsen lika uppåt och nedåt liksom ”vingprofilen”, en i bak rörlig plastfolie:

Georg  hade också en modell av ett racerplan Wittman V-Witt i en amerikansk klass Formula V (ofta/alltid VW-motor), konstruerad av den kände amerikanske racerflygaren/byggaren Steve Wittman. Tar man en titt på N3259 på webben ser man att modellen är ganska ”fritt formad” (nosen, vingspetsarna). Pilot är här nedan fru Törnkvist:

En annan av Georgs modeller var en Deperdussin. Den har i nosen en liten elektrisk motor och detta gör det möjligt att få tyngdpunken rätt. Den korta nosen och långa bakkroppen gör  ju annars typen ”ganska omöjlig” som gummimotormodell sa Georg T. Här nedan är en fullskale-Deperdussin. Piloten är här dock inte fru Törnkvist:

Fler modeller syns här nedan. Närmast ses Andrea Hartsteins Lacey LC-10 och där bakom Henrik Tisells BA 4B:

Fler och bättre bilder av inomhusmodeller finns här (i sajtens galleri), en sajt som Andrea H sköter.

Sudden, som ändå ibland lyckats fast med andras konstruktioner

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: