Skrivet av: Sudden | 2011/10/08

En Stinson i taket, Wentzels, modellmotorer

För ett tag sedan var jag inne i den stora staden och tittade in genom hobbyaffären Wentzels skyltfönster i Gallerian. I taket hängde den stora modell av en silverfärgad Stinson Reliant som ”alltid har hängt i taket” hos Wentzels, i alla fall på Apelbergsgtan 48 när jag först började besöka affären på tidigt 50-tal. Man skulle egentligen vilja ha en bild av modellen. När man talar med bekanta om Wentzels kommer ”alla” ihåg modellen.

Wentzels sajt innehåller en historik och man kan också göra en virtuell titt i affären, men Stinson-modellen sitter nog i ett hörn och är ej med. Apropå historia så ser vi i min blogg pappa Sven Wentzel själv i slutet av 30-talet.

Nu har jag fått en bild av modellen av Kjell Bergqvist, som besökte affären nyligen. Kjell har en bra kamera och är det trångt inomhus kan en stor bildvinkel behövas så modellens kropp ser därför litet bred ut:

Jag funderade på att beskära bilden men mahogny-motorseglaren är så fin att det är synd att ta bort den. Modellen hade nyligen tvättats och jag saknar faktisk litet av ”patinan”. Jag minns att aluminiumfärg var svår att få fin. (Den måste egentligen sprutas. Jag hade en s k ”flitspruta” och minns hur hela mitt rum en gång blev belagt med rött damm efter en modellsprutmålning med cellulosafärg. Min mor var olycklig.) Kjell skrev: En anställd berättade att de för inte så länge sedan tagit ner modellen för rengöring. Inne i förarkabinen finns en lapp med modellens historia. Den har aldrig flygit. En ”miljonär” köpte byggsatsen på 40-talet i USA. Han byggde inte modellen själv. Han lade ut byggjobbet. Senare sålde han modellen till Wentzels. Efter ett antal år ville han köpa tillbaka den, men det fick han inte. 

Det sitter i nosen en encylindrig modellmotor, en Brown Junior skulle jag tro. En tiokubiksmotor, med tändstift. Man ser brytar-anordningen just bakom propellern i bilden nedan som jag stulit. Bryttidpunkten kunde justeras som man kan se på den första sajten nedan:

Det blev förstås ganska tungt med tändspole och batteri. I början av 40-talet ”uppfanns” så glödstiftet. Här är några lästips om modellmotorer:

http://www.craftsmanshipmuseum.com/BrownJr.htm En biografi över Bill Brown, med många bilder bl a av hur en Brown Junior såg ut ”inuti”. Dråpliga händelser när man försökte få kolsyrepatron-motorer att fungera.
http://cmac.synthasite.com/model-engines-1.php  Endast 2 sidor, men med fina bilder av Brown Junior och den första lyckade dieseln, Dyno från Schweiz. Man får också se de komponenter som behövdes för en tändstiftsmotor.
http://www.svensktmodellflyg.se/beginner_engine.asp Pedagogiskt på svenska om olika slag av motorer
http://modelenginenews.org/gallery/index.html Ett omfångsrikt bildgalleri med fantastiska och tidiga motorer
http://modelenginenews.org/cardfile/deller.html En ingående beskrivning av en en-kubiks tändstiftsmotor från 1938
http://www.animatedengines.com/co2.shtml Animerade bilder av en kolsyremotors funktionssätt
http://www.isk.kth.se/~mb00uljo/Sida/index.html Här skall några KTH-teknologer välja motortyp för en liten ”reklamzeppelinare” och olika typers för- och nackdelar analyseras.

Jag funderade över registreringen NC18183 men den säger mig inte så mycket. Denna registrering har använts på en Monocoupe 90A men den Monocoupe som så olyckligt finns i svensk flyghistoria var NX19421. I USA återanvänds registreringar.

Jag kallar planet för Stinson Reliant. Det fanns andra benämningar för måsvingade Reliant som SR-6, SR-7 o s v.  Jag noterar att modellen saknar markeringar av klaffar, men sådana fanns på 30-tals-Reliant. Fast kanske inte på de allra första? Även benämningen V-77 förekom för de som tillverkades för militären (?) Stinson-företaget gick under kriget upp i Vultee och senare i Piper (Piper Apache är baserad på ett Stinson-projekt). Här och här kan man läsa om typen. Det var en ganska påkostad maskin, stor och stark. En interiör. Flott! Sidrutorna var nedvevningsbara, som på en bil. Planet kom att användas av Royal Navy i Storbritannien och av de tre plan som kommit till Sverige kom två (-BFP och -BZP) därifrån i början på 50-talet. SE-CLN var byggd 1938 i USA och registrerad där. SE-BZP fanns kvar som luftvärdig på svenskt register till 2006, alltså i över 50 år. De sista åren hörde den dock hemma i England enligt Fredric Lagerquist. Det finns relativt många bilder av planet, här ett exempel och här ett annat.

Just SE-BZP var uppe på SFF forum för drygt 10 år sedan. Nedan det avslutande inlägget i tråden:

Här är ytterligare ett inlägg.

Eddie Stinson hade en storasyster Katherine som också var flygpionjär. De hade indianska rötter, cherokee-stammen, vilket återspeglas i företagets emblem:

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Thanks for a very interesting article on engines for model aircraft and the Stinson aeroplanes.

    This goes back into pre-historic days when I still worked for SAS at Bromma. I was into model aircraft in a small way and a flight engineer I knew quite well promised to buy me a small model aircraft engine on his next trip to New York. He did, I got it, I bought the fuel and a propeller, and spent endless hours trying to get it going. The only result was that the engine kicked back. Each time the propeller gave me a good slap over the fingers. I decided that, while I still had ten useful fingers, I would mount an old wheel from a toy car I had had as a small boy to the engine, replacing the propeller. With my bicycle upside down I cranked the back wheel up to a tremendous speed and the connected the wheel from the toy car to the bicycle tyre. That worked and the engine started. It was never fitted to a model aircraft as I got too many complaints from my mother and neighbours about the noise I caused.

    Your Stinson story brought back fond memories from about the same time. I spent a lot of money flying the aircraft that the ABA Flygklubb, as it was called in those days, offered its members . At the end of this era we got a Stinson which, after having spent a lot of time in the Piper Cubs, was pure luxury. It has been mention in the Svenskt Flyghistoriskt Forum:

    http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=3287

    My friend and I used this Stinson, SE-BCC, especially for weekends in places where they had an airport that could take us. She was a lovely aircraft to fly and is still one of my favourites.

    Thinks Erik who’s fingers have healed remarkably well.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Det finns en trevlig bok om ”SAS Flygklubb 60 år” (1946-2006) av Joakim Schlegel och Örjan Fredriksson, varur jag skannat fyra sidor.

    Sudden

    Gilla

  3. Hej Lars,

    Yes, there she is. Isn’t she a beauty? I must get hold of a copy of the book you have taken these pages from. Thanks for the scans and the tip.

    Erik.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: