Skrivet av: Sudden | 2011/10/24

Bromma, nödlandare, P C Jersild-minnen, Kungliga Bibliotekets arkiv

En läsare av min blogg,  Hans A,  har besökt tidningsarkivläserummet på Kungliga Biblioteket vid Humlegården in Stockholm, och passade då på att med sin mobiltelefon fotografera delar av några tidningssidor i microfiche-form. Här nedan är en sådan bild som jag redigerat med Photoshop där  jag har äntligen kom på hur jag kan ”räta upp” bilder. (Jag behärskade konsten på min äldre Photoshop men på den nya ”hittade jag inte knappen”. Som något så klokt formulerade sig hos Chefsingenjören:  Det stora problemet är inte fler knappar utan att varje knapp inte alltid har samma funktion. Ibland gömmer sig funktioner långt ner i ett menyträd istället för att det finns en knapp, brytare eller vred för det. Originalbilden är härJag har nog slarvat bort en del skärpa.):

Det handlar om en visning på Bromma av strandade allierade krigsflygplan söndagen 10 december 1944. Man började förstå att kriget led mot sitt slut och det kunde vara bra att manifestera var de svenska sympatierna låg som Michael Sanz skriver i sin Bromma-bok. Intäkterna gick tydligen till julgåvor till inkallade, den s k ”Fältjulklappen”. (Här en film kring ”Fältjulklappen 1943”. Lägg märke till kronprinsessan Louises tyska brytning vilken förvånade mig. Hon kom ju tidigt att leva i England.) Notera även hur man tog sig mot flygplatsen med SS olika förorts-spårvagnslinjer.

Den USAAF Flygande Fästning B-17G, (3)37596, ”Mirandy”, som  man ser i Sanz bok visade sig efter litet forskning (Widfeldt/Wegmanns ”Nödlandning; finns även litet på webben) ha nödlandat i Sjöbo 25 augusti samma år efter en räd mot Peenemünde. Den hade flugits till Bromma, kanske via Västerås där många sådana nödlandade plan samlades upp. Efter kriget flögs många till England, bl a även denna individ.

Kanske Hans A  fastnade för denna tidningsartikel genom att Hans Ostelius nämns. Av min bloggstatistik att döma har nämligen många webbsökt på hans namn de senaste dagarna. Vid  detta evenemang var han speaker vari ingick att efterlysa alla bortkomna barn – eller kanske snarare föräldrar. (Själv missade jag återigen starten av ”Minnenas television” med Ingrid Bergman och Hans Ostelius m fl men det finns en chans till kl 20.00 25 oktober i SVT24.)

Här är en notis som Hans A fotograferade av. Många oförklarliga fenomen upplevde folk och rykten uppstod när så mycket måste hållas hemligt och det fanns reella hot. Jag minns diffust att  jag själv som parvel var rädd för vissa saker som hade med krig och beredskap att göra som jag hörde talas om, vilka de nu var. Här nedan ytterligare en notis, om en nödlandning (eller var det en flykt/desertering; varför sägs föraren ha varit fransman?), även den från 10 december -44. Tänk att journalisten kunde veta varför piloten manövrerade vid landningen som han gjorde! Men det finns  alltid de som anser sig veta varför piloten gjorde som de gjorde i en svår situation:

Här har tydligen blixten gått av och det har blivit en reflex trots att Hans A har fotograferat snett mot microficheskärmen. Händelsen beskrivs så här i Widfeldt/Wegmanns ”Nödlandning”. Så här ser det ut i en tysk (?) webbplats. Det var förstås en gång mycket känsligt om det handlade om en ”ren nödlandning/vilseflygning”, en ”flykt” eller en ”desertering”. Den tyska sajten går försiktigt förbi detta spörsmål. Man noterar också hur svårt det är med platsangivelser. Jag tror de  tre texterna alla ger olika platsnamn. (Hur en nödlandad tysk Bestmann ter sig kan man se här hos Fredric Lagerquist. Landstället är dock inte infällbart som man kan tro. Själv brukar jag förresten säga landningsställ men puristerna säger att det heter landställ. Kanske det är en generationsfråga. Jag ser att Jersild skriver ”landningsställ” i texten jag länkar till längre ned.)

Man får alltså fotografera av microfiche-sidorna (utan blixt) men det går även att kopiera dem till papper i en speciell kopiator. Ganska bökigt tyckte jag och det kostar några kronor. En egen kamera gör det hela så mycket effektivare om man inte har krav på hög kvalitet; den är ju ändå redan ”från början” ibland mycket dålig. Jag besökte läsesalen två gånger för drygt 5 år sedan för att forska (min enda riktiga flyghistoriska forskning i arkiv!). Detta resulterade i litet underlag till en norsk/holländsk flyghistoriker, Rob Mulder, av vilken jag fick hans bok om Junkersplan i Skandinavien som tack. Alldeles för mycket. Nå, jag hade även rättat några fel i SFF Kronologi om norska insatser i att flyga Kristiania-Stockholm 1920 som han påpekat.

Här är tre av mina resultat om denna tävling och annat:  ett, två och tre, alla via bibliotekets kopiator och sedan skanning hemma. Det hände mycket på flygfronten sommaren 1920 i Sverige. Det var exempelvis då Sparmann och Perini kom hit, delvis (?) sponsrade av DN. Några andra notiser som inte har med flyg att göra var så tidstypiska att jag plåtade av dem, här och här. Man kan ju säga att det har med rötterna till andra världskriget att göra.

När jag besökte KB:s tidningsarkiv-läsesal i november 2005 visades krigspropagandaaffischer ur Jan Myrdals samlingar (som donerats till KB). Ljuset var erbarmligt liksom min fotokonst. Här nedan ses en propagandaaffisch från (Vichy-)Frankrike. Ett ”korståg mot bolsjevikerna” gick väl hem där. Det visas också att förutom Frankrike  deltar minsann flera andra länder som Norge, Finland, Danmark, Belgien, Spanien, Italien m fl:

Här nedan en affisch om de allierades hemska bombningar (prodezze=bedrifter!) som drabbar italienska barn. Den flygintresserade ser att flygplantypen dock är tysk, en Junkers Ju 88:

Åter till Bromma! Författaren P C Jersild, född 1935, växte upp i Norra Ängby två kilometer sydväst om fältet. I självbiografiska böcker som exempelvis ”Fem hjärtan i en tändsticksask” har han berört sitt intresse för  flyg. Flygplanen kom ju ofta rätt lågt över den lilla villan: ”…Hela planet är apelsinfärgat och på undersidan står något med svarta jättebokstäver. Det skall dröja ännu något år innan jag kan läsa att det står SWEDEN.”  Efter kriget blir planen aluminiumblanka noterar han

Hans äldre bror bygger en gummimotormodell av en Stinson Reliant (en typ jag nyligen skrivit om på bloggen) och Jersild beskriver ingående hur ett sådant bygge går till. Men broderns modell av en färggrann Boeing P-26 gjorde ändå ett större intryck med dess gula vingar och blå kropp, den vita stjärnan med den röda pricken, hjulkåporna m m:  ”Detta lilla smäckra jaktplan byggt i balsa av min bror är min första skönhetsupplevelse. Naturligtvis vill jag komma åt planet och leka med det. Men det är utom räckhåll. Jag får nöja mig med att smyga ut i trapphuset och lysa på det med ficklampan. Det känns så konstigt i kroppen, jag har aldrig känt något liknande. Jag vill på en gång gråta och skratta. Hjärtat känns som en ballong färdig att slita sig ur sina förtöjningar och stiga till väders. Det isar i ryggen och ilar i grenen, vaderna pirrar som vid svindel och fötterna är tunga och loja som när man står i vatten.”

Bild från Wikipedia. Jag har alltid trott att den blå färgen var mörkare.

I en av sina första romaner, ”Prins Valiant och Konsum”, har han berättat hur barnen tar sig in på flygplatsen trots taggtråd, staket och vakter, och leker i två nödlandade Flygande fästningar som står där. Jag har dristat mig att utan Bonniers välsignelse lägga ut de sidor som handlar om detta. Vi har väl alla liknande minnen av förbjudet låtsaslekande. Någon som minns varningsropet ”Hets!” som i ”Hets grabbar, gubben kommer!” Det var länge sedan jag hörde det. Finns det kvar?

Det förekom mycket trafik på Bromma av utländska kurirplan o d. Några mindre haverier inträffade och några ombyggda Liberatator (i fraktversionen C-87) stod enligt Sanz kvar ett tag innan de skrotades. Så förekom ”underrättelseverksamhet” av mer eller mindre laglig art. Militär personal från de krigförande sidorna kom varandra åtminstone fysiskt nära, se exempelvis Sanz bok.

Sudden,

som just börjat läsa om ”Prins Valiant och Konsum”. Jag minns från min första läsning av boken för länge sedan att jag då inte fattade vad den egentligen handlade om. Berättelser skrivna i dialogform brukar jag ha svårt att hänga med i. Titeln ”Prins Valiant och Konsum” uttrycker så bra tillvarons motpoler – våra drömmar och fantasier gentemot det vardagligt gråtrista. Färgfulla serieteckningar mot genomblöta wellpappkartonger bakom butiken. P C Jersild har gärna uppehållit sig i detta spänningsfält i sitt skrivande. Om ”Prins Valiant” är okänd, se då http://en.wikipedia.org/wiki/Prince_Valiant. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: