Skrivet av: Sudden | 2011/10/28

Dagens ”on dits” samt hittat i datorn

(Ett P S. berörande Gåsefjärden tillagt 30 oktober)

Chefsingenjören har ett inlägg kring 30-årsminnet av Gåsefjärdshändelsen där han länkar  bl a till två ”ytterlighetståndpunkter” som nyligen framförts i SvD resp. Newsmill och för  in några insiktsfulla tankar om att vi skall försöka se på händelserna  med litet distans. Det har ju nu ändå gått 30 år. Inlägget har den talande titeln ”Efterklokhet”. Sedan håller jag inte helt med honom att allmänheten skulle ha glömt det hela. Det finns i alla fall fortfarande gamla militärer, diplomater, opinionsbildare och journalister som ältar händelsen. Chefsingenjören länkar även till Blekinge museums bildsamling från händelsen.

En gång som liten läste jag  ”en romantiserad skildring av vårt kommande krig”; tid ca 1902. Ryska trupper landsteg på Upplandskusten och ryckte fram mot Uppsala. Jag tyckte (i 11-årsåldern)  den var bra, men tyvärr har jag den ej kvar (fick låna den från ”husets herre” i vår grannfamilj).  Omslaget gick i grönt och det fanns vackra illustrationer. Kanske det var denna bok av Erik Drake d v s Nils Hydén. (Annonsen finns ej kvar, någon har köpt boken. Gissa vem! I annonstexten kunde läsas: .Med vapen i hand. Romantiserad skildring från vårt kommande krig av Erik Drake. Stockholm 1902. Inbunden. Vackert dekorerat grönt band med ryggtext i guldsnitt. Rikt illustrerad av Pelle Malmborg. 880 sidor. Förlagets dekorerade och illustrerade klotband. – Kriget var mot Ryssland, vi vann förstås, fast med lite hjälp, bl.a. av svenskamerikanska trupper.Obs! Omslaget med mindre fläck!)

Nedan fi:s ballong-krigare (från Wikipedia):

Moderaterna vill helt naturligt ändra vår uppfattning om landets politiska historia de senaste hundra åren som ett led i strävandet att ses som ett statsbärande parti. Då behöver man skaffa sig en hedersam historia och det går helt visst att kritiskt granska hur landets politiska historia lärs ut i dag och diskutera vad som egentligen hände samt så förbättra (ingen ironi!) den. Meningarna är ju delade – liksom om Gåsefjärden. En konservativ politiker, amiral Arvid Lindman, har då kommit i förgrunden. Jag minns från skoltiden att det verkade konstigt att som han vara ”amiral i reserven”, men går man till Wikipedia får detta sin förklaring. Han verkar ha varit en pragmatisk och resonabel person (se Stockhomskällan och sök så på Lindman för ett exempel) och  säkert en god förhandlare och därmed ha kommit att stå bakom många goda  kompromissbeslut som förstås dock inte var helt i linje med vad partiet ville. Han innehade långa tider höga styrelseposter i förvaltning och näringsliv.

Arvid Lindman omkom 9 december 1936 vid en flygolycka vid starten i mycket dimmigt väder från Croydon i London med en DC-2 PH-AKL ”Lijster” (Trasten) från KLM. En annan av de omkomna var Juan de la Cierva, autogirons fader samt en ytterligare svensk, Charles Dickson. Som Wikipedia skriver: The KLM DC-2 started its takeoff along the white line but after about 200 yd (183 m) veered off the line to the left and on becoming airborne headed south towards rising ground instead of in the normal westerly direction.[6][7][8] After flying over the southern boundary of the airport, the aircraft hit the chimney of a house on Hillcrest Road, Purley, then crashed into an empty house on the opposite side of the street.[6] The aircraft, the house and an adjoining house (also empty at the time) were destroyed in the crash and ensuing fire.[6] 14 of the passengers and crew were killed in the crash; the one surviving passenger found at the accident site later died at Purley Hospital, the flight attendant and radio operator also survived.[1][6][8] Two of the passengers who died were Admiral Arvid Lindman, a former Prime Minister of Sweden, and Juan de la Cierva, the inventor of the Autogyro.[6][8]

Sikten var bara omkring 50 meter och man startade ”blint” med hjälp av en vit linje på gräset, ett normalt förfarande som använts i ca 5 år på Croydon. Bilden nedan visar Croydons kontrolltorn på sent 30-tal och är lånad från ”Bomberguys” videoklipp om De Havilland DH.91 Albatross. Videoklippet är fint och musiken fin likaså, men de passar inte  riktigt ihop.

I korrespondens med en f d kollega har jag haft anledning att leta efter dokument från jobbet i min dator. Jag har nämligen genom åren skannat mycket för att ha till hands när jag skriver mina memoarer. Fast det blir nog inga sådana skrivna utan bara brottsycken. Här kommer några lustigheter.

Någon gång i slutet på 70-talet (?) blev det modernt på våra arbetsplatser med s k ”personalutveckling”. Vi skulle bli mer effektiva, vara beredda på omställningar m m, överge invanda mönster och förstelnad organisation m m. Konsulter tjänade pengar på mer eller mindre seriösa kurser och kampanjer. Några företag lyckades ”lyfta” genom sådana kampanjer, åtminstone för en kortare tid och blev berömda för det, som exempelvis SAS under Jan Carlzons ledning.

Jag minns den första presentationen av dessa idéer för oss på en avdelning i Televerket Radio. Man trodde inte sina öron att sådana förändringar var möjliga. Och på en fråga från åhörarna svarade talaren, från personalavdelningen, ”detta är bara början”. Jag trodde honom inte men han fick rätt…

En konsult sa att vi bland många andra egenskaper skulle vara professionella och så skrev hon ”proffessionella” på den vita tavlan! Vidare skulle vi vara påhittiga, öppna för förändringar, d v s vara beredda på törnar, ja att förlora jobbet, men vara glada ändå.  Vi skulle ”tänka positivt” och ”kompetensutveckla oss”. Här en reaktion på all snömos:

Här två sanningar som nog gäller i de flesta sammanhang:

Hos tecknaren Hans Lindström hittar man ibland ironiserande bilder om arbetslivet och de attityder som där omhuldas. (Jag är nu lycklig pensionär; blev fri redan vid 60.) Robert Nyberg är då mer tydligt ”politisk” i sin syn på på arbetslivet. Berglins (Jan och Maria) är också bra och kan avnjutas i bl a SvD. Exempel på satiriska bilder, båda historiska och aktuella kan beskådas i Satirarkivet . Där finner man bl a Mats Erik Molander, signaturen mem, som bl a illustrerade radioprogrammet i programtidningen Röster i Radio där jag kan tänka mig att denna presentation om ett samhällsdiskuterande program förekom. Men mannens djupa insikt är allmängiltig :

En gubbe/tant som står rakt upp och ned i högra halvan av bilden och mycket allvarligt säger något var en vanlig bildkomposition för mem som även medverkade i Blandaren, där ”nonsenshumorn”  i slutet av 50-talet kunde se ut så här..

Sudden

P S. Jag ser tidigt 30 oktober att i DN har Peter Wolodarski en signerad ledare  där Torbjörns Fälldins agerande vid Gåsefjärdshändelsen hyllas. Wolodarski tar upp Fälldins berömda ord ”Håll gränsen!”. Jag har själv aldrig fått riktigt klart för mig när dessa ord egentligen yttrades. Nu ger Wolodarski ytterligare en version av situationen när orden yttrades. Det var inga sovjetiska örlogsmän  som verkade ha för avsikt att kränka svenskt territorialvatten som Marinen trott sig ha observerat och som föranledde Fälldins ord utan det var tyska handelsfartyg i normal oskyldig framfart!

Annonser

Responses

  1. Märkligt att Wolodarski skriver
    ”Mycket talar för att U 137 genomförde en medveten kränkning av svenskt territorium”
    Den gamle U137 bemannad med mycket undermåligt utbildad besättning deltog i militära övningar mitt emellan Karlskrona och polska kusten.
    De fick problem med instrumenten och hamnade efter en viss tid i Blekinge skärgård.
    Där körde de i hög hastighet i övervattenläge med bullrande dieselmotorer så att många av skärgårdsbefolkningen inte kunde sova.
    Till sist svängde de till vänster och hamnade inne på en grund fjärd där det inte gick att dyka, Gåsefjärden.(Om de trodde att de befann sig vid Polen låg öppet hav på vänster sida)
    De gick på grund och lyckades inte ta sig loss trots max kraft med dieselmotorerna gång på gång.
    Många timmar gick fram till morgon, då en fiskare blev förvånad och ringde svenska militären. Denna hade svårt för att tro fiskaren, men gick med på att kolla.
    När NATO fick veta om händelsen meddelade de den svenska militären att Sovjet verkade spana efter U137vid Bornholm.
    Om Sovjet hade vetat skulle de nästan kunnat dra loss U137 under de många nattimmarna, men de letade vid Bornholm.
    Men Wolodarski tror att detta allt var avsiktligt??
    Hur kan han komma till den slutsatsen?

    Gilla

  2. Hej Kristjan!

    Det verkar ju dock vara som den vedertagna uppfattningen f n är att det handlade om ett medvetet inträngande i vårt vatten, så Wolodarskis ståndpunkt är ju inte så konstig. Att han sedan vill hylla Fälldins ”landsfader-takter” kan väl ses som en hygglighet.

    Mycket har skrivits och tyckts. Man kan bara beklaga att Marinen inte klarade av sin roll – vilken den nu var. Några måste snacka bort de misstag och tillkortakommanden som kom i dagen eller skylla på andras fel. Själv tycker jag Chefsingenjören i sin blogg tar upp viktiga aspekter: Att man måste tänka på tidsandan (”folk var rädda för ryssen”) och det obehagliga i att här satt ”alltför många” inblandade med fingret på avtryckaren. En del gick fel men tänk om något gått verkligt fel. Man ryser!

    Vi kände ju till så mycken annan sovjetisk ”hotfull nyfikenhet” (som Chefsingenjören ger exempel på) men som inte var så dramatisk. Då är ju ubåtar mer intresseväckande, hemska saker i dunkla djup som man inte kan se. Freud skulle nog ha haft en del att säga.

    Sudden

    Gilla

    • Hej, Sudden!
      Jag talar i första hand om Wolodarskis omdöme i detta speciella fall.
      Han skriver ofta bra ”ledare” men ibland dåliga.
      Alla de fakta jag räknat upp, utom besättningens undermåliga utbildning, var i tidigt skede kända för den svenska militären.
      Enligt Sovjet hade U137 tappat navigationsinstrument då de fastnade i danska fiskenät vid Bornholm. Allt detta är känt i dag. Ändå talar Wolodarski om avsikt.

      Man skulle kunna säga att de svenska reaktionerna på U137 händelsen är en skamfläck för svenska medier, politiker och den svenska militären, men någon skulle kanske säga att det inte var någon skam.
      Att vi endast är en liten nation och att fast det inte passar med vår självbild, då kan man inte kräva av oss att vi klarar sådana situationer.
      U137 händelsen borde vara en stor erfarenhetsskatt att lära sig av om hur medier, politiker och myndigheter reagerar i dag.
      Men den skatten verkar dåligt utnyttjad.

      Kristján

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: