Skrivet av: Sudden | 2011/11/15

Stockholmiana, annan nostalgi och trafikregler

I morse läste jag på text-TV att många av landets övergångsställen är ”farliga”. Eller ”inte håller måttet”. Tja, för några år sedan konstaterades litet överraskande att olyckor med påkörda fotgängare ökat sedan ”spelreglerna” mellan fotgängare och bilister ändrats så att fotgängaren fått företräde. Och att det paradoxalt nog var säkrare att korsa en gata på andra ställen än på övergångsstället, eller hur man nu sa.

Jag kommer då att minnas en arbetskamrat och en diskussion om hur övergångsställen markerades. Jag hävdade att en ”herr-Gårman-skylt” var nödvändig medan min vän hävdade att det räckte med markeringar på vägbanan. Mina invändingar om ”snö på vägbanan då?” tog han inte på allvar, skåning som han är. Han är mycket kunnig i mycket, och naturligtvis hade han rätt som vanligt.

Tidigare i dag fann jag nämligen genom googling att ett övergångsställe definieras av Vägverket som ”en del av en väg som är avsedd att användas av gående för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med vägmarkering eller vägmärke”.  ”Eller” skall nog tolkas som innefattande fallet ”båda”, alltså ett s k ”inclusive orHär nedan ett exempel från en mindre stad, kanske Grönköping, där jag förstår att man avstått från en skylt av estetiska och säkerhetsmässiga (!) skäl; man kan ju råka gå på en stolpe eftersom trottoaren är så smal. Det framgår att det är inte lätt att ens vid barmark se vägbanemarkeringen:

Även på denna bild tagen en tidig morgon sent i maj med lättande dimmor från Bergska sjön saknas ”herr Gårman”.

När jag tog mig en kort tur med bilen i dag hemmavid såg jag en ”brist på enhetlighet” i skyltningen eller så finns principer fördolda för mig. Jag googlade för att lära mig mer för det har ju på senare år kommit många nya slag av ”gator” och körfält m m. Bl a finns numera något som heter ”gångpassage” som kan vara markerad på olika sätt och där fotgängarna inte har sin vanliga företrädesrätt såvida inte passagen är markerad som ett övergångsställe (och då är ett övergångsställe med dess regler).

Jag minns hur jag för några år sedan förundrad betraktade en sådan passage i Ljungskile. En avsmalning av vägen och så några vackra pollare på var sida men inget gupp eller annan markering och jag minns jag grubblade över vad detta betydde rent trafikregelmässigt. Just ingenting, men jag befarar att fotgängare lätt betraktar en så markerad passage som ett övergångsställe med de rättigheter ett sådant ger. Men andra tycker tvärtom enligt  Wikipedia, man anser att övergångsställen ger en falsk säkerhet.  Tanken i sig är ju rimlig. Man vill genom ett farthinder ge en ”naturlig” fartsänkning och därigenom minska konflikterna mellan bilister och fotgängare och personskadorna vid en ev. olycka.

Det fanns mycket att läsa om hur man ordnar en bra trafikmiljö i tätorter och man inser att det tänkts och filosoferats ganska mycket och ibland har man kanske hamnat fel. Svårt att veta i förväg. Jag tror att dessa vällovliga arrangemang ofta gör att trafikreglerna blir mer komplicerade och otydliga vilket kan leda till att olyckorna blir fler, något vi i viss mån redan sett när det gäller ”vanliga” övergångsställen. Det är svåra avväganden, detta med regler och principer. Nedan ett exempel på vår alltmer komplicerade trafiktillvaro där avsikten väl måste vara  att cyklister skall hindras att köra på den stenlagda delen samt att cyklister skall ge korsande fotgängare företräde och att fotgängare inte skall tro att de sorglöst får gå på cykelbanan i sina penséer. Ordnung muss sein! Nå, när jag promenerat på kombinerade gång/cykelbanor har jag aldrig känt mig riktigt trygg:

En bekant från SFF forum tipsade i Facebook om en fin kortfilm av Göran Undén kring högertrafikomläggningen 3 september 1967, som den tedde sig i trafikkarusellen Slussen i Stockholm före, under och efter ”Dagen H”.  Det finns en kortare del 2 av filmen och som vanligt vid Youtube länkas till närliggande andra ämnen. För oss litet äldre är det roligt att påminnas om vilka bilar man hade då, såsom alla Opel Kapitän och Mercedes taxibilar. Med föraren skyddad mot rånförsök av mellanväggen bakom framsätena. Och de privata personbilarna, ofta i ljus färg verkar det som. Yttre backspeglar såg man inte alltid, och ofta hade man bara en (därtill på fel sida) tror jag. Och så panoramavindrutorna! (De fanns redan 1958 på europeiska bilar. Vår nästa Opel hade inte en sådan och den bilen kändes faktiskt som ett tråkigt ”nedköp”.) Jag såg bara en enda polis-Amazon samt en polis-Valiant som stannat på Essingeleden (ca 54 sekunder in i del 2).  Essingeleden fick full kapacitet först vid omläggningen efter att ha invigts året före. Sluss-karusellens trafik verkar ha varit starkare än i dag när vi har Centralbron och Klaratunneln.

Tanterna hade hatt och grabbarna cyklar med ”speedway-stuk” eller jänkar-högt (?) styre. Så får vi höra  ”profilerna” C-G Hammarlund och Lars Sköld (och Olof Palme). Ja denna natt var minnesvärd. Många hade samlats vid Slussen

Man får se Mustangspårvagnar en masse! Och en Büssingbuss. Jag såg förresten nyligen att de nya spårvagnarna skall återfå den klassiska blå färgen.

Det finns ännu kvar en fin blogg som den nyligen avlidne DN-journalisten Thorleif Hellbom skrev. Här finns en stor mängd Stockholmiana och annat intressant, exempelvis litet om Hellboms släkting Konsul kapten Fredrik Adelborg eller kring ungdomsvännen Gunnar Almgren (avsnittet ”Trubaduren”) som 1951 dödades av en flygplanpropeller på Bromma när han i sin iver försökte få en bättre bild av den ankommande kändisen ”Stålfarfar” än Aftonbladets fotograf.

En fin nostalgisajt verkar Klassikerfilm.se vara. Jag fann den i förmiddags och har inte kikat närmare.

SFF forum tipsades om detta videoklipp med en simulering av J 35 Draken. Det är numera nostalgi det också för en del personer. (En litet konstig adress, men både Explorer och Chrome klarade den)

Ekonomihistorikern  Jan Jörnmarks kända intresse för industrisamhällets ”skapande förstörelse” har resulterat i bilder från den nedlagda flygflottiljen F 9 på Säve. Är man van vid vanlig flyghistorisk läsning är det nyttigt att få läsa om en flygflottilj beskriven ur en vanlig värnpliktigs, ja t o m en s k ”malaj”, perspektiv.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej

    alltid spännande med stockholmia och nostalgi. Skall besöka dina länktips i kväll. Tänkte bara kommentera lite om trafik. Det som är påmålat som linjer och övergångsställen kan bli riktigt halt. Dock tycker jag att man bla på Götgatan har börjar ”rugga upp” dessa för att separera trafiken. Inte bekvämt men ger bättre grepp och så låter det. Ungefär som motorvägarna som har.

    I år är första gången jag har dubbdäck både på cykel och bil. Blir ett härligt grepp på cykeln men snittfarten sjunker med ca 5 km/h…..men enda valet om man vill cykla på vintern 🙂

    Hans

    Gilla

  2. Hej Lars et al,

    I agree with Hans that your blogs describing the ‘good old days’ are very interesting and, many times, amusing. I must be getting on in life because I remember very well ‘Dagen H’. The pessimists suggested that the Swedish population was going to be halved due to the frightening number of fatal road accidents that the change from driving on the left side of the road to the right would bring along. That was not so. I think that the road users, because of the change, took extra care not to cause an accident and to do the right thing.

    I worked in Denmark while Sweden still had left hand traffic. I had numerous and frequent reason to take my car over from Denmark to Sweden and back again. Each time I made such a crossing I told myself to be careful, to drive on the left (the right side) of the road when I landed in Sweden. Do we ever think like that today when going out for a drive? No, this has now been routine and we simply drive off. Sometimes even remembering to use the indicator showing that we are about to join the traffic.

    I read an article not so long ago suggesting that a large percentage of Brits are killed on the road in France and Belgium within a few kilometres from the ferry ports. Being perhaps late and tired they simply forget to drive on the right hand side of the road that last bit of the drive. And not a few of the cars are overloaded with drink that is far less expensive on the Continent.

    I Googled on Left hand traffic and found this:

    Though originally most traffic drove on the left worldwide, today about 66.1% of the world’s people live in right-hand traffic countries and 33.9% in left-hand traffic countries.

    I also noted from the film taken at Slussen that helmets for cyclists had not been invented.

    And, I worked at Bromma Airport that day when Gunnar Almgren was killed. My biggest worry was that the news were to be broadcast before I was able to get in contact with my mother to tell her that I was all right. Remember that there was no such thing as mobile telephones in those days. I had to go to the boss and ask for his permission to make a private phone call from his office. Arthur Strander was his name, more frequently called Sir Arthur behind his back by us lads.

    Erik.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: