Skrivet av: Sudden | 2011/12/10

Flygnytt, riksdagsmän och ”moral”

Det förra inlägget innehöll mycket att spinna vidare på, exempelvis problemen att få mobiltelefonen att fungera överallt där det förut fanns vanlig telefon. Håkan Juholt råkade i samma veva tycka till om mobiltelefonin och som vanligt hånades han. Men de allra flesta politiker måste man tolka så positivt som möjligt för att de inte skall verka litet vilsna eller okunniga. Inte ta alla vackra ord på fullt allvar. Debattsajten Newsmill innehåller som vanligt ofta intressanta men inte sällan även stolliga synpunkter och just nu finns en del om om mobiltelefoni, skrivet både av hedervärda riksdagsmän och vanliga skrivglada tyckare.

En av de hedervärda undrar varför man skall behöva kunna ringa där ingen bor. Och jag som trodde detta var vitsen med mobiltelefon! ”Varför skall telefonapparaten vara fastknuten i huset med ett snöre?” som en av televerkets mobilpionjärer retoriskt sa en gång. Den hedervärde verkar inte heller bry sig om det rörliga friluftslivet; om folk som vandrar i fjällen, plockar hjorton på avsides myrar eller seglar i farliga vatten och han verkar inte heller förstå ilskan man känner när man blir fråntagen något man haft ”så länge man kan minnas”, såsom en fungerande telefon (även vid strömavbrott) eller ett  trygghetslarm. En kommentator har en mycket fin förklaring till s k satellittelefoners brister medan han i en annan fråga hamnat litet snett tycker jag.

En gång fanns ett politiskt parti som månade om folket på landsbygden och säkert även deras telefoner men även annat. Vem minns sålunda inte ”Herr Eriksson i Bäckmora” med sina höga ideal. Hans namn är för evigt förknippat med TV-program som Per Oscarssons framträdande i Hylands hörna, Skäggprogrammen och TV-sändningen av Hasse och Tages ”Gula Hund” eller snarare med protester mot dessa program som han ansåg dekadenta. Bäckmora ligger förresten i Njutånger, ett talande namn i sammanhanget tycker jag.

Bilden är hämtad hos SVT Play, och är det är i dagarna snart 45 år sedan vi såg detta framträdande i Hylands hörna.

Mer historieskrivning finns hos Kapten Stofil, och hos Sveriges Radio kan man höra ett utdrag ur en riksdagsdebatt. (Gå till punkten ”Olof Palme om Per Oscarsson”. Den flygintresserade noterar förstås i förbifarten Transairs Curtiss SE-CFD i bakgrunden av bilden av arbetsmarknadsreportern Sven Jerstedt. Det var på den gamla goda tiden då ekonomi-rapportering skedde under rubriker som ”Jobbet” och av skribenter med erfarenhet av att jobba. Det arbetades i Erlanders och Palmes Sverige medan spekulation i värdepapper och börskurser var något man inte talade så mycket om. Det hette då inte ”ekonominytt” utan ”arbetsmarknadsnytt”. Idag går det väl tretton ekonomireportrar på dussinet.)

En riksdagsman sa om de strävsamma bygdemoralisterna bland sina kollegor: ”Om alla skulle få sina synpunkter beaktade, återstode sannolikt inget annat än testbilden och möjligen väderleksrapporten.” Han kom från Lidingö, men därmed inte sagt att det inte är värdefullt att riksdagsmännen med sin klokskap hämtas från hela vårt avlånga land. Man får ta de kostnader som blir följden såsom traktamenten och andra resekostnader, extra bostad m m. Som stockholmare vågar jag i varje fall inte tycka annorlunda…

Som flygintresserad gladdes jag åt denna text-TV-notis ”Flyget hett igen för folkvalda”:

När klimathotet toppade den politiska agendan 2009 valde många riksdagsledamöter bort flyget, men i dag flygs det som aldrig förr till och från riksdagsjobbet i Stockholm.

Av de 223 ledamöter som bor tillräckligt långt från huvudstaden  för att kunna välja mellan tåg och flyg, har 71 plockat ut årskort för flyg, visar TT:s granskning.

När klimatdebatten rasade som mest inför det globala klimattoppmötet i Köpenhamn var antalet bara 46. Ett årskort på flyget kostar omkring 100.000 kronor om året.

Här kan man läsa om några riksdagsmäns val mellan tåg och flyg. Reglerna är förstås inte solklara, men vilka regelverk är det. Även i övrigt har flygtrafiken ökat de senaste 12 månaderna.

Jag försökta förgäves ta reda på vad som gäller för riksdagsmännens årskort och vad järnvägens årskort kostar. De senare förefaller billigare än flygets där man kanske inte kommer undan ens med 100 000. Malmö Aviation och SJ har prislistor på webben men kanske Riksdagen har ”rabatt”. Där framgick hos Malmö Aviation hur mycket av kortets pris som gick till att hålla flygtrafiksystemet och flygplatser i ordning. Det jag tror mig veta om järnvägens motsvarande kostnader är att staten (d v s skattebetalarna) kraftigt subventionerar de olika tågoperatörerna som bara betalar en närmast symbolisk summa till Trafikverket, även om den visst höjdes härom året.

För 50 år sedan hette det att ”varje trafikslag skall bära sina egna kostnader”. Vilket förstås inte var lätt att räkna ut. Privatbilisterna tyckte de fick bära en alltför stor börda med både bensin- och bilskatt. Och hur mycket slet egentligen en lastbil på vägen? Det var en mycket svår fråga minns jag från den lastbilstidskrift ”Trailer” min lastbilsintresserade tonårige mellanson Ove läste på 80-talet. Vad lastbilar i dag betalar i fordonsskatt och s k vägavgift vet jag inte men frågan verkar svår, bl a när vi har så många utländska lastbilar. Eller utländska släp efter en svensk dragbil.

I medlemsbladet för ”Arlanda Flygmuseums vänner” läser jag att samlingens ägare, LFV, inte anser det vara dess uppgift att syssla med museiverksamhet och det är ju ingen nyhet. Tydligen finns tankar på en ny myndighet, Statens Trafikhistoriska Museer (STHM) som även skulle ta hand om järnvägs- och vägtrafikarvet. Vidare lutar det åt att luftfartssamlingarna flyttas till Skavsta; kalkylerande för ett museum där pågår.

Mitt intryck är att de ”rationella skälen” för en Skavsta-förläggning  är rätt svaga, och Arlanda-vännerna tycker förstås att det är synd att lämna Arlanda. Om samlingarna skall flyttas vore en central lokal i Stockholm bäst, exempelvis Lindarängen skriver bladets redaktör Jan Forsgren. Jag kan inte annat än hålla med.

Tekniska museet har dock lånat ut en del av sina flygsamlingar till Siljansnäs (Siljan Air Park Museum). Jag känner inte till hur länge utlåningen avses pågå.

Nå, ordnandet av ett flygmuseum är ingen ny fråga utan den firar snart 90-årsjubileum:

Det råder ingen brist på sparade  och även utställda äldre flygplan utan det finns många sevärda samlingar över hela landet,  men av ”riktiga” flygmuseer för allmänheten har vi bara Flygvapenmuseum i Linköping. Jag skulle vilja erinra om att mycket har byggts upp i Västerås av lokala intressen där, och jag tycker Västerås därför har mer som talar för sig än Skavsta. Flygteknisk utbildning finns t ex på båda ställena om jag är rätt underrättad. Men det kan ju vara en lokalfråga.

Flygande Veteraners SE-CFP ”Daisy” kommer enligt medlemsbladet som kom häromdagen, att i vinter vara harangerad i Västerås (och inte längre på Arlanda) och jag har för mig att Åke Janssons ES-AKE brukar övervintra där.

Nu får det räcka för i dag! Nevil Shute får vänta!

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: