Skrivet av: Sudden | 2012/02/25

Hänt sedan sist

Som jag antytt har jag haft svårt att ta mig samman. En bidragande orsak är möjligen att jag är ”förkyld med vissa influensaliknande syptom”. En vän mailade att han själv var hängig, och nog sov 14 timmar om dygnet. En bekant med vilken han samarbetat om hembygdsföreningens sajt var också utslagen, liksom en av våra mer kända bloggare, som dock gör framsteg med sin flygsimulator.

Så detta inlägg får bli vad det blir, spridda intryck och erfarenheter tills jag samlat mig att skriva något om tidig radiostyrning som företaget E.D:s stegrelä m m samt beskriva den ca 50 år gamla modell som hänger i en barnkammare. Vad som motstått tidens tand och vad som inte gjort det. Jag har tagit bilder men jag kan förargligt nog inte riktigt komma på hur radiostyrningen fungerade. En enkanals radio som erbjöd sidroder (vä/neut/hö), viss höjdroderfunktion (neut/upp) samt motorreglering hel-/halvgas kunde åstadkommas med rätt tryckande på en till/från-microswitch och jag verkar ha tagit hjälp av fjädrar här och där. Två stegreläer, från E.D och Graupner och några nu obegripliga modifikationer:

 

Den övre bilden är ca 5 år gammal (planet finns numera i en barnkammare). Redan på detta avstånd kan man se att jag inte dammat av planet. Det bör man göra innan man skall ta närbilder. Nytagna foton visar att gummibanden till stegreläerna  efter 50 år verkar vara i god kondition, medan det som ser ut som pepparkakssmulor är ”tejpbelagd skumgummilist”. Sytråden (original!) och fjädern hör till trottelreglaget.

Det hela fungerade faktiskt (vad jag minns) men det var bara en kväll vi flög planet från Hargevikens blanka vatten i Hargeviken söder om Askersund kring 1960-62. Dessa flottörer var ett sista ”ryck” i min ungdoms modellflygbana; jag hade fått annat att tänka på. Planet hade inte använts på ett par år när jag fick för mig att bygga ett par flottörer till det. Det ville trots höjdrodret inte lätta från vattnet. Det var nog den enda gång jag jobbat fort och målmedvetet och inte drömt mig bort, och jag hade inte kontrollerat motorns fastsättning vilket gjorde att efter några minuters flygning i den stilla kvällens aftonsol, lossnade motorn och föll ned i Vätterns klara vatten med ett plums.  Med hjälp av hopsnickrad vattenkikare kunde vi dagen efteråt efter ett par timmars sökande hitta och fiska upp motorn, en Webra 2,5 cc med en förgasartrottel någonstans ifrån och fastsatt med Plastic Padding (som sitter där ännu), från 3-4 meters djup.

Så jag samlar material för inlägg och har varit på två födelsedagskalas. Numera drar jag mig efter ett tag tillbaka och lägger mig någonstans. Det är för jobbigt att sitta nedklämd i en soffa eller fåtölj en längre stund och ingen lyssnar heller på mina visdomsord. Jag tittade dock på sonsonens IT-anläggning och fick en chock av hur min blogg tedde sig på båda de datorer han har. Hans far, min datakonsult därtill, förklarade at det kanske var något tillfälligt samt att han var van vid att WordPress-bloggar kan se konstiga ut. Jag bad några bekanta kolla och de hade inga problem och inte jag heller medan min konsult fortfarande hade problem. Så här såg det ut hos konsultens son:

Högerkolumnen saknas, liksom vinjettbilden. Bilderna hamnade till vänster i st f centrerat. Den vackra blå omgivningen saknades. Det såg mycket trist ut. Så här ska det se ut! Formatet heter Ocean Mist och används på över 310.000 bloggar och är det 12:e vanligaste hos WordPress. Mer om formatet här och här. Jag hoppas att det hos dig ser ut som det ska se ut! Häromdagen såg jag faktiskt här hemma en sida i denna ofullbordade form svischa förbi under bråkdelen av en sekund när jag loggade in.

Därtill har jag ägnat August Strindberg mitt intresse genom att ha lyssnat på uppläsningen ur ”Tjänstekvinnans son”, hela 18 avsnitt, det är han värd. Jag tog mig nu samman och läste en bok som hamnade i min bokhylla för kanske 40-50 år sedan i samband med att en mycket avlägsen släktings våning skulle tömmas:

Birger Mörner verkar ha varit en intressant person. Vem Sten Asklöf var vet jag inte men jag undrar om det inte var denne svenske astronom. Strindberg hade en stor spännvidd i sin nyfikenhet och var även intresserad av naturvetenskaperna, inte bara om kemi, konsten att göra guld eller upprätta en kväve-budget för en ko, utan astronomi var också av intresse. Det verkar nämligen som Asklöf noterat ovanligt mycket på de boksidor där Strindberg i ett brev till Mörner funderat över vad som kommer att hända med Fridtjof Nansens skepp ”Fram” som (avsiktligt) frusit fast i polarisen. Var kommer det att dyka upp igen? Han erinrar om hur det gick för ett fartyg Jeanette som krossats i polarisen utanför norra Sibirien och vars vrakrester efter ett par år återfanns långt bort på södra Grönland! Kanske kommer Nansens skepp att dyka upp i Sydpolen och därigenom bevisa att jorden inte är ett klot utan en torus (”äppelmunk”) menade Strindberg! En gammal god idé:

Här ser man vad Strindberg skrev till Mörner i saken (och en del annat). Strindberg hade en mycket prydlig handstil men jag har här inte visat något exempel härpå ur Mörners bok. Han lär ha bytt stil när han var anställd på Kungliga Biblioteket. Stilprov (senare stilen) finns i signaturen Curt Hults blogg här. Det finns ytterligare ett inlägg, Strindberg I. Hult är läsvärd.

Vidare har jag tagit mig samman och köpt en liten (3 dl) förpackning eko-mjölk till mina semlor. Jag gillade starkt kall mjölk i min barndom men med åren har det kommit en rädsla för att mjölken skall smaka dåligt och jag drickerdärför inte mjölk. Men semlor måste ha varm mjölk förstås. (Jag har även svårt för välling och det tog lång tid att lära sig klara av whisky; en kräkreflex ligger nära.) Alla nymodigheter som exempelvis ”eko” är jag förstås misstänksam inför. Att den var rätt dyr kan förklaras med att förpackningen var liten. Jag försökte googla mig fram till vad olika slags mjölk kostar liksom hur förpackningen skall sopsorteras. Det var förvansvärt svårt; det handlade mest om vad vad bönderna får (jag letade efter Ulf Peder Olrogs vistext ”ett öre mer mjölken”) eller om priserna i Finland. Men till sist fick jag fram en prislista. Många olika varianter och förpackningar finns det, och jag förstår nu varför det inte finns någon för just mig passande förpackning i min närbutik. Det finns så många andra behov. Enkelt var det heller inte förr som man kan se på Sam Stadeners bild (Wikipedia):

Notera att det är en halvlitersförpackning. Dagens 3 dl förpackning ser ut så här:

Att få reda på hur förpackningen skulle avfallsorteras var inte lätt. Den såg mer plastig ut än en vanlig mjölkkartong, men det fanns någon kryptisk klassificering på kartongen  som tydde på att den ändå gick som pappförpackning (dominerande material). Det slog mig att den diffusa informationen kan bero på att olika regler gäller i olika kommuner.

Jag hajade till när jag häromdagen läste att SJ avser sluta att trafikera sträckan Malmö-Göteborg med persontrafik. Det måste ju vara en av landets viktigaste förbindelser tänkte jag i min okunskap, mellan landets två näst största städer, och på sådana skulle kanske t o m nya snabbspår vore motiverade har järnvägsvännerna hävdat. Mer noggrann läsning visade dock att det fanns goda skäl att lägga ned. Förbindelsen är helt enkelt inte lönsam och då betalar tågoperatörerna ändå inte vad bansystemet kostar att hålla i stånd. Det finns konkurrens från diverse ”mjölktåg” (pendeltågskomfort) som landsting och den danska statsjärnvägen driver samt en motorväg.  När spricker järnvägsbubblan?

Jag blev också förvånad över Chefsingenjörens rapport om att ett amerikanskt projekt för ett nytt mobiltelefonsystem inte kunde införas i föreslaget skick eftersom man kommit underfund med att det skulle störa en stor del av GPS-användningen. Man blir först förvånad att mobilnätförespråkarna kunnat göra en sådan ”tavla”; problem undersöker man ju helst i förväg innan man går ut officiellt. Intressanta kommentarer, bl a om tjuvarna som satte upp en störsändare vid tjuvgömman som dock därigenom upptäcktes lättare när några GPS-användare och polisen misstänkte att det var något lurt när deras mottagare inte fungerade.

Men det är ofta svårt att avgöra vad som går och vad som inte går. En sändaramatör kan sända helt legalt med hög effekt för det går bra på de flesta ställen. Men om han råkar bo så att en granne blir störd får han som god granne sluta sända eller störskydda grannens TV/ljudanläggning. Flygbolag och sjukhus förbjuder helt simpelt användning av mobiltelefon, därigenom påminnande oss om att man använder störningskänslig utrustning men att det är för dyrt för dem att skaffa ordentliga grejor. Frekvensförvaltningar i grannländer blir osams. Det skall gå att vi kör så här säger norrmännen utan att vi stör svensk trafik. Nej, säger svenskarna. Och vice versa.

Slutligen, många och även jag blev förvånad över den nya prinsessans namn, Estelle (”stjärnan”), som ändock bars av kungens gudmor och inte bör vara okänt för kungahuskunniga.

Det närmaste jag kom i flygväg var Good-Year-racern ”Estrellita” (”den lilla stjärnan”) som Clifford ”Kip” Mone erövrade en 6:e-plats med i Cleveland 1949. Mone flög Thunderbolt under kriget, och N44163 ”Estrellita” hade  en vinge av samma eleganta form.

Det sentimentala musikstycket Estrellita av Manuel Ponce  bygger på mexikansk folkmusik och blev mycket populärt.

Sudden

Annonser

Responses

  1. I och för sig helt ovidkommande, men kan jag anta att herr Sundin tog en paus i sin kaffepaus när han fotade radiostryrningsenheten. Den ser nämligen ut att ligga på en halvt urdrucken kaffemugg och i övre högra hörnet av fotot synes en kaka med en rejäl bit uppäten.

    As Ever

    Gilla

  2. Hej Sven!

    Det är mycket man skall tänka på när man skall ta en bild. När det gällde detta modellplan blev det flera bilder innan jag blev något så när nöjd, och det står fortfarande på köksbordet. Man vet inte alltid i förväg vilka detaljer man vill visa. Ofta blir det så att en viktig detalj inte framträder tydligt gentemot annat. Och så skall man göra rent ordentligt. Och ha skärpan rätt. O s v.

    En mugg med en kall kaffeslatt står nästan alltid på köksbordet bredvid datorn, ett bord som tenderar allt mer att bli en upplagsplats. Muggen var nog bra för att fixera objektet i rätt läge. Kakan har jag undrat över, det kan möjligen vara en Hönö-kaka. Medicin-grejor står framme, och man förstår att bilden är tagen en måndag förmiddag då veckans mediciner skall laddas upp. (Leif G W Persson skriver i sina memoarer att han en gång blev så irriterad på alla sina mediciner och slutade med dem, men det var inte bra det heller. Jag har själv lekt med tanken. Det är så många burkar med ”hämmare” och ”sänkare” att det är närmast självklart att jag inte orkar något. Ju.)

    Med åren blir allt fler saker liggande på lägenhetens horisontala ytor. Jag minns fortfarande röjningen av den lägenhet där ”Den Strindberg jag känt” fanns. En äldre mycket avlägsen släkting hade avlidit och det låg saker överallt på bänkar, stolar o d i rummen.

    Kanske det börjar bli dags att byta köksduk och inte bara vrida den runda duken ytterligare ett kvarts varv.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: