Våren, hälsan och elektromagnetisk kompatibilitet

Ett litet tillägg gjort 10 mars i första stycket för att ge en helhetsbild.

Nu är jag hemma igen sedan ett par dagar efter en hastigt påkommen kontroll på sjukhus av hur det stod till med mitt hjärta. (Jag hade i augusti 2006 en lättare hjärtinfarkt och på hösten 2010 konstaterades att jag hade förmaksflimmer, så jag har anledning att kolla hjärtat då och då.) Jag hade känt mig allt sämre och sämre de senaste månaderna och så såg min husläkare dåliga mätvärden vid ett blodprov och ”sydde bums in mig”. Det visade sig att de mediciner jag tagit var olämpliga för mig och man har nu helt tagit bort (”satt ut” som medicinare säger; vi andra sätter bara ut barn i skogen) den mycket vanliga blodtryckssänkande medicin som det hela började med ca 2003. Då befanns jag nämligen ha högt blodtryck men med tiden sjönk det och de sista månaderna var det alltför lågt. Ytterligare ändringar har gjorts. En medicin som tillkom i november hade olämpliga biverkningar och togs bort även fast den gav den önskvärda effekt den skulle. Allt var väl inte medicinernas fel och tillkortakommanden, min kropp och mitt levnadssätt har ju också ändrats

Så det kan bli! Trots att jag besökt flera läkare för att få ”a second opinion” vilket lär vara klokt. Vilket dock inte gav något.

Nu får vi hoppas det går bra. Jag känner mig i alla fall mycket piggare än för 10 dagar sedan.

Handens närsjukhus var en faktiskt en trevlig plats. Kanske skriver jag ett inlägg om den och andra upplevelser av vår flexibla sjukvård:

Våren är på gång. Vängsö-fältet är vårmjukt redan, så här skrevs det 2 mars: Vängsö stängt för all trafik såväl flygtrafik som att köra bil på flygfältet. Det verkar vara en ovanligt tidig tjällossning på gång. Det är nästan omöjligt att gå på fältet till och med. Styrelsen vädjar till alla att respektera detta. Det vore synd att köra sönder fältet så att vi får skador som försenar en tidig säsongstart. Några dagar senare släppte man litet på stängningen; nattkylan medger viss användning. Men ej bilkörning.

Och det blir i år inget segelflygläger i Ottsjö vecka 11 och 12! Inställt för första gången sedan starten 1961. Det verkar som isen är för tunn längs stranden och väderprognosen är högst ogynnsam.

På biblioteket i går läste jag i tidningen Ny Teknik att flygets radionavigering och kommunikation vid Trollhättan-Vänersborgs flygplats störts av några stora elektroniska reklamskyltar. Problemet är löst nu enligt vad Elsäkerhetsverket säger på sin webbplats. Elsäkerhetsverket svarar för att s k elektromagnetisk kompabilitet (EMC) råder i riket mellan olika slag av elektronik (även om PTS och Teracom tar hand om ”rena radiostörnningar”). Här förbjöd man nu användning tills skyltarna ändrades så att den störande utstrålningen flyttades till andra frekvenser som inte störde flygets frekvenser och förhoppningsvis inte andras heller.

På den gamla goda tiden fanns en hel del statlig provning av elsäkerhet (exempelvis S-märkning) och annat. Numera låter man tillverkarna ”garantera” att deras produkter fyller de normer som finns. CE-märkning är ett exempel.

Televerket mätte störande strålning från olika slag av radioutrustningar men även annat. Jag fann en text i televerkets tidning TELE nr 2/1975  i mina hyllor där den energiske störningsmätningsspecialisten hoppas på en utvidgning av den 1972 år införda obligatoriska radiostörningsprovningen, som omfattade bl a motorfordon. Tänk så många störande halvledarbaserade prylar som tillkommit sedan dess och jag undrar hur normerna är utformade i dag. Alla digitala system med sina klockfrekvenser, all reglerelektronik. Som en kommentar i Ny Teknik säger: Totalt sett har störningsdimman i och omkring bebodda platser ökat enormt det senaste decenniet. Elsäkerhetsverket gör marknadskontroller och ålägger försäljningsförbud varje vecka, men det är ju en fis i rymden mot allt som väller in, och det är vi konsumenter som handlar. CE-märken är knappt värda klisterlappen, i de fall det är CE i sin originala betydelse, eller om det är China Export.

Här är den ganska speciella mätbyggnaden, ”Prärievagnen” kallad som fanns på parkeringsplatsen för Televerkets huvudkontor i Farsta. Den kunde nog skymtas från Nynäsvägen men finns inte längre kvar:

På bilden här nedan mäts en TV-mottagares störande utstrålning. Mottagare inte bara tar emot, de strålar även på diverse frekvenser vilket är svårt att undvika. Kanske  finns någon elektronikkonstruktör bland läsarna som kan berätta om hur svårt det kan vara med signaler som tar konstiga vägar eller smiter ut:

Mätantennen är den horisontella ”pinnen” några meter upp på masten vid bortre relingen bakom mottagaren. Fråga inte mig om de vertikala ”rören” direkt bakom mottagaren.

En gång störde motorfordonens tändstift och järnvägens luftledningar och mycket annat radiomottagningen av mellan- och långvåg. De högre frekvenserna för FM-radio, TV, mobiltelefon störs i mindre grad av sådant. Digitala system har därtill ofta en raffinerad modulering och kodning som inte störs så lätt som en ”helnaken” analog signal, t ex en kortvågssignal, som ju dessutom kan vara mycket svag. En sändaramatör i min närhet har fått bekymmer ser jag på hans blogg (HF=kortvåg):

Beware of plasma tv´s! They are intruders on our HF bands! My neighbour is the lucky owner of a 50″ plasma hd tv. This tv makes it impossible for me to use the hf bands. I have tried different antennas. A big antenna makes the situation even more worse than illustrated in the video clip above. I have read that it is almost impossible to cure this situation. I will not bother to tell my friendly neighbour. I am sure of that he then will throw away his tv. For sure, it is more important that he can use his tv than I can use my ham radio station. It is the manucturers of these bad designad plasma tv´s to blame.

I nästa blogginlägg är han dock redan på gång att undersöka en lösning som får mig att försöka minnas hur elektromagnetisk strålning är beskaffad egentligen. Hur fungerar egentligen den grej han testar?

Ja, nu har jag skrivit om något helt annat än jag planerat sedan länge och samlat stoff för. Så mycket att uppgiften har kommit att kännas nästan oöverstiglig. Det är då enklare att improvisera litet. Och så blev det ändå en del oväntad televerksnostalgi. Men Galloping Ghost är inte glömd!

Avslutningsvis en bild som Farstabor kan fundera på var den är tagen och begrunda hur där ser ut i dag:

En snygg jänkare tycker jag, men jag är inte helt säker på vad det kan vara för någon trots troget läsande  av Nostalgia.

Ett lästips om något helt annat; bilder från Europa (och Japan) tiden omedelbart efter världskriget.

Sudden