Skrivet av: Sudden | 2012/03/22

Kebnekaise och annan norrländsk ”vildmark”

Jag ville kolla hos friluftsfolket, alltså fjällvandrare och liknande om vad det norska Herculesplanets krasch mot Kebnekaisebergets västsida betytt och kommer att betyda för  dem. Men jag fann inte så mycket (nå, här dock en lång tråd ). Fjällstationen förefaller kunna köra som vanligt och besökarna röra sig i omgivningarna som vanligt. En annan sak är  förstås ev. skador på  miljön, såsom föroreningar av vattendrag och mark som kan bli följden av haveriet.

Om själva haveriet har mycket skrivits. Många spekulationer och motstridiga uppgifter finns, naturligt när vi har även en främmande försvarsmakt involverad. I sinom tid får vi väl veta varför det gick så illa.

Här finns en redogörelse för sökandet efter flygplanet fram till den tidpunkt då Polisen och SHK tog över. Det känns först litet konstigt att det är Sjöfartsverket som svarar för detta, men så inser man ju att det är ändå på sjön det mest dramatiska  händer. Eller i alla fall skall ändå räddningstjänsten höra hemma någonstans. Inget lär ha stötts och blötts så mycket som var räddnings- och ambulanshelikoptrar skall höra hemma organisatoriskt.

Om en annan räddningsinsats kan man läsa här och här.

Själv har jag aldrig bestigit berget men i juli 1998 var jag på turiststationen tillsammans med sin son Ove och min särbo Åsa. Förhållandena tillät inte toppbestigning och min fysiska kondition hade ändå inte medgett en bestigning. Åsa hade varit uppe tidigare:

Här är vi på väg från Nikkaluokta mot STF:s fjällstation. Berget med den snöprydda ”kitteln” under toppen är Tuolpagorni. Ove deltog i en en-dags klätterkurs på detta berg. Vad gäller namnet på ”huvudberget” Kebnekaise (det finns andra stavningar liksom för Tuolpagorni) är namnets bakgrund litet oklar. Någon verkar ha förväxlat bergens namn en gång. Om detta upplyser Wikipedia .

Åsa dog för idag 11 år sedan minns jag när jag upptäcker dagens datum. Officiellt gäller den 23:e men hennes kropp var redan stel och kall när jag fann henne på golvet i sin hall. Kaffet i termosen var kallt också. Hon hade inte svarat i telefon och jag fruktade det värsta samtidigt som jag på väg i bilen till henne, intalade mig att det fanns nog ändå en ”naturlig förklaring”. Men denna gång hade faktiskt det värsta inträffat. Någon gång skall det väl göra det. Men den vandrarstav hon har i bilden, den står nu i min hall, bredvid min mountain-bike och den rullator som man på sjukhuset nyligen tyckte jag borde ha.

Det går verkligen utför! Men jag har i alla fall inte använt rullatorn sedan jag kom hem.

Det är först nu i samband med Hercules-haveriet som jag fått Kebnekaise-massivets form klar för mig, trots att jag så många gånger studerat Fjällkartan. Min bror och jag gick också runt massivet vid en vecklolång vandring redan 1984 och vi gick då från Tarfalastugann  upp längs nordsidan av berget ch så ned i Kuopervagge. Vid en rast såg jag där två järvar leka en bit bort.  Jag har kartan kvar:

Min Canon Dial var tyvärr definitivt ”sjuk” men här är en bild jag försökt bättra på:

På den tiden unnande man sig Bregott! ”Sportskorna” hade ännu inte fått sina svulstiga sulor. Jag gick i gummistövlar, van vid de jämtländska fjällen som man var.

I övrigt har jag läst Fredric Lagerquists senaste inlägg på sin blogg om hur svårt det är att flyga i Sverige med de myndigheter vi har. Intressant, även de senare mer analyserande kommentarerna. Fredrics text kommer mig att tänka på vad KSAK:s pressombudsman Yngve Norrvi skrev redan i ”Ett år i luften 1949” i denna årsbokseries första bok och första artikel betitlad ”Dom där flygpionjärerna”. Nu är pionjärtiden över, har flyget framtiden bakom sig? Likaså erinrar jag mig vad  Torgil Rosenberg skrev i SPAF-Horisont  på 60-talet.

Vidare har jag haft en mailväxling med en bloggbekant om hur man länge kan flyga ”svart” nära en flygplats med reguljär trafik och jag  försökte då ta reda på hur man får röra sig i det svenska luftrummet egentligen. Inte lätt!

Dyrt är det nog att flyga men liksom i USA, många svenska privatflygares förebild, blir det väl ett ordentligt liv den dag någon vilsen pilot i ett småplan kolliderar med ett trafikplan.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: