Skrivet av: Sudden | 2012/03/28

Elbow grease

(3 april 2012:Tillägg om modellen i första bilden .)

När jag en gång i min ungdom läste amerikanska och engelska modellflygtidningar nämndes i byggbeskrivningar att  i vissa skeden behövdes ”elbow grease”. Man behövde arbeta ihärdigt med sandpapperet för att få bort ”limloppor”, få longeronger och lister i liv med spant och spryglar, och för att forma vingens fram- och bakkantlister. Särskilt den senare kunde vara jobbig, även om man kunde köpa bakkantlist med ett triangulärt tvärsnitt.

Så här såg modellflygplan ut förr i tiden. Jag såg modellen på en utställning ”Flyget på Lidingö” 2004 och har noterat att det är ett hårdträ-bygge. Kanske det inte gäller hela skrovet. Senare ”forskning” visar att modellen heter ”Fridolf” och med den vann Rune ”Bananen” Andersson en regnig landskamp mot Finland i september 1943 på Skå-Edeby. Modellen är byggd i modern tid har jag läst någonstans men tyvärr vet jag inte av vem. Skall man gissa att det är den man ser i klädd form här? Ibland är modellflygplan nästan vackrast oklädda.

Så här kan det låta i en modern  bygganvisningWing: The 1/8 x 1 TE (bakkant) is manufactured (carved) from mediumhard sheet-balsa stock. Use a razor plane, sandpaper, and a great deal of elbow grease to create the cross-sectional taper from 1/8 inch at the wing’s  (bakkantlistens?) forward edge to 1/32 inch at its aft edge. Then cut the notches required to mate it with the rib.

Så här har P C Jersild beskrivit sin äldre brors modellbyggande i ”Fem hjärtan i en tändsticksask”. Han har även någonstans beskrivit hur skönt det är att beröra ett välputsat balsastycke. Dygden får minsann sin belöning…

För denna enkla konstruktion ”Cicada” hade Hoh Fang-Chiun tyckt det räckt med fram- och bakkantslist och att inga ”stringers” eller vingbalk behövs. Bakkanten är gjord från en hård 4,5×25 millimeters balsalist som skulle slipas ned till en något så när vass bakkant. Inte helt enkelt!  Men tänk när man måste bygga i hårdträ under kriget. Det förekom senare även abachi, i hårdhet något mitt emellan.

Här är en ritning till en mer avancerad konstruktion, ”La Mouette” av Rodoslov Cizek som jag sparat från min ungdoms läsande av brittiska ”Aeromodeller” 1960 och åren innan. En hel del att slipa. Lägg märke till ”den bärande stabben” och att tyngdpunkten därför ligger rätt långt bak. Man kan få stabilitet även då, fast det numera visst lärs ut att stabben normalt arbetar med en nedåtriktad luftkraft. Och nog var dessa S1-segelmodeller och vad klasserna nu hette litet på marginalen, det minns jag:

Dedikationen finns i min ”Ett år i luften 1951” som utgjorde priset. Handstilen är Ragnar Ignells. Jag minns att modellen lätt kom i hackflykt (”stallade”; man uttalade det så då) och en gång slog ned lodrätt i taket på min farbrors VW-bubbla. Kanske det blir lättare om man trimmar modellen för att ständigt svänga (notera f ö sidrodret på ”La Mouette” som slår ut när startlinan släppt.) Men så raffinerade friflygmodeller som ”La Mouette” kom jag aldrig fram till i mitt modellflygande. (Kanske J-H Torselius även använde gamla modellflygkunskaper när han utredde hur man skulle kunna klara en Vampire om höjdrodret blockerats och själv senare klarade av en baktung och feljusterad J 28C. Hade tagit ut full landningsklaff och förde så spaken fullt fram för att möta den sedvanliga noshöjningen men det räckte inte! Då var goda råd dyra! Se AHR:s Vampire-bok.)

Jag kom att tänka på ”armbågsmöda” när jag härom dagen slet med att få bort färg och annan ”klet” på en skyddsmatta av transparent plast jag haft under min arbetsstol. Stolens hjul fick en ”bogvåg” i golvets plastmatta när man rullade på stolen. Kan väl inte vara bra tyckte jag. Skyddsmattan, (IKEA ca 300 kr och 100×120 cm, jag valde med tvekan mönstrad undersida) har fungerat fint genom åren men jag märkte snart att den hade ”klibbat fast” i golvets plastmatta. Försök att få loss den resulterade i att plastmattan skadades.

Jag kom också att tänka på hur jag för nästan 50 år sedan hörde uttrycket ”migrering” när en plastmantlad kabel skulle läggas mot plastradomen på Bällsta-radarn. S k ”mjukgörare” kan visst ha en tendens att vandra över mellan plasterna. Vidare kom jag att tänka på min gamla TV-fjärrmanöver som fungerade allt sämre. Jag lyckades öppna dosan och fann att en slags klet hade bildats mellan gummitryckknapparna och ”kontakterna”. Jag torkade bort smörjan och det fungerade igen! Om dessa fenomen skrev förresten en f d TV-konstruktör i ett mail för ett tag sedan:  Och fjärrkontrollen slutar funka efter ett tag. Gummimatta med ledande gummikuddar som trycks mot paddar på kretskortet. Ett välkänt fenomen, som vi på XXXX också hade problem med. Gummikuddarna på knappar som man ofta använder, ”blöder” efter ett tag. Man pressar ur den olja som finns i gummit för att göra det mjukt. En liknande olja som finns i bildäcken. Och när det sker så blir kuddarna inte längre ledande. I våra fjärrkontroller med detta problem kunde jag tillfälligt reparera dem genom att ta isär dem, torka bort oljan och gnida in lite grafit i kudden. Men i fjärren till digitalboxen funkade det inte med grafit, jag fick klippa till en liten bit aluminiumfolie och fästa på kudden med dubbelhäftande tejp. 

Här en diskussionstråd där man till sist kommer fram till samma felorsak.

Min nuvarande TV-fjärrkontroll har alltid fungerat dåligt, räckvidden verkar dålig. Nu börjar därtill den oftast använda ”1”-knappen fungera sämre än de andra. Men hur öppnar man eländet?

Men tillbaka till mattproblemet. Att överhuvudtaget få loss skyddsmattan innebar mycket möda, även om jag efter första dagens knog kom på en bättre teknik, nämligen att med hammare banka på en trästump som fungerade bättre som kil än den ”aluminiumrimpa” jag först använde:

Min fysiska kondition och rörlighet är usel även om jag kunde sitta ned på en stol under jobbet. När jag efter den första dagen satte mig att vila och då tittade på barnbarnens porträttbilder på väggen, kunde jag inte komma på vad de hette! Hjälp! Har jag fått en hjärnblödning eller något däråt, tänkte jag.  Att arbeta med datorn gick också trögt, i vilken flik av bokmärkeslistan finns den sajten? (Jag använder fortfarande bokmärken i stor utsträckning, åtskilliga tiotal. Men en gång hade jag en lista om flera hundra märken!) Men så började hjärnan fungera, och dagen därpå blev jobbet med den bättre tekniken snart klart! Man ser att skyddsmattan satt sina spår, även om del gick att tvätta bort. Plastmattans yta såg inte ut att ha skadats av någon ”migration”.

Att jag just nu satte igång med detta arbete berodde på att jag plötsligt fått en idé att förhindra hopkletning genom att under skyddsmattan lägga in bilder från en av de många almanckor med vackra bilder jag inte kunnat låta bli att spara. Men det gällde först att få bort blommönstret på skyddsmattan och den klet som hade bundit de två mattorna samman. De kemikalier jag hade hemma hjälpte ej och kniv eller sandpapper gav trista spår. Dagen därpå inköptes T-röd och lacknafta (Vad priserna gått upp sedan sist! Fast T-röd köpte jag nog senast 1984 i Kiruna då brorsan och jag skulle fjällvandra och inte kunnat ta med oss T-röd på flyget.) Lacknafta hade ingen effekt men T-röd visade sig fungera. Tillsammans då med ”elbow grease”. Jag satt i badrummet och tog en paus då och då för det doftade ju T-röd. Lyckligtvis hade jag aldrig problem (vad jag vet) vid mitt modellbyggande i ungdomen med de starka dofterna från aceton, tinner, cellulosalack o d som förekom då.

Plastmattan är inte helt klarsiktig så bilderna blir litet matta:

På mitt litet långsökta sätt var jag inspirerad av Seyed Alavis golvmatta ”The Flying Carpet ” på flygplatsen i Sacramento. Annars hade man ju kunnat ha något mer omtumlande som denna golvmålning som finns i en dataspelsbutik i Paris. Den får mig att tänka på konstaterandet (Blandaren?) att ”golvet var så halt att det fordrades generationer av nykterhet för att kunna gå på det”:

Bilden är lånad från http://www.oddee.com/item_98028.aspx där man finner ytterligare inspiration till festliga golv.

Men normalt har jag mina bilder på väggarna som här, där jag också sparat några almanacksbilder:

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lasse!
    Du är i livet ser jag. Själv håller jag på att investera i en ny modell-flygarkarriär. Har nyss investerat i en Mills 1.3, en ED Competition Special och en ED Hunter för kommande projekt. Förutom alla ångmaskinsgrejor!
    Hälsningar Lasse Å

    Gilla

  2. Hej Lars Å!

    Det var kul att höra från dig. Jag tänkte litet på dig när jag nyligen la ut en del bilder från radiomodellflygande på Skarpnäck på 50-talet och mindes dina mail för länge sedan med bilder med bl a Moswey och Klemm på.

    De motorer du nämner har jag bara sett på bild, de var före min tid, men dock förekom en mindre Mills 0,75 cc på min tid. Satt nog ibland i de friflygande skalamodeller som det tävlades med några år på 50-talet. Bifogar två skannade sidor or Birger Gripstads artikel i Ett år i luften 1957. Kanske jag senare lägger ut hela artikeln.


    I går var förresten i närheten av fältet, på väg hem från tandläkaren i Sköndal då jag tog vägen genom det radhus-område som växer upp söder om fältet, ”Lilla Sköndal”. Blir ganska stort, med hus av olika storlek och stil. I år skall tydligen radhusen ut som för 80-100 år sedan, med spetsiga tak m fl stildrag.

    http://www.lillaskondal.se/2b/?id=31

    Lycka till med dina projekt!

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: