Skrivet av: Sudden | 2012/04/03

Fler modellflygminnen – och litet flyghistoria

I DN och SvD fanns häromdagen korta notiser om att Arlanda fyllde 50. (Se även en SFF-notis.) Den flygplatsen tog det tid att bygga; man började i slutet av 40-talet då Stockholm ansågs böra ha en ”atlantflygplats”. Fast nuförtiden bygger man ju inte alls. En ny flygplats för Stockholm diskuterades för 10-20 år sedan men resultatet blev tydligen att Skavsta fick duga och Bromma blev kvar för ”storflyget”, kanske litet oväntat. Men för småflyget i Stockholm är det skandalöst illa!

Njut av  Convair Coronadon på bilden med dess morötter på vingarna och minns hur flygplatser en gång hade åskådarterrasser där exempelvis Beatles-fans kunde se sina idoler anlända. Vi som därtill gillade Ulf Thorén och Thorsten Jungstedt kan njuta här. Notera trafikledningsbaracken ute på fältet med sin ”imponerande elektroniska utrustning” ;-); nå snart kom det nya grejor från Standard Radio och i en mer gedigen lokal. Bilden är från Ett år i luftens artikel om händelsen där första sidan ses här:

Vidare har det varit flygparad över Linköping. Vad jag förstått har det med Saabs 75-årsjubileum att göra. FV:s Historic Flight (SwAFHF) har i dagarna fått upp en AJS 37 Viggen i luften, SE-DXN. Om detta kan man läsa (och se!) på SFF forum och på Fredric Lagerquists blogg. Jag antar att fler bilder kommer på forumet. Tänk om det varit en 21R i luften också…

En flyghistorisk bekant har anmält eller inviterat mig till ett par öppna Facebookgrupper vilket gav upphov till litet googlande. Jag lärde mig då att det finns ett Österlens Flygmuseum med FV-plan men som inte har en avdelning för modellflyg för denna finns på Autoseum i Simrishamn såvida inget ändrats där på sistone. Jag har inte besökt några av museerna. Men modellflygmuseets bilder på webben är en njutning bara det! (Det borde väl gå att ta sig en titt på ”Österlens Flygmuseums Vänners” Facebook-konto även om man inte är registrerad i Facebook vilket jag är. Jag begriper mig inte på Facebook – irriterande. Vad är ”vän”, ”invitera”, ”anmäl”, ”status”, ”dela” och vilka kan läsa/se det jag bjuder på och vilka kan inte det? Men jag har ändå en hel del glädje av tjänsten.)

Det senaste blogginlägget avslutades med en bild av hur det nu ser ut utanför det köksfönster jag levde med 1951-1964. Själva köksfönstret i norrsidan av huset vi bodde i och som hade adressen Skidvägen 3 i Västertorp (en Stockholms-förort som Håkan Juholt gjort känd, tack Håkan!) ses här. Jag tror  jag såg den första Hunterns ankomst genom det fönstret; vi satt och åt när något hördes:

Huset låg i en sluttning ned mot Skidvägen och var ett i en rad av fyra lika punkthus. Under vår lägenhet fanns någon slags speciell lokal (notera gallren) och så fanns ett pannrum för uppvärmning av dessa hus. Där fick jag köra min Viking dieselmotor. Det ekade våldsamt men även pannorna och deras pumpar lät ju. Därav tillståndet av maskinisten Algot Larsson (som bodde till höger om oss i bilden) att få bullra. Algot hade en mörkblå Ford V8 från trettiotalet som ibland stod parkerad nedanför vårt köksfönster. Ibland ställde sig en tankbil där och och levererade olja. Ibland stod vår ljusbeiga Hillman där, ibland en flott silvergrå Nash/Rambler. En dag såg man i tidningen  att Nashägaren omkommit vid en trafikolycka och det fanns bild av bilvraket med i tidningen. En vacker bil. Den omkomne hade samma litet ovanliga efternamn som den unge man som några år tidigare kraschat med sin sportbil varvid en barndomskamrat till mig från tiden i Årsta, Kaj, omkommit. Så kan det falla sig…

Här en bild från 1964, året jag gifte mig och flyttade hemifrån,  som visar min brors tidigare lekkamrat och vän Hans, styvson till ovannämde Algot L. Man ser tidens bilar på Snöflingebacken sydostvart. Då var värnpliktiga i permissionsuniform fortfarande ”ett inslag i gatubilden”.

Från sydost såg det ut så här och bakom det inringade fönstrets rullgardin är bilden nedanför tagen:

Här beundras den modell ”Electra” pappa byggde. Jag tror inte han köpte någon ritning utan Aeromodellers artikel  fick räcka. Notera den stora V-formen, som kontruktören Vic Smeed medger har sina nackdelar men ju gör planet stabilt, samt den bärande stabben (tyngdpunkt så långt bak som på 60-65 % av vingkordan räknat från framkanten) . Och så några lugnande ord för den nervöse nybörjaren: Do not key the transmitter until a safe height has been reached…The main thing is to avoid the feeling that you have to contol the model – if built reasonably accurately and somewhere near trim, it will be quite happy flying along without you panicking. Jo visst men…

Herrarna i vit skjorta eller kavaj är arbetskamrater till pappa hemma hos oss på middag, nå han var ju chef.  Han var mer social av sig än jag insåg medan han levde. Några av deras hustrur och min mor hade också en syjunta tillsammans och bokcirklar, där den dåvarande Kungsbokhandeln, på norra sidan av Kungsgatan invid tornen tror jag, stod bakom. Där köpte jag en gång på egen hand ”The Boy’s book of Racing Cars”, min första men inte sista utländska  bok, och som kanske finns kvar någonstans hos den av mina söner som jag någon gång förhoppningsfullt tyckte kunde ha mer nöje av den än jag.  Denna bok bidrog till min känsla för ”det engelska”. Även en liten jordglob av plåt köpte jag och gav mig själv till julklapp:

Här sitter min bror Mats och jag och bygger. Det doftar av zaponlack. I den stora plastflaskan har jag lim gjort på aceton och celluloid. Jag gjorde några enkla stuntkärror som denna med en Webra 1,5 cc i nosen. Det plan brorsan lackar, var en gång en litet större stuntkärra med min Viking-motor. Den kraschade men jag återanvände en del av vingen som var klädd med ett krympbart papper litet starkare än vanligt japanpapper,  i denna modell åt brorsan.

Jag använde Viking-motorn i mina första linstyrda plan, bl a en deltavinge som var våldsamt framtung men så länge motorn gick och gav slipström på höjdrodret så gick det ju. Det allra första modellen hade löstagbar vinge eftersom den behövde transporteras i en tågkupé tåg när vi reste till pappas barndomshem. Vi hade inte bil ännu. Jag ville inte flyga offentligt på sandplanen vid Personnevägen som i dag som synes är av högre standard med gräs och löparbanor. Deltavingen flög jag förresten på den lilla planen bortom minns jag. Nej, mina första linflygningsförsök skedde i gräset på den igenväxande festplatsen i Bastedalen. Ett halvt varv kanske? Jag erinrar mig också nu vid skrivandet (att skriva väcker verkligen minnen) en stuntmodell med Viking-motorn som jag faktiskt målat, gul och svart var den.

Här sitter brorsan på balkongen och bygger en Luscombe 11 (och inte en Silvaire ) från en amerikansk Top Flite ”byggsats” i samma stil som Sigurd Isacsons Auster. Eller kanske tvärtom:

Sudden, som inte alls fått med allt som var planerat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: