Skrivet av: Sudden | 2012/04/17

Modellflygminnen

Pappas (och mitt) första radiostyrda plan var en Electra som pappa byggde från ritningar i ”Aeromodeller” som jag nämnt tidigare och visat bilder av.

Det stack iväg på egen hand under sin första flygning en sommardag 1953 från ”Dahls gärde” (punkt 1 på kartan) invid fastigheten Albano (x på kartan) i Skyrsta en mil söder om Askersund. Svag roderverkan, radiofel, pilotovana (pappas allra första start…) eller något annat. Vi hörde snart en smäll bakom skogsridån mot Bastedalens herrgård till och efter litet letande i skogen fann jag resterna i lingonriset.

Typisk för sin tid. Stor V-form för ”stabilitet” men vilket gav ryckighet när man svängde, samt bärande stabbe. Tyngdpunkten skulle ligga så långt bak som på 60-70 % av kordan. Stabbar var stora på den tiden, 1/3 av vingytan som hos Electran ansågs nog inte vara orimligt. En bild till av planets ”profil” ser man här framför Albano med lillbrorsa och kusiner. Och här är jag själv. Notera nitarna i jeansen. Jag tror de var i riktigt jeanstyg, men jag minns att det fanns svarta jeans i oäkta tyg.

På bilden står jag på den äng dit vägen nu flyttats, öster om Albano. (Dessa helsvenska landsbygdsbostäder med namn inspirerade utomlandsifrån!) Jag minns att det var litet svårt att handslänga en så tung modell (bortåt 1,5 kg) för en test-glidflykt. Det har förresten alltid varit svårt och spännande och ändå har jag aldrig haft riktigt stora modeller. Denna modell stack rakt ned i snön framför tårna, 35 år senare. Min far var med och pulsade i blötsnön och jag tänkte att det var nog sista gången han skulle vara med om en sådan test. Och det var det. Jag fick värma plastfolieklädseln med ett strykjärn och avsevärt öka vingens skränkning. Men det blev ändå inget av denna modell. Den var alltför tung och hopplöst glapp i styrmekaniken.

Apropå ”Dahls gärde” stannade jag lätt nostalgiskt upp där (punkt 2 på kartan) omkring 55 år senare på genomresa på väg till Flyglitteraturträffen (FLIT) på Malmen, tidigt en höstsöndagsmorgon. Jag gör en start med min ”Easy Star” och fram kommer efter ett tag en man beväpnad med bössa, boende i närheten och ute för att jaga någonting. Han hade blivit förvånad av elmotorns surrande från skyn. Kanske jag stört hans tilltänkta byte!

Ja åtminstone modellerna har  utvecklats och blivit bättre!

Det kanske räcker så här, fast jag hade tänkt komma mycket längre!

Sudden

P S. Passa på och njut av naturbilderna på http://prospekt.objektinfo.se/1441/DOC9752VUHH2CAXSEY14DD9.PDF

Annonser

Responses

  1. Hej

    Har egentligen ingen erfarenhet av modellflyg utan kan bara konstatera att det ser väldigt kul ut!

    Idag verkar mkt vara färdigbyggt och går att köpa hos olika firmor som Teknikmagasinet mfl. Säkert väldigt smäckiga och inget som lär hålla mer en kanske en eftermiddag. Sen finns små radiostyrda helikoptrar för inomhusbruk…. Vad de hittar på 🙂

    Häls Hans

    Gilla

  2. Har de här små innomhushelikoptrarna en lyftanordning under, så man kan sända dem på små uppdrag? Till exempel skicka dem för att hämta kaffepannan för påtår när man sitter vid köksbordet med tom kaffekopp.

    Gilla

    • Ha ha. Vet inte vad de har för lyftkraft. Men de billigaste kostar bara någon hundralapp. Kan vara värt att testa 🙂

      Gilla

  3. Hej Sven och Hasse!

    De här helikoptrarna typ Picoo m fl är ju väldigt lätta så de orkar väl inte ens sockerbit ens. Och kaffet kan ju lätt skvimpa ur en kopp.

    Men det är ju fantastiskt vad man kan göra nuförtiden. Halvledartekniken väger ingenting och komplicerade funktioner kan åstadkommas. Bl a piezoelektriska gyron som väger mindre än 10 gram och som man kan stabilisera större modellhelikoptrar med.

    Läsning om leksaker/flygmodeller:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Picoo_Z

    http://beepdf.com/viewer/viewer.swf?id=215828&key=d206694a28b7e1e5dc5413acdb2daac3

    Fast det är ju ingen sport längre. Då var det bättre förr:

    http://www.americanjuniorclassics.com/ceiling_walker/ceilingwalker.htm

    http://www.americanjuniorclassics.com/index.html

    I USA tävlade (tävlar?) man att flyga friflygande modeller med last, ”payload”. Flygbolaget Pan American Airways sponsrade. I linstyrning tävlar man i hangarfartygsflygning, ”C/L Carrier” där man skulle landa rätt m m. Det är bara att googla!

    En udda sak var en engelsk ”Ready-to-Fly Frog Fighter Mk V” i tunn, tunn aluminium med gummimotor som drogs upp med en speciell vevanordning. Jag såg en sådan hemma hos en skolkamrat en gång. Jag vet inte hur den flög. Se https://larsan13.files.wordpress.com/2012/04/frog.jpg

    För Mekanopojkar: http://pdfmm.free.fr/4702.pdf

    Gilla

  4. För några månader sedan tipsade mig SM0FOB Kjell om denna ”farkost”:

    http://en.akihabaranews.com/107863/robot/spherical-flying-machine-developed-by-defense-ministrys-research-department

    Man förstår, inte bara av adressen, att sådana här grejor har mer sinistra användningar än ren lek.

    Jag prövade några av artikelns länkar. En ledde till städrobotar där jag fann: http://crave.cnet.co.uk/gadgets/irobot-roomba-vs-samsung-navibot-robot-vacuum-video-high-tech-hygiene-hoedown-49306042/

    Sådana är ju nyttiga och litet släkt med kaffeserveringshelikoptrar.

    När jag ser hur städroboten undviker att köra ned från bordet kommer jag att tänka på barndomens fjäderverks-drivna små bilar eller motorcyklar (av pressad plåt!), som hade en gummitrissa på tvären på undersidan, som fick fordonet att svänga när framhjulet kom över bordskanten.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: