Skrivet av: Sudden | 2012/04/25

Radioflyg 1960 samt om nyttan av att kunna läsa bruksanvisningar. Ett test

Senast skrev jag om hur svårt det var för mig att få så kallad e-legitimation att fungera gentemot storheter som Banken och Skatteverket. Jag hade svårt att tolka anvisningarna. När det hela lyckades blev e-legitimation ”lätt som en plätt”.

Jag har länge kämpat med att få in bilder i mina blogginlägg på ett mer varierat sätt, exempelvis som klickbara gallerier av tumnaglar som jag ser att andra gör. Nu satte jag mig att läsa anvisningarna och vips – det verkar funka. Här nedan de bilder jag litet hipp-som-happ plockade ut för ett litet test. Det handlar om bilder jag i måndags skannat från  dubbelåtta-smalfilmer från våren 1960. Jag hade då nyligen fått en Eumig smalfilmskamera  på min 21-årsdag i december 1959 (då jag blev myndig!):

Jag ville nu pröva hur det gick att skanna enstaka bildrutor i dubbelåttafilm. Det gick och det går säkert ännu bättre om jag kommer mig för att läsa skannerns bruksanvisning någon gång…

De allra första rullarna jag tog är i svart/vitt. Bildkvaliteten är låg men för mig räcker den för att jag skall minnas. Kanske också andra minns, det hoppas jag. Jag har möjlighet att se det hela i form av ”rörliga bilder” (jag har en redigerings/betraktningsapparat och faktiskt en projektor också) men inte heller där är ju bilderna så skarpa. Vad nu bildskärpa är.

Filmerna är tagna vid tre olika tillfällen, i mars (?) 1960 på Mälarens is utanför Hässelby och på Skå-Edeby-fältet vid två senare tillfällen, det senare är nog i maj 1960. Man skymtar personer som min far Arne, min bror Mats och jag själv samt Bertil Beckman, Per-Axel Eliasson, Owe Hessler och Svante Hellström från MFK Starflyers.

Fler bilder kommer (nog) liksom litet redigering (med rätt ordning på bilderna) och inte minst bildkommentarer. I den mån sådana snyggt kan tillfogas ett galleri. Någon berättade en gång att han kunde skriva en A4-sida till varje gammal bild i familjealbumet. En bild säger inte alltid mer än tusen ord…

Här kan vi se vad man flög med 1960. Jag tror allt var enkanals radio med enbart sidoroder, inte ens gas-reglering (trottel) Eller vad var det som Owe Hessler kontrollerade så noga vilket framgår av filmen mer än stillbilderna? Michel Verdin tyckte i en kommentar till förra inlägget att min dubbeldäckare, som man ser i galleriet ovan med min bror, var tekniskt avancerad men det var den knappast, varken radiomässigt eller i övrigt. Om jag nu förstod rätt. Detta försök att skanna dubbelåtta är inspirerat av hans kommentar.

Den lågvingade modell man ser både på isen i Hässelby och på Skå, där den inte ville markstarta eftersom gräset bromsade och fick modellen att tippa över framåt, var en framgångsrik (EM-vinst år 1958) skapelse ”Viking” av Erik Berglund i Insjön (firma Telepilot). Då, 1960, visste jag inte om detta vad jag nu minns, men vad är ”att minnas”? Här är vad jag nyss lärt om ”Viking” genom googlande.

Som kanske syns gillade jag färgkombinationen rött och gult. Nu får vi se ”dubbeldäckaren” samt bevis för att ”deltavingen” flög (med Gyron rodermaskin f ö). Dock tyder filmen på att jag inte riktigt kunde landa på Mälarisen där jag ville utan det blev en ispromenad. På en bild ser man en man med ett hatt-stuk som var vanligt då. Bilden av min modifierade Skyskoter över ett ladutak är suddig men den får mig att minnas hur ”spänstig” denna Skyskoter var i sitt sätt att röra sig.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej

    blir förvånansvärt bra resultat med tanke på de små bildrutorna. Kul att se

    Häls Hans

    Gilla

  2. Hej Hans!

    Jo jag är mycket nöjd med resulatet, inklusive ”upptäckten” av hur man gör ett tumnagelgalleri. (Dock verkar detta ha ställt till beräkningen av antal visningar, det förefaller som en visning av en galleribild räknas som en visning av ett inlägg.)

    Bilderna är på ca 950 pixels bredd vilket stämmer rätt hyggligt med att jag skannat med 4800 dots per inch (dpi) vilket är ca 189 dots per millimeter, och att bildens bredd på filmremsan är ca 5,2 mm. (Perforeringen går in litet i bildytan. Filmremsan är 8 mm bred, ja, dubbelåttafilmen var 16 mm bred och så spelade man in på ena halvan, vände på rullen och spelade in på den andra. Sedan delades remsan på längden.) Jag funderade på att skanna med 2400 dpi, det går litet fortare och ger nog lika bra kvalitet, men det var annat som gjorde att det hela ändå tog tid.

    Skärpeupplevelse är en ganska subjektiv sak och beror på motiv och vad man väljer att se i en bild. Är man ute efter att se en viss detalj kan man bli förtvivlad. Ligger motorcylindern åt vänster eller höger på Viking-modellerna? Men jag tycker färgerna har hållit sig fint. Jag tror färgbilderna var gjorda med Agfa-film. Senare använde jag alltid Kodak. De första svartvita bilderna är gjorda med en Gevaert-film.

    Först blev alla Hässelby-bilder spegelvända. Jag hittade ingen funktion där jag kunde vända på alla bilder på en gång utan fick ta dem en och en. Det lönar sig att hålla damm o d borta. Jag fick retuschera Skå-bilderna, som jag gjorde först, betydligt mer. Men det var enkelt, bilderna är ändå så suddiga att man kan retuschera rätt slarvigt. Titta exempelvis på gräset som bara är en yta i långsamt skiftade kulörer. Jag minns ett fotboll-VM (1986) då digitaltekniken hade börjat användas i TV-filmandet. Man kunde se när bildkodaren inte längre orkade med enskilda grässtrån utan gav upp och gav ifrån sig en ”gröt”.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: