Skrivet av: Sudden | 2012/05/22

Mer om potatis och annat

Här ser man mig mitt under brinnade världskrig mumsande på en morot. Att gå med tårna utåt har inte heller senare blivit något jag lyckats med. Morfar i väst med klockkedja ser till hallonen eller om det nu är ärtor. Bakom anar man ett potatisland.

Detta är på vår villatomt på Västra Ringvägen 10 i Gävle. Tomten låg mitt inne i kvarteret och var stor. Huset var en träbyggnad som pappa lät bygga 1940, med en liten andra lägenhet för mormor och morfar. Det hela sålt för drygt ett år sedan för 5,7 miljoner. Inte dåligt! Naturligtvis har det renoverats och byggts till vilket man kan förstå av vissa detaljer på huset  för 7 år sedan (2004). Här en bild från den tid det begav sig, 1946:

Mormor och morfar s lägenhet låg i övervåningen till vänster. Huset hade förstås en källare vilket man kan förstå av denna bild där pappa kollar något i samband med byggandet.  Verkar handla om lerjord. Och här är han uppe på det som skulle bli balkongen (från en 8 mm smalfilm).

Vid vår infart fanns en obrukad markplätt där morfar åtminstone något år odlade potatis. Jag minns helt bestämt själva ordet ”årder”, som är en slags enkel plog som till skillnad från en riktig jordbruksplog inte vände på jorden med en s k vändskiva utan tydligen bara puttade jorden åt sidan, eller lyfte upp potatisarna när man skördade dem. Jag har inget minne av hur årdret drogs, eller räckte det att skjuta på det eller spände morfar mormor framför årdret? Eller tvärtom. Ur Lantmannens uppslagsbok:

Undrar om inte morfars årder bara hade ett ”styre”. Eller är jag helt ute och svävar i mina minnen?

Jag har betydligt fler minnen av morfar som levde längre än mormor som vistades sina sista år på sanatorium. En dag 1956 var hon hemma på permission och satt i vardagsrummet. Så hörde morfar en suck och så var mormor död.

Av henne minns jag tyvärr mest hennes ord en gång ”din vilja sitter i björkskogen”. Det dröjde många år innan jag begrep vad detta betydde. Det är/var en inte helt ovanlig vana hos uppfostrare att uttrycka sig kryptiskt. Hon var en tid min ”dagmamma”, mamma arbetade:

Morfar fuskade en gång i fia-spel tyckte jag, jag blev rasande. Men kanske morfar inte fuskade utan bara skojade och det var jag som hade ”fel”. Tvivlet kommer över en varje gång man skall göra en bedömning, ännu efter 70 år. Senare fick jag ju chansen att i många år umgås på mer jämställd fot med honom, men vi hade sega ”politiska” diskussioner. Ung och grön var jag och han själv hade nog inte heller fått ”allt att passa ihop” och vem får det? Att vara förman, stationskarlsförman i hans fall, har sina sidor. Nedan en bild från 1969 av min 84-årige morfar med min ettårige förstfödde, min nuvarande datakonsult:

Notera potatislandet uppe till höger.

Just nu är det spännande att kolla planteringarna på balkongen. När får jag se den första plantan sticka upp? Här en bild från 9 maj 2009 hur det kan se ut. Det gäller att ha ögonen öppna:

Jag hade lagt potisknölarna för s k förgroning. Här en bild från 28 april, alltså knappt 2 veckor tidigare:

Knölarna ligger här i ”äggkartonger av plast”. De var så fina att jag inte hade hjärta att slänga dem, och de kom också till sist till användning. Jag är inte miljöpartist men man skall gärna återanvända saker.

Om ”jord” kan mycket sägas förstår jag av mina gamla trädgårdsböcker och annat. Jag har inte blivit särskilt mycket klokare. ”Mull” verkar bra. ”Matjord” kunde vara ”vad som helst”, med ogräs i och annat. Jo, jag minns åkrar i storstadens omgivningar där ytskiktet  hyvlats bort för att säljas som ”matjord”.

Mitt bostadsområde är från ca 1970 och då gavs möjligheter till att ha små odlingslotter, och jag funderade på att skaffa en sådan men nu blev det balkongen. Intresset för odling verkar ha minskat och här nedan ser man att det bara en lott där det varit någon akivitet nu i vår. En grävning som kanske dessutom borde ha gjorts i höstas. Eller handlar det om en nytillkommen brukare?

Men ordning och reda råder fortfarande som man ser på anslaget på redskapsskjulet:

Potatis har ju inte precis med flyg eller flyghistoria att göra. Men min flyglärare lär ha satt potatis invid klubbstugan på Vängsö. Heder åt dem som har sysslat med annat än flyg som att exempelvis bygga klass C-steg hos Philips militärelektronik på Lilla Essingen eller snida knivskaft. Här ser man honom instruera en elev en julikväll för snart 46 år sedan. Tiden går.

Denne man har lärt mig tre saker:

– Att flyga, något jag trott jag inte skulle kunna klara av.

– Att när du fotograferar ett flygplan, se till att registreringen syns. Annars blir flyghistorikerna ledsna.

– Vad det tredje var, har jag glömt just nu. Kanske det poppar upp. Kanske det var att en nacke och halsmuskler sedda bakifrån säger mycket.

 

Sudden, mer kommer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: