Skrivet av: Sudden | 2012/05/26

Trädgårdsnytt och om Axel Wenner-Gren

Den första potatisplantan visade sig den 25:e. Även annat växer och frodas, även om ännu inte så mycket syns om man inte tittar på rätt sätt. Det har varit nästan sommarvarmt några dagar och tomaterna står nu ute. Till min förskräckelse läste jag att de kan bli ända till 150-200 cm höga, vilket jag inte räknat med. Det blir till att fixa stöd på något sätt.

(Saab-fronten som man på en av bilderna kan se pryda väggen fann jag bland resterna av en Saab som ”skrotats” på P-platsen vid Ragnhildsholmen vid Kungälv härom året. Vid googlandet på Ragnhildsholm framkom att modellflygarna i Göteborg, AKMG, och kommunen hade planer för ett modellflygfält i närheten, vid Grimås hög, som ersättning för modellflygfältet vid Torslanda, som inte är helt tillfredsställande ur buller- och säkerhetssynpunkt. Men det verkar inte bli något. Stadsbyggnadskontoret i Göteborg har utrett och handlagt ärendet högst seriöst, ornitologerna har tyckt till m m. Ingenting är (numera) enkelt här i världen. Många etablerade företeelser skulle varit förbjudna om man hittat på dem idag.

Tänk så mycket en simpel ”plastpryl” kan lära en om man försöker lyssna/googla.)

En klematis har jag också köpt. De håller bara ett år. Klängväxten bakom har sina rötter  i rabatten vid husets fasad. En vacker dag upptäcker väl en ambitiös trädgårdsarbetare de rankor som smitit in på min balkong och klipper av dem. Jag minns när husgrunden skulle ”moderniseras” och en anläggningsarbetare ondgjorde sig över trädrötter som var så starka att de kunde förstöra husgrunder. Men en fin och snabbväxande klängväxt var det som min granne hade satt i rabatten men de  flyttade rätt snart. Jag kommer faktiskt inte ihåg varifrån ”min” klängväxt kommer; det är inte en sådan som grannen hade.

En kväll nyligen fastnade jag framför en gammal dokumentär i SVT Kunskapskanalen. Det var första delen i en serie om tre om den svenska affärsmannen Axel Wenner-Gren från 1975 av Ingrid Dahlberg (en rejäl karriär!) och Birgitta Svensson. Härlig nostalgi. 4:3 bildformat med lätt suddig filmkamerateknik och inte TV-kameror. Ett grundligt researcharbete, inslag från Wenner-Grens slott Häringe i min närhet med färgfilm från 1937 och med intervjuade som kunde och tilläts tala. Det må vara privatsekreteraren Georg af Trolle som skickligt undvek att fastna på känsliga saker (detta var före skjutjärnsjournalistikens tid) , chiefen eller mässuppassaren på lustjakten Southern Cross som Wall-Enberg, förlåt Wenner-Gren, köpte 1937 från Howard Hughes och sedan använde för sina omfattande resor i syften som var litet svåra att fatta:

Vem kvinnan är framgår ej.

Jag tror det är vingstöttorna på Hughes Sikorsky S-38 amfibieplan som man ser bakom Hughes på bilden nedan:

Det går f n att se denna timslånga del 1 på SVT Play här (och som repris i kväll 26/5 midnatt 00.00). Del 2 sänds i Kunskapskanalen 30 maj kl 21.00 (repris 2 juni kl 00.00 eller snarare kl 24.00). Del 3 sänds 6 juni kl 21.00 (repris 9 juni kl 00.00 eller snarare 24.00). Kunskapskanalens sändning av del 1 avslutades med ett kort samtal med Ingrid Dahlberg som inte finns med på SVT Play. Vad hon sa; nja att man hade researchat ordentligt är vad jag minns. (Kolla för säkerhets skull själv sändningstiderna.)

Jag ser 2013-08-12 att dokumentärens tre delar f  n kan nås härifrån i ”Öppet arkiv”.

Det fanns i del 1 några sekunder bilder från ett skjutprov hos Bofors, där man undersöker vad en luftvärnsgranat ställer till med i en dubbeldäckare i metallrör/trä och duk. Detta (eller ett liknande) prov har varit uppe på SFF forum. Här en filmruta där jag inte på rak arm kan säga om det handlar om en Dront eller något annat:

TV-dokumentären uppehåller sig vid de misstankar USA hade att Wenner-Gren gick tyskarnas ärenden. Svenska och engelska Wikipedia , som kompletterar varandra, tonar ned detta. Någonstans läste jag att båda sidor före och under kriget såg på honom med viss misstro. Wenner-Gren hade nog naiva föreställningar om den roll han kunde spela i utrikespolitiska sammanhang. Kanske han var bortskämd med att i andra sammanhang ha varit lyckosam i sina visioner och sin realisering av dem. Han hade ju lyckats stort med Electrolux och stod även bakom Saab:s bildande  även om han här fick  fick ge sig för Wallenberg. (För den som vill läsa mer om detta finns förutom Klaus-Richard Böhmes kända bok ”Svenska vingar växer” även en avhandling av Kristoffer Strandqvist som jag inte kände till och ännu inte har ens ögnat.)

Wenner-Gren var ju inte den ende svenska affärsman amerikanerna såg med misstänksamhet på. Ur en svensk synvinkel var det däremot helt naturligt att man ville fortsätta odla de goda kontakterna med Tyskland från tiden före första världskriget, och då kunde hjälpa till att kringå Versailles-fredens hårda villkor. Krupps intressen i Bofors (och Wenner-Grens hjälp att gå kring nya svenska lagar) får mig att tänka på Heinkels satsning ”Svenska Aero” i Lidingö och Junkers flygindustri i Malmö (AFI) och Junkers insats vid skapandet av ABA. ABA:s skapare Carl Florman var också en av dem som USA kom att betrakta som ”alltför tyskvänlig”.

Wenner-Gren verkar ha tjänat på Kreuger-kraschen. Båda är liksom även Howard Hughes litet mystiska figurer. Wenner-Grens skapelser föll ihop efter hans död men vissa stiftelser  finns ju kvar. I Stockholm syns ”Wenner-Gren Center” vida ikring – men vad finns där egentligen? Denna film erinrar om hur man en gång såg på Wenner-Grens stöd till forskning. Mkt nostalgistark sak med hålremsläsare, Hugo Theorell, Gunnar Myrdal, teakmöbler m m…

Man kan läsa om Alweg-tåg på webben och även om Alwac-datorerna, t ex r. Är man datahistoriskt intresserad rekommenderar jag ”Bosse Bästs” berättelse här. Men i stort, det hela tog ett litet sorgligt slut, något som även fint återspeglas i dokumentärens första scener; en lätt förfallen praktbyggnad och en domstolsförhandling.

Här kan man få veta litet mer om Wenner-Gren och andra stora män från Uddevalla-trakten. Se även IDG.se. ”Pojken med guldbyxorna”. Jo visst.

Jag googlade litet, bl a efter något om den verserade privatsekreteraren Georg af Trolle och fann att han 1941 gift sig på Bahamas-öarna där Wenner-Gren var bosatt innan engelsmännen sparkade ut honom. Man begav sig då till Mexico där namnet af Trolle liksom hans hustru Maries familjenamn Gudewill lever kvar som man kan se med googling:

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: