Skrivet av: Sudden | 2012/05/31

Wenner-Gren, positivt tänkande, bilproblem och så ”miljön”

Lätt komplettering 29 augusti 2013 kring en kurs i Eskilstuna .

I går kväll såg jag andra delen av Ingrid Dahlbergs och Birgitta Svenssons dokumentär om den svenska industrimannen Axel Wenner-Gren i SVT Kunskapskanalen. Den var inte alls så intressant som den första delen. Satsningarna i bortre Kanada var närmast patetiska. Som SVT skriver: Efter kriget svartlistades Wenner-Gren av USA. Han gör allt för att rentvå sig och bedriver ett intensivt pr-arbete. Trots det går de internationella affärerna allt sämre. Han går in i sitt livs projekt: exploateringen av British Columbia.

Jag föreslår ett besök på dagens Häringe slott där Wenner-Gren en gång ”härskade”, och där nu man spelar på våra föreställninar om forna tiders elegans.  Jag kommer att tänka på de konferenser och kurser, ja ”chefsutvecklingskurser” som fanns i mängd på 80-talet till hotellbranschens glädje, och som var baserade på amerikansk ”populärfilosofi” där man bl a skulle vara ”positiv”. I Chefsingenjören blogg nyligen tog signaturen ”Sumatra” i ett gästinlägg upp dessa ”villoläror” och den skada de förorsakar än i dag. ”Det positiva tänkandets diktatur” som någon sarkastiskt kommenterade.

Jag kommer att tänka på denna satiriska bild från jobbet:

Jag minns förstås inget konferenshotell så tjusigt som Häringe slott. Jag minns i stället en kursvistelse mitt i Eskilstuna 1986 (Stadshotellet?) där de enkla rollspelen kändes självförtroendeknäckande svåra och jag i min ensamhet maratontränade på vägar västerut från stan några melankoliska aprilvårkvällar.  Det var en intern televerkskurs och jag fick nu även veta hur knepigt konstig den sekundärradarsändare för Stockholm var som jag köpt in 21 år tidigare. Jag hade under de gångna åren om inte förträngt den så i alla fall inte hört efter hur den fungerade. Den hade ett ovanligt stort och dyrt s k vandringsvågsrör. Ett lätt deppigt minne.

Han som berättade om denna sändares svagheter var dock inte speciellt kritisk. När han hörde att min mor f n var inlagd på sjukhus i det inte alltför avlägsna Örebro, erbjöd han mig att ta hans televerkstjänstebil för att hälsa på mamma. Men sådant gör ju en ärlig statstjänsteman inte. Man minns ju hur ”ärliga skattebetalare” anmälde situationer där de på lösa boliner tyckte statstjänstemän verkade utnyttja tjänstebilar för privata ändamål.

(Stickspår: 7 juni 1986 klarade jag i alla fall av min första Stockholms Marathon, jag hade brutit vid mitt första försök året innan. Jag ser i min löpdagbok att jag dessutom mot slutet av maj hade fått problem med en vad och därför  tränade med att åka cykel. 4.48 blev tiden, inte min bästa. De år jag ställde upp i Stockholm Marathon var månaden maj en nervös tid, må jag inte bli förkyld eller sjuk på annat sätt. Medan juni efter en lyckad mara var närmast euforisk. Maratonloppet fungerade som en skolavslutning. ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor o s v” . Fem fullföljda maror blev det. Två bröt jag och ett år ställde jag inte upp för jag märkte att något inte var bra. Så här såg jag ut på hösten -86 när jag sprang Lidingöloppet, en distans på 30 kuperade kilometrar. Jag fann faktiskt detta lopp lindrigare än Stockholmsmarans ganska platta 42 km.)

I planteringarna på balkongen växer det som det ska:

Bilen har däremot krånglat. Häromdagen märktes en viss tvekan innan motorn snurrade igång. Min Citroën C3 hade tidigare alltid varit snabbstartad. Dagen därefter gick den inte igång alls. Jag hörde fåfänga seganden och relä-släpp som jag sluppit höra på ett par år. Vad kunde det vara? Min lilla verkstad hade en vecka tidigare bytt några lampor. Kan de ha ställt till något?

(Bilprovningen tyckte förra sommaren att fyra lampor inte hade den rätta gula eller oranga färgen hur den nu specificeras. Lampan är påmålad en färg, som med åren flagnar sa killen på Bilprovningen. ”Bärnstensfärgad” heter det mycket poetiskt i bilens manual. Och jag måste ju göra något åt det. 350:-. för lampbyten. Sådant fixade man själv förr i tiden.)

Skall man kan försöka ta loss batteriet och ladda det eller kanske pröva det gamla batteri jag har stående i garderoben från min VW Golf diesel? Det senare verkade dock ha somnat in, det gick inte att ladda. Och att få loss batteriet ur C3:an för att ladda upp det hemma i köket var omöjligt. Jag såg på webben att andra haft problem att plocka ur batteriet och de anvisningar jag fann räckte inte som vägledning. Vid googlingen fick jag också veta vilka konstiga fel man kan få med modern bilelektronik. Man kan bli mörkrädd för mindre…

Så kom jag till ett läge där de elektiska dörrlåsen inte funkade och att öppna med nyckel gick inte. Kris! Jag beställde bilbärgning och bärgaren lyckades öppna dörren (vågade vrida hårt nog?) och så var det lätt att med ett batteri få igång motorn. ”Håll nu den igång ett tag, och kör runt litet för att ladda upp batteriet”. Det gjorde jag men såg till att färden gick till Citroën-verkstaden. Det gick att göra en motorstart där men det andra försöket misslyckades. Man bytte så till ett nytt batteri och nu fick jag lära mig hur man vickar på batteriet för att få ur det. ”Äsch, du behöver inte plocka bort el-grejerna till vänster!” sa mekanikern som visste hur hårt man vågade ta i och hur man skulle lirka.

Än så länge funkar det. På köpet har jag nu fått öva två gånger att ställa in klockan och radion. Andra ”data” som körsträcka o  d verkar finnas kvar. På min förra bil blev radion och kassettspelaren oanvändbara vid det första batteribytet eftersom en särskild kod skulle knappas in på radion. Och koden visste jag inte för det var en direktimporterad begagnad bil. Radions manövrering var förresten helt obegriplig och jag saknade också bruksanvisning, så det hela fick vara.

Trots allt gick det alltså rätt bra. Citroën-verkstaden har även tidigare varit tjänstvillig. Totalt ca 2000:-  för ”bärgning” och ett nytt batteri blev det. Få se hur länge glädjen varar. Just nu står det gamla batteriet på laddning. Jag har ett litet likspänningsaggregat, köpt för en skanner en gång (jag fick skannern gratis men dess nätaggregat var slut) och också använt för min RC-modells Lipo-batteri, som nu blir ordentligt varmt. Ett reservbatteri kan vara bra att ha även om jag misstänker att det har tappat sugen på grund av ålder. Men det kan ju också faktiskt ha hänt något med batteriladdningsfunktionen. Eller finns det någon grej i bilen som plötsligt börjat dra ström även när bilen står parkerad? Moderna bilar är ju genom sin ”intelligens” komplicerade väsen och man vet aldrig vad de kan få för sig. Så väldigt känsliga kan inte batterier vara för att man bara kör korta sträckor som både bärgaren och kundmottagaren påpekade. Jag tror inte man behöver korsa halva Östra Svealand fram och tillbaka för att ladda batteriet som kundmottagaren menade jag borde göra. (Det gäller att till varje pris försvara sitt bilmärke!)

Jag fann ett bra inlägg i DN där Per Kågeson sågar Miljöpartiets transportvisioner (”subventionera järnvägen och beskatta flyget”) några dagar tidigare. Artikeln visar också hur komplicerad hela frågan om ”miljövänliga” transporter är. Jag har kompletterat min förra bloggpost med länk till denna artikel. Och här är en flygpositiv artikel på Newsmill debattforum.

Några videoklipp för flygintresserade:

– http://marcbrecy.perso.neuf.fr/DC7.html

– http://vfwnc.org/department-news/tuskegee-airman-found/

– En ballongfärd över Stockholm 1914. Från SVT. En stor folkskara samlades vid landningen för intresset för flyg var stort på den tiden. I alla fall fanns det mycket folk på landsbygden:

Sudden

P S. Kanske det är en typiskt manlig egenskap att gräva ned sig i ”tekniska problem”. Här ett exempel från en tidnings frågespalt om mäns problem…:

Can you help my mate?

Hi Bob,

I really need your advice on a serious problem:

I have suspected for some time now that my wife has been cheating on me. The usual signs: if the phone rings and I answer, the caller hangs up; she goes out with the girls a lot. I try to stay awake to look out for her when she comes home but I usually fall asleep.

Anyway last night about midnight I hid in the shed behind the boat. When she came home she got out of someone’s car buttoning her blouse, then she took her panties out of her purse and slipped them on. It was at that moment crouched behind the boat that I noticed a hairline crack in the outboard engine mounting bracket.

Is that something I can weld or do I need to replace the whole bracket?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: