Skrivet av: Sudden | 2012/06/02

SE-ATP och annat kring ÖSFK och Vängsö

Jag ser att det söks på registreringen SE-ATP som var/är en Piper Cub, och att de sökande får träff på min blogg. Söker man internt på bloggen får man däremot ingen respons. Det beror på att jag nämnt registreringen först i en kommentar ,och sådana beaktas inte av den blogginterna sökfunktionen.

Det är i detta inlägg jag nämner planets registrering i en kommentar. När jag anlände till ÖSFK:s segelflyginternatkurs en julisöndageftermiddag 1966 var nästan det första jag gjorde att åka med min blivande lärare på en tur i SE-ATP. Jag åkte några år senare med i en Piper Cub och antagligen var det SE-AIC. (Kalenderbitardata ges i dessa länkningar till SFF.) Jag fick ta spaken någon minut ett tag med vägledningen ”den är precis som en Bergfalke”. Och visst, samma lätt sävliga beteende. Inget av den lätthet jag var van vid från vissa segelflygplan och ibland ostyrbarhet  typ”dasspapper”.

Jag har tyvärr inga egna foton av dessa båda plan men jag har från en skrift min bokhylla, Jonas Emil Berglunds historik över Östra Sörmlands Flygklubbs 25 första år 1938-1963, skannat ett uppslag där man åtminstone ser en del av SE-ATP och kan läsa bl a om Berit Landegrens framsteg i motorflygandets konst:

Berit Landegren som sitter i SE-ATP  sa en gång långt senare, kanske i samband med att hon skulle förnya certifikatet, att det var mycket svårare att navigera med PA-28 Cherokee efterom vingarna skymde marken. Och salig Åke Fagerqvist i den nedre bilden, som i juli 1968 tragiskt försvann med SE-FCS över Medelhavet nära Mallorca, har en gång förklarat för mig att det inte lönade sig med infällbart landställ. Underhåll och ökad inköpskostnad kompenserades inte av den kortare flygtid som blev möjlig sa han, och klubbflygare räknar nog ändå hellre flygtid än flugen distans gissar jag. Med Gösta Brink skålade jag vid avslutningsfesten vid Östra distriktets segelflyg-DM 1973:

Affischen finns nu att beskåda på väggen hemma hos mig.

SE-ATP såg ut som en ”typisk gul Cub” vad jag minns och det finns bilder (svartvita)  i Ingmar Jonassons (Jonas Björnstam) ”En gnutta flax” för den intresserade. Den kom till klubben på hösten 1946, ungefär samtidigt som klubben fick överta klubbgrundaren Jonas Emil Berglunds KZ II Sport, SE-ALO.  Klubben hade då nyligen förlorat sin Bücker Jungmann SE-AIL i ett haveri i september detta år, då en elev startade med stängd bensinkran. Berglunds KZ II Coupé SE-AIO användes också på Vängsö. Om SE-ATP skriver Jonas: ”Cuben, som hade registreringen SE-ATP, skulle bli en av klubbens verkliga arbetshästar. Den skulle komma att genomgå åtskilliga grundöversyner, motorbyten och ommålningar under sina 21 år i ÖSFK, och då den såldes 1967 sörjdes den av många.”

SE-AIC ägdes en tid av Rolf Kjellman tillsammans med salig sjöflygentusiasten m m Nils Isacsson, ”Isak”, som en gång sa att AIC kunde ju tolkas som ”Aeronautical Information Circular”.

Klippet högst upp kommer från Jonas Emil Berglunds historik över Östra Sörmlands Flygklubbs 25 första år 1938-1963:

En bra summering  i ”tidens anda” (1963) kan läsas på titelsidan. Jonas Emil Berglund tog sitt certifikat 1932 först vid 46 års ålder Han ses längst till höger i denna bild bild från ”En gnutta flax” där man också ser ”äventyrerskan” Eva Dickson och flygläraren Alex Widell:

Berglund var den som med idogt arbete (och fotarbete – 8 nödvändiga år enligt sammanfattningen!) skapade ÖSFK 1938. Han var landsfiskal, en kombination av jurist och polis. Som Jonas Björnstam skriver i ”En gnutta flax”:

Jonas återberättar också detta som visar värdet av att vara ”väl förankrad i samhället”:

Här ser vi landsfiskalen vid flygdag 1939, då han tar emot Verner Hansson, motorintresserad redaktör vid Idrottsbladet, vars emblem syns på fenan. SE-AFK var en Caudron Aiglon. Notera även KSAK-emblemet. Också från ”En gnutta flax”:

Uppgifter om de olika motorplanens formella ägarskap tycks skilja sig åt något mellan olika källor. Under beredskapsåren förekom ingen nöjesflygning med KZ-planen (eller Bückern) men däremot (intäktsgivande) målgång på olika håll i landet, varav bara en del i ÖSFK:s regi. Om denna verksamhet finns mer att läsa i Berglunds historik än i Björnstams. Jag tror att Berglund inte flög så mycket själv men han berättar dock hur han med KZ II Sport SE-ALO i slutet av september 1943 råkade ut för dåligt väder på väg hem från en målflygning vid Nynäshamn. Han tvingades landa på ett stort nyss avverkat sädesfält vid Fituna på Södertörn. Han fick lova skördefolket att inte skvallra om detta fina fält så att någon kunde inte få  idén att anlägga ett flygfält där!

Nedan ÖSFK-plan från 1947, bild från ”En gnutta flax”:

Sudden, segelflygare på Vängsö 1966-79

Annonser

Responses

  1. […] Eva Dickson var endast 33 år när hon i mars 1938 omkom i en bilolycka i öknen utanför Bagdad. Hon var den första kvinna som korsade Sahara med bil. Hon var Sveriges kanske första kvinnliga rallyförare och den tredje kvinnan i Sverige som tog certifikat som pilot. […]

    Gilla

  2. Tack för denna kommentar som väl egentligen är en pingback till min blogg från er blogg som jag skall tacka för.

    Många har skrivit om Eva Dickson och även jag har nämnt henne på andra ställen i min blogg. En bild som bevis:

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: