Skrivet av: Sudden | 2012/06/17

En resa mot ljuset i norr 1992 – första delen av resan

I den senaste bloggposten nämnde jag att jag skulle försöka webbpublicera en reseberättelse jag skrev för tjugo år sedan om en resa ”norröver”. Den skrevs främst för mitt eget kom-ihåg och jag har inte spridit den vad jag minns.

Jag har nu med en del möda omformat det 24-sidiga pappersdokumentet  till digital form vilket inneburit en del bökande med  krumelurer på papper som OCR-tekniken inte klarat (”ä” tenderar att uppfattas som ”ii” och liknande). Så har jag kompletterat eller ”smyckat” med bilder, något som påverkar dokumentets struktur och ”karaktär”. Jag har rättat några få sakfel men har försökt låta bli att förbättra texten. Icke utan en viss självövervinnelse. Här är den nu:

Reseberättelse del 1

Jag planerar  två delar till. Jag har ännu inte tumme med tekniken och de editoriella finesserna och är ovan och ringrostig även vad gäller enkel ordbehandling (jag försöker arbeta med Open Office). Sålunda borde filen kunnat bli litet mindre tror jag när jag jämför med Erik J:s Kina-rapport. Kanske jag också kan komma att ändra upplägget.

Man kan förstås finna texten rätt ointressant och det är just inget flyg alls i den men den är som sagt skriven för mitt eget nöje och mot ”tråkigheten på jobbet”.  Tiden på Telia Research gick mot sitt slut, det var ganska klart att några av oss skulle ”överföras” till det nybildade Teracom. (F ö ett namn man inte gick ut med till att börja med, nej ”Svensk Rundradio” kallades det.)

Personer nämns vid namn och jag har inte anonymiserat dem, men jag tror inte det skall skapa några problem. Vem exempelvis Kjell, Ove, Ingrid, Svea, David är, är nog inte så väsentligt.

Här en bild från Höga kusten, som det kommer mer om i det sista avsnittet.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej

    Skall bli spännande. Gillar dina reseberättelser. Ser spec fram emot avsnitt 3 där jag rör mig en del

    Hans

    Gilla

  2. Jag skall göra mitt bästa men jag kom E 4:an norrifrån och höll mig så inom ”Höga kusten-reservatet”. Men jag har faktiskt skrivit rätt mycket ser jag.

    Såg även Lenny Clarhälls Ådalen-minne. ”Robert Lind” har jag spånat mycket kring, i andra sammanhang.

    Den nya bron fanns ju inte. Har åkt över den senare. Liksom när jag åkt över Ölandsbron och Älvsborgsbron var jag litet rädd att trilla av eller vad det nu var som gjorde att det kändes olustigt.

    Sudden

    Gilla

    • Som så ofta ger den äldre vägen mer intryck. Har man tid kan man gott köra gamla E4 över Sandöbron. Westerlunds, ett fint bilmuseum och en rätt skakande slags utställning om Ådalen-31 runt Clarhälls staty. Små skyltar var folk stod som blev träffade. Tom ett obduktionsprotokoll kunde man läsa. Först då blev det gripbart för mig.

      Sen finns det några charmiga övergivna campingstugbyar på väg norrut. Någon är väl snarast riksbekant och prydde omslaget på den senaste ”Övergivetboken” som kom

      Gilla

  3. Jag trodde jag i min blogg hade berättat om ett sentimentalt besök på Wästerlunds kondis en höstdag 1999 då Åsa och jag serverades av ”Robert Linds” mor Sanna. Men hittar inget nu.

    Här en bild från min simpla digitalkamera; man ser där Sanna. https://larsan13.files.wordpress.com/2012/06/wc3a4sterlund-kondis.jpg

    Jag kommer in litet på detta kondis i https://larsan13.wordpress.com/2011/08/27/om-handen/.

    Kampen mellan förslagen företagsamhet och överhetens strävan att skapa en för medborgarna ordnad värld är evig.

    Wästerlunds kondis byggdes upp inuti en befintlig byggnad för att kringgå kommunala beslut. Sägs det.

    Gilla

  4. Hej! Mycket trevlig läsning! Ett fint tidsdokument. Känner igen en hel del, kuskade runt Norden och norra Tyskland med bil med familjen på semestrarna. Men inte så långt som Norrbotten eller Bodö/ Narvik. Dit har det varit flyg…några ggr med DC-3 Daisy också. Men målet var alltid Ragunda där vi har släktgården. Tänk vilken teknikutveckling också, då hade man inte telefon eller gps i bilen….man skrev vykort hem till mor och grannar som passade huset osv…

    Gilla

  5. Tack för din kommentar Bernt!

    Jag har flugit DC-3 till Optand men det blev med Åke Janssons kärra och inte Daisy av någon anledning som du vet bättre.

    Minns att utflygningen från Midlanda västerut kändes seg. Terrängen kring Ångermanälven är rätt hög. Så gjordes också ett varv runt Ragunda ”on request”.

    Jag har blivit mer orörlig och det var länge sedan jag var i Ottsjö eller på flygdagar för den delen.

    Vykort har sina fördelar. Halva mitt kök är tapetserat med sådana och här är ett exempel:

    Det är från Betania från Brasilien som jag träffade i ett iskallt mars-Helsingfors 1993 vid ett internationellt telekommmunikationsmöte inom FN:s ram (CCITT).

    Dit har jag i alla fall flugit med Daisy, 10 år senare. Men kallt var det fortfarande i maj 2003.

    Ack ja.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: