Skrivet av: Sudden | 2012/06/21

En resa mot ljuset i norr 1992 – tredje delen av resan och om Daisy och Bromma

Här kommer nu den tredje och näst sist delen av berättelsen från min resa 1992. Jag har låtit bli att ändra i originaltexten skriven hösten 1992 (med undantag av klara fel) men tyckt att den stora textmassan måste brytas upp av infogade bilder. Lyckade foton från resan är få, så jag har hämtat bilder från annat håll. 1992 hade jag inte Internet, idag kan man ha det som stöd på många olika sätt.

En upplevelse i Norge var ett besök på två krigskyrkogårdar i Rognan, andra besökares bilder finns här och här. Jag vill minnas att många av de tyska gravarna är för besättningsmän från slagskeppet Scharnhorst som engelsmännen sänkte i Ishavet Annandag jul 1943 varvid nästan alla 2000 ombord omkom. Det krigades mycket och grymt  i Ishavet och på Nordatlanten. Behärskandet av det norska landet var viktigt för Tyskland.

Vidare hyrde jag en natt ett rum i ett samhälle strax söder om Bodö, nära ”Saltströmmen” (Saltstraumen) som är en av världens starkaste tidvattenströmmar. Med googling eller via Google Earth/Panoramio hittar man lätt många bilder av den våldsamma strömmen. Ett annat minne från Saltstraumen var en ”obelisk” som jag inte fick någon bild av. Den skymtar dock på en spännande skärmflygningsvideo, där flygaren har svårigheter att landa genom att vinden friskat i och genom terrängens karaktär.

Jules Verne hade inspirerats av en annan stark tidvattenström, ”Moskenstraumen” liksom även Edgar Allan Poe. Den ligger inte så många mil bort, i änden på Lofoten-ökedjan. En sådan ström kallas ”malström” (av ordet mala som i en kvarn och inte från ”mal” i betydelsen ”elakartad” som jag alltid trott) och ordet ”Maelstrom” har fått fäste  i engelskan. Jag kikade i mitt engelska exemplar av ”En världsomsegling under havet” och småler när jag ser hur författaren undviker att försöka beskriva hur det är att vara i en jolle i en malström. Verne låter professor Aronax slå huvudet i ett järnspant så att han svimmar, och när minnet återvänder är han och hans sällskap redan omhändertagna av norska fiskare.

Man får väl säga att Jules Verne var duktig på att bygga upp en spänning. Här är avslutningen av berättelsen. Frågan om kapten Nemos nationalitet var politiskt känslig, och Vernes förläggare fick författaren att ändra den ursprungliga nationaliteten/bakgrunden och också göra den oklar.

Några årtionden före Jules Verne hade Edgar Allan Poe skrivit om en malström, och så här hade en senare illustratör Harry Clarke föreställt sig den:

Jag minns en barnbok mina barn hade där man drog ur proppen i havsbotten.

I dag kan man resa via googling eller återse illustrationer i ens ungdoms böcker. Tack Wikipedia!

Detta avsnitt avslutas med att jag kommer till Porjus. Där såg jag några flygplan, bl a en blank Seabee SE-AXB, men tog inga bilder där. Sådana kan man däremot se här och här, bl a just SE-AXB, tack vare Steinar Saevdals kartläggning av typen. Han hjälper mig även att återse Ostermans Seabee-plan från barndomens Stockholmshimmel. Jag har på senare år åter fått se dem på Barkarby och Vallentuna. Här är inte mindre än tre Seabees på en gång i september 2005 i Vallentuna:

För några dagar sedan kom det senaste numret 114 av ”Flygande veteraners” fina medlemsblad. Till min förskräckelse läste jag som passiv medlem om problem som Daisy och föreningen möter. Indragen sponsring från SAS, bara två år till på Bromma för Daisy och på sikt ett hot mot butik och kanslilokaler genom den planerade omdaningen av Bromma. Tidigare har vi läst att småflyget inte ryms längre på Bromma (se exempelvis Fredric Lagerquists blogg) och även de mindre flygföretagen är hotade. Redan har många privatflygare som flög från Tullinge och Barkarby fått flytta till bl a Vängsö. Samhällets intresse att ordna en flygplats för småflyget är mycket litet medan sport- och nöjesarenor byggs det desto fler av! Liksom köpcentrum. Mer pengar att tjäna än på flyg si!

En gång i veckan droppar det ned en gratis ”lokaltidning” för Storstockholm från Dagens Nyheter, kallad  DN.STHLM, som inte är identisk med DN:s Stockholmsbilaga. I denna lokaltidning kunde man nu läsa om de storstilade planerna för Bromma:

När man väl orienterat sig i bilden inser man varför många verksamheter på fältet måste bort. Artikeltexten är litet oklar om vad som blir kvar. Flygplatschefen Olle Sundin (ej släkt med mig) framhåller att nu blir det spårvagn och att det är så nära till staden att man t o m kan cykla till fältet. Det fjäskas för stadens cyklister och Olle S vill väl vara PK. Notera spårvagnen på bilden i DN. Hittills har ju lokaltrafiken i stort struntat i flygplatsanvändarna. Jag minns att jag fått spilla mycket tid på att fundera ut hur jag skulle ta mig till Bromma för en Daisy-flygning eller något annat evenemang. Ibland valde jag bilen och parkerade då ibland på stormarknadsparkeringen, någon gång blev det en lång ”stärkande” promenad från Sundbybergs järnvägsstation.

Mer kan läsas  i magasinet ”Lokalnytt” här. Se även omslagsbilden. Här säger Olle S att det s k ”direktörsflyget” skall beredas plats, däremot inte ”privatflyget”. Båda verksamheterna ingår i det något intetsägande begreppet ”allmänflyg”. Jag minns hur SPAF lanserade det på 60-talet men ännu vet jag inte vad det är bra till.

Sudden

P S. Någon timme sedan jag lagt ut denna bloggpost, droppade ett cirkulärmail från Flygtorget in med en artikel i ”Bromma-frågan” med synpunkter från olika håll på planerna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: