Skrivet av: Sudden | 2012/06/24

En resa mot ljuset i norr 1992 – fjärde och sista delen av resan.

(Några enkla editeringar gjorda 29 juni.)

Här kommer nu det fjärde och sista avsnittet av reseberättelsen. De tre tidigare avsnitten finns här1 och här2 och här3. Jag har funderat på att ordna en bättre länkning mellan avsnitten men jag befarar att jag då skulle trassla till det hela och få en massa jobb. Tyvärr kan jag med min gratisprogramvara inte ordna klickbara länkar i PDF-dokument. Varför jag använt PDF-format har jag undrat över men alla gör tydligen det. Att göra ett enda stort PDF-dokument med innehållsförteckning, nej det är litet väl mycket jobb. Numera kan man inte skylla på bristande minneskapacitet. Efter två och ett halvt års bloggande har jag 88 % av mitt biblioteksutrymme kvar.

Den fjärde delen börjar med besök i Porjus vattenkraftstation och främst musei-delen. Jag besökte inte Lancaster-vraket Easy Elsie i närheten, antagligen kände jag inte till det då 1992. Man kan läsa om det på många ställen på webben, bl a här och här.

Jag har behandlat Porjus och Easy Elsie i en tidigare bloggpost där jag också hänvisat till industri- och ödeplats-forskaren Henrik von Klopp här (många fina bilder) och här (det närbelägna Harsprånget). Apropå byggandet av de norrländska kraftverken, såg jag på SVT häromdagen en dokumentär om anläggandet av Messaure, ett kraftverk litet längre ned i Luleälven. Programmet finns kvar en knapp månad på SVT Play (till ca 20 juli).

Skuleskogen var en upplevelse på flera sätt; mina bilder har jag tillfogat rapporten. Jag minns att  jag tyckte att bergartens namn ”rapakivigranit” lät så fint, men lärde mig senare att ”rapakivi” betyder ungefär ”rutten sten”. Denna ofta rödaktiga granit (jag har försökt korrigera mina bilder men det var nog faktiskt så rött) vittrar lätt.

Mannaminne i Häggvik har jag besökt senare liksom Lunde vid Sandöbron och då förstås Wästerlunds berömda konditori. Åsa och jag serverades en kylig septemberdag 1999 av Sanna Wästerlund, nr 2 i raden i bilden från kondisets storhetstid på 50-talet med ett femtontal anställda ungdomar i prydliga kläder. Bilden är tagen från Staffan Bengtssons och Göran Willis ”K-märkt på väg” och beskuren:

Vi valde att sitta ute men jag minns den pampiga målningen av ett stort fartyg vid Sandöbron.

Nedan en tyvärr mörk bild av konditoriet den kulna septembereftermiddagen 1999, men man ser själva Sandöbron. Notera skylten ”byggnadsminne” och den gula skylten med ett ”K” som syftar på boken ”K-märkt på väg” eller Willis/Bengtssons TV-programserie K-märkt:

Under uppförandet av bron drabbades man av en svår byggplatsolycka med 18 omkomna, men detta fördunklades av det samtidiga krigsutbrottet 1939. Flygaren Erik Bratt, den senare Draken-konstruktören, hade frestats att någon dag innan flyga under brospannets byggnadsställning men avstod. Vilket han var glad för, han hade kunnat få skulden för raset.

Jag tog vid detta tillfälle även en bild av Lenny Clarhälls minnesmärke över Ådalen-skotten 1931:

På den stora röda kåken fanns en text ”Robert Linds restaurang” eller något liknande; notera även skylten på taket. Jag nämner Robert Lind i min reseberättelse från hösten 1992 och jag hade då nyligen börjat förstå att det var något speciellt med detta namn.

Robert Lind-dialogen på min CD från Hasse&Tage-revyn ”Under Dubbelgöken” 1979/80 har jag lyssnat ofta på. Jag fick den vid en ”kontorskonferens” då vid de olika övningarna ”vinster” delas ut för muntra upp oss anställda. En bra vinst  som jag själv valde av det som fanns kvar att välja på.  Jag noterar att några passager i Robert Lind-dialogen skiljer sig mellan den version jag har och den version som finns på Youtube. Båda är bra.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej

    Verkar inte vara något i den stora röda kåken längre utan bara privatbostad. Har egentligen ingen relation till Hasse & Tage så begreppet Robert Lind var helt okänt. Lever dock kvar som butiksnamn uppe vid Höga Kustenhotellet. Man säljer skinn och krims krams.

    Mannaminne skall visst tas över av kommunen. Bra tycker jag för de samlingar som finns är ganska unika och det vore trist om de skingrades. Han måste rest runt under värsta rivningshysterien och fått saker folk då betraktade som värdelösa

    Rört mig där en del där sedan ca 2006. Tyvärr präglas bygden mkt av avfolkning och rivningar. Den som är uppfödd i Bollstabruk tex skulle knappt känna igen sig idag. Även platser som Wästerlunds ligger idag långt från allfartsvägen. När jag cyklade förbi för två år sedan var det endast sommaröppet. Drevs av ett baltiskt par som verkligen gjorde en kulturgärning. Några ekonomiska vinster kan de knappast ha gjort då priserna var väldigt låga. Tror jag betalade 15 kr för kaffet och fick då in en liten kanna på bordet

    Hans

    Gilla

  2. Hej Hasse!

    Jo, jag fick intrycket att namnet ”Robert Lind” kom att ”kommersialiseras” och det verkade på Sanna att det inte gått så bra.

    ”Under Dubbelgöken” spelades på Berns 1979-80, alltså för hela 32 år sedan. Tiden går, men därifrån stammar många ännu kända sketcher, monologer och andra nummer. Bl a Tages berömda monolog ”Om sannolikhet” samt den monolog där Hasse påminner om politikers okunskap om verkligheten. ”2:15 för en litet mjölk” utropar Palme. ”Hade jag ingen aaning om!” Och Hadar Cars blir kallad till ett möte i Luleå. Tar på sig rocken och börjar gå. Kommer till Tensta och frågar ”Är detta månne Luleå?”. ”Nej dit är det 100 mil till”. ”Å f-n” utbrister Cars.

    Politikerna vet inget om allt det som finns norr om Stallmästargården konstaterar Hasse. (Och även vi andra och därför gjorde jag min resa…)

    Anders Åberg startade Mannaminne också 1980 och är nu 67. Med ålderns rätt o s v. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_%C3%85berg

    Jag tyckte hemsidan såg litet ”nedslagen” ut. Det var länge sedan jag var där.

    Anders Å har gjort många ”skulpturer/tavlor”, bl a en i Handens sjukhus:

    Gilla

  3. Hej

    Bra att du nämnde broraset. Blev ju inte den jättenyhet som det förstås var – andra världskriget bröt ut i samma veva och tog spaltutrymme. Hört av äldre hur ljudet nådde flera mil upp i älven.

    Trevlig läseberättelse!

    Hana

    Gilla

  4. Hej Hans!

    Jo, jag tog mig före att lägga till litet efter den allra första publiceringen. Hade börjat leta i mina fotoalbum och fann en bild (och många andra som dock inte har med det hela att göra) som jag tyckte platsade i bloggen. Och så blev det litet till också.

    Här nedan litet om den stora olyckan 1939 som sägs ha varit den största arbetsplatsolyckan i landet:

    http://www.kramforsbygder.com/bygdenvidsandobron/pages/opage.asp?p=4&o=37&c=2

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: