Skrivet av: Sudden | 2012/06/30

Om potatis, olja, sociala medier och om glesbygdsliv

Vi går mot mörkare tider, nätterna börjar nu bli längre. I år kommer jag inte att bada före 1 juli, vilket i många år var ett mål. Man skall ha ett mål, sa ju alltid organisationskonsulterna. Även i andra sammanhang ser det mörkt ut. ”Euro-krisen”, Syrien,  ”den arabiska våren” m m. Ingen verkar begripa problemen eller vill eller kan göra något.

Jag fick i alla fall härom dagen glädjande nog lust att ta en väldigt tidig morgonpromenad med start omkring halvfem. Kameran var med men bilderna blev inte bra och inte påminde det mig heller inte så mycket om vandringarna på Sörmlands-leden på 70-talet då man i tältet väcktes av vrålande fåglar i den annars så stilla tidiga gryningen. Man klev sömndrucken ur tältet. En blank vattenspegel, kanske dimslöjor, släpljus från en nyss uppstigen sol  och inte en vindpust. Visuellt stilla men med skränande  fåglar. Bisarrt  men ändå så nationalromantiskt Svenskt. Ångest – tja. Vargtimmen.

Potatisen på balkongen växer bra, i varje fall blasten. Trevar jag  i jorden under finner jag ännu inga knölar. Potatisblommen är i sin knoppning vad det nu innebär. Spritärterna verkar utvecklas bra, medan vaxbönorna länge har tjurat. Jag har sått dem för tidigt, de kräver en viss värme i jorden. De har nu till sist kommit upp men ojämnt och några ser helt enkelt vanskapta ut.

Potatisblasten är hög och skylande och jag tänker på herr Papphammar. Man går ju ibland ut på balkongen utan att vara helt korrrekt klädd.  Man är ju ändå inte längre med i fina föreningar eller är byrådirektör.

Jag slet rätt länge i går med att komplettera min back-up av gamla bilder, men det slutade med att jag förstörde flera gamla back-up-DVD:er. Men IT-världen är grymmare än så, en känd flygbloggare har svåra problem med sin bloggleverantör. Även i övrigt är ju IT och  ”sociala medier” ibland svåra att förstå. Uttryck som ”vän”, ”gilla” och ”dela” har speciella betydelser. Och vad är gott uppförande? Hur säger man upp bekantskapen med en ”Facebook-vän” eller avböjer förslag (från ibland oklart håll) att bli vän med någon, ja det förekommer t o m vad som skulle kunna kallas ”tvångsinskrivningar” i intressegrupper. Min sonson Jesper som nu blivit 12 år, är inte längre ”vän” med sin far för han vill inte att hans föräldrar skall veta allt han gör. Medan Facebook ger mig den bästa – och så gott som enda – kunskapen om vad han sysslar med, även om mycket är obegripligt för en 60 år äldre gubbe som jag. Detta såg jag dock med mina egna ögon genom kamerasökaren:

Det finns möjlighet att ”gilla” mina bloggposter och det hände nyligen, för första gången tror jag. Jag fick t o m ett mail om saken från WordPress (bloggfirman), kanske främst för att personen avsåg följa min blogg. Jag klickade själv på ”gilla”-knappen i hopp om att få fram gillarens egna ord, men resultatet blev att nu även jag kom att att gilla min blogg. Jag hittade ingen ånger-knapp (såsom som i viss mån finns på Facebook). Och mailet jag nu fick om detta var hållet med det lätt raljant trevliga tilltal som WordPress ibland använder:

Man undrar om texten är ”automatgjord”, den är nästan för bra för att vara det. När jag sedan klickar mig vidare får jag en förfrågan om jag inte skall skaffa mig en bättre ”profilbild”:

Men varför det? Bilden har jag tagit själv och beskurit något. Så ser man ut nu , det duger.  Förr kunde jag se ut så här efter en veckas fjällvandring. Nu satt jag under en rast under en cykeltur/promenad på en bänk vid Slätmossen i närheten, omgiven av änder som väntade sig  att jag skulle mata dem. Tänk vad svårt det är att fotografera sig själv med en kamera hållen i en utsträckt arm.

Vid Slätmossen finns även en geocachegömma där galleribilderna från 19 maj 2009 är mina. Bäver tvivlar jag på att det finns (träspånen på marken är nog från kommunalarbetares verk)  även om det litet ”konstgjorda” våtlandskapet borde vara idealiskt.

Jag hade egentligen tänkt komma in på  UAV:er och modellflygminnen i detta inlägg men det får bli en annan gång.

Men bara helt kort om en för mig ny kunskap jag stötte på i förbifarten i ett allmänt debattforum, Newsmill kanske det var. Saken har varit uppe i Chefsingenjörens blogg, nämligen att oljan vi pumpar upp ur jorden kanske inte alltid är ”fossil” utan kan ha uppstått genom ”oorganiska processer”. Något jag inte hade en aaaning om. Jag har ju alltid trott på det där med omvandling av forntida djur- och växtdelar, trodde det var en etablerad sanning. När jag nu läser om petroleum hos Wikipedia märker jag att texten är litet oklar om hur fossil olja skapats (och skapas!) men det nämns att med nuvarande oljeuttag förnyas mindre än en procent av uttaget (genom pågående ”fossilisering”?). Ett lättsamt citat från annat håll: After all, if oil has been created by liquefying dead dinosaurs sooner or later we’re bound to run out given that there is not an endless supply of dead dinosaurs. But if oil (and gas) is a naturally occurring phenomenon then it is not something we’ll run out of, or not quickly anyway.

Man kan googla på Kutcherov (Vladimir K är verksam vid KTH), ”olja” eller ”abiotic oil” eller liknande och man ser då att saken diskuterats på många håll. Det är förstås politiskt och inte minst kommersiellt en mycket känslig fråga hur olja en gång skapades och skapas idag och inte minst hur mycket som finns – och var. Det gäller att hitta oljan och det verkar då vara bra att ha en riktig uppfattning om hur den skapats/skapas.

Klimat- och energidebatten rasar men vad är sanning? FN:s miljöpanel verkar mötas med ökande misstro även om det ännu är ”klokt” att tro på den. På Rio-mötet nyligen gjordes inga s k framsteg och ”peak oil” hör man inte så ofta nämnas. Nå, jag kan ha fel, jag följer inte ”klimatdebatten” så noga. Men jag minns att det har varit kriser i oljeförsörjningen förr, bl a den politiska oljekrisen 1973 om vilken kåsören ”Mr Trend” (Bertil Torekull) skaldade i sin Veckans Affärer:

En sak till, som anknyter till min nyligen publicerade reseberättelse från 1992 från Norrland. Jag fann i går trevlig och insiktsfull läsning i ”Curt Hults futiliteter”om jämtländska glesbygdsvillkor och om svårigheten att överhuvudtaget komma dit. ”Curt Hult” arbetade en gång med telekommunikation, av många slag därtill,  och det är därför intressant det han skriver om hur det är i nordligaste Jämtland vad gäller telefon och ”Internet”. Jag kommer också att tänka på en talande formulering i en kommentar från Bernt Olsson till min blogg. Det handlar om en annan del av Jämtland: Apropå dagens telefonteknik så har jag en sån där ny mobil..som tur är finns ungdomar i närheten som lär mig alla finesser, om än i sakta takt…Fördelen är att jag kan läsa e-post hemma i Ragunda, om jag går söder om lagårn och vänder mig österut… ty Telias mobiltäckning är mindre bra i dessa glesbygder.

Det är med radio som med olja, man måste vända sig åt rätt håll…

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: