Skrivet av: Sudden | 2012/08/20

Balkongfunderingar

För varje år för jag ett allt stillsammare liv. Inga utflykter med promenad och bad i Sandemar-reservatet längre, nej nu sitter jag på balkongen och äter ett päron för att låtsas leva sunt. Betraktar de trastar och kajor som nu efterträtt tornseglarna och måsarna. Inte så kul. I lördags var det klar himmel och jag såg två K-strimmor på väg ostsydostvart.

Gick till datorn och kollade på Flightradar24 som Thor Hafstad i Trondheim nyligen tipsat mig om. Man ser av bilden nedan att denna ”radar” bara fångat ett av planen (vid ”l” i ”Stockholm”) som några minuter senare och kommet en bit längre ut över Östersjön är helt borta! Otillförlitligheten har naturliga förklaringar som man förstår om man läser på sajtens beskrivning av hur det hela fungerar. Det finns ett nät av markstationer som snappar upp de data som vissa trafikplan sänder med en datalänk kalladt ADS-B. (På något sätt är det samordnat med sekundärradar och kollisionsvarningssystemet.) Flightradar24 drivs vad jag förstår av (svenska) entusiaster som väl dock tjänar en slant på den. Det handlar inte om någon reguljär flygledningstjänst. Många flygplan är ej med såsom småflygplan, militära plan och säkert många trafikplan också.

I dagspressen kunde man nyligen läsa att ”Vitryssland stängt sajten”, d v s spärrat distributionen över vitryska nät. En högst symbolisk åtgärd. Jag ser att det anses dessutom på annat håll att det egentligen var annan politisk opposition man ville spärra.

(Det finns förresten en ”mobiltelefon-app” som man kan identifiera förbiflygande plan med. Det är fantastiskt vad man göra idag med IT- och teleteknik. Jag begriper inte helt hur denna ”app” funkar trots att jag livnärt mig på radio/teleteknik hela mitt liv. Medan varje 12-åring nog tycker appen är en självklarhet. I söndags lyssnade jag förresten på den sista Sommarprataren, Henrik Dorsin. Jag hade bara hört talas om honom, men nu kunde jag höra vad han kunde. Helt fantastiskt, men så fick han också Karamelodiktstipendiet för några år sedan. Nå, när han talade om gammaldags teknik, som att farfar lyssnade på påvens  gudstänst  i Rom på kortvåg, beskrev han för de yngre lyssnarna vad kortvåg var. ”Som streaming fast utan buffring”.  Även kasettspelare och LP-skiva beskrevs, ”som en spellista fast rund.” Annars tycker jag årets sommarpratare ofta var rätt svaga nummer. Men det kanske är jag som börjar bli gammal.)

I går söndag förmiddag satt jag åter på balkongen och senare vid datorn. Ska jag ändå inte tvinga mig ut på en cykeltur tänkte jag? Man känner sig ju så präktigt duktig efteråt. Så blev det också. Sedan slöade  jag hela dagen, hade inte kraft att börja på något blogginlägg. Tyckte väl också man hade ”viss rätt” att slöa efter en ynka halvtimmes cykling. Detta ständigt pågående kurragömma med sig själv…

Martin Luther brukar få skulden för detta elände. Men pliktmoral och ”hårda bud” finns överallt, även i katolska länder. Jag kom att tänka på skolans kristendomsundervisning och läsning av historiska pojkböcker (som ”Gula Brigadens hjältar” eller ”De tre musketörerna”: Richelieu is one of the most famous characters in history thanks to countless books, plays and movies in which he is depicted as the villain, most notably in The Three Musketeers by Alexandre Dumas.) där man fick en negativ uppfattning om ”papister” och inte minst jesuiter.  En titt i Nordisk Familjebok gav till min förvåning inga belägg för att jesuiterna ansågs usla, snarast tvärtom (adjektivet ”jesuitisk” var dock nedsättande). En mycket lång artikel för övrigt.

Märkestexten kan översättas till ”Guds namn skall prisas”. Egentligen har jesuitorden ett annat motto. Och det är inte ”Ändamålen helgar medlen”

Från barndomens Nordisk familjebok minns jag bilder av s k autodaféer, praktfulla offentliga avrättningar av s k kättare. Sådana förekom bl a i Spanien och Frankrike. Jag kunde då ännu inte läsa utan tittade skrämt på obegripligheter som denna. Varför gör de på detta viset?

Tyvärr hittar jag inte hos Projekt Runeberg mitt barndomshems upplaga av uppslagsverket vars bilder jag minns som ”bättre” än denna. (Fler bilder här.) Även denna text är från en äldre upplaga. Här några tidstypiska citat därifrån:

– Dessa kyrkans triumfer öfver kätteriet voro af både furstar och pöbel mycket besökta folkskådespel, hvilkas bevistande ansågs som en from gärning. Vid soluppgången samlades under klockringning stora åskådareskaror på någon offentlig plats utanför kyrkan.

 Afsvuro de olycklige i sista ögonblicket sin villfarelse, åtnjöto de nåden att strypas; i motsatt fall blefvo de lefvande brända.

– En af de mest glänsande autodaféer, af den spanske målaren Francisco Rizi under 17:e årh. förhärligad genom en storartad målning i Prado-muséet, egde rum 1680 i Madrid. Från 1481 företogos allt emellanåt massafrättningar. Så brändes i Valladolid på en gång 31 personer, och 37 andra återfördes till fängelset för att sparas till en fest, med hvilken man ville fira Filip II:s återkomst från Nederländerna.

Man undrar ibland om artiklarna i Nordisk Familjebok är skrivna på fullt allvar. Eller om författarna ibland grep möjligheten att sväva ut som i artikeln om jesuitorden.

För ”rättvisans skull” skall sägas att det senare, på 1600-talet, förekom glänsande häxavrättningar i Sverige också. Man halshögg dock först ”häxorna”. Detta skedde på en plats nedanför bålet så att det rinnande blodet inte skulle hindra  bålet att brinna ordentligt. Sveriges hade en enda medeltida kättare, Botulf, som brändes år 1311. Han kom från Gottröra – känt redan då.

Kanske civilisationen gått litet framåt ändå? Fast ännu till 400-årsminnet år 2000 av filosofen Giordano Brunos avrättning på bålet hette det att ” Cardinal Angelo Sodano declared Bruno’s death to be a ”sad episode” but, despite his regret, he defended Bruno’s prosecutors, maintaining that the Inquisitors ”had the desire to serve freedom and promote the common good and did everything possible to save his life.” Somliga världsförbättrare ger sig aldrig…

Kätteri måste bekämpas ännu i våra dagar.

Andra bilder i Nordisk Familjebok som skrämde mig var Hugo Simbergs ”Dödens trädgård”:

Man skall inte lämna små barn ensamma med hemska böcker… (Hemskast var dock några illustrerade häften med några av H C Andersens sagor, bl a ”Flickan med svavelstickorna”. Jag minns att jag storgrät och gick in till min mor i sovrummet som fick trösta mig. Snyft-pornografi skrev han men så hade han  ju problem också, stackarn.)

Slutligen några välskrivna texter:

– Jörgen Städje om utforskningen av planeten Mars med ”Curiosity”

Viktigare att forska rätt än att spara på festandet, en Newsmill-debattartikel. Här kan man läsa om vår rådvillhet när det gäller nya fordonsdrivmedel.

– Om ointresset för flyg skriver Chefsingenjören.

– Wiseman om försvarets förfall. Roligt skriven, många kommentarer.

– Ett försvars- och säkerhetspolitiskt upprop som finns även hos Wiseman, där med kommentarer.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: