Skrivet av: Sudden | 2012/09/05

Museer, pengar och tomater

Ett P. S. tillagt 6 september.

Det gå fortfarande att sitta på balkongen och äta lunch. Tomaterna börjar äntligen få färg. Ska man kanske plocka bort de mindre utvecklade i hopp om att energin då leds till dem som kommit längst? Skörden av vaxbönor har varit bra och snart skall jag börja skörda potatisen. Något har det nog blivit.  Klematisen har repat sig även om blommorna visar baksidan mot mig där nere på balkongen. Några fjärilar har dykt upp av någon anledning.

Nevs köp av Saab-fabriken i Trollhättan sägs vara klart. Man har ”betalt kontant” läser jag. Det kan handla om bortemot 3 Miljarder och jag undrar hur många resväskor med sedlar som behövs då. Eller räcker det med en skottkärra? Googlade och fann då att ”betala kontant” också kan syfta på överföring mellan parternas bankkonton. Vad pengar egentligen är förklaras i denna artikel  i SvD av Andreas Cervenka där man bl a kan läsa ”Mer än 95 procent av alla pengar skapas i och av privata banker. Pengaskapandet sker när banker beviljar lån.” Själv har jag då och då tänkt på pyramidspel, något som var populärt i Albanien på 90-talet och som vi såg nedlåtande på.  Som det förklaras i en bloggFolkets bristande förståelse för marknadsekonomi och överdrivna tro på kapitalismen undergörande förmåga gjorde albanerna till lätta offer för giriga marknadskrafter.

På en blogg ”nära mig” hittade jag en gång denna bild som jag stulit för användning någon gång:

Den illustrerar så bra den vrede man upplever när man läser om något man tycker är en stor skandal och grips av lust att göra något. Det kan gälla SJ:s senaste påhitt, skrotningen av Viggen-prototypen eller flygmuseer. För det mesta blir det inget av upprördheten och det är kanske tur.

SJ avser upphöra med biljettförsäljning ombord och införa en straffavgift på upp till 1900 kr för den som påträffas utan biljett. Sällan har jag läst så upprörda kommentarer, både i DN och SvD. SJ förefaller denna gång ha misslyckats att få argumenten att gå hem (märkbart även i en radiointervju). Här en ändå konstruktiv läsarkommentar: ”Krångligt att sälja biljetter på tåget??? Men lös då det problemet !!!! Kan man klara tekniken att analysera marsgrus, så kan det väl inte vara så hopplöst att erbjuda resande människor här på jorden, inom Sverige, på ett tåg servicen att köpa sina biljett på plats i det fall man inte hunnit tidigare.

Men man kan ju välja att se det positiva. Nu slipper konduktören (jo jag vet det heter något annat nu för tiden) försöka slänga av resenären på första bästa station. En mycket lång tråd på Postvagnen för flera år sedan handlade om en van och trogen resenär, som envist hävdade att hennes biljett var OK. Polisen kontaktades, men kunde komma först efter en timme och avhysa henne från tåget. Något hundratal resenärer söder/västerut fick därigenom tillbringa en timme extra i Norrköping. Sådant kanske vi nu slipper. Och 1900 kr är väl ungefär det rätta priset för en osubventionerad längre inrikes järnvägsresa.

Det finns numera många olika sätt att köpa sin biljett. Kanske det t o m finns för mycket ingenjörsglädje där man glömt eller med stöd av ekonomerna struntat i  vissa kundbehov. Här har flygande Veteraners eminente reseledare, vis av erfarenheterna två år tidigare, rekognoscerat ordentligt så att biljettinköpet denna gång gick någotsånär geschwint. Jag var med första gången 1999 och minns…:

Det är synd om SJ, särskilt som företaget inte alltid är ansvarigt för problemen med våra järnvägar där det finns många kockar (och lycksökare). Men namnet är inarbetat. Själv får jag då och då repetera vad alla våra nya myndigheter, verk och företag heter vad gäller luftfart. Då får man hålla reda på  Transportstyrelsen, Trafikverket, LFV (det finns numera inget ”luftfartsverket” annat än när man googlar) och Swedavia. Flygtrafiktjänsten kan vara på väg nånstans misstänker jag.

Här är förresten en nyhet för alla oss i östra Svealand som tittar upp i skyn när vi hör något. Bilden nedan är klippt ur LFV:s information:

Vad gäller Arlanda-samlingarnas framtid kan denna gamla SFF-forumtråd (har jag tipsat om tidigare) vara nyttig liksom detta nya inlägg med stockholmares syn på saken och med en önskan om information vad som hänt och händer. Många SFF-medlemmar har inte Internet fast vi som har det vet inte så mycket mer heller. (Tvisten mellan SFF och Roy Fröjdh hörde jag förresten talas om när jag träffade andra SFF-medlemmar, vilket inte var ofta. I SFT fick man inte veta något förrän i ett sent skede och då i ”Pravda-stil”. På SFF forum fanns just inget vad jag minns men på Roys sajt fanns en tid hans syn på saken och några mail/brev med rätt starka känsloutbrott från ett par SFF-funktionärer återgivna om jag minns rätt.)

Jag erinrar mig det projekt ”Arlanda Aerospace Expo” som invigdes 1998 men efter ett par år lades ned när LFV, SAS m fl finansiärer hoppade av. Här finns Lennart Arjevalls artikel i SFT 6/1998 om invigningen som förrättades av dåvarande landshövdingen Ulf Adelsohn. I samma nummer finns en mer omfattande redovisning av samlingarna, skriven av Mikael Forslund. Man märker att Lennart A har vissa synpunkter på namnfrågan. Kanske det ”flashiga namnet” har att göra med att vissa intressenter vill måna om flygets framtid genom att locka allmänheten och i synnerhet det uppväxande släktet medan flyghistoriker vill ”vårda arvet” utan att närmare fundera över vad detta arv möjligen säger oss. ”Vi lär av historien att vi inget lär av historien” sägs det ibland resignerat.

Arlandagruppens ledande Göthe Johansson och Per Björkner är nu borta, liksom även Lennart Arjevall. Lennart skrev på senare år ofta notiser i SFT samt hade svarat för korrekturläsning, även självpåtaget ett par gånger av delar av mina tillägg till  SFF-kronologin. Tänk så många fel det finns plats för! På sätt och vis är det tröstande att nu se att även en kapacitet som Lennart missat hur landshövdningen Ulf A stavar sitt namn. Ett namn jag själv alltid får kolla innan jag skriver det. Även den nuvarande S-ledarens namn är knepigt, för att inte tala om alla Annette och olika -kvistar.

I SFT 6/1998 finns ett humoristiskt inslag. Med mitt sinne för humor sett:

Här ett exempel på en slags ”utställning” om flyg som drar publik. Sådant finns det pengar och resurser till. Den handlar om ett ”Miniatyr Wunderland” i skala 1:87 nära Hamburg av en fiktiv ort Knuffingen med bl a en ”levande” stor trafikflygplats. Notera i filmen (i slutet av) hur de startande och landande planen försvinner från anläggningen och hur de kommer tillbaka. Bilar och andra fältfordon rusar fram med väldig fart men så vi är också i Tyskland.  Det finns kortare filmer om flygplatsen och denna visar hur det hela trimmades in. Man förstår att många ivriga och kunniga entusiaster krävs för en sådan anläggning, och samma gäller förstås även vanliga flygmuseer.

Nästa gång skriver jag kanske om ett misslyckat försök att flyga med min radiostyrda Easy Star med en utvikning mot frisbeens historia och aerodynamik eller så blir det något historiskt om Arlanda – innan den blev så stor som Knuffingen Flughafen.

Sudden

P.S. I Bernt Olssons minnesord över Per Björkner på SFF webbplats kan man även läsa litet om den s k Arlandagruppens verksamhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: