Skrivet av: Sudden | 2012/09/12

Om SAS med mera

Jag har smakat på mina första tomater:

Kom skam till sägandes inte ihåg om de smakade så härligt som egenodlade färska tomater gjorde en gång jag minns. Så har jag köpt vegetarisk korv som skall vara ”överraskande god”, ett något tvetydigt påstående. Vidare har jag köpt annan vegetarisk mat, ”quorn” eftersom den DN-ledarskribent jag retar mig så mycket på nämnt denna matvara i en ledare (där hon blev totalt nedklubbad i kommentarerna) och jag ville pröva på.

Och jag kan fortfarande äta på balkongen. Livet har sina glädjeämnen trots allt. Den vegetariska korven smakade som vanlig korv och tomaterna hade faktiskt det litet extra som egna tomater har.

Jag ser att ”debatten” om Flygvapenmuseum och Viggen-skrotningen fortsätter på SFF forum och även Fredric Lagerquists blogg. Visst är mycket konstigt i museivärlden (Beredskapsmuseet har ju förresten problem med ”myndigheten”), men det är alltid klokt är försöka sätta sig in i motpartens sätt att resonera innan man kritiserar honom. SFF styrelsen kan verka passiv men har förhoppninsgvis en balanserad syn på förhållandena. Och hur mycket orkar man vara missnöjd med?

En museichefs ev. problem med kvinnliga anställda som anfördes på SFF forum för rätt länge sedan mot en viss s k deponering (tror jag det var) hör ju knappast till ämnet om man vill klaga på museet. (Jag skulle förresten kunna skriva mycket om ”sura gubbar” jag mött genom de många åren på forumet och som gjorde det obehagligt att skriva där. Men jag avstår.)

Jag råkade ha TV:n igång när SVT till min överraskning visade Gula divisionen häromdagen. Jag valde att sitta kvar och såg nu filmen från början till slut för första gången. Jag var 15 år då filmen gjordes och när man tänker tillbaka på sig själv då, är pinsamt det rätta ordet. (Jfr Blamageguden och skamsköljningar .) Den kan sägas vara ”Sveriges Top Gun”, flygscenerna är fina.

Handling och spel är dock närmast ”haverier” som jag nämnt i en tidigare bloggpost. Efter filmen tog jag fram mitt filmlexikon och tittade in hos Svenska Filminstitutet för att förstå handlingen och även för att identifiera skådespelarna (alla åldras vi på 60 år) samt läsa samtidens omdömen. Nu ser vi  därtill filmen som ett tidsdokument över hur Sverige ”såg ut” för snart 60 år sedan. Den bästa rollgestaltningen presterade Stig Olin som den slemmigt elake värnpliktige Boman. Men så var han filmens regissör också. Så fick man kort se John Elfström i en allvarlig roll. Han spelade förresten flottiljchef i 40-talsfilmen ”Tre söner gick till flyget” där även den nyligen bortgångne Sven-Bertil Norberg hade en roll som ingenjör på Saab.

”Gula divisionen” finns på Youtube i två delar, del 1 och del 2.

Erik Johansson har tipsat om en BBC-dokumentär ”Jet! When Britain Ruled the Skies”, om den engelska civila flygindustrin efter kriget som då var ledande i vissa avseenden. Väldigt många avseenden enligt BBC men det får man väl unna britterna. Mycket sevärd, särskilt om man är 70+. Den nås via Flygtorget

Standard Radios vitala pensionärsklubb Alfa har några reklamfilmer o d om flygtrafik- och stridsledning. Tyvärr verkar kvalitén rätt dålig. Bättre om stridsledning hittar man då hos Hans Jakobsson.

Mer nostalgi. Min främsta flygläsning genom åren har varit flygårsböckerna från Allhemns förlag ”Ett år i luften”. Jag köpte eller fick dem pö om pö i ungdomen. En sista årgång 1967-1970 var ett ”sladdbarn” som jag köpte för kanske 20 år sedan. Har knappast läst den. Det handlar om 15 volymer där de fyra volymerna kring 1960 är dåligt bundna. Dessa har dock nu legat framme på bordet flera dagar med anledning av Thor Hafstads minnen från sin tid på SAS och som flygtrafikledarelev på Arlanda, och jag har nu skannat ytterligare bilder.

Det finns just i dessa årgångar (1959-60, 1960-61, 1961-62, 1962-63) många artiklar om SAS, skrivet av företagets egna anställda propagandister liksom artiklarna om flygvapnet genom åren skrevs av FV-personer. Mycket kan nog sägas om SAS, jag känner inte företaget men har märkt att många med bakgrund inom andra bolag är kritiska mot detta ”monopol” som man dessutom tyckte favoriserades av luftfartsmyndigheterna. En gång hölls charter- och reguljärflyg strikt isär och de stora flygbolagen styrde och ställde genom sin organisation IATA. Det förtjänar att påpekas att SAS var till hälften ägt av näringslivet genom SILA. Man tyckte det skulle vara bra för vår exportindustri med ett svenskt flygbolag för internationell trafik.

Det finns många vackra bilder i dessa artiklar, många ”artists’ impressions” av kommande modeller i SAS färger. SAS var ju länge en Douglas-kund men höll rimligtvis ”kontakt” med Boeing och andra om vad de hade på gång så det var väl inte så konstigt att  Thor en gång fann en vacker bild av en Boeing 707 i SAS-färger i chefens papperskorg. Men att det funnits en påtänkt tvåmotorig turbopropkärra från Douglas som kallades DC-9 tror jag riktigt inte på. Därmed var ju Douglas inne på en fyrmotorig DC-9 (projekt 2067), en liten DC-8. Man hade sedan kontakt med Sud Aviation för en ev. Caravelle-produktion. Kanske Caravellen något påverkat DC-9:ans utformning.  CV 600 var en tidig benämning på Convairs snabba trafikplan (600 lär syfta på ”topphastigheten”)  som sedan materialiserades i typerna CV 880 och CV 990 där endast den senare hade de motståndsreducerande ”morötterna” på vingarna.) Typen blev ingen framgång. Så här presenterade SAS kommande typer 1959:

I april 1959 kom Caravelle och det var en stor sak som man kan läsa i denna artikel 1959 (endast första sidan där man bl a kan läsa ”startade brant med ett mäktigt dån”. Jojo). DC-8 kom året därpå. Jag tycker artikelns inledande illustration är härligt tidstypisk och återger den också här nedan. En gubbe och en tant i rock och hatt och en skara nyfikna småkillar med cyklar, för unga för moped och med jackor i skinnimitation (?) och luva. Jag hade aldrig någon sådan jacka själv men däremot en midjelång mockajacka som jag tyckte hade dålig passform genom att den var litet för stor; man är ju litet känslig för sånt i tonåren. Kanske min kropp var konstigt formad? Sedan passade den bättre under en lång tid men inte nu längre konstaterade jag nyss vid ett besök i garderoben. Mocka krymper!:

SAS satte in Caravelle på relativt långa distanser och hade överhuvudtaget ett nästan globalt nät, medan man idag samarbetar med andra. Man lägger märke till dåtidens många destinationer i Mellersta Östern och nät-navet Köpenhamn:

Jag tyckte denna linjenätskarta var så elegant (kommer att tänka på SAS-affischer av Otto Nielsen) att jag skannat den (och så försökt sammanfoga tre delar). Jag har många skanningar och bilder kvar, bl a med exempel på ”registreringsretuschering” för att glädja norrmän och danskar samt om Coronado-aerodynamik,  men detta får räcka så länge.

Jo, bara en sak till. En trevlig bloggpost jag fann när jag började leta efter SAS-reklamaffischer.

Sudden, som denna gång sluppit problemen med textstycke-mellanrum o d

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: