Skrivet av: Sudden | 2012/10/18

Oförståelse, sjukvård, Jawa, JAP, speedway m m

Egentligen skulle jag väl komma in på radar, sekundärradar (som har ersatt flygledningens primärradar; det visste jag inte) och flygtrafikledning, men när man sedan funderar på hur man snyggt skall styra in mot ämnet, förirrar jag mig som så ofta och hittar annat skoj.

Jag hade tänkt anknyta till det senaste ämnet ”förstå och att bli förstådd” och kommer då att tänka på den så gott som oläsbara SHK-rapporten om Kimstadolyckan (en skop-lastare hade hamnat litet snett och ett passerande persontåg träffade skopan som rev upp sidan på en vagn; en person dödades.) Att använda svårbegripliga och oförklarade termer som A-skydd, uppspår och nedspår redan i textens början när läsaren ännu försöker läsa noga  för att förstå är en dödssynd, speciellt när de inte heller förklaras senare. Nog är SHK:s flyghaveriutredningar svårlästa men man brukar i alla fall förklara centrala termer. I början.

Utredningens resultat verkar lyckligtvis bra beskriven här men med sedvanliga diffusa SHK-konstateranden. Orsaken är den man anade redan när man läste om olyckan dagen efter. Jag kom av någon anledning att tänka på denna artikel. Det är en farlig utveckling att vi försummar att vårda väsentliga men ändå lätt glömda framsteg som inte minst fackföreningsrörelsen kämpat för.

Lyckligtvis berättade en vän för mig vad A-skydd, upp- och nedspår var. De senare ungefär lika (o)tydliga som vad en farleds huvudriktning är. Man kommer att tänka på sjöfartens stolta men lätt mossiga traditioner. Nå, även inom flyget förekom länge styrbord och babord, dessa två även för sjöfart helt onödiga termer 😉

Här litet om ”sorter” och ”lägesrelationer/riktningar” ur Macarthur Jobs bok ”Air Disaster” Volym 1 (Australien 1994):

Jag har nyligen besökt min läkare på Praktikertjänsts vårdcentral på min ort. S. är ryska och vi förstår varandra inte så lätt. Jag har ofta mött utländska läkare med begränsad svenska men den läkare jag haft svårast att kommunicera med var faktiskt pursvensk. Jag hade anledning att efter besöket studera den uppdaterade lista jag nu fått på apoteket över mina mediciner. Undrade över innebörden av ”med förmån” som ibland gällde, ibland inte. Frågade på apoteket (Google gav inget begripligt) och trodde jag förstod beskedet men har nu glömt. Antagligen hade det med billigaste alternativ att göra. En annan svårighet när man vill bli bekant med sina mediciner är ju tillverkares egna namn på ”i princip” samma medicin. Varför man sedan skall ta en viss medicin anges det sedan ofta olika skäl för. Har man desutom anlitat flera läkare kan det bli soppigt. Att söka ”en second opinion” sägs vara bra men jag vet inte jag. Ju fler läkare, desto sämre hälsa.

I utlandet verkar faktiskt allt bättre. En vän i ett land som vi nog tänkt oss som litet outvecklat skriver apropå kontakten med läkare: I am due for my annual free of charge medical test in December. I leave a small sample of urine and blood and from that I get a report covering some 70 points concerning my general health. Medan jag får glädja mig att äntligen efter 9 dagar (nå, feladressering) få ett kort brev att blodproverna var bra och att en remiss för EKG-kontroll var skickad till ”hjärtspecialisten”. Som är ett annat hälsoföretag i samma byggnad i vilken finns även en landstings-vårdcentral, ett laboratorium som ligger under Karolinska samt en geriatrisk klinik som hör till Praktikertjänst. Så kallad geriatrisk klinik. Det var i alla fall där jag blev inlagd i vintras när S. tyckte mina blodprov var fel. Man ändrade min medicinering, tog bort olämplig medicin. ”Skruvade upp” mitt blodtryck till ca 120 och det är väl därför jag har fått orken tillbaka i viss mån. Men nu har trycket skenat iväg. Kanske.  Har ännu ej hört något från ”hjärtspecialisten”. Men nu tycker jag förstås att 160 mm i blodtryck låter väl högt. Kanske S sa något annat när hon mätt trycket men att jag hörde fel? Man brukar ju dessutom få båda tryck-värdena.

Denna ”miljö” med dess pengatransaktioner mellan flera olika instanser måste för övrigt vara ett eldorado för bokförare. Ingen äkta kunskap à la Elis Bengtsson behövs för att tjäna en hacka – de e bar å ljug.

Jag prenumererar sedan flera år på tidskriften Nostalgia. Välskriven. Tänk hur många entusiaster det finns som bevarar gammal teknik, inte bara bilar! Läste i nr 10 om speedway-motorcyklar och stördes litet av att termerna fyrdragig och femdragig som är okända för mig inte förklarades. Det handlade om speedwayens JAP-motorer. JAP (”japp”) var ett stort namn när man var smågli; i nivå med Spitfire. Att det stod för J A Prestwich Industries hade vi ingen aning om när vi ”speedwaysladdade” (broadsiding) med våra trampcyklar. Detta var långt innan pojkcyklar kunde köpas med ”speedwaystyre” och limpsadel med starthandtag bakom. Några tog bort pakethållaren och kapade stänkskärmen. Om jag minns rätt. I alla fall var speedway en stor grej. När jag nyligen kikade i en gammal Teknikens Värld från 1949 för ett annat blogginlägg passade jag på att även skanna en sida om speedway. ”Kumla-Frasse” var ett känt namn då, men även andra då kända namn nämns som Olle Nygren (Varg-Olle), Eskil Carlsson, Helge Brinkeback, Harry Lundberger m fl. Även Fritz Löfqvist som senare på året omkom vid en olycka på Solvalla.

En JAP 500 cc speedwaymotor ger mer än 50 hästar. Går på metanol och har en hög kompression, 1:15 eller så. Ingen växellåda (dock behövs en ”startväxel” vid isracing). JAP gjorde även mer ”triviala” motorer. När jag läser kommentaren om hur man bör hålla tummen när man använder en startvev minns jag att min far sa det en gång.

Genom googlade fann jag nu att ”fyrdragig” syftade på de 4 st ”pinnbultar” (på engelska ”studs”) som höll ihop topplock/cylinder/vevhus. Kunde behövas med den höga kompressionen. Från början användes tydligen fem bultar. Egentligen heter det inte pinnbult utan de verkligt petiga säger visst ”dragstång”. Som väl just ingen annan förstår; själv kommer jag att tänka på häst och vagn.

Speedway verkade litet farligt men kan väl jämföras med utförsåkning. Det doftade speciellt från avgaserna. Skulle jag känna igen doften från besöken på  Hammarby kanalplan och Stadion med höstkvällars fuktigt råa luft?  (De enda två speedway-matcher jag sett!) Speedway i dagsljus verkar inte vara riktigt samma sak:

Bild från Wikipedia,  tagen av Daniel68. Så här kunde en båge se ut på min tid och här får vi se hur man bygger sig en gammaldags motorcykel (en ”Brooklands-racer”) med en JAP-motor. Det finns dom som kan minsann. Svår att rulla igång genom den höga kompressionen.

JAP-motorn var mycket länge allenarådande men så kom (på 60-talet?) tjeckiska motorer från Jawa och förare från östblocket. Jag lärde mig nyss att namnet Jawa kommer sig av att tjecken František Janeček köpte tyska Wanderers mc-tillverkning 1929. Från min barndom i Årsta kring 1950 minns jag de vanliga Jawa-motorcyklarna. Tvåtaktare. Röda. Här ett litet opolerat exemplar men själva formen är fortfarande läcker. Nedan en bild av en Jawa 1950 års modell som jag stulit härifrån:

Senare kom den svenska krigsmakten att använda Jawa-cyklar men de såg ju annorlunda ut.

För ett tag sedan såg jag filmen ”Gula divisionen” och där åks motorcykel, två 29-piloter på en puttrande större tvåtaktare. Kunde det vara en Jawa? Jag gjorde en skärmdump av en lämplig filmruta i Youtube-filmen.

Nej det var nog något annat, märket på tanken erinrade mig om DKW:s märke. Det visade sig också vara en DKW. Jag kom att välja nästan samma filmruta som forumskribenten.

Sudden

P.S. En i Sverige känd norsk speedwayförare, speciellt på 1000-metersbana (Solvalla exempelvis) var Leif Hveem mer känd som Basse Hveem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: