Skrivet av: Sudden | 2012/10/21

Cyklar å sånt

I det senaste inlägget kom jag in på speedway och hur smågrabbar påverkades i sin lek/användning av sina cyklar. Erik Johansson sände mig en bild från det senare 40-talets Kalmar som jag tycker så väl fångar in grabbars glädje med sina cyklar:

Killarna är beredda att använda vänsterfoten om bakhjulet släpper, litet som riktiga speedwayförare. Notera klädseln; skolmössa eller skidmössa, trenchcoat (och handskar!), golfbyxor. Cykelbelysning med generator och pakethållare finns på den bortre cykeln som även har trumbroms i fram medan den närmre är ”trimmad”; varken framstänka eller pakethållare, kortad bakstänka, inget kedjeskydd.

Jag kommer att tänka på den cykelcrossbana som fanns några kilometer hemifrån vid de s k Ödledammarna norr om Slakthusområdet (idag Globen City) i södra Stockholm och som jag på egen hand besökte då och då under en tid. En ordentligt doserad kurva fanns på ovalen men så också en som kunde kräva ”speedwayteknik”. Så kunde man köra på smala stigar ”i skogen” med ibland branta backar. Men Ödledammarna var närmast litet exotiskt, så långt bort begav jag mig sällan. Mest höll jag på hemmavidd och sladdade och hade mig. Vi hade ju ännu inte sett speedway, inte ens på film men väl stillbilder och vi undrade hur det gick till. Ännu i dag när jag ser speedway på TV funderar jag över hur man bäst tar en kurva och förvånas över hur avstånden mellan åkarna varierar. Den man tycker är på väg att köra om halkar några sekunder senare efter.

Man hittar för varje år allt mer på webben. Nu hade jag nöjet att finna en blogg som Arne Schelin har, ”Arnes backspegel”. Han är född ca 1943 och uppvuxen i Blåsut nära dagens Globen, alltså söder om Söder. Inte så värst långt från där jag växte upp i Årsta i slutet av 40-talet (jag är född 1938). Arne var mycket mer motorföretagsam än jag och har därtill hållit reda på fotografierna. Han har på sin blogg mycket att berätta om cyklar, motorcyklar och inte minst de första bilarna. Senare chaufför och även sjöman en tid. Här finns mycket, både för hembygds- och motorhistoriskt intresserade!

Här är nostalgi till tusen. Detta med smågrabbars (?) lust att stegra, Rex-cyklarna med sina dubbla övre ramrör, speedwaystuket m m. Och så detta med minnets ofulkomligheter. Arne berättar också om äventyr på cykelcrossbanan vid Ödledammarna vilka låg där Globen idag ligger eller kanske åt kontorshusen  med bl a Aftonbladet till. Jag är tyvärr inte IT-kapabel nog att jämföra de kartor Ingemar Unge, som är uppvuxen på Pelargatan 13 i närheten, har i sin bok ”Paradiset under globen” och som presenteras så här på baksidan:

Man hittar många vittnesmål om dessa dammars nöjen och cykelcrossbanan när man googlar. Här som ett exempel ett kapitel ur Söderkisen Björn Allan Sporsens minnen. Ingemar U återger i sin bok mångas Ödledamms-nöjen från en tid då barn fick klara sig själva. Jag har tidigare skrivit litet på min blogg och då lagt ut dessa minnen från Unges bok .

Unge skriver även själv om crossbanan, om den Johanneshovs Motorklubb som drev den och har intervjuat en person som var med när det begav sig. Motorcyklar sysslade man visserligen inte med men att tala om en cykelklubb lät för mesigt tyckte man. Grabbarna besöktes en dag av en cykeltillverkare och fick föra fram sina idéer om hur en speedwaytrampcykel skulle vara beskaffad. Växling genom vridhandtag, större framhjul än bakhjul m m. Nymans började tillverka den, grabbarna fick låna sådana cyklar, och senare såldes enligt Unge ”Hermes Blue Speedo” (Crescent Blue Speedo enligt en google-träff) med argumentet ”Eliten av Sveriges speedwaycyklister cyklar på speedwaycykeln framför andra”.  Grabbarna var stolta över att vara elit och JMK for runt i landet och tävlade enligt Unges talesman.

Speciellt blev jag glad över Bror Albert Wahlboms minnen här nedan. Jag stötte nämligen då och då samman med honom vid senare hobbyevenemang men talade aldrig med honom trots att jag var litet nyfiken. När jag långt senare läste hans minnen  förstår jag varför han verkade något skygg och alltid gick klädd litet speciellt i regnjacka, snäva jeans och gummistövlar. Hörselproblem och modellbåtar med vattensprut! Han sägs förresten ha kallats ”Bror Valfisk”.

Hos Arne S hittar man även en bild av en av Ödledammarna där diverse aktiviteter inkl. cykelcross omnämns. Nedan en karta från 20-talet från Wikipedia:

Spårvagnslinje 8 gick mellan dammarna varur Slakthuset tog kylvatten. På min tid fanns sandplaner för fotboll och bandy vintertid norr om och ovanför (se Arnes bild) dammarna. (Spårvagnarna försvann före min tid, troligen 1946. Har inget minne av dem. Nostalgiker hänvisas hit, hit och hit. Men spårvagslinje 8:an fanns kvar litet längre. Jag minns en utflykt i ”biologi” kring 1950 där läraren ”Mållan” undrade hur den tvära vändslingan i ”Skarpnäck” skulle klara de kommande långa T-banetågen. Det finns f ö inga så otydliga ”stadsdelsnamn” som Skarpnäck och Enskede.)

Här är Arne S första cykel. Min andra cykel var också en Husqvarna, jag minns den speciella gaffelkronan. Min cykel med Novo-växel som tyvärr snart krånglade var vackert blå och köpt hos cykelreparatören Helge Englund med hustru Maggie på Sköntorpsvägen i Årsta (mörka garageporten på husgaveln mitt i bilden; ca nr 86. Själv bodde jag i nr 99). Det var en ”sportmodell” med litet brantare gaffel. Jag gjorde inga försök med ”speedwaykörning” med den:

Och så hade den s k ortopedaler. En sommarkväll på landet när skymningen föll och det var dags att skingras och jag trampade till för att ge mig iväg brast pedalaxeln, lyckligtvis utan att jag skadade mig:

Jag har stulit dessa två senaste bilder från Cykelhistoriska föreningen där man kan hitta mycket skoj såsom denna ”gosscykel” från 1976 av speedwaytyp som är lik den cykel min äldste son fick en gång. Vacker gul färg men säkert kadmiumgiftig. Här en bild från radhuslivet 1981 av mina tre söners cyklar. Äldste sonen hade nu vuxit ur den gula cykeln och fått en ”sportig” men klunsig grön Rex med växelnav. I affären hade han önskat en litet fräsigare Crescent eller Monark men hans far var snål. Sonen grät…

Senare insåg fadern att man skall inte vara snål och här är den första köpecykeln yngste sonen  fick. Även om han börjat mer anspråkslöst med något han ärvt.

I dag är barncyklandet så mycket mer organiserat som man ser här  och här. Det har anlagts speciella BMX-banor som denna i Älvsjö:

Min mellanson (41 år) lånade nyligen min mountainbike (som jag för några år sedan köpt av honom för en symbolisk summa) och körde omkull på denna bana, spräckte hjälmen men lyckligtvis utan att han själv skadades.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Sudden

    Såg din blogg efter ett tips. Jag skulle vilja få fatt i den där bilden, i original. Kan du sätta mig i kontakt med personen som har den? Den första alltså.

    mvh

    Claes Johansson, redaktör på Klassiker

    Gilla

  2. Hej Claes! Jag hoppas att ni nu fått kontakt/Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: