Skrivet av: Sudden | 2012/11/13

Batterier mest – Uppsala i maj 1956

(Bild med 22,5 V batteri utbytt mot annan batteri-bild och text omkring lätt modifierad 16 november.)

Kan inte låta bli att återge en rubrik ur webb-DN:

Ja, varför inte som ledarskribent. Kan inte låta bli att tänka på att salig Anders Isaksson för många år sedan skrev att Bonniers beslutat att inte satsa längre på Dagens Nyheter. Anders I hade rätt.

I mitt senaste inlägg skrev jag med hänvisning till Chefsingenjörens inlägg om orkanen Sandys härjningar och mobiltelefonsystemets sårbarhet och det gamla telefonsystemets robusthet (genom att telefonerna strömförsöjdes via telefonledningen) om att det fanns stora batterier (ackumulatorer) i telefonstationen:

Bilden är lånad från Tekniska museet där det finns många bilder av telefonstationsteknik och rundradiostationer och säkert annat också. De blänkande metallprofilerna är ledningar för strömförsöjningen till de anslutna telefonerna. Många ampere blir det i en stor telefonstation med några 10.000 abbonenter… Notera sprinklersystemet i taket; så mycket av batterier ”är inte kul”. Brand eller något kemiskt elände kan befaras.

Jag tänkte man kunde kanske skriva litet om batterier som man minns dem från det tidiga radioflygandet. Men så dimper plötsligt ett mail ned från den gamle elektronikkonstruktören, där denna strömförsörjning från jättebatterier till telefonen är central. Här ett redigerat utdrag ur mailet:

Jag har ingen fast telefon för tillfället. Den la av natten mellan torsdag och fredag. Lyckades felanmäla efter att ha suttit i mobilen i trekvart, först genom att svara med knapptryckningar på en massa dunma frågor, sen väntat i telefonkö för att få prata med en människa av kött och blod. …

Jag har ingen spänning mellan tamparna, bara nån volt. Och det är inte kortis på linjen, för det blir ingen spärrton eller tutar upptaget för den som försöker ringa mig. Det ligger -48 V mot jord på båda tamparna, men endast via den ena går det nån ström att tala om om man belastar med ett motstånd mot jord. Det märkliga är dock att Internet funkar periodvis, men med mycket reducerad fart. Det måste vara ett avbrott vid en skruv i en plint i en stolpe nånstans, och att det ärgat så det är avbrott för DC <likström>, men läcker över så pass att den högfrekventa signalen till ADSL-modemet går fram, men med mycket hög dämpning.

Min vän som varit med om att utveckla TV-mottagare med text-TV och NICAM-stereoljud drabbades dessutom nyligen av att hans gamla TV gav upp andan:
.
Min TV la just av. En 28″ stereo-TV i ljus bok, som jag fick köpa billigt när jag slutade på XXXX 1988. Vi hade använt den på utvecklingsavdelningen för att testa ut den första NICAM-modulen. Jag har försökt hålla den vid liv, den har lagt av ett par gånger tidigare och det har varit H-avlänkningen som lagt av i regel. Har nog fått byta split-trafon (högspänningstrafon som ger 25 kV) minst en gång. Säkringen löste ut och det går inte återstarta, så det är med stor sannolikhet högspänningen / H-avlänkningen denna gången med. Nu tror jag inte att jag orkar försöka väcka liv i den igen, nog inte så lätt att få tag på delar. Så nu får jag väl hiva den, även om det bär emot. Det känns i själen.
.

Jag har en liten 14-tummare med det s k. B1-chassit från 1979, tillverkad vid vår fabrik i Singapore, så jag är inte helt utan bild.

Men nu får det nog bli en platt-TV till slut. Jag har stått emot i det längsta. Nu är det nog svårt att få tag på delar om jag skulle få för mig att försöka reparera den ytterligare en gång. Det är det s.k. B3-chassit i den, det bästa vi gjort på XXXX enligt min mening..

TV-apparater som håller/kan hållas vid liv i  25-35 år. Inte dåligt!
.
Här en bild från landets första tävling  (tror jag) i radiostyrning som Uppsala modellflygare ordnade på F 16:s fält Ärna en kylig majdag 1956:
.
.
Det är Gunnar Ågren som ivrigt visar en liten 1,5 V (2 V?) ackumulator och dess laddningsdon (man skilde på den tiden på batterier och ackumulatorer som kunde laddas om; bilbatteri hette det dock) för min far Arne till höger, med halsduk för det var en kylig dag. Till vänster syns Rune ”Termik-Johan” Johansson och bakom skymtar jag själv, medan Hans Martinelle skymtar bakom min far. Sådana små (ca 5 x 3 x 1 cm) gastäta ackumulatorer var rätt nya då. De blev ibland litet svullna när man laddade dem…
.
Jag är inte 100 på att det är Termik-Johan, han återfinns inte i resultatlistan. Se Upsala Nya Tidnings reportage här och Tidningen Upsala  här.
.
Om batteriers utvveckling kan läsas hos Wikipedia. Jungners NIFE-ackumulator (nickel-järn) nämns där tror jag, vi hade två sådana i vår sändare och en vibrator som omformade de få volten från ”ackarna” till någonting över 100 Volt. Man fick öppna ett lock när man laddade, de gasade en del. Det var problem med batterier som gav tillräckligt hög spänning för de elektronrör som användes i sändare och mottagare på 1950-talet, innan transistorer kunde användas. I den s k superregenerativa mottagaren användes  ett gasfyllt miniatyrrör, typ XFG-1. Kanske det räckte med ett enda 22,5 V batteri men jag är inte säker. Här en bild av lämpliga batterier för radiokontroll enligt Beckman-Hellströms ”Radiostyrning av modellfarkoster”:
.

.

Dimensionerna på 22,5 V batteriet var väl ca 5 x 2,5×1,5 cm. Kontakten var nog litet racklig och batteriet innehöll flera celler (därav benämningen ”batteri”). Batteripackar, som behövdes även för rodermaskinen, ”hickhacken”, och rörets glödström, virades därför ofta med tejp eller gummisnoddar för att allt skulle hålla ihop. Vibrationer och glappkontakt skyllde man gärna på när något inte fungerade eller man gett fel roderkommando. Det var också något med XFG-1 rörets arbetspunkt som skulle justeras med hjälp av en milliamperemeter man stack in i ett mätuttag på planets kroppssida. En superregenerativ mottagare arbetar på gränsen till att ”löpa amok”, komma i självsvängning. Man prövade/justerade att det hela funkade genom att kila iväg en hundra meter med modellen och så handsignalera till den som tryckte på sändarknappen. (Kanske det förekom att man stack iväg med sändaren istället?)

En XFG-1:s glaskolv var ca 30 mm lång. I pappas mottagare vid Uppsala-tävlingen tävlingen satt en pentod DL651 ungefär lika stor (glastuben nedtill) ser jag och så fanns transistorer. Ett kompakt hembygge men jag har tyvärr inte kopplingsschemat:

.

Sudden, som återigen fått problem med radframmatningen i senare delen av texten. Orsaken är säkert idiotiskt enkel.

Annonser

Responses

  1. Hej
    Batterier är intressant och det finns en del att diskutera och fördjupa sig i. Eftersom mkt kommer att vila på batterier i snar framtid vill det till att de utvecklas och blir billigare. Såg hur en stackare köpt en dansk(?)hybridbil(?)och inte läst manualen som föreskrev viss underhållsladdning. Batteriet blev förstört och han måste nu betala otroliga 300′ kronor för utbyte.

    De laddningsbara utvecklas. Tidigare fanns bara nickel kadmium som laddades ur på några veckor. Ganska irriterande om man hade dem i en kamera och ville gå ut och fota spontant fungerade det inte. Nu finns även li jon varianter som tex R6 storlek. Ser att att min pålitliga Ericsson W995 (troligen den bästa av old schoolmobilerna) har ett sk Li polymerbatteri. Vet ej om det är bättre med det höll i 2.5 år helt perfekt och det är många laddcykler det varit med om. Först nu började det bli svagare så jag ersatte det

    Hans

    Gilla

  2. Hej Hans!

    Som elektroingenjör borde jag ju veta mer om batterier. Men jag är pensionerad och har nog aldrig varit riktigt teknik-intresserad. Träffade igår några personer som var ”födda ingenjörer”. Ack ja.

    Nå, jag roade mig att googla litet på Waldemar Jungner, känd för sin nickel-järn (NIFE) ackumulator som förefaller ha innehållet kadmium snarare än järn. Edison i USA försökte lansera detta slag av ackumulator i USA och patent-tvistade med Jungner. Nickel-järn(kadmium) hade vissa fördelar mot ”blybatteriet”. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Nickel%E2%80%93iron_battery. Nickel-järn-ackumulatorn förekom i den tyska V2-raketen kan man också läsa där; gyroskopen drevs dock med annan ström.

    Här mer läsning om Jungner:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Waldemar_Jungner

    http://www.tekniskamuseet.se/1/1929.html

    Den engelska Wikipedia-artikeln om Jungner ger en del om människan Jungner, uppenbarligen hämtat från samma skrift som Tekniska museet utgått ifrån i länken härovan:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Waldemar_Jungner

    För radiostyrda modellplan med elmotor används nu litium-polymer batterier med mycket stor kapacitet. Det är verkligen fräs på elmotordriva modeller numera. Fast ibland kan det bli för varmt:

    Mer: http://www.youtube.com/watch?v=8Tax3UdfjEE och http://biloflyg.com/skaladagarna.se/Specialbygget.htm

    Gilla

  3. Hej,
    när jag lämnade Telia en gång i tiden (dock inte längre sedan än att de flesta knutstationer var konverterade till AXE) drevs de nya stationerna via ackumulatorer på samma sätt som på den elektromekaniska tiden. Detta gällde både själva AXE-stationerna och deras koncentratorer (ett slags utflyttade abonnentsteg) som ersatte de gamla ändstationerna längst ner i stationsheriarkin. Om så är fallet även idag vet jag inte.
    Dock var det ju så att en elektromekanisk station inte drog så värst ström då trafiken var låg. De digitala stationerna behöver däremot full kräm hela tiden. Så ackumulatorerna på en elektromekanisk station räckte mycket längre än på en digital station.
    Vi har själva av kostnadsskäl övergått till bredbandstelefoni. Man sparar en hel del pengar, men telefonen fungerar inte utan nätanslutning. Det känns lite lurigt. Det borde finnas en enkel möjlighet till en batteribackup, men tyvärr har inte tillverkaren tänkt på det. ”Lokalbatterisystem” som man sade för hundra år sedan eller så.
    Hälsningar
    Lars

    Gilla

  4. Hej Lars!

    Googlade litet samt tittade i de böcker och tidskrifter jag har.

    Men först helt klart, mobiltelefon och bredbandstelefon har gjort telekommunikationen sårbarare (som även Chefsingeniören nämnde).

    När jag läser din kommentar mer noga och ”tänker till litet”, inser jag att hela stationen, med sin omfattande (och säregna) elektromekanik, antagligen drevs av/via ackumulatorerna.

    Fann på http://www.e.kth.se/~e97_nun/tekinfopopvetartikel.html (har ej funnit det illustrerade originalet) två intressanta citat:

    ”En förutsättning för automatisering av en telefonstation är att telefonnätet är byggt för centralbatterimatning av telefonapparaten d.v.s att telefonnätet är ett s.k. CB-system (CentralBatteri). Ett CB-system innebär att telefonapparatens mikrofon får sin strömmatning från ett centralt placerat batteri, normalt vid telefonstationen, till skillnad från ett s.k. LB-system (LokalBatteri) där strömmatningen sker lokalt genom ett batteri i telefonen. Anrop till telefonisten i ett CB-system sker genom att abonneten lyfter på luren medans abonnenten i det förevarande LB-systemet använde en signalinduktor (vev) för att fästa telefonistens uppmärksamhet på att abonnenten önskade telefonera. Införandet av ett CB-system skedde i Sverige omkring 1910. Telefonapparaterna förändrades till utseendet. De blev nättare och mindre skrymmande samt övergick från att tillverkas i trä till att tillverkas i plåt.”

    Man minns från gamla filmer (och från ”lumpen”) att det vevades för att signalera. Hur det slogs på ”klykan” för att ”väcka” systemet/telefonisten eller om det var för att man var otålig.

    Tänkvärt: ”I början av 1970-talet ringde svenskarna så mycket att landets alla kvinnor mellan 18 och 55 års ålder hade behövt arbeta som telefonister, om tekniken inte utvecklats.”

    Gilla

  5. Gillar dina inlägg, speciellt de om allmän teknikutveckling. Funderar allt oftare på telefonen. Kostar mig (och min hustru) 6000 kr/år. För inte så länge sedan kostade samma telefon 2000 per år. Pensionen täcker naturligtvis inte detta.

    Funderar nu på att över till mobilsystem, 1 abonnemang inkl fri telefonering, kostar 2500. Men de är ju det med att ladda batterierna minst en gång per dygn. Har en gång varit inne i ett batterirum på en telegrafstation. Såg ungefär ut som din bild. Om någon rationaliseringsmänniska tar bort batterierna och kopplar in vanliga nätet, så blir ju det billigare. Och den gamla telefonen slutar fungera!

    Svårt att veta hur man skall göra. Å andra sidan har bägge sönerna endast mobiler. Och jobbar på sådana ställen som har digital kommunikation internt.

    Ännu mer svårt att veta?

    Med telefonhälsning, Stig

    Ny emailadress, går till min iPadda.

    Gilla

    • Hej Stig!

      Tack för de vänliga orden.

      En gång i tiden blev det väldiga protester när televerket höjde samtalsavgiften med ett (1) öre. Vilket procentuellt dock var en del förstås.

      Idag är telefonin och tillhörande internettjänster ett så komplicerat område att det är svårt att få klart för sig vad det kostar. Tror jag. Det verkar dock konstigt att kostnaden stigit så mycket.

      Själv sitter jag fast i fördomar. När jag ser ”alla” människor och inte minst små skolbarn nästan ständigt gå med en mobil vid örat undrar jag hur folk har råd. Det verkar så slösaktigt. Men det är ju inte säkert att det är så dyrt.

      Gratulerar till Ipadden! (Har svårt att skilja på Ipad och Ipod och läsplattor och vad det heter.) Var häromdagen hemma hos en gammal arbetskamrat med teknik i blodet som demonstrerade sin Ipad. Han hade skrivit ”Jag har en iPad. Det är nog den bästa och mest använda prylinvestering jag någonsin gjort.” Och visst var den fantastisk. Det är ”användarinterfacet” som ingenjörerna säger, som är bra dvs knappandet är lättbegripligt och allt går så geschwint. Och skoj funktioner, appar säger man visst. Och den startar snabbt. Min PC behöver nog 5 minuter för att komma igång ordentligt. Men när han började förklara vad han hade för abonnemang och vad det kostade visade det sig vara en mycket komplicerad historia. Han hade redan många abonnemang för telefoni och Internet som han kunde utnyttja.

      Behöver jag en sån? Även om jag inte kan föreställa mig några behov just nu, så kommer jag nog på några bra applikationer när jag väl har den hemma.

      Å andra sidan fick jag ett långt mail där den gamle elektronikkonstruktören i detalj beskev hur oerhört svårt det var att få igång den nya TV:n tillsammans med Internet och en hårddisk för inspelning av program.”Jag tycker det är så komplicerat så jag fattar inte hur ”vanliga” människor över huvud taget får sånt här att funka. Eller är det JAG som blivit så fruktansvärt ”åderförkalkad” ???? Dags att leta upp närmsta vattendrag???”

      Avslutningsvis skrev han:”Det var bättre förr. Nipkowskivan var väl helt underbar!”

      ”Trygghetslarm” är väl fortfarande ett problem om man inte har en gammaldags fast telefon. Se http://www.pts.se/sv/Telefoni/Fast-telefoni/Trygghetslarm/

      Gilla

  6. @Stig,

    kostnaderna för digital utrustning telefon mm stiger snarare än sjunker känns det som. Några råd: har man bredband brukar det vara ganska billigt att ta med telefon i det. Man behåller sitt nummer och det fungerar i allmänhet bra. Tror tex Tele2 bara tar 19 kr / mån för den tjänster – samtal tillkommer förstås.

    Det är bara smartphones som behöver laddas så ofta. Billiga mobiler med knappsats kan leva i upp till en vecka utan laddning. Då kan man ju ha ett kontantkort som bara används för hemmet.

    För den som bor ensam kanske ett mobilabonnemng med fri surf kan vara det rätta. Har man inga extremkrav räcker den hastigheten bra för de flesta ( man använder telefonen som modem till datorn)

    Hans

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: