I går var jag hos frisören vilket innebar en del gående, sedan for jag till ”soptippen” och slängde några havererade balkongmöbler och besökte därefter för omväxlings skull Systemet i Västerhaninge, bl a för att i samband därmed kunna köpa några muffins i Paus Bagarstuga. Jag hade förra veckan fått så goda muffins vid ett besök hos Kjell, en gammal arbetskamrat, som han nog inte bakat själv utan köpt på Paus trodde jag. Tyvärr var de muffins jag nu köpte inte så goda som jag minns Kjells muffins trots att Bagarstugans varor är av verklig hög klass.
I muffins finns det russin och jag kom att tänka på att det finns företagare och även vanliga människor som kommer upp sig genom att ”plocka russinen ur kakan”. Ofta utanför gränserna för vad man tycker är anständigt men det är ju en diffus gräns. Vem vill inte tjäna pengar!
Enter Ryanair och slika klippare:
Det är ju svårt att bedöma dessa uppgifter, det finns förstås andra vinklingar. Men här är ytterligare ”russinplockning” ja man kan se det som ”slavkontrakt”. Skall allt som vi under decennier byggt upp kunna raseras av giriga klippare?
Åt en sen lunch, började så känna mig dålig. Hjärtat? När skall man ”slå larm”, alltså kontakta/besvära vården? Kanske lika bra att ta sakerna som de kommer. Funderade dock på hur jag skulle få ut ett meddelande på min blogg om jag skulle bli inlagd. Åtminstone en bloggläsare uttryckte oro när jag gjorde ett uppehåll just genom en plötslig sjukhusvistelse. Något liknande hände en gång på forumet och då var det en lättirriterad forumläsare som inte brukar synas så mycket men nu undrade varför någon brydde sig om någon annans hälsa.
För en modern människa med en intelligent mobiltelefon är förstås sådana situationer inget problem, men jag är nu inte en sådan person.
Avbröt ”På spåret” mitt i, gick till sängs. Känner mig nu som vanligt. Har sett programmet färdigt via webben
Såg i webb-DN att den amerikanske skådespelaren Larry Hagman avlidit. Han medverkade i den oerhört populära TV-serien ”Dallas” i SVT. Som jag nästan aldrig såg, TV hade redan då förlorat sin tjusning för mig. Tacka vet jag Forsytesagen med Soames och Fleur, eller t o m programmen med Ria Wägner. Då, på den tiden, betydde TV något.
Larry besökte en gång Tullinge vilket resulterade i detta gruppfoto vilket förekom som julkort.
Bilden ingick i en artikel i MACH nr 13 (sida 1 och sida 2) om den s k Hufvudstadsjakten, en F 1-division (därav ”Adam”) som via F 16 på Ärna (därav ”Petter”) kom att bli förlagd på Tullinge.
Denna division uppträdde även sångligt i SVT:s program Nöjesmaskinen, ”Balett i Mach 1 Adam Gul”. Bör ses.
Man kan säkert hitta mer om man googlar eller besöker F 18 Kamratförening.
Här några ytterligare Youtube-videoklipp med Drakarna på F 18.
http://www.youtube.com/watch?v=EB0r6K_55vw
http://www.youtube.com/watch?v=iNl7IxtyTAQ&feature=related
Så här lättsamt kunde snacket en gång gå på SFF forum, en stil som jag tror att Sven-Erik och hans befallningsmän inte gillade. Nu är Robban borta för alltid (och jag håller mig undan) men inte förstemannen. Det fanns två aktiva men den andre hoppade av i samband med ”forum-turbulensen” för ca 3 år sedan.
Apropå besöket hos frisören, så bor hon i ett hus i Rikstens friluftsstad, alltså på det som en gång var Tullinge-fältet. Hon tycker om att bada i havet berättade hon, hon är från Sousse i Tunisien, bara det inte är för djupt (?). Så F 18 har jag inte helt glömt.
Tänk att vi en gång hade råd att ha ett flygvapen som flög och hade sig! Medan vi i dag har räknenissar som Anders och Magdalena som främst bryr sig om att statsbudgeten hålls och att folk får avkastning på sina sparade pengar, pyramidspelare som vi alla blivit.
Sudden, med viss spontanitet
P.S. Robert Widmark, Baskerville, är borta sedan ungefär ett år. Han hade själv ritat sin signaturbild på forumet men bad mig bättra på med en frisyr (hittar inte nu Robbans original). Jag träffade aldrig Robert, hade just bara sett honom på bild från yngre år.
En blogg i det blå 
Hej Lars,
I noted that a certain Björn Uggla appears in the article in Mach number 13 page 2. We had a Sven Uggla at F8 when I was there. Could that be the same family Uggla?
Yes, discussions in the SFF forum was free and easy long ago. Perhaps, as more and more people with limited aviation experience and imagination joined, the atmosphere became a small bit stiff and unhealthy.
I had the privilege to work with Robban for a few years. That was in the ‘good old days’ when F8 and F18 existed. All three are gone now. Time for me to move into a museum?
Erik.
GillaGilla
By: Erik O H Johansson on 2012/11/26
at 12:22
Hej Erik!
Jag känner inte till hurvida Sven och Björn Uggla är släkt. Uggla är väl en stor släkt. Sedan minns jag ju hur någon skämtsamt talade om ”nepotism” i flygvapnet, det finns många far/son-fall och annan släktskap. Som exempelvis Ulf Björkman och Bengt Nordenskiöld.
Jag googlade litet efter något om de två Uggla och fann då en artikel på webben som kommer från MACH nr 22 från tredje kvartalet 1985: http://www.f18.se/huvudstadsjakten/mach23-hufvudstadjakten-tillfixad.pdf Då hade detachementet nyligen lagts ned efter en avskedsflygning med en helröd J 35 i spetsen, märkt F 18
(Siffran 23 i adressen är en miss, Mach22 skall det vara.)
Artikeln säger inget om någon Uggla-släktskap men en del om Hufvudstadsjakten, alltså Adam Gul eller Petter Röd. Kärt barn har många namn. Bl a en fiktiv filmaffisch för en film ”Petter Röd”. ”De spränger ljudvallen och erövrar luften. Dom är alla män från Petter Röd”.
Här har jag skannat filmaffischen i MACH22: https://larsan13.files.wordpress.com/2012/11/petter_rc3b6d.jpg
(I gruppfotot av divisionen påpekar man att förarnas namn inte nämns. Det gjorde man dock faktiskt i MACH nr 13 2 år tidigare. Kan tänka mig att tidningen fick en bassning för detta.)
De administrativa turerna (och litet F 1-historia) finns också med i artikeln.
Hur atmosfären på SFF forum förändrats, tja. Det var inte så upphetsande roligt före din tid heller. Även då mycket detaljer, få berättare. Ibland brukade jag säga att de verkligt stora kanonerna aldrig syns på forumet och så är det nog fortfarande.
Robban var ju en som verkligen berättade men då främst i tidningen SFT. Det han skrivit om segelflyg har jag skannat men nog inte lagt ut i min blogg. Så har han ju skrivit om sin bana i FV och hos olika flygbolag också.
Trots att den förre ordföranden i sitt inbjudan till forumet önskade livliga diskussioner har det ju inte blivit mycket av detta. Styrelsen har alltid lyst med sin frånvaro. (Liksom Mursi meddelar man sig med ”dekret”!)
Det är mycket som saknas på forumet. Snällt sagt…
Jag minns från tiden jag skrev Nätkassen att det fanns några ”flygar-biografier” på webben, eller personliga berättelser som innehöll flygkarriären. SFF länkar till några digitala publikationer på webben, http://www.flyghistoria.org/Digital_books.htm , men ingen är av typen biografi.
GillaGilla
By: Sudden on 2012/11/26
at 20:40
Lite ”Off Topic”, men eftersom det här inte är SFF Forum hopps jag det accepteras.
Med anledning av hjärtproblem och liknande. I tisdags kväll hade jag en skrämmande upplevelse på jobbet. Jag jobbade deltid på IKEA I Bloomington, Minnesota. Helt plötsligt och utan förvarning blev jag yr, allt svartnade och jag var nära att svimma. Jag tog stöd mot en pelare i närheten. Sen började hjärtat slå konstigt, och jag blev matt. Yrseln gick snart över och jag stannade mitt skift ut, men när jag kom hem dråsade jag ner på första bästa säng jag fann och somnade. När jag vaknade – fullt påklädd – efter åtta timmars djup sömn slog hjärtat som vanligt, men jag var lite matt. Jag vet inte vad som drabbade mig, men helt klart var det Gud som sade till mig att det var dags för mig att ta det lite lugnare. Jag tog en sjukdag från jobbet i onsdags och i torsdags var vi lediga för det var Thanksgiving Day här i dag.
Chris och jag har pratat igenom det hela och jag har beslutat mig för att sluta jobba. Inte vet vi hur vår framtid kommer att se ut utan den extrainkomsten, men bättre med en fattig Sven än en död och begraven Sven.
GillaGilla
By: Sven Sjostedt on 2012/11/26
at 23:09
Hej Sven! Om du tänker rationellt borde du tala med en läkare, men det beror väl litet på hur den amerikanska sjukförsäkringen fungerar för en pensionär. Det är svåra avväganden – var det något farligt egentligen trots att det var högst dramatiskt?
Man är ju utlämnad till sin egen bedömningsförmåga. Har man hört en man berätta om sin hjärtinfarkt som att ”det var som att bli överkörd av en lastbil” så tror man ju att en infarkt måste märkas. Men det kan vara så olika. När jag även nästa natt innan insomningen kände en ovanlig känsla i hjärttrakten som inte alls var särskilt stark men som märkts även under dagen innan också, tog jag telefonen och ringde sjukvårdsupplysningen kl 04.00 och fick ”order” att omedelbart beställa ambulans till sjukhuset.
Kanske denna fördröjning på ca ett dygn var mycket negativ. Sedan har hjärtat blivit sämre men mest av andra skäl; åldring.
Samtal i grupp med medpatienter visade hur väldigt olika infarkter kunde ge sig till känna. Så finns det ju annat än infarkter.
Men kan du – kolla med doktorn.
GillaGilla
By: Sudden on 2012/11/26
at 23:52
Kommer att tänka på ett plötsligt anfall av svindel/yrsel när jag satt en stillsam och ensam fredageftermiddag vid mitt skrivbord på televerket i Farsta. Det var höst och mörkt. Satt kvar och hoppades det skulle gå över men icke. La mig ned på golvet, nej det hjälpte inte. Beslöt så att gå till fots hem och inte ta cykeln eller bilen. (Eller testade jag kanske bilen men avstod när jag märkte att så fort jag vred på huvudet så snurrade det till, jag liksom tappade balansen.) Minns hur jag på 2-kilometerspromenaden hem vinglade till ordentligt när jag skulle korsa en gata och då vred på huvudet för att kolla att ingen bil kom. Minns att någon person i närheten tittade på mig, ett fyllo tänkte han väl.
Väl hemma tillkallades ”jourhavande läkare” något som fanns på den tiden. Det var en kvinnlig läkare, möjligen med psykiatrisk eller någon annan ovidkommande kompetens. (Sedan jag publicerat denna kommentar, kom jag ihåg att hon sa att hon arbetade vid Beckomberga, en anstalt för psykiskt sjuka, ”dårhus” som man sa i min barndom och tidigare). Minns inte hennes bedömning, men det hela ordnade sig av sig själv.
GillaGilla
By: Sudden on 2012/11/27
at 12:47