Om konst

Konst är oftast något vi smyckar våra väggar och omgivning med, något som bör vara ”vackert”. Det som är vackert är också gott lär redan de gamla grekerna ha tyckt. Därtill har, eller hade i tidigare språkbruk, ordet ”konst” med ”kunnande” att göra, och sålunda är Tekniska högskolans motto ”konst och vetenskap”.

När jag var ung var ”modern konst” något som fick folk att bli arga. Denna skulptur ”Asamk” av Olle Baertling är ju helt obegriplig! Den var tänkt att finnas på Sergels torg i Stockholm, 85 meter hög med inbyggd hiss i ett av spröten men hamnade i Halmstad, i mindre skala (från Wikipedia):

För 2-3 år sedan väckte ”manifestationerna” av NUG  och Anna Odell  stor vrede hos många, något som politiker utnyttjade. Vår kulturminister verkar trevlig men är inte riktigt i takt med tiden. Jag befarar därtill att hon nog inte heller förstår symbolvärdet hos Viggen-prototypen, trots att detta värde baseras på sedan länge etablerade samhällsbevarande värderingar.

Och så den svårbedömde Lars Vilks! ”Att rita en hund så dåligt kan väl vem som helst”.  Jo visst, men…

Jag besökte Konstfacks utställning i maj 2009 då Anna Odells verk visades, men jag begrep nada (=ingenting). Tydligen skulle man betrakta några bildskärmar men man hade behövt litet vägledning. Uppståndelsen var stor, och ”verket” visades i ett svårhittat litet rum, särskilt bevakat, så hätsk hade reaktionen varit mot detta verk eller så var videogrejorna stöldbenägna. Jag fick faktiskt göra ett andra besök innan jag fann rummet. Jag kunde ju förstås ha frågat första gången då jag förresten tror jag kom att stå framför David Eberhard i en kaffe-kö men inte inledde något samtal.

Till saken hör att jag 50 år tidigare sommarjobbat i dessa lokaler med att sy kabelmattor när de utgjorde L M Ericssons telefonfabrik, så det var också ett skäl att besöka utställningen. En vacker byggnad är onekligen Ericssons gamla huvudkontor och fabrik vid Telefonplan i Midsommarkransen där Konstfack nu är inhyst. Här en bild från en vandring i trakten jag gjorde hösten 2004:

Vilken kontrast var inte de rabiata utbrotten över Anna Odells verk/dåd mot hennes egna lugna sakliga förklaringar som jag dock inte kan återge med egna ord. Så illa sitter jag alltså själv fast i gamla tankebanor! Det är verkligen svårt att ta till sig nya tankar ibland.

Här finns tillfälligt de bilder jag tog vid Konstfacks elevutställning 2009. Endast en bild är från Anna O:s rum; några blombuketter hon uppvaktats med, undanställda i ett hörn. Minns främst att jag hade ett kort samtal med en annan besökande där psykiatrikern Johan Cullberg berördes och att jag då uttryckte en viss besvikelse över denne. Något skulle man ju säga för att verka insatt i saker och ting.

Nej, här är en mer festlig bild från Konstfacks utställning i maj 2009!

För dem som liksom jag är ”litet ironiskt lagd” är här en annan bild.

Jag hade egentligen i detta inlägg skriva utgående från en amerikansk konstnär inom området ”konceptuell konst”, Seyed Alavi med rötter i Iran. Detta verk är ju dock ganska begripligt, ”Flying carpet” på Sacramentos flygplats, och kanske det inte ens är konst i sig. Mattan visar Sacramentoflodens dalgång:

Alavi är också känd för andra verk. Man behöver inte vara särskilt djupsinnig att för att ”gå i spinn” när man ser denna dekal någonstans i sin omgivning:

Verket nedan kanske man behöver fundera mer över, men det är nu ett syfte med eller resultat av bra konst, att den kan få oss att tänka efter. Om det sedan leder någonstans, ja det är upp till en själv.

De tre bilderna ovan är alla från Seyed Alavis sajt. Han berättar i detta videoklipp där jag inte orkade följa honom i hans resonemang men i slutminuterna finns ett lysande resultat av hans tänkande som jag tror man kan uppleva utan grubbel.

I morse fick jag för mig att jag skulle jag göra en ostkaka. Jag hade nämligen upptäckt att sedan minst 20 år ligger det en oöppnad förpackning bittermandel i mitt speceriskåp. Googlade för att finna ut när man använder sådana och fann ett recept på ostkaka. Däri ingick även sötmandel och sådana köpte jag in, men de skulle ju vara i krossad form vilket jag upptäckte först efter inköpet. Jag hade ingen mortel utan tog fram verktygslådan med hammare och tänger. Ack ja, men det smakade rätt gott.

Googlade så efter ”mortel” och fann då att mortlar fortfarande finns att köpa och fann detta:

Notera stötens high-tech utformning, den har minsann en ”rymdkapselformad stötyta”! Fascinerande är även bilderna längst ned som visar vad mortel-köpare även köper. Verkligheten är kanske ändå underbarare (konstigare) än dikten?

Intressant är även figuren som visar en handflata som ”styr” stöten. Jag har gjort en enda start med Pik-5. Det var så trångt i cockpit och samtidigt så stilla i lävågen att jag tidvis använde handflatan mot spakkulan. Kom så att tänka på att flygplans styrspakar numera är stor vetenskap. Dagens spakar och ”side-stick controllers” o d är inte som fordom. Man kan tänka sig ”styrkulor” som främst känner handens tryck, även om nu används blandformer av tryck och förflyttning. Litet av rörelse behövs ändå. Och inte minst datorkraft. Här en intressant video. Rimligtvis rör sig inte rodren lika mycket som spaken men jag är förvånad över de snabba kompensationerna. En riktig spakryckare!

Här en studie i ämnet hur en spaks duglighet kan bedömas. En tung text men detta är ju en central sak i människa-maskin-interfejset som inte är lätt att karakterisera. Vi som flugit minns spakar man hållit i och vad som hände när man drog i den. Men nu skall jag inte bli nostalgisk.

Sudden