Skrivet av: Sudden | 2012/12/05

IT-mystik, ymnighetshorn, guld och Biggles

Allt fungerar inte perfekt här i världen, i varje fall inte WordPress mjukvara. Här ett exempel. Jag hade döpt ett inlägg till ”Om konst” men minsann ser jag inte detta på en statistiksida:

If_art

”If art”! Min rubrik ”Om konst” har råkat bli automatöversatt! Det rättade snart till sig men jag kom att tänka på min gode engelsklärares skämtsamma fråga: ”Vad är ordagrann översättning ofta. Sundin!” ”En styggelse, magistern” skulle man då svara.

Man har även infört editeringsförändringar som jag ännu upplever som klara försämringar. Jag blir smått förtvivlad när det inte blir som jag tycker det borde bli! Jag är i grunden ganska rigid och har svårt att se de vägar som finns.

Annars tycker jag det är skoj att fundera över vad de som nått min blogg egentligen varit ute efter. Säkert inte alls mina utförliga utredningar av hur tillvarons alla detaljer egentligen hänger ihop mer än man först tror. Nå, det finns ju så oerhört mycket att hitta på webben av kunskap, ja ett riktigt ymnighetshorn är den:

Cornucopia

Ymnighetshorn heter ”cornucopia” som också är namnet på en populär blogg , ”Cornucopia?” (observera frågetecknet!). ”Sveriges största blogg inom finans, ekonomi och miljö, samt en av de största inom politik”, som jag dock inte följer. Jag vet ju ändå redan allt 😉

Vi äldre minns Moder Sveas ymnighetshorn som hon håller till sin barm. Inte ömt men hon måste ju se mäktig och inte minst solvent ut så att nationen får låna pengar till låg ränta:

Sedelsnitt

Här sägs att man lösa in sedeln i guld men jag tror att denna möjlighet upphörde redan 1931. Kanske guldmyntfotens övergivande var ett misstag. Hur som haver krävs transport av guld och andra värdefulla metaller o d mellan länder och vid en sådan transport nödlandade en Aeroflot ANT-35 på det område som senare skulle bli Skarpnäcks flygfält. Enligt SFF Kronologi: 1938, 19 augusti: Ett trafikplan från sovjetiska Aeroflot nödlandar söder om Stockholm på det ställe där senare Skarpnäcks flygfält kom att anläggas. De ombordvarande, bl a affärsmannen Josef Anér med hustru och dotter Kerstin, får endast lätta skador. Planet kom närmast från Riga men medförde från Moskva en last av 100 kg platina till ett värde av drygt en halv miljon kronor. En tillfällig tullstation ordnas på nödlandningsplatsen.

800px-Skarpnäcksfältet_nödlandning

Bild från Wikipedia (och Stockholmskällan). Här en tidningsartikel från DN 20 augusti 1938 om haveriet av dålig kvalitet och ofullständig/svårläst. För en oherrans massa år sedan hade min vän Stig Wahlgren kommit över ett nummer av DN och Xerox-kopierat det. Kopiatorn klarade väl bara A4 och förmågan att hantera kontraster var dålig. Ja, det ser t  o m  ut att vara en andra generationens kopia. Men klippet har sin charm. 15 öre lösnummerpris (20 öre på söndagar eller på tåg). Omkom man i en arbetsplatsolycka fick man porträtt och bostadsadress i tidningens notis. (Förekom det inte att de som antogs vid Ljungbyhed kontaktades av tidningar som ville ha en porträttbild? Ifall…)

Det finns uppgifter om andra ädla metaller ombord. Josef Anér blev en framgångsrik affärsman. (Jag är förvånad att ingen Wikipedia-artikel finns om honom, men väl om barnen Kerstin och Sven). Politikern Kerstin minns jag men att Sven var sonen har jag aldrig tänkt på. Här är Anérs egen berättelse i självbiografin ”Magistern blev affärsman”.

Vi som läst ”Biggles & Co” minns hur vår hjälte gömde undan den ädla lasten ombord och placerade förfalskad vara i lastrummet för att lura bovarna.

BIGGLES___CO2

I boken kan man njuta av ett av Biggles ärkefiende von Stahlheins mest effektfulla ingripanden.

”Längs plattformen, ytterst mot kanten av startbanorna, kom en lång smärt karl i flygoverall gående. Han tittade sig omkring som om han varit främmande på stället men likväl spejande efter ett bestämt mål. Strax bakom honom rullade ett lågvingat plan ute på gräset. Detta innebar i och för sig ingenting märkvärdigt. Tvärtom var det så vanligt, att ingen av dem som klättrat ut genom fönstret till kontoret fäste ringaste uppmärksamhet vid det, om de ens lade märke till det.

Cronfelt måste passera förbi den okände när han sprang bort till bilen. Det är knappast troligt att att han lade märke till honom heller – det vill säga, inte förrän främlingen yttrade något. Vad han sa kunde ingen mer än Cronfelt höra, men det var nog för att få denne att tvärvända och försöka komma undan.

Sedan följde en blixt och en knall. Cronfelt snubblade några steg framåt. Väskan flög ur hans hand, han föll framstupa och blev liggande under häftiga krampryckningar. Ett litet rökmoln flöt bort från vapnet i främlingens hand. Utan att göra sig någon brådska gick han fram till den andre som låg på marken och sköt ytterligare fem skott genom honom. Sedan tog han väskan, kastade en blick på den lilla skock människor som kom springande, vände på klacken och gick lugnt bort till maskinen. Någon inne i cabinen öppnade dörren för honom; han steg in, motorn dundrade till och planet susade över gräset och lättade.

Biggles stannade och tog sig bestört för pannan. – Har ni någonsin sett maken till kallblodighet förr? flämtade han.”

Rolf Wiesler har översatt ”Biggles & Co” som tillsammans med W E Johns alla Bigglesböcker i engelsk utgåva presenteras på denna sajt där jag fann denna illustration till händelsen. Men skildringen var rent verbalt stark nog för en ung läsare:

Skottet

Avslutningsvis något helt annat, den trevliga retrobloggen ”Kornknarren som jag råkade stöta på.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: