Skrivet av: Sudden | 2013/01/06

Nu ska jag väl ändå vara färdig med Teknikens Världs julnummer 1949

Ofta har jag irriterats av begreppet ”allmänflyg” som betecknar allt civilt flyg som inte är linjetrafik eller ”charter”. Som Luftfartsstyrelsen (som det hette) skrev för några år sedan:

Begreppet allmänflyg (General Aviation eller GA) innefattar ett brett spektrum av företeelser inom luftfarten. Begreppet kan innefatta såväl flygning med tunga flermotoriga flygplan som flygning med hängglidare, flygskärmar och varmluftsballonger. Det inkluderar även bland annat skolflygning, fallskärmshoppning,flyguppvisningar och ultralätta flygplan i olika former. Avgörande för vad som ur Luftfartsstyrelsens perspektiv ska betraktas som allmänflyg är flygningens syfte.

Se även denna rapport från Luftfartsstyrelsen som mer utförligt säger samma saker som länken ovan. Bl a framhålls begreppets oklarhet.

Uttrycket är så brett att man kanske  skulle undvika att använda det; innebörden är ju närmast ”resten” eller t o m något ännu mer diffust eller t o m nedsättande. ”Entusiastflygarna” borde verkligen ha en bättre beteckning. Även om nu motorflygare har en motvilja mot ordet ”sportflygplan”, det minns jag redan från min läsning av SPAF:s tidning på 60-talet. Men benämningen förekommer fortfarande i media och även i administrativa sammanhang. De som är mycket radiointresserade och duktiga på att använda radio kallar sig sändaramatörer men jag inser att ”flygamatör” eller ”amatörplan” kanske inte är möjliga ord. (Amatör=den som älskar)

Här en notis från DN häromdagen

VIP-plan

Jag förstår Clas Svahns problem med ordvalen. Kanske det är ett ”limousine-plan”? Vi minns ju förresten SAS Limousine som var ett av Jan Carlzons knep (tror jag) för att främja SAS. En term i dag lömsk att googla på men det verkar faktiskt som den gjort flygbolagets namn känt. Jag själv uppskattade tjänsten – min arbetsgivare televerket betalade. Minns andra ganska otrevliga hemfärder från Arlanda sena fredagkvällar med stökig  T-bana och buss – snål som man var.

Jan Carlzon ”lyfte” för en tid Linjeflyg och sedan SAS. Nu är det Ryanair och andra lågprisbolag som lyfts till skyarna. De senaste dagarna har jag försökt få klart för mig hur Ryanair kan hålla så låga priser. En bekant är nämligen helt frälst för Ryanair (trots att han oftast är mycket rationell) men är han kanske offer för en ”synvilla”? Jag frågade en person som vet mer än jag och han tipsade om denna Ryanair-text samt påminde om att man utnyttjar underhållsenkla plan intensivt. Jo visst men det finns mer.

Nu till Teknikens Värld julnummer 1949. Här är ”ledarartikeln” för Flygvapenorganet:

Ledare

Andra tider. Då satsades det på försvaret och i synnerhet på flygvapnet. Det var brist på arbetskraft och näringslivet ropade efter unga duktiga människor och Rapp försöker locka unga män till FV.

Rapp var ”souschef i flygstaben” vilket innebär att han var flygstabschef under flygvapenchefen. Från början marinofficer, den förste icke-arméofficer som blev ÖB, det var 1961. Valde Viggen framför kärnvapen. Det blev mer flyga då se…

En annons för Saab Scandia:

TVjulnr_49_Scandiaannons

Jag är inte kapabel att bedöma argumentet i annonsen.

Så annonserade Sigurd Isacson:

Isacson-annons_TV_julnr_1949

Man kan skönja att planet bär det etiopiska flygvapnets beteckningar. Leveranserna till Etiopien av svenska flygplan (B 17 och Safir) och Carl Gustaf von Rosens rekordflygning med en Safir Stockholm-Addis Abeba i maj 1947 (en ”sportbragd”…) var nämligen omtalade. Jag vill minnas att en myckenhet kartong användes och modellen var nog knappast flygbar. Vilket väl är innebörden i annonsens ord ”dessutom flyger Safir inomhus”.

Här en bild ur Sigurd Isacsons självbiografi:

Kung_Gustaf_VI_Adolf_Sigurd_Isacsons_Safir

Mycket annat intressant finns i tidningen men nu får det räcka.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    I think, and I may stand corrected, that the empty seat that the advertisement refers to is caused by the maximum weight/ payload that an aircraft may take not to exceed maximum take off weight. If this is the case and planned flight is short the operator can take on board a limited amount of fuel and a full load of passengers. On the other hand, if we are talking about a flight over a long distance, the full fuel capacity may be needed which then reduces the number of passengers that the aircraft can take not to exceed the maximum take off weight.

    Another problem older aircraft had was the CG (centre of gravity). This is limited to within given values and it has happened to me several times that the hostess moved the passengers towards the are over the wing to keep the CG within the given limits.

    An airline I used to work for lost an aircraft on take off just for this reason. The passengers, the self loading and adjustable cargo, had boarded and the W&B (Weight and Balance) document completed when someone decided that a consignment of gold (very secret) had to be loaded. The loader’s choice was the rear cargo compartment. As a result the aircraft stalled on take off.

    Erik, who thinks that non aviation men should be kept away from airraft.

    Gilla

  2. Jovisst Erik!

    Det kliade litet i fingrarna på elake Lasse att påstå att Scandian hade så litet passagerarutrymme att att man alltid låg under max startvikt…

    Det är nog rätt knivigt att fastställa hur mycket ett plans tyngdpunkt får avvika från det normala. Det finns ju många faktorer att ta hänsyn till. Jag kommer att tänka på den svåra olyckan i Oskarshamn i maj 1989. Se
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Flygolyckan_i_Oskarshamn_1989

    Själv blev jag aldrig riktigt klok på ett segelflygplan jag flög. Mycket manövrerbart och trevligt. Men jag lyckades aldrig i landningarna. I efterhand har jag förstått att jag var så tung att planet blev så framtungt att höjdrodret inte riktigt räckte till för att komma ned i sättningsfart. Det blev gärna några ”glada studsar”. Jag visste nog om att jag var för tung men ville inte avstå från nöjet att flyga typen. (Som jag minns det hade typen modifierats, man hade bytt stabbe och höjdroder på alla plan av typen efter några tillbud, och därvid hade max pilotvikt reducerats varvid jag blivit för tung.)

    Gilla

  3. Hej,

    jag har någonstans i mina papperssamlingar en artikel från kalla krigets början. Minns tyvärr inte från vilken publikation. I alla fall tycker där Bengt Nordenskiöld, som fortfarande är flygvapenchef, att Sverige behöver 50 flygflottiljer.

    Hälsningar Lars H

    Gilla

  4. Jo, Nordenskiöld hade höga ambitioner och Flygvapnet seglade också i medvind efter andra världskriget, Marinen var sur. Nordenskiöld var också en person som kunde övertyga folk och jag har fått intrycket att han haft tumme med finansministern, Per Edvin Sköld. Samtidigt var allt han tyckte i sin självsäkerhet ju ”inte så bra”.

    K-R Böhme ger en karakteristik här: http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8233

    Man kanske ska lyfta fram Friis och Ljungdahl litet mer.

    Ur SFF Kronologi:

    1942, 26 juni: Det ”tredje flygvapnet” beslutas av riksdagen enligt 1942 års försvarsplan. FV skall flerdubblas under kommande femårsperiod. Antalet flottiljer bestämdes till sexton och flygplanantalet till 957 med förhållandet mellan bomb och jakt 6:6.

    1945, 30 juni: Den sista beredskapsdagen för FV under det andra världskriget. FV hade då 17 flottiljer med ca
    800 flygplan och kunde sätta upp 46 divisioner.

    Jag vet inte när FV var som ”starkast”. Styrka räknas ju inte enbart i divisioner eller antal flygplan. Hittar just nu ingen ”divisionsräkning”, ej heller något om någon konkret propå från Nordenskiöld. Trodde jag skulle hitta något i SFF Kronologi. Man får väl lusläsa krönikan i ”Ett år i luften”.

    Gilla

  5. Käre Sudden!

    I denna sena timme väcker du min oppositionslust när du dissar ”allmänflyg”. Må vara att det är svårdefinierat, men nog duger det som översättning av GA? Allt annat leder den okunniges (läs mediernas) tankar fel – sportflyg, småflyg, privatflyg.

    Du skriver att ”Amatör=den som älskar” – jovisst, på franska! Nationalencyklopedins Ordbok rankar kärleken som den tredje och sista betydelsenyansen. Huvuddefinition är ”icke yrkesmässig utövare av viss verksamhet, besläktad betydelse = dilettant”. Som exempel på konstruktioner anförs ”vad är det för amatörer som lärt upp dig?” Det kanske är en Nordenskiöldsreplik? Adjektivet ”amatörmässig” har i varje fall rätt datumstämpel (1943) med definitionen ”mindre skicklig och vittnande om brist på fackkunskap o.d.” Den förkortningen kanske här kan uttydas ”omdöme dåligt”, för även om Böhme inget säger om generalens personliga flygskicklighet vill jag minnas att den ifrågasattes då och då här och där.

    Hilsen / Seve, amatör (betydelse nr 3)

    Gilla

  6. Hej Seve! Jag minns från 70-talets läsande av SPAF:s tidning ”Horisont” hur det där talades om hur väldigt bra privatflygarna hade det i fria USA. Man ville lansera begreppet ”allmänflyg” (baserat på termen ”general aviation”) som jag då såg som ett USA-influerat begrepp som inte riktigt passade in på det civila flygandet form och förutsättningar i Sverige och Europa.

    GA definieras av ICAO på ett sätt men tolkas sedan annorlunda på nationell basis. LFV har ju också någonstans sagt att olika intressenter menar olika saker (och man själv mest ser till syftet med flygningen; sedan må flygaren göra sin försäljningsresa med klubbens PA-28 eller firmans Cessna Citation med avlönad pilot.)

    Jo, visst har ordet ”amatör” ofta en nedsättande klang.

    För att sväva bort i mina minnen (utanför ämnet, jo visst) minns jag hur jag ville förbättra SFF Kronologis notis om luftrumsförändringen 1974. Men hur beskriver man en sådan på tre rader? (Jag har numera gett upp mina försök att förstå luftrummets organisation.) Jag hittade en 7-sidig artikel i Flygrevyn från 1974 (hette den väl då) som handlade om detta. Men ingenstans fanns där beskrivet vad ”Luftrum 74” egentligen innebar. Däremot var det väl minst 5 olika slag av luftrumsanvändare (därtill kom Luftfartsverket) som var och en hade sina synpunkter, inte minst klagomål/farhågor. Önskemålen stod inte sällan i konflikt med varandra.

    Jag ser att jag i Kronologin i alla fall (med hjälp av en not) fick ihop litet mer än den tidigare författaren och att jag då hade hjälp av en ganska tung artikel som två f d kollegor på Televerkets luftfartsradio-sida skrivit. Främst handlar den om de radiotekniska hjälpmedlen, men till skillnad från Flygrevynartikeln ges en pedagogisk beskrivning av luftrummet och de olika plan som rör sig däruti och deras för samvaron väsentligaste egenskaper. Finns nu för den intresserade på https://www.dropbox.com/sh/2kqrf7par9z8g6l/tdV0F5e4A3

    Flyg är inte bara flygplan

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: