Skrivet av: Sudden | 2013/04/11

Upplevt på sistone

Solen gassar. Det vita fina snötäcket på gräsmattan börjar övergå i ett gråtrist transparent tillstånd, stadiet före blask.

130410_Balkongutsikt

Man är ju pensionär. Arbetsgivaren var god och lät mig sluta ”arbeta” redan vid 60 med en beskedlig avtalspension. Jobbet var för mig aldrig sådant som det skall vara enligt dem som har ”tolkningsförträde” av hur tillvaron är. En arbetskamrat fick föra en hårdare kamp för att befrias från ”tristessen”. Att arbeta är de sista åren inte alltid så som vår kära statsminister påstår; man känner sig ofta onödig och ställd åt sidan. Eller så har man tappat gnistan.

Nu vid 74 är jag sedan länge en riktig pensionär och pensionsbeloppet ska jag inte klaga på. Lever snålt, ja i viss mån torftigt. Sönerna får förskott på arvet.

Vad är en pensionär och vad gör hen? Här ser man hur vi uppfattas. Stulet från en Facebooksida:

pensionc3a4rer_2

I måndags besökte jag Linköping. En flyg-vän från 1951 och senare Saab-anställd ”hade plats i bilen”. En mycket lyckad resa  för mig och jag tror även för min vän. Jag fick utföra en gammaldags fickparkering vid rännstenen i den nygamla stadsmiljö i Gröndal vi fått genom de nya spårvägarna i Stockholm.

Tyvärr var det hart när omöjligt att samtala under de sammanlagt 40 bullriga mil motorväg vi åkte på E 4:an. Den höga mast som tidigare stod söder om Järna hade varit en störsändare (medan jag hört annat tidigare). Norr om Stavsjö-avtaget finns betongskulpturer längs vägens östra sida med en högst ovanlig tillkomsthistoria fick jag veta.  Gripens landställ var inte helt bra placerat och ska bli annorlunda på Gripen NG. 29:ans vinge var kanske inte riktigt bra, men Saab gjorde förstås så gott man visste på den tiden.

Syftet med resan var primärt att lyssna på ett föredrag om Försvarets helikopterverksamhet som Veteranklubben Saab anordnat. Överste Magnus Westerlund, C Hkpflj, berättade. Det hade nu ”blivit fart” på verksamheten efter åtskilliga års ”röra” med låg aktivitet. Nu fanns det många uppdrag utomlands, i ”krigszoner” som Afghanistan och Aden-viken, samt i samband med utbildning och nyanskaffning. Själv förstår jag inte det militära fackspråket så bra, späckat som det är med förkortningar och organisatoriska  finesser med ”parallella organisationer” (krig resp. fred) och termer som flottilj, skvadron, detachement och bataljon. Helikoptrar kan därtill användas på många olika sätt och vara olika utrustade, inte minst för de många formerna av ”medicinska räddningsuppgifter” och det är nog inte bara jag som har svårt att hänga med. Se även flottiljens Facebooksida.

Westerlund hade flugit helikopter i marinen. Han var inte med 1963 re´n, men här är en film från den tidens ambitiösa marina helikopterflygande. Mer marin helikopterhistoria på Facebook. Här ett klipp ur filmen, en nödlandningsövning:

Plums

Vid mötet passade jag på att köpa ”Saab-Minnen”, del 1-20 på CD, 250 :- om man inte är Saab-veteran. För den som vill lära sig mer om Saabs flygplan och projekt, med tonvikt på aerynamiken, finns denna lilla skrift.

Jag kom även i samspråk med några Saab-ingenjörer och vi kom in på vår studietid på Teknisk högskolan i Stockholm och försökte erinra oss gemensamma lärare och annat. Detta fick mig att väl hemkommen plocka fram ett schema eller ”tidtabell för undervisningen vid Kungl. Tekniska högskolan, höstterminen 1958”. Ett stort schabrak, drygt 100 x 50 cm, och vars baksida var lämplig att rita modellflygplan på.

Nu blev det inget av linstyrnings-stuntmodellen, tänkt för någon 2,5 cc diesel. Jag ritade mest för att få rita något som såg bra ut. Jag byggde långsamt och att lägga ned några månaders jobb på en stuntkärra som man snart ändå snart skulle krascha, nej det var inget för mig längre.  Den radiostyrda deltavingen, ja där fanns redan vingen och så tyckte jag att den åbäkiga kroppen egentligen inte behövdes, det borde räcka med vingen med minimala tillbyggnader.

Deltavingen_Skarpnäck

Det gick ju att pula in allt inne i den tjocka vingen och så blev det en liten överbyggnad för utseendets skull. Men den var totalt misslyckad, jag tror att det aldrig blev någon ordentlig flygning med den. Så rationellt jag tänkt och så dåligt resultatet blev! Minns inte om den hade ett landställ. Ett sådant behövdes om inte annat för att få ett grepp när man skulle handstarta.  Bly behövdes i nosen för att väga upp den E.D 1,46 cc som satt i bak; noskonen var i massivt bly! Jag tror jag gjorde en gjutform för den.

Delta

Denna bild och ännu mer bilden nedan är en övning i att skanna och att foga samman flera skanningar. Här ovan behövdes fyra eller fem skanningar, medan tabellen nedan krävde 12 stycken!  Jag tror inte jag har hoppat över någon lärare. Det är kinkigt att få allt rakt och att få skarvarna snygga. Det är lätt att hitta oskönheter i den stora tabellen, men texten är läsbar fast ibland med stor möda. Jag gjorde vänstra halvan först, och då gjorde jag en del missar som gav suddig text.

KTH-tidtabell_HT_1958

Kanske någon känner igen några lärare eller profeter. Man behöver inte ha varit elektro-teknolog (elektro var nog den största sektionen, jag vill minnas vi var ca 130 förhoppningsfulla ”nollor” på hösten 1957 då jag med nöd och näppe klarade inträdespoängen) för att ha hört talas om Hannes Alfvén eller Erik Hallén. Det står mycket mer om den senare, vars namn nog ännu framkallar en rysning hos många före detta E-Osquar, i denna text om E-Osquars värld och överlevnadsvillkor i forna dagar. De som studerade flygteknik på sektion S (för skeppsbyggnad) har väl andra ”profeter” i kärt minne.

Så det blev en dag med många upplevelser. Jag fick även se ett litet bokbinderi, min vän låter binda in viktigare böcker han köpt antikvariskt, samt en Ericofon (”Cobra”) som stod så röd och fin på en fönsterbräda. ”Jorå, den och petmojen funkar. Vi har förresten en till…”

432px-Ericofon_1956_2

Sudden

Annonser

Responses

  1. And there is a Cobra in Portugal. I think it is a wonderful design. What killed it? The mobile phones?

    Gilla

    • Hej Erik!

      Jo ”Kobran” eller Ericofonen är verkligen något extra och numera ett kultföremål. Varför den försvann finns det nog olika uppfattningar om. En del är väl ”politiska” och har att göra med det svenska televerket och med amerikansk protektionism och amerikanska monopol.

      Se http://www.ericofon.com/history.htm
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Ericofon

      Jag kan tänka mig att min far som ansvarsfull och rationell televerkare inte hade så stor sympati för en specialtelefon.

      Sedan var apparaten rätt tung (jämfört med nyare/kommande apparaters lurar), saknade egen ringklocka och man kunde inte naturligt ställa den ifrån sig (samtalet bröts då).

      Man slapp ju dock problemet med att när man vankade runt med luren till en vanlig telefon i handen, själva ”telefonklumpen” på skrivbordet med ett brak föll ned på golvet när man tänjde på spiralsnöret för mycket.

      Kul att se de bilder du sänt via mail. Den apparat jag såg i Linköping hade inte televerkets snygga petmoj vad jag minns. Inte heller var jag telefonkunnig nog att avgöra hur signaleringen fungerade (satt en omformare till tonsignalering e d bakom petmojen?).

      Jag borde ha tagit en bild av den röda telefonen i en bostad i Malmslätt. Den var underbar att se där den stod på en solbelyst fönsterbräda och vi just skulle slå oss ned till ett litet festligare eftermiddagsfika.

      Sudden

      P s. Från Tekniska museets sajt: Den lätta, strömlinjeformade och greppvänliga Kobran väckte med all rätt uppmärksamhet när de lanserades på den internationella marknaden på 1950-talet. Höljet av termoplast tillverkades i många dova och skarpa färger, detta var också något nytt.

      Detta med vikten kan ju diskuteras. Jag minns tunga svarta bakelitlurar och även den senare Dialogens ”plastiga” lätta lur.

      Gilla

  2. Hej Lars et al,

    I loved the comments the 5 year old kids gave about us retired people. I suppose they look at us in the 70s as creatures from the Jurassic Park. And who can blame them. They say that you get the truth from drunks and children.

    If Elina is right I have got it wrong. When you worked you were on duty from 8.00 to 17.00. Except if you worked in aviation, of course, where you could easily put in 25 hours a day. Then you have individuals like myself who forgot about being a pensioner and still work. I am 77. Simon knows about the colour of our hair, providing we have any of it to show, and the speed with which we move. Too right, Simon. But I think Johanna has got it wrong. ‘Att ligga it badet hela dagarna’!? ‘Att ligga i’ is closer to the truth. Bless Johannes who thinks that you retire at 30 – 40 or so. I fear that by the time he retires it will be when he is 75 the way the trend is just now.

    So what? I have enjoyed my life very much and if I was given the chance to live it all over again I would not want to have anything changed. Yes, I have been through difficult times too but I have been able to use that experience to help other people to get through similar difficulties. So, it was all worth it. I have seen the world, I have worked with people of every colour and religion there is. I have made fiends with them and we still keep in touch. I agree with old Louis:

    Lets make the best of it.

    Thinks Erik who thinks that we love in a wonderful world. Providing we make a small effort.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: