Skrivet av: Sudden | 2013/05/25

Imperiet, flygbåtar, läsning med mera

I går såg jag min första tornsvala, eller tornseglare som det ska heta. Maskrosorna pryder nu gräsmattan som jag ser ovanför datorskärmen. Och plötsligt kommer jag in på Svenska Dagbladets artiklar. Är det något som är fel, har SvD ändrat policy eller ställt om räkneverket? Jag ”okynnesläser” febrilt för att kolla det sista antagandet. Besökssiffror, även på bloggar och Facebook-likes är inte särskilt tillförlitliga mått.

Visst är det rimligt att man betalar men man ska betänka att dagstidningar får sina intäkter till bortåt hälften från annonsörer och, som i SvD:s fall, statligt presstöd. Som skattebetalare har jag alltså redan betalt en slant till SvD.

För ett tag sedan tipsade jag om en filmsnutt (här en annan länk till samma film) från det brittiska samväldets flygtrafik med Imperial Airways. Det var Erik Johansson som hade tipsat mig och vars tidigare kollegor berättat hur de för länge sedan rest med flyg ut till imperiets avkrokar och nu kände olust att flyga ihopträngda som i en sardinburk till moderlandet. Enligt sägnen var det ju lyxigt att flyga Imperial Airways och filmsnutten ger ju en vink om det. Fast just här vid Persiska vikens ökenartade kust i Sharjah (i dagens Förenade Arabemiraten) verkar det mest handla om sand och ”kost och logi” i en fort-liknande byggnad byggd att motstå ”rövarband”; notera de beväpnade ”vakterna” i filmen.

Några år senare tog Imperial Airways Empire-flygbåtar i trafik och Erik tipsade mig om denna film om flygbåtar. Det finns fler i en serie och även mycket annat om man söker på Youtube. Filmen handlar nu mycket om den amerikanska militära Martin Mars men det måste finnas filmer med brittisk och amerikansk flygbåtskomfort. Möjligen är i år fortfarande en Martin Mars igång med skogsbrandsbekämpning i Kanada men det verkar vara sista året. Det är bara att googla.

Jag tog fram en bok ”Vet du”  jag fick i julklapp 1948 och 1950:

Vet_du_omslag_1950

Vet_du_dedikation_1950

Säger 12-åriga barn ”tant”  till 30-åriga kvinnor idag? I boken från 1948 som har ett tråkigare men tåligare omslag finns en artikel om flygbåtar och mycket annat. (Vet du” är värt ett eget blogginlägg; det var en bok jag minns mycket av när jag nu öppnar den på nytt). En illustration:

Vet_Du_1948_flygbåtar

Man kunde göra flygbåtarna så stora att man ibland måste ta  till sex eller fler motorer. Mars klarade sig med fyra P&W Wasp Major, ”majskolven”, ett 28-cylindrigt vidunder om 71 liter och 4 stjärnor. Man kunde med tiden få ut betydligt mer än 3500 hästkrafter ur den. Satt ibland i ”racing-Corsairer”.

Även Tyskland och Japan byggde präktiga flygbåtar, här en japansk typ Kavanishi H8K . Den kanske inte var så väldigt stor men å andra sidan byggdes rätt många. Och denna flygande modell är ju ordentligt stor.

Erik J rekommenderade även en bok av den australiske (ungefär) rese-journalisten Alexander Frater, ”Beyond the Blue Horizon” om hur man reste till Australien 1935. Jag beställde via webben, förvånades över den väldigt låga priset, 30 SEK totalt, men även över den långa möjliga leveranstiden. Mitten av juli kunde det bli. Men som jag väntade mig kom boken häromdagen, efter en vecka.

beyond

Notera den ”Speedbird”-liknande symbolen i titeln. Boken får goda omdömen (Amazon) och så här beskrivs den på WikipediaIn the book ”Beyond the Blue Horizon” the author in 1984 went to Statesman-Aldwych Travel and asked them to provide him with a ticket to all the places that Imperial Airways used on their route to Australia in 1935. He succeeded in visiting most of the many strange airfields used then and tells also about the many intermediate flights between them with strange local airlines that most people never has heard about, but also in detail how it was to travel as a passenger to these far away and forgotten places back in 1935.

Hans biljett var mycket omfångsrik och han fick ibland frågan vid gaten om det handlade om en gruppresa!

Jag vill minnas att 33 av de 35 mellanlandningsplatserna fanns kvar. 1935 gjordes resan med tåg från Paris till Brindisi. Nu flög Frater via byte i Rom till Brindisi, men fick sedan flyga tillbaka till Rom för att få en flight till Aten. Ordentlig var han!

Här är de plan som enligt boken var aktuella 1935:

Typer

Jag lärde mig nu genom Wikipedia att DH.86 (som syns på omslaget) var närmast patetisk. 4 stycken 200 hästars motorer, ett rackligt byggt skrov och med dålig stabilitet (man satte dit ett par extra-fenor). Många haverier inträffade, och australierna utfärdade flygförbud för typen vilket mycket upprörde engelsmännen. Australien upphävde även förbudet att importera amerikanska plan. DC-2 och DC-3 var på väg. Och en självsvåldig byråkrat surnade till på allvar för att stoppa ansvarslösa entreprenörer:  …it was abandoned in India in an ”unsafe state” while on her delivery flight. Edgar Johnston, the Assistant Director General of the Australian Department of Civil Aviation, then had it scrapped at Australian Government expense to make sure that it never flew again.

Handley Page H.P.42 var som synes ett av de plan som användes. Inga liv gick förlorade i civil tjänst med den typen, vilket sägs ha varit ovanligt. I RAF-tjänst försvann G-AAGX  Hannibal dock spårlöst 1940, på väg mot Sharjah förresten.

Short S.23 Empire-flygbåtar kom först ca 1937. Frater börjar sitt förord om hur han blev fångad av flyg när han nyårsafton 1946, då han snart skulle fylla 9, flög med sin familj från Sydney till Fiji-öarna med Quantas Empire-flygbåt Coriolanus VH-ABG. (Coriolanus var en mytisk romare som Shakespeare har broderat en pjäs på.)

Jag läste litet i början i boken för att få ett intryck av denna första resa. Han kan verkligen berätta. Man läser inte boken i ett sträck, det är så många väl beskrivna detaljer och stickspår att smälta: ”The fuselage was divided, like a ship, into cabins, the one next to ours occupied by a tall, stooped Englishman in a tweed suit, so thin his body seemed to be made from wire; he was taken there by a crew member who called him Sir Brian and treated him with much deference. My father said the Englishman was the governor of Fiji, returning from a private trip visit to Sydney, and the chap making the fuss was the ship’s clerk. The steward brought us barley sugar and, guessing accurately that we hadn’t flown before, said we should suck it during take-off to stop our ears popping.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars,
    Martin Mars flygbåtarna har inte Pratt & Whitney R-4360 Wasp Majormotorn, som du skriver om, utan 4 st. Wright R-3350-24WA Duplex Cyclone 18-cylindriska motorer på 2,500 hp (1,900 kW).
    K.

    Gilla

  2. Jo vi har rätt båda två. Om jag nu rätt sammanfattar vad jag nyss läst på webben så var det bara den sist levererade som fick Wasp Major. Men senare uppgraderades de andra US Navy Mars-flygbåtarna med denna motor, som då vattenbombana i Kanada har/hade.

    Mer läsning där detta framgår: http://www.oldwings.nl/content/mars/mars_a.htm
    http://www.chuckhawks.com/great_flying_boats.htm

    Ett klipp från den första sajten: …The last of these was delivered as a JRM-2, equipped with the more powerful Pratt & Whitney R-4360 Wasp Major engines, which allowed it to carry even more weight on the flights between California and Hawaii. The Navy was very pleased with its performance, and decided to also have the four remaining JRM-1’s (one had been destroyed in a landing accident) re-engined with the Wasp Majors. These four aircraft were then redesignated to JRM-3.

    Gilla

  3. http://www.flugzeuginfo.net/acdata_php/acdata_jrmmars_en.php
    och Coulsons egen sajt
    http://www.martinmars.com/pdf/martin_mars_brochure.pdf (se sid 2!)
    Då har dom bytt tillbaka till 3350:or i så fall. Förmodl. av reservdelsskäl.

    Gilla

  4. Hej K!

    Du har rätt! Läser man en bit längre ned (i FIFT-avsnittet) än jag citerade ur http://www.oldwings.nl/content/mars/mars_a.htm ser man att de bytte tillbaka till den svagare motorn. Och i en av bilderna i http://www.coulsongroup.com/newsletter/2010_09/operations.php ser man en motor som inte är en Wasp Major!

    Gilla

  5. Jag har nu googlat mer och jag tycker det verkar oklart om mer än en enda Mars fick Wasp Major. US Navy uppgraderade de 4 eller 5 andra Mars-båtarna men detta var möjligen till en annan version av Duplex Cyclone. I Hans Anderssons ”Rymdens Giganter” (Allhems, slutet av 40-talet) anges Wasp Major som motor. US Navy/Martin kanske planerade för det, men beställningen skars så ned när freden kom

    Här kan man läsa främst mekanikersynpunkter på ”vidundret” Wasp Major: http://www.airliners.net/aviation-forums/tech_ops/read.main/316675/1/#21

    Vevhuset var av magnesium som brinner ”bättre” än stål/järn:

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: