Skrivet av: Sudden | 2013/08/19

Läst nyligen

Har haft svårt att koncentrera mig men kom på att jag apropå motormän kanske kunde skriva om Brooklands, racerbanan och flygplatsen sydväst om London där Vickers i Weybridge även tillverkade sina Wellesley, Wellington, Viking, Viscount, Vanguard, Valiant och VC-10 m fl.  Där finns nu ett museum. som svenskar inte verkar har upptäckt. Hans Jakobsson hade en gång ett fint reportage på sin gamla blogg som tyvärr plötsligt förvann i ett slukhål (cyberrymden fast under oss).

Såg så att Rolv Wesenlund avlidit.  Känd för bl a denna TV-sketch.

Såg även att Ulf Wiberg avlidit. Skrivkunnig och klarsynt skrev han om vad han lärt sig i och om FV från sin tid där och mycket, mycket annat. Försvarade Bertil Ströberg samt opponerade sig även mot SFF:s beteende gentemot Roy Fröjdh.

SFT_2004__5_Brevlåda_Wiberg_Fröjdh2

Kan egentligen någon vilja eller våga att ha med Svensk Flyghistorisk Förening att göra när man läser redaktörens ordvrängande här ovan?

Sudden

P S. Wikipedia ger på sin Brooklands-text en härlig lista av namn på gångna tiders ”motormän”. Racerföraren prins Bira från Siam är inte med men här är han på ett Sverigebesök och här är hans flygplan.

Annonser

Responses

  1. ”Har haft svårt att koncenera mig…”

    Det är inte utan att det märks. 🙂

    Gilla

    • Hej K!

      Trodde du stavat fel, haha!, men det hade jag faktiskt gjort själv, upptäckte jag nyss.

      Kom att tänka på s k ”nonsensdiktning”, som ju inte alls eller i varje fall inte alltid är nonsens.

      Ett exempel i all hast:

      Gilla

  2. Hej Lars et al from a very warm Portugal,

    Your latest blog made me remember my few visits to the Brookland’s Aerodrome. I lived in Hong Kong at the time and we, HAECo, had got a contract with the CAAC, as it was called in those days, to make a major overhaul of three Vickers Viscounts. It was not these aircraft we were after but the ten Boeing 707s that the CAAC had bought. Setting up the project for the three Viscounts I was told that I was in charge of the Logistics. My rejection to that proposal was not considered. Well, the only argument I had was that I knew nothing about the aircraft in question and so had to start cold. One senior staff member had been over to England and reported when he came back that spare parts was no problem at all. So, I landed the job.

    I very soon discovered that Viscount parts were very difficult to find. Fortunately, the laws in respect of certificates and workshop approvals were not as tight then as they are today. I went to Brooklands Aerodrome a couple of times. The first time they took me around the facilities and showed me a Concorde fuselage under construction. What hit me was the very small windows; not much more than peep holes. And being a bit devilish from time to time I actually looked at the Concorde cabin as a super stretched DC3.

    One of the major stumbling blocks I had were the window seals for the Viscount. The manufacturing of these had stopped because of some Health and Safety regulation. Some new material for the seals had been developed but I was told that my order was number 56 in the queue of already overdue orders. The delivery date was absolutely unacceptable. Discussing jumping the queue is not a subject to be aired in an office so I suggested that we should break for lunch. So, we went to a very nice pub nearby and the extended lunch finished about 8 o’clock in the late afternoon. I still have a photograph of one of my opponents desperately supporting the wall of the building as he was absolutely sure that it would collapse at any second. How I made it back to my hotel in London that afternoon I can not remember. Well, this was a long time ago and at my age I have a small bit of problem to concentrate. It comes to all of us sooner or later.

    Anyhow, I travelled down to Brooklands the following day to resume the negotiations. As it turned out I was told that I could have the window seals in two weeks. This was well worth a thundering hangover.

    I could write a book about the three Viscount job. We did finish them, although they were very much delayed out of the shed, but it was a grand experience and it was the first time I worked with Chinese from Mainland China. The ten inspectors I had to deal with were the same as those who rejected a brand new 707 at the Boeing factory. But, we got along very well and enjoyed the challenge.

    Gilla

  3. Tack Erik för dina minnen! Brooklands eller Vickers har jag aldrig besökt men jag ser i mina sparade reseräkningar att jag besökt Weybridge (Addlestone) i närheten. Där hade elektronik-företaget Plessey fabriker. (Några år före vårt besök i september 1968 hade Plessey köpt upp Decca, som var känt för sitt navigationssystem och radarstationer.) Av själva fabriksbesöket minns jag inget, men dock den heldags-båtutflykt nära Southampton som jag nämnt i ett blogginlägg. Ett citat därifrån: ”Under någon av resorna (eller kanske en annan resa) såg vi en show med Rolf Harris i London och en båtutflykt nära Southampton som Plessey bjöd på var en upplevelse. Det var första och enda gången jag varit vid en kust med starkt tidvatten.”

    Gilla

  4. Tack Erik,

    Inressant läsning. Man lär sig alltid något nytt om förhandlingsteknik.

    Sven

    Gilla

    • Hej Sven,

      There are many ways to skin a cat.

      Erik, who is enjoying very warm weather at the moment.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: