Skrivet av: Sudden | 2013/09/18

Engagerade män

De e mycke nu och jag har haft svårt att ta sig samman och skriva något. Nå, en lättnad innebar det att min Citroën för första gången på fyra år slapp någon anmärkning på bilprovningen. Köper man en ganska ny litet körd begagnad bil som man sedan bara kört 600 mil med på tre år förväntar man sig ju inga problem.  Men huj vad jag bedragit mig. Även om det bara varit småsaker.

Natten före besiktningen kunde jag inte sova. Hade glömt kolla om hel-lyset funkade och sådant upptäcks ju tidigt. Man kanske ombes att backa ut ur hallen och återkomma senare. Pinsamt, man drar då nog något över huvudet, likt vad man ser i TV-nyheterna när någon förs in i domstolens förhandlingssal. Nå, det har alltid handlat om ”urblekta” eller slocknade lampor som bilprovningen slagit ned på. Det finns en oerhörd mängd lampor och några kan inte kommas åt av oss med normalstora händer. Och det var ju inte fransmännen som uppfann ljuset medan brittiska Lucas i alla fall uppfann mörkret 😉

Hjulfjädrar och startmotorer verkar inte vara fransmännens starka sidor heller.  Ett citat från ”Vi Bilägare”: G M upptäckte att framvagnen hade säckat ihop en morgon när hon skulle backa ut bilen från garaget. Även för mig säckade en fjäder när bilen stod parkerad och när jag skulle backa ut gick det inte och det lät illa därtill. Man förstod att bilen led svårt, ja inte kunde helt enkelt.

Det var också länge sedan jag hörde ordet ”solenoid” som servicemannen använde när han förklarade att startreläet pajat, elektroingenjör som jag ändå är.  Men man har minsann ”diagnossystem” som talar om för mekanikern vad som är vaj, d v s vad som ska bytas. Googling förklarar problemet och varför det ofta är intermittent och att på vissa bilar är det enkelt för en ”händig” person att fixa reläkontakten själv. (Texten är gammal och ”utvecklingen” kanske har gjort det omöjligt att i dag klara sig med händighet.)

Det dyraste bilåkande jag haft – skatt, försäkringar, service/reparationer utslaget per mil blir mycket om man bara kör 200 mil om året. Men bilen ser trevlig ut och mycket är ”principiellt bra” med den. Och verkstaden är lagom stor.

100725_Citroen_WLF965_4

Annars ska ju en riktig Citroën se ut så här:

Rohlén_Citroen

Ur en film som finns här. Mannen i dörren är Sven Rohlén, brandchef i Gävle, en företagsam person. Minns ännu att min far någon gång för länge sedan omnämnde honom i positiva ordalag, något min far sällan opåkallat gjorde.  (Han gav sällan negativa omdömen heller; jag minns just bara ett fall. ”Jaså, är han fortfarande på fri fot” om en man som kommit upp sig i televerket.) Flygklubbsordförande (här och här) , en friluftslivstödjare som också ”sponsrade” löparstjärnor som Gunder Hägg och Henry Eriksson genom att låta stadens brandkår anställa dem m m.

Bloggskrivandet är ständigt närvarande i skallen. Ibland när jag vaknar gryr det långsamt att det blogginlägg jag skrivit i min dröm faktiskt bara var en dröm.  Ibland blir jag då lättad, ibland tycker jag det var synd. Av två alternativ till blogginlägg som jag haft satsar jag nu på det ena. Litet magert känns det som men det brukar alltid vid skrivandet dyka upp något mer som åtminstone jag tycker hör till ämnet.

Den trägna modellbyggaren och ”teknik-konstnären” Tomas Leijon som jag nämnde i den senaste bloggposten föreläste 19 november 2008 på Tekniska museet . Ett KSAK-arrangemang under den stolta devisen ”Modellflyget leder utvecklingen av flyget”.

KSAK

Detta fordon med bara 34 cm i spårvidd höll sig dock som avsett stadigt kvar på marken även i 160 km/h. Gusschelov.

Här är några bilder jag tog då. Först en bild av Tomas med en annan känd uppfinnare som lyssnar:

Kändisar

Airspeed Industry är Tomas företag. Ett fint namn; dels fanns det brittiska Airspeed Ltd med typer som Oxford och Ambassador (BEA:s ”Elizabethan”), dels hade jag en gummimotormodell som pappa byggt med det namnet. Amerikansk modell men i hårdträ som fanns i Wentzels katalog. Med sin trapetsformade vinge litet elegantare än Sigurd Isacsons ”Silvermåsen” men inte så aerodynamiskt raffinerad. Med en fin och ömtålig stor träpropeller. Jag minns inga fina flygningar. Jag höll på invid vårt hus på Sköntorpsvägen 99 i Årsta med asfalt och bergklackar och någon ynka gräsplätt. Hemskt egentligen. Det måste ha varit svårt för pappa att se hur hans son misshandlade modellen. Jag tror han köpte propellrar för att själv tälja en snurra på ca 30 cm tar tid. (Vi prövade med en Isacson-Auster en aluminium-propeller men det blev alltför tungt.) Ungefär så här såg den ut men propellern var större och en färg fick räcka; vitgult japanpapper vill jag minnas:

Airspeed

Här imponeras gamla modellflygare av vad som är möjligt i dag. En känd modellflyghistoriker ses till höger tror jag:

081119_Leijon-plan

Tomas Leijons modell av Turbo Raven i förgrunden. I bilden nedan ser man bakom Turbo Raven en snabb elektrokärra och en Depron-Sukhoi.

081119_Leijon-plan2

Dessa hyperakrobatiska lätta RC-modeller byggda av cellplast (Depron) som kan göra ”vad som helst” använder ibland propellrar vars stigning kan regleras:

IMG_2292

Och då är det ju ingen konst!

Sudden

Annonser

Responses

  1. Ang Bilkostnader

    Jag har fört noggrann bok över våra bilar. Vår senaste bil, en Ford Focus Stationsvagn inköptes den 16:e juni 2008. Sedan dess har jag kört 100990 miles (16252 Svenska mil) med den. Totalkostnaden, inköp, service, reparationer, bensin, olja, skatt osv är till och med i dag $30,719.47 ( 198200 Sv kr) . Det vill säga att bilen kostat mig 12 kr per mil totalt.

    Förresten har vi ingen bilbesiktning här i USA. Det är upp till var och en att se till att bilen är trafikduglig.

    Gilla

  2. Hej Lars et al,

    It sounds like every car test station could do well by being equipped with a trauma centre. And perhaps they should also train their staff to present any deficiencies found in a most human way by taking the owner of the car into the trauma centre and let the staff there explain, in a most diplomatic and relaxing way, that the right hand headlight is not, like the vast majority of our politicians, as bright as one would expect and they think they are.

    Lars, did you include into your calculations the annual wright off in value of your car? The book value of my Ford Escort, 30 years in 6 month, is now written down to zero although it is now increasing in value.

    Gilla

  3. Jag för bok över mina utgifter för bilen men jag har aldrig gjort några systematiska analyser och kalkyler. Har just bara kollat bensinförbrukningen (liter per mil) och siffran är litet hög tycker jag, men det beror väl på att jag bara kör korta sträckor. Jag brukar ha indikeringen av den momentana bensinförbrukningen igång, och det är intressant att se att en måttlig uppförsbacke i relativt låg fart och därtill med viss acceleration drar mycket bensin.

    Skulle jag kalkylera som Sven och Erik gjort skulle jag bli mörkrädd. Men bilen är en lyx som jag unnar mig.

    Besöken hos bilprovningen har alltid varit hemska; ja det har nästan blivit värre med åren. Det finns avgjort ett behov av att få höra den kära bilens brister framförda på ett varsamt sätt.

    Jag kollade faktiskt efter Eriks kommentar om det finns någon hjärtstartare i närheten men det var minst 300 meter till den närmaste. Se http://www.hjartstartarregistret.se/, sök där på Jordbro (i Haninge). Bilprovningen ligger ca 200 meter norr om pendeltågstationen

    Gilla

  4. Hej Lars,

    Don’t get too formal. A couple of jump leads will do. There must be a pair at the test centre.

    Have a relaxing weekend all of you.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: