Skrivet av: Sudden | 2013/10/30

Lägesrapport

Jag fortsatte efter förra blogginlägget att följa SFF Forums inläggsräknare och fann ett konstigt beteende. Dels kom en eftermiddag/kväll/natt ovanligt många inlägg men det märktes inte när man granskade vad som fanns att läsa. Något senare gick räknaren t o m  bakåt ett steg! Vilket kan ha en ”naturlig” förklaring.

Men mitt intryck av forumet är samma som den klagandes. Där är faktiskt ganska dött. När jag startade min blogg för ganska precis 4 år sedan efter ilskan/besvikelsen över SFF, var det någon som tyckte att jag inte skulle bekymra mig om forumet, det skulle ändå självdö. Ja kanske. Tyvärr måste jag säga. Intresset för flyg och flyghistoria är fina saker som ska tas väl om hand.

Jag hade faktiskt inte läst Arne M:s inlägg i tråden på forumet, som jag stöttar till 100%, när jag skrev mitt förra blogginlägg. Jag hade missat det. Där ser man! Arne M:s välformulerade inlägg får aldrig någon respons. Trist. Illa av SFF och forumskribenterna.

Någon som kan uttrycka sig snärtigt finns nog i föreningsledningen. SFT-redaktören kan uttrycka sig och även bre på, det har vi sett exempel på. Även om hans endast 4 (fyra) inlägg på SFF forum inte tyder på någon större lust att prata med vanligt folk. Smaka bara på detta: Efter detta mail drar jag mig tillbaka ut i det medeltida mörker som råder utanför Forum. Jag trivs bäst där. Snärtigt men skrämmande. Är det så det tycks i föreningsledningen?

(Notera förresten att Sven skriver ”mail”. Kanske det kan vara svårt för några att skilja på mail och det som är offentligt. Kommer att tänka på att SFF webmaster kritiserade mig för något jag skulle ha skrivit på forumet men det var faktiskt bara ett mail till SFF kanslichef med kopia till några få andra berörda.)

Jag blev förresten stoppad även på Postvagnen en gång och inser numera att för att få skriva på ett entusiastforum får man inte misstänkliggöra det forumet handlar om, det må vara järnväg, flygvapen, orkideer, gamla fotografier av Gävle, saker som alltid är en Guds gåva till Mänskligheten och som absolut inte får ifrågasättas.

Idag lyckades jag ställa om min bils klocka till normaltid utan att konsultera biltypens SFI, alltså bilens ”bruksanvisning”. Här är en annan SFI. Egentligen var det ett annat C-47-dokument som dök upp på Facebook men vem kan återfinna något intressant man såg dagen innan på Facebook 😉 ?

(SFI = Speciell FörarInstruktion, FV-term för det som i bilsammanhang ungefär motsvaras av instruktionsboken. Om det finns en ”vanlig” FI i FV vet jag inte.)

Steg ur min bil för att ICA-handla. Saknar då plånboken. Den har vid flera tillfällen fallit ur min ficka och jag brukar återfinna den under förarstolen. Men icke så nu. Åker tillbaka mot affärscentrumet, jag kan ha glömt den i Systemet-kassan eller den kan ligga på marken i P-skjulet. Jag hade konverserat damen efter mig i kassakön (kan man köpa presentkort i kassan?) och den aktuella kassörskan är mig mystiskt lockande och sådant får mig att tappa koncepterna. När jag kommit tillbaka till P-skjulet tar jag en sista titt i bilen. Och där ligger plånboken, på golvet bakom förarstolen!

Man börjar bli skumögd. Men glada överraskningar upplever man lyckligtvis ännu.

Hade tidigare varit hos min trevliga tandhygienist som bannade mig efter bästa förmåga för min slarviga tandborstning. Du använder väl din el-tandborste? Nja. Och usla jag hade inte bytt borste på fem år! (Det hade inte hennes man heller.) Denna gång hade hon inte så mycket att åtgärda och dessutom har jag passerat någon åldersgräns som gjorde behandlingen billig.

Jag kunde under hennes behandling då hon gärna nynnar någon melodi vilket är lugnande och tänk att ultraljud ”känns” precis som en liten borr, drömma mig bort i denna takmålning av en av Svempas karossmålare vid namn Daniel Fahlström:

100902_Fahlström_takmålning_tandläkaren

En av Svempas bärgningsbilar:

070603_Svempas_bärgningsbil

Här ett mer häftigt Svempa-fordon där Daniel Fahlström dekormålat.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Rysare om plånboken – en ”nära -döden-upplevelse. Hurra för ett gott slut!! Och du hade väl inköpt något gott på Systemet som fick lugna ner de darriga nerverna,,,,,,,

    Gilla

  2. Jorå!

    Gilla

  3. Hej Lars et al,

    You know something, Lars. Exactly the same thing happened to me not so long ago. Being struck by panic I search for my wallet in every possible and impossible place only to find it – on the floor of my car next to the driver’s seat.

    It was not the loss of the money I had in it that worried me. I never carry more money than I can afford to loose without crying. But my wallet also contains my driving license, my credit cards, my national health card, and some additional cards. The nightmare is to have to re-apply for all these. The loss of the credit cards will have to be reported to the banks and we will be without these for a week. And this is the least painful of all the recovery operations.

    When I travel I use my money belt which is big enough to hold my wallet and my passport. The money belt also makes it almost impossible for pickpockets who, with the harsh times we live in today, are growing in numbers.

    Gilla

  4. Hej Eva och Erik och alla!

    Ett ”close call” var när jag skulle checka in på Arlanda en gång och inte hittar min flygbiljett. Jag börjar förtvivlat leta överallt men förgäves. Beger mig därför till flygbolagets informationsdisk för att få råd. Jo, man kunde skriva ut en ny biljett för 100:-. Detta var på den tid när man reste med dyra flygbolag som istället hade en viss service för slarviga resenärer. (i dag finns det ju flygbolag där en biljett, om köpt på ”rätt sätt” bara kostar så litet.) Men just innan biljetten ska skrivas ut hörs i en högtalare att en flygbusschaufför hittat en biljett när han kollade att inget glömts kvar i bussen!

    Jag hade väl i bussen velat kolla att jag hade alla resehandlingar med mig, plockat fram dem och så glömt biljetten. Kanske handlingarna låg i en hal A4-plastficka, öppen på två sidor. De kan vara lömska.

    Gilla

  5. Så’n tur nu har haft – riktiga solskenshistorier!

    Gilla

  6. Jag kommer att minnas hur jag och några kolleger åt lunch i WIPO-husets lunchservering i Genève, högst upp med fin utsikt över omgivningen och ibland kan man t o m skymta Mont Blanc, ca 70 km bort. Thomas satt mitt emot mig, han hade hängt kavajen över stolsryggen. När vi ska gå upptäcker han så att hans plånbok är borta. Någon förslagen tjuv har varit framme! Jag kände mig dum för jag borde ju sett detta såsom jag satt och WIPO:s servering långt innanför entréns vakt trodde man ju var ett säkert ställe.

    Det finns i Genève antagligen mängder av poliser med tanke på de många internationella makthavare som besöker staden, men dolda. Men här fanns ändå en lucka i säkerheten.

    http://www.wipo.int/pressroom/en/resources/wipo_hq.htm

    http://s642.photobucket.com/user/montserrat2006/media/DSC_1022.jpg.html

    Thomas är en lugn, rationell (är det vettigt att du åker med i Daisy?…) och kapabel person, som plötsligt fick en massa problem att lösa med polis och banker m m. http://www.itu.int/newsroom/press_releases/1998/18.html.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: