Skrivet av: Sudden | 2013/11/07

En Silent Key

Jag lade ned någon timmes möda på att ”justa till” förra inlägget som typografiskt hade sina brister. Antagligen för att manuset hade genomgått några filformatändringar. Jag hade nämligen tvekat om jag skulle publicera det och tog bort det från ”bloggtillverkningsmaskinen” så att jag inte i stundens övermod skulle kunna klämma iväg det. Sparade det i ett Open Office-format. Sedan beslöt jag, efter stöd av några vänner, att ändå publicera det. Som vanligt växte också stoffet, och den gamla fil-omvandlade texten verkade ha dragit på sig en del knas. Det hela såg ”oenhetligt” ut. Jag hoppas nu att inga nya fel uppstått vid min justering. För en erfaren bloggskrivare är sådana problem antagligen lätta att fixa, men jag gjorde det ”the hard way”. Åtminstone kändes det bökigt och lätt läskigt, tänk om jag tappar hela inlägget!

Jag såg i morse i min pdf-DN minnesord över en bortgången sändaramatör SM5IQ som nu således blivit en ”Silent Key”. Alf Lindgren hade en väldigt fin webbsajt som jag skrivit om tidigare, både på SFF forum och på bloggen. De vad avser radio och radioteknik mycket prominenta minnestecknarna uttalar förhoppningen att Alfs sajt kommer att bli kvar. Några lästips:

Tidig luftvärns-zonrörsteknik.

Ett blogginlägg från mig.

Samt inte minst , en festlig berättelse om en av en specialist på samiska kulturföremål befunnen äkta tornedalsk s k anus-skrapa (sk-tskrapa):

Manker

Bilden har jag ”lånat” från Alfs sajt.

Det finns väldigt mycket från Alfs penna på sajten för den som gillar att läsa. Man kan t ex läsa om Aftonbladets Grumman Widgeon SE-ARZ med pilot Herje Westrin på jakt på radiopiraten ”Black Peter” i Norrland och om ”rävjakt” som var (är?) en populär tävlingsaktivitet bland sändaramatörer. Det handlar om att med radiopejling hitta en sändare.

Idag finns geocaching, en faktiskt mycket social sport. Här ett exempel på en vackert belägen gömma (cache). Kolla gärna bildgalleriet.

Man kan ha mycket skoj med radio, ja radio är idag så vanligt att vi kanske inte ens tänker på hur ofta denna teknik används. Skyltarna på busshållplatser visar ankomsttider med hjälp av data via våra rundradiosändare. Allt är ännu inte Internet; televerket med namn som Ragnar Berglund och Östen Mäkitalo realiserade många goda idéer om hur man kunde utnyttja rundradionätet effektivare eller göra radion bättre. Vi har i dag GPS och inte minst mobiltelefon och mobilt bredband.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Geocaching sound a bit like a modern version of orienteering to me, a sport I was heavily involved with when I lived in Sweden. To me orienteering was a very fascinating sport and finding my way around in the vast forests of Sweden was enthralling. The views, the wildlife, and the challenges was wonderful experiences. I had to decide if I was going to run around the lake or swim across it, around the mountain or over it, the longer way running on a road or the shorter distance through the forest.

    I was a member of a local orienteering club when I lived in Bromma. We had a club house with a sauna on the shore of lake Mälaren. After the training run we enjoyed a good hot sauna and then dashed out for a dip in the lake, Summer, Autumn, Winter, and Spring. I also competed for F8 when I served ‘Moder Svea’.

    After leaving Sweden I dropped the sport for the simple reason that the landscapes in the countries I moved to were not suitable for the sport. Can you imagine orienteering in Australia where you can see all the way to the horizon or in Hong Kong. Brunei would have been a good place for orienteering except for the Sultan is extremely aware of security and one can not get a decent map of the country.

    Perhaps I did a small bit too much of this lovely sport and I am now suffering of a meniscus problem in my right knee. A bit painful and uncomfortable but it was all worth it.

    Erik, who will harvest his olives next week.

    Gilla

  2. Tack Erik för orienteringsinlägget.

    Det kommer mig att påminnas om att underer våra år i Uppsala var min fru och jag medlemmar i orienteringsklubben PUH. Det var en mer eller mindre studentikos klubb och om jag inte missminner mig stod förkortningen för Personer Utan Hämningar, men naturligtvis var det PUH!! man undslapp sig när man spurtat i mål. Vi hade ganska trevligt på våra orienteringstävlingar. Härlig kamratanda och frisk luft och lite smått tävlande också emellanåt.

    Under värnplikten på T2 i Skövde sprang vi ofta orientering uppe på Billingen, eller i Hasslumskogen. Vår plutonchef, Rustmästare Johnsson, uttalade alltid de klassiska orden, ”om inte kartan och terrängen stämmer överens, så är det terrängen som gäller” innan han sände iväg oss ut i terränglådan.

    Vad gör du med oliverna, Erik? Pressar olivolja? Äter dem färska? Konserverar?

    Gilla

    • Hej Sven och Lars och alla andra,

      We use the olives for eating and for making olive oil. As you know olives is extremely healthy food.

      http://www.whfoods.com/genpage.php?tname=foodspice&dbid=46

      When you enter a restaurant in Portugal they serve you olives, bread and a litre of wine as they give you the menu. It is assumed that a few olives and bread, flushed down with wine, makes the studying of the menu pleasant. They are right.

      Here are some ways of how to prepare olives for eating.

      http://greekfood.about.com/od/greekcookingtips/qt/cureolives.htm

      We use a method based on these but add lots of bay leaves (home grown, of course) and plenty of garlic.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Bay_Laurel

      The vast majority of the olives go to the press. The result is 80 or so litres of virgin cold pressed olive oil. This year looks good and I am sure we will get close to 100 litres. In true Portuguese style we pour olive oil on the fish, potatoes, and salads we eat. We no longer use butter on the bred but dip it in olive oil. We also do other things with the olive oil, which the Portuguese have done for hundreds of years but those in Brussels, who are all experts on olive oil, tell us that we can not do.

      Erik.

      Gilla

      • Hej Erik,

        Intressant och upplysande läsning. Tack. En fråga dock från en som aldrig frågat förr och är novis på oliver. Vad är skillnaden mellan Olive oil och Virgin Olive oil

        Sven

        Gilla

      • Hej Sven och alla andra,

        One of the first processes when you bring your olives to the press is that they are cleaned and then pressed. This produces a soft mixture consisting of the oil, the stone, and the fruit itself. This mixture is then turned for about 45 minutes while slightly warmed. The virgin olive oil is then extracted from this mixture.

        It is then possible to re-heat the remaining mixture to a higher temperature and extract more olive oil. This oil is not of the same high quality as is the first but is, of course, olive oil.

        My mother liked olive oil on her salads. On one of my early visits to her I found a bottle marked ‘Virgin olive oil’ in her kitchen. The first thing I noted was that it was almost as thin as water. There was not much taste of olive either. A pure and genuine olive oil is much thicker, almost as thick as engine oil, and has a very pleasant flavour of olives. It has also a slightly bitter but pleasant aftertaste. The taste is not oily as such and I frequently drink olive oil as it is. It is really very pleasant.

        Lars, if you have Sven’s Email address could I have it please so that I can send him my olive farming story. Thank you.

        Gilla

      • Hej Erik! Jag har sänt dig Svens e-postadress.Jag hittade också de bilder du sänt mig om dina olivodlingar och de pressar och andra redskap du använder samt även din pdf-berättelse ”Ett år med oliver”. Ibland överraskar mig min dators söksystem mig positivt.

        För ett tag sedan såg jag vad Wikipedia skrev om olivolja. Jag är uppfostrad med margarinets förträfflighet men nu trycker nya läror på om vad som är ”nyttigt”.

        Gilla

  3. Hej orienterare, olivodlare och alla andra!

    Ja orientering är en förträfflig sport som jag ägnade mig åt på motionsnivå inom Televerkets idrottsförening, TIF. Mina framgångar var måttliga vad det gäller plats på resultatlistan men det var ju inte det som räknades.

    För några år sedan råkade jag vid en cykeltur i environgerna stöta på start/mål-platsen för en ”efter-jobbet-orientering” som TIF ordnat:

    Här är kartan som visar den ”lätta banan”:

    Sedan några decennier har orienterarna tagit fram dessa mycket detaljerade kartor. Därtill har det efter min tid tagits fram symboler för att beskriva hur kontrollskärmen är placerad i terrängen.

    Orientering (orienteering) är också en svensk exportprodukt!

    http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_orienteering

    Jag minns hur jag en gång slapp läsa kartan på slutsträckan i en lagtävling när jag med öronen kunde ”pejla in” applåderna från prisutdelningen.

    Jag började sedan allt mer motionslöpa på slät mark, och märkte då att när jag orienterade snubblade jag allt oftare över trädrötter och andra ojämnheter. Löpsteget hade ändrats. När det sedan blev nödvändigt med läsglasögon blev det riktigt besvärligt.

    Nu sitter man här som en klumpeduns som endera dagen slår sig illa vid något fall. Men jag lyckades byta en lampa i taket igår, kom upp på en stol utan något missöde! Såg till att jag hade något jag kunde grabba tag i med handen. Men att lampan redan tröttnat! Det var något slag av EU-välsignat ”lysdon” men där fanns ändå en gammaldags glödtråd som gett upp.

    Min äldste son försökte intressera mig för geocaching, en sport där han blivit rätt duktig. Här har han arrangerat ett ”event” i Erstaviksområdet.

    Till 70-årsdagen fick jag av mina söner en Garmin GPS-apparat som jag önskat. Tyvärr är jag för dum att begripa mig på den och jag har insett att jag saknar förmågan som nämns i TV4-filmen om geocaching att ”en sann geocachare förstår intuitivt var gömman placerats” Har tyvärr inte i datorn kvar de plottar som visar hur jag i 10 minuter eller mer irrat runt inom en yta 5 X 5 meter utan att hitta cachen..

    Så säger därtill kroppen nej till kuperad terräng.

    Men kul var/är det. Orientering och geocaching, ”orientering för intlektella”, kanske man kan göra ett inlägg kring. Jag har många bilder.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: