Skrivet av: Sudden | 2014/01/09

Katapultstolar och andra sätt att ”sätta” sig i säkerhet

Nyligen tittade jag in i Haninges kommunhus, en fin byggnad som televerket lät bygga för sin radiosida och Telia Research och där jag själv arbetade några år kring 1990:

070305_Telehuset7

Här ovan har det berövats televerks-skyltar och den logperiodiska antennen uppe på masten Men här ett skimmer från fordom (ett klipp ur ett rastrerat foto av Britt Olstrup):

Själva_skimret

Jag vill minnas att Johannes Olivegren ritade huset. Namnet Telia Research användes faktiskt några år för att beteckna det gamla ”Televerkets Radiolaboratorium” (med vissa utökningar) innan huvudkoncernen antog namnet Telia.

Nå, i reception möttes jag nu av denna syn:

131220_kommunala_katapultstolar

Jag blev först paff. Här kan man ju inte bli sittande och man kände sig som besökande närmast avvisad.  Eller var det en kommun-stödd konstnärlig erinran om att kommunpolitiker eller för den delen vanliga kommunanställda i en alliansstyrd kommun minsann lätt kan rutscha av eller katapulteras ut om de inte är till behag?

Jag dristade mig att prova en stol och insåg att arrangemangets fjädrar verkade tänkta att underlätta att resa sig ur stolen och det ska en stel gubbe vara tacksam för Men anordningen såg inte helt välkomnande ut.

Jag kom också att tänka på flygets ”katapultstolar”, en term som används även i andra sammanhang exempelvis när det gäller att snabbt göra sig av med personer (eller att själv ge sig iväg). Liksom även ordet fallskärm.

Svenska flyghistoriker och FV-orienterade skiljer på katapultstolar och raketstolar, medan menige man tycker att katapultstol tillräckligt väl beskriver vad det handlar om i flygsammanhang  samt att det alltså är ett ord som är användbart även för annat. På andra språk finns mer neutrala termer som ”ejection seat”, ”Schleudersitz” m fl.

Ordet ”katapult” kommer från latin och grekiska och har med ”nedåt” och ”slunga” att göra. Forna tiders militära katapulter utnyttjade kraften i tvinnade rep (och ev. elasticitet i träkonstruktion antar jag) eller annan energilagring såsom slungans princip Se Wikipedia.

Förslag att underlätta att ta sig från störtande flygplan kom tidigt, här ett amerikanskt patent från tidigt 20-tal och en illustration därur:

scheemacker

Skärmen skjuts ut separat och drar iväg föraren. Denna idé (Emile Scheemacker och Georges Raimonds amerikanska patent nr 1475322) omnäms i Stig Enerths artikel i Ikaros 2005, ”En återblick på räddningssystem” som i övrigt beskriver tyska insatser.

Omkring 60 tyska flygare räddade under VK2 livet med de tidiga katapultstolar där Heinkel verkar ha varit central och som förekom i vissa flygplanindivider av typ He 162 Volksjäger, He 219 Uhu, Do 335 Pfeil, Me 262 Schwalbe m fl. Det första lyckade tyska skarpa uthoppet skedde 1942 (försökshopp 1941) medan det första brittiska försökshoppet skedde först 1946. Den första skarpa utskjutningen där skedde 1949, medan i Sverige det första skarpa hoppet i en Saab-stol i en J 21 skedde redan 1946.

I mina hyllor har jag en bok ”Eject! Eject!” av Bryan Philpott (Ian Allans förlag) varur jag skannat två sidor där man läsa hur man ordnade säkerheten i Heinkels försöksplan för raket- och readrift samt litet om den första skarpa utskjutningen m m.

Scheemackers idé påminner en del om en idé från Ryssland på senare år från företaget Zvezda, där man för mindre än 30 kg kan få en anordning där den utlösta skärmen och en krutkatapult svarar för själva utdragningen av föraren (utan stol) längs en utskjuten skena. Jag vet inte hur det gått med idén. ZvezdaIdag förses ultralätta plan med en fallskärm som bär hela planet, med personer och allt. Snillrikt men det går förståsbara för sig om vikter och farter är måttliga.

Nedan ett tyskt patent från Junkers som jag fann, jag har glömt var. Man var orolig över riskerna när man skulle testa störtbombning med den tvåmotoriga Ju 88 och insåg att för att få någon villig testpilot, måste man ordna något:

Junkers-kapsyl

(Willy Messerschmitt dröjde väldigt länge, till början av 1943, med att ordentligt dyktesta Bf 109 men till sist måste han. Luftwaffe hade haft flera haverier. Ett plan specialutrustades vad avser roderorganen, speciellt skevrodren, och försågs med en katapultstol. Testpiloten Lukas Schmid fick uppleva hårresande sekunder. Konstigt nog fick han inte den sedvanliga gratifikationen för att ha genomfört dessa farliga testuppdrag, men han belönades för en annan flygning (samma 109:a men nu med trästjärt; 805 km/h uppnåddes). Se  Wolfgang Spätes bok ”Test Pilots”.)

Rumänen Anastase Dragomir var tidigt ute, redan 1929 provade han i Frankrike sin anordning, men jag har inte fått fram några detaljer. På rumänska frimärken hyllas han, men de stolar som där visas är senare saker:

Dragomir

Den brittiska järnvägsingenjören Everard Calthrop tog under VK1 patent på fallskärmar och en utskjutninganordning med tryckluft. Här ett demonstrationshopp från Tower Bridge. Han var vän med Charles Rolls och dennes död fick Calthrop att intressera sig för fallskärmar.

Med en raket kan få en längre accelerationssträcka (skonsammare mot ryggen) och högre utskjutningshöjd så skärmen hinner veckla ut sig även om man flyger lågt eller t  o m är på marken. Här en skojig idé:

Raket-Mustang

Bilden ovan är lånad från denna text av R. F. Sadler vid B. F.Goodrich Aerospace som handlar om raketstolar men även ger en kort allmän historik över räddningssystem.

I England studerades också problemet med att ta sig ut från ett snabbt flygplan, och sedan Valentine Baker omkommit vid en krasch 1942 ägnade sig James Martin i företaget Martin-Baker åt problemet. Man funderade bl a över ”rena katapulter” (svängarm) som denna som var tänkt för MB 6 (ett jet-projekt) men här har man ritat en Spitfire:

Spitfire_svängarm

Bilden är lånad härifrån.

Tydligen tittade även bröderna Wright på svängarmsalösningen !

Här är några länkar jag använt när jag skrev inlägget:

http://www.freepatentsonline.com/1475322.pdf   (USA-patent 1922)
http://www.ejectionsite.com/he162seat.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Ejection_seat
http://en.wikipedia.org/wiki/Everard_Calthrop
http://en.wikipedia.org/wiki/Anastase_Dragomir
http://archive.is/gHdcG (om raketstolar)
http://www.russianaeros.com/ejectorproduct.htm

Det finns mycket mer på webben att läsa i ämnet ”räddningssystem”.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Jag kan intyga, att detta monster till stol fungerar till full belåtenhet. alltså inte som en katapult, där man kastas ut, utan man reser sig snyggt och värdigt utan besvär. En katapult var ju under det antika Rom en kastanordning för för bjälkar , stenar o dyl. Vad mera de kastade kan jag inte gå in på – fick under gymnasiet en överdos av krig – De bello Gallico av Caesar. Katapult kan tydligen även kallas ”sella catapultaria” – stol för katapult. Kanske den stol man satt då man ”avfyrade”………. I avsaknad av entymologisk ordbok, denna viktiga källa.

    Gilla

    • Hej Eva, Lars, et al,

      I do not need one of these monster seats as I am a married man and my knows how to get me out of my comfortable chair much faster than they work. Beats even the latest rocket ejection seats.

      Gilla

  2. Hej Eva! Wikipedia har en inte så lång men trevlig artikel om katapulter och deras variationer. Kärt barn har många namn även på latin. Man kastade väl inte sällan stora stenblock. Under medeltiden användes katapulter för att slänga in kadaver av djur (ev. förgiftade) vid belägringar. Men sedan kom krutet och kanonen.

    I Visby stod (står?) det en replika av en medeltida s k trebuchet, en slags katapult: http://www.angelfire.com/freak2/zigpop/visby.html

    Gilla

  3. Hej Lars et al,

    Tanks for the very interesting article about ejection seats and its history. I have some practical experiences of these having worked on the J34 Hawker Hunter, the A32 ans J35. My first experience was on the J34 which had a Martin Baker ejection seat. During the type training we spent a lot of time being shown how to remove and install the seat safely in the aircraft. This was an extremely dangerous job and it was imperative that you followed the instructions point by point. I remember very well the first time I had to remove the ejection seat from my Hunter. By the time I had it removed I was sweating all over. And after having done the job I was supposed to installed the seat again. That was me done for the day.

    If you followed the instructions, I suppose, it was a reasonably safe job. If you diverted it could cost you your life. I had a colleague who did not and he got the drag chute plunger, a rod some 30 centimetres long and with a diameter of some two centimetres, shot through his body.

    During normal service on the ground the seats were secured by a safety pin which was removed after the pilot had strapped himself in. The last thing you did despatching an aircraft was to remove the safety pin and show it to the pilot. When he acknowledge that he had seen it the pin and the big, red disc attached to it, was stowed in the pocket at the left hind side of the seat. In this position anyone could see that the seat was not in a safe position. Then, when the aircraft retuned, the first thing one did was to make the ejection seat safe.

    No doubt the ejection seat is a great invention and there is no argument that the ejection seats have save large number of lives. Here is a film that show how good Marting Baker claim they are.

    Says Erik, who thinks that a few ejection seats should be installed in certain buildings in Brussels.

    Gilla

    • Hej Erik!

      Tack för din redogörelse om hur det kändes att som mekaniker ha med katapultstolar att göra. Den var stark!

      När jag försökte förstå verkningssättet hos de liet udda räddningsanordningar jag skrev om, insåg jag att det fanns en hel del som kunde gå snett i de olika lösningarna. I svaret till Sven S nämnde jag litet om kostnader för underhåll och om problem som ”man inte tänkt på” som kan dyka upp.

      Jag minns från tiden jag segelflög att det alltid var litet pirrande att sätta sig i planet och så fara iväg och jag försökte ibland föreställa mig hur det skulle kännas att behöva stiga av som ju i ett segelplan innebär en massa åtgärder. (Minns att en kamrat som blev tvungen att hoppa sägs ha varit på vippen att koppla loss även fallskärmen när han skulle stiga ur. Av gammal vana så att säga…Eller minns jag fel?)

      Beträffande den karmfåtölj med ”katapultfunktion” som satte igång mina tankar lyckades jag efter ett tag finna den på webben. ”Seat Up” heter den (och inte Sittopp!), http://www.seatup.se/Main.aspx?PageID=6

      Jag småler över att i beskrivningen finns en försäkran att stolen inte är farlig! En rubrik lyder ”Finns det risk att bli utskjuten ur stolen?”

      I beskrivningen finns ej heller någon stor ”lockande” bild av hur stolen ser ut i normaltillstånd. Det kan nog vara svårt att vänja sig vid den synen. Men hur det funkar visas på några videoklipp. Jag känner igen mig, stolskarmar har det senaste halvåret blivit allt viktigare.

      Gilla

  4. Hej,

    Fallskärm för tyngre och snabbare plan har alltid funnits I Cirrusplanen byggda I Duluth Minnesota se http://cirrusaircraft.com/

    Gilla

  5. PS systemet kallas
    • Cirrus Airframe Parachute System™(CAPS)

    Gilla

    • Hej Sven!
      Jag var litet svepande i mitt omdöme, men min text gav ju bara några glimtar av räddningssystemens historia, och jag skrev ju exempelvis inget om varken öst- eller västs militära stolar under det kalla krigets dagar. (När jänkarna i början på 90-talet närmare kunde studera ryska stolar blev de imponerade, det minns jag från en artkel i Aviation Week. De flesta betraktade ju ryskt militärflyg som ”primitivt”. Men i det gamla Sovjet kunde konstruktörer tydligen ibland få vad de ville; de var ej styrda av aktieägares förväntningar.) Martin-Baker gick jag också förbi, antydde bara lätt att de (och RAF) inte inte var så tidigt framme som tyskarna och Saab.

      (Saab:s Erik Bratt har i ”Silvervingar” berättat om rivaliteten mellan företagen vad gäller stolar; till sist gick Saab över till MB-stolar. Sir James Baker var en självmedveten herre med hög svansföring (f ö i likhet med Rolls-Royces företrädare) och sa en gång för att betona företagets förmåga ”I cannot design a woman but I can design a bed”. Samma attityd tycker jag mig skymta på MB:s sajt samt den MB-film Erik J tipsade om.

      http://en.wikipedia.org/wiki/James_Martin_(engineer)
      http://www.martin-baker.com/about/history-and-developments

      Cirrus-plan (med CAPS) används sedan många år vid Trafikflyghögskolan i Lund/Ljungbyhed (se http://www.flyghistoria.org/aktuellt_arkiv_2005.htm#2005-02-14_nytt ) och jag noterade att Cirrus-SR20 har en högre maximal starvikt än en vanlig PA-28 ”Cherokee”. Så det är inte bara ultralätta plan som kan ha egen räddningsskärm, däri har du helt rätt.

      http://tfhs-11uny404.blogspot.se/2011_06_01_archive.html

      http://avia-dejavu.net/photo%20SE-LUC.htm

      Gilla

  6. Mera om CAPS o d system:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Ballistic_Recovery_Systems .

    Många liv har räddats. Samtidigt finns ju kommentarer om att det kan finnas bättre sätt att klara en svår situation än att ”dra skärmen” samt att en pilot blir oförsiktig om han ges en fallskärm, ett 100 år gammalt argument.

    http://www.examiner.com/article/parachute-saves-4-lives-south-carolina-cirrus-plane-crash

    http://www.youtube.com/watch?v=C4VZbyPOPuk (du kan behöva klicka på filmikonens ”rubrik” för att se kommentarerna)

    Så måste det väl kosta en redig slant att sköta och besiktiga sin CAPS. Och som vanligt kan nya problem uppstå, typ Murphys lag:

    http://aopano.wordpress.com/2011/01/10/advarer-mot-redningsskjerm-ulykker/

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: