Skrivet av: Sudden | 2014/01/18

Skrivkonst och modellflyg

Häromdagen kom en kommentar från Sture Tingwall till ett tidigare inlägg från mig 2010. Sture hade i oktober 2009 dristat sig att på Svensk Flyghistorisk Förenings webbforum presentera ett par fint skrivna berättelser med flygvapenanknytning, men som inte gillades av forumledningen, troligen för att de var alltför långa. Rent datamässigt var de dock väldigt mycket mindre än de bilduppvisningar som förekommer eller förekom på forumet. Några tyckte väl också att de inte hade så mycket med flyghistoria att göra och att de för övrigt fanns publicerade på annat håll. Om jag nu minns rätt, det går att söka på SFF forum och hitta några roligt vassa repliker i slagväxlingen. Kan vara kul. SFF-andan verkar leva kvar än i dag; Sture har efter 2009 gjort ett annat besök på forumet men det gick inte bra då heller.

Från sin allra första plats är de nu borta men finns nu sedan några månader att läsa på ett modellflygforum, där man kan finna dem med hjälp av Stures signatur ”sommrsol” (stavas faktiskt så; på SFF forum var hans signatur dock ”sommarsol”). Man kan också finna Stures artiga fråga om att få visa berättelserna och någons förvåning att SFF inte gillade dem. Sture har inte bara redigerat böcker utan även skrivit själv som framgår av denna tidningsartikel.

En bok som Sture T ”givit form åt” är Conny Åquists ”Spännvidd” från Sveriges Modellflygförbund som berättar om de senaste ca 50 årens svenska modellflyghistoria genom att presentera ett stort antal kända modellflygare och ge några mer översiktliga artiklar:

090629_Spännvidd

Här är innehållsförteckningen och här ett smakprov, det tidiga radioflyget. I slutet av artikeln nämns en första tävling i Sverige 6 maj 1956 om vilken Upsala NyaTidning (och ytterligare en Uppsala-tidning) skrev.

Sommaren 1955 hölls en kurs för ”radioflyginstruktörer” i KSAK:s regi. Kursen leddes av Bertil Beckman och Per-Axel Eliasson.

BECKMAN_FIRMA

Här är en icke helt komplett gruppbild av deltagarna:

GRUPPFOTO_1955

På det sena 50-talet väckte radiostyrda modeller uppseende. Här Pappa och Hans Martinelle på Skarpnäck 1957, motorn var för ovanlighets skull litet vresig och man ser både förhoppningsfulla och misstrogna anleten:

9-an_Arne_Hans_Martinelle_Skarpnäck_1957

En bok om den tidiga svenska modellflyghistorien fram till ca 1950 (då Åquists bok kan sägas ta vid) är skriven av Sven-Olov Lindén och heter ”Drömmen om att kunna flyga” och har en underrubrik ”Del 1”. Man kan nog se Åquists bok som del 2. Lindéns bok är mer av en krönika rikligt illustrerad med många bilder och ritningar av den tidens modeller. Det ges tävlingsresultat m m, personporträtt ges sällan. Även här har Sture Tingwall haft ett finger med i spelet. Boken är baserad på vad Lindén tidigare publicerat i ”Oldtimer” (Sveriges Modellflygares OldtimerSällskap) och ”Modellflygnytt”.

Här är omslaget och en nostalgisk dikt för oss som var med då av Arne Upling.

Lindéns

Ett smakprov. Det handlar om Harald Martin, som kan ses som landets förste modellflygare men det är ju egentligen omöjligt att ange vem som var först. Vilket barn har inte försökt att få något att flyga. (Martin var även verksam som flygskribent.)

Flera gånger har jag tänkt skriva den definitiva texten om mitt modellflygande men det har ännu inte blivit av. Men ansatser och spridda minnen finns på denna blogg samt på min webbsajt.

I berättelsen ovan har jag lånat litet ur några modellflyghistoriska böcker eller tidskrifter. Om någon inte gillar detta, så hör av dig.

Sudden

P.S. Glömde detta tillståndsbevis från Kungl Telestyrelsen:

TILLSTÅNDSBEVIS_1955

Undertecknaren Erik Esping fick jag långt senare ”relationer” till men jag har aldrig träffat honom. En sovjetisk ordförande i en arbetsgrupp inom Internationella Teleunionen var Esping evigt tacksam eftersom denne en gång hade utsett ryssen till vice ordförande i sin arbetsgrupp för TV-standarder (vi äldre minns det där med 625 linjer, SECAM eller PAL o s v) varigenom ryssen kunde komma ut i ”stora världen”. Plötsligt en gång i Genève kommer ryssen fram till mig och frågar hur det står till med Esping. Jag hade ingen aning; levde han överhuvudtaget? Jag fick ge ett ”diplomatiskt svar”. Det blev litet jobbigt till sist; den med åren för mig alltmer sympatiske ryssen föreslog bl a att Sverige borde uppföra en staty över den store Esping. Vars preferens för trådradio en gång i tiden inte gillades av folket på Radiotjänst som med viss rätt ständigt kände sig illa bemötta av telegrafverket. Men detta är en helt annan historia.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: