Skrivet av: Sudden | 2014/01/22

Lätta tankar som lättat ankar…

…för att citera Olle Carle, signaturen Cello.

Cello-hälsning_1962

Tittar på nyheterna i TV då jag plötsligt får se en katapult av klassisk medeltida typ användas vid en demonstration i Kiev. Googlar litet och finner en rysk sajt som nog har en annan syn på utvecklingen Ukraina än vad våra svenska medier har:

Kiev-katapult

Nyligen skrev jag litet om dessa utdöda katapulter och så får jag se en sådan i skarp användning i nyhets-TV! Utvecklingen går fram och tillbaka med stormsteg som min förste chef sa en gång. Man kan också se det som exempel på hur allt hänger samman eller på s k ”underliga” sammanträffanden.

Nyligen skrev jag också om ”katapulterande stolar” i kommunalhuset. Jag har nyligen börjat gå i en s k ”Artrosskola” och där var vid ”antagningsproven” förmågan att ta sig ur en stol utan att ta armarna till hjälp viktig att bedöma och där spelar stolshöjden en stor roll.

Jag har märkt hur på sistone knälederna har blivit sämre och sämre, antagligen orsakat av jag rör mig för litet. Knäna (och det begränsade ”flåset”) har känts av vid den upprensningsaktion jag startade för några veckor sedan i min lilla lägenhet. Många saker hade samlats och man borde kunna stuva dem på ett bättre sätt tyckte jag. Att slänga saker kändes alltför radikalt; det är ju ändå på sätt och vis en del av en själv. Och det blir förstås mer och mer med tiden. Det finns fantastiska exempel på de mängder av ”onödiga” sparade saker man finner i en avliden åldrings hem.

Naturligt är att ofta behövda saker tenderar att med tiden samlas i en och samma låda oberoende av någon annan logik. När jag på Nyårsdagens förmiddag så drog ut lådan alltför långt spriddes föremålen över köksgolvet. Så diskret kan inspirationens gudinna alltså ge sina tecken!

040717_Forsvik_Varde_ljus

Nu är jag nästan färdig med omsorteringen, som snabbt spred sig över hela bostaden. Jag har redan ett par gånger måst leta flera minuter efter något som nu finns på ett mer ”logiskt” ställe än tidigare. Men jag lyckades till sist!

Ovan en vacker bild från Forsviks industrimuseum norr om Karlsborg, vid Göta kanal och rätt nära Flugeby-fältet. Jag hade svårt att få grepp på hur läget nu är för denna museisatsning men denna film, om än ganska enkel, kan i alla fall få oss att se fram mot sommarens fröjder. Tänk vilka häftiga nöjesbåtar det nu finns, annat var det förr. (Schabrak kunde man kalla sådana båtar om inte en socialdemokratisk försvarsminister redan använt termen, då för vår marins stolta fartyg. Han hade ju en egen strand han. )

Nå, man hittar mycket. Det är närmast en synd att slänga gamla nummer av den välgjorda och förföriska tidningen Nostalgia, men man kan inte spara på allt. SFT (de ca 18 årgångar jag har förutom ett enda nummer. Jobbigt med folk som inte lämnar tillbaka vad de lånat. Sedan några år håller jag inte tidningen som kanske är bekant. Något måste man offra på rättvisans altare.) och Aeroplane Monthly får räcka. Och förstås annat jag bevarat sedan länge, flygklubbens lilla blad (Flaxbladet) och Flygrevyn exempelvis, båda tyvärr med stora luckor. Samt MACH. Och så massor av böcker, av vilka man glömt några som verkar intressanta och därför läggs fram inom synhåll för läsning ”senare”. Därtill två f n oanvända datorprintrar. Själv klarar jag inte av bläckpatroner eller kolpulver men det finns tydligen dom som kan. Så kläder som aldrig kommer att användas mer, jag har bl a vuxit ur dem.

Något jag sparat på var vadderade kuvert och ”kartonger bra att ha”. Det är ju irriterande om man inte har ett lämpligt kuvert liggande utan måste kila och köpa ett. Till slut blev det en stor och skrymmande samling om ca 60 st kuvert. Jag slängde nu nästan hälften av denna hög och kände mig som en miljömarodör som inte återanvänder fullt brukbara kuvert. Min årliga användning av vadderade kuvert kan numera räknas på ena handens fingrar.

Säcken på bilden nedan var en av de saker jag tog hem från jobbet där jag ibland fick dokument o d från ITU i Genève, försändelser som kunde väga några få kilon, men det var väl praktiskt med en enhetssäck:

140102_Sparade_kuvert

Säcken har även fungerat som jultomtesäck.

En sak jag också fann bakom TV:n var ”pissebarometern” nedan, som jag länge haft liggande där efter några år på en bokhyllegavel där jag ville ha annat, det kom till varje jul ett nytt foto av barnbarnet Jesper. Flaskan verkar otäckt skör och jag har efter 25 år ännu inte lärt mig hur man gör fästhål i betongväggar utan har använt hål som redan fanns och andra knep. Över huvudänden på min säng hänger dock en ganska tung Lars Jonsson (föreställande skärfläckor) vilket får mig att minnas en drastisk poäng i en TV-version av Slas ”Vem älskar Yngve Frej” och med  Janne”Loffe” Carlsson. Eller minns jag fel?

140121_pissebarometer2

Kaffebryggaren är köpt i Sickla affärscentrum och näverburken (för kaffe) är från Fatmomakke och det svedda minner om att Åsa hade gasspis. På köksväggarna sitter vackra vykort fastkletade som trillar ned då och då. Vill inte slänga något utan samlingen har växt. Snart finns det inte nog väggar kvar. Är taket en möjlighet kanhända? 😉

Pissebarometern delades ut vid den avskedsmiddag som hölls 11 november 1992 på restaurang ”Claes på hörnet” på Surbrunnsgatan på Norrmalm. Vi var några som under året lämnat Telia Research och gått över till Teracom, eftersom vi arbetade med ny rundradioteknik. Jag har sparat fickalmanackorna liksom flygdagboken. Det ger stadga åt ens liv och trovärdighet vid historieskrivning.

Jag vill minnas att vi åt svartsoppa, det var ju Mårten Gås. Vår chef hette Claes och hade valt restaurant därefter, men han var inte skåning utan östgöte. Han hade bott i Mantorp och hade utanför sitt rum en utprintad karta över hur en satellitsignal fördelades över nordvästra Europa om man riktade antennen mot Mantorp. ”Boresight Mantorp” lät sinistert (men var ett vanligt uttryck när man specade täckningsdiagram.)

Claes berättade en gång att polska tavelförsäljare ringt på där hemma, hans far var anställd vid Saab i Linköping. Googlade nu på Claes, jo det verkar ha gått bra för honom även om han tydligen inte vill berätta alltför mycket om Telias problem med 4G eller vad det nu var.

En polsk tavelförsäljare ringde på min egen dörr en gång , en ung kvinna. Det var nu åtskilliga år efter järnridåns fall. Patricia sade sig vara en fattig student o s v, och jag kunde inte låta bli att köpa en av hennes teckningar. Många gillar ju katter och man kan ju åtminstone ha en bild av sådana på väggen tyckte jag:

111111_Patricias_Kattungar

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Your story is very true. I suppose we all tend to save things because they may come in handy ‘one of these days’. The problem is that ‘one of these days’ never seem to appear.

    As you know I have moved several times from country to country, more often than not each time, halfway around out globe. That is the time to go through the treasures one has saved and decided if they are or not worth paying transportation for. Even if one as an expatriate has an allowance of 600 kilos a lot of stuff has to be discarded. Believe you me that when this is done enormous volumes of ‘saved for one of these days’ are disposed of. I never stayed more than six years in any country so these clean-ups were very useful.

    My wife is a star on saving things falling under the category ‘to come in handy one of these days’. From time to time I dispose of half of these items in a quiet way and I have got away with it every time so far. Then we have the rainy days, like those we are experiencing now, when we have a go at saved items. If my wife is in good humour we cart away a few wheelbarrows full of now reclassified ‘useless items’. Downgrading, they call it.

    My mother, God rest her soul, was a great saver of just about everything. When she passed away it became mainly my sister’s task to sort out ‘things she and I wanted to keep’, ‘things to sell’, and ‘things to dispose of’. As I could not be present when the items were categorized the ‘things to dispose of’ became the biggest heap. This heap included the worthless Singer sewing machine, worth around US$1000.00 and a hand made oak chest for which I have been offered €1200.00 for in Portugal. I saved the two items and a few smaller items by driving to Gothenburg and bringing them home to Portugal. The value of items vary dramatically from country to country. I tried desperately to give away a full set, 18 books in prime condition, of Alfred Brehm’s ‘Djurens liv’. No one was interested and the lot went to the rubbish dump where the Singer and the chest would have ended up if I had not come to their rescue.

    I have started to dispose of, what I think are valuable books in Swedish, for the simple reason that neither my children nor my wife speak Swedish. I rather see these books safe in the home of someone who appreciates the value of these rather than having them dumped after I have gone. Don’t get me wrong, I feel very well and my doctor tells me that I will live until I am 100.

    But, as an ex Logistics Manager I am used to dispose of non-moving item. They just sit there collecting dust when they can be converted to cash. A friend of mine cace me a tip. If you have something and have to decide if you want to keep it or not and if you need more than ten seconds to make up your mind – skip it.

    Erik, who have spread belongings all over the world.

    Gilla

    • Hej Erik!

      Tack för dina erfarenheter och belysning av ”problemet”.

      Gamla saker betyder mycket. Jag är själv benägen för grubbel och mycket blir (och inte minst blev) inte gjort. Nu har jag allt tid i världen, och gör därför (?) ingenting. Hur långa stunder har jag inte senaste veckorna suttit och betraktat min bokhylla och funderat över hur jag kan flytta om hyllorna m m för att ”få mer plats” för böckerna utan att för den helt förlora förmågan att hitta i bokhyllan. Detta ”projekt” har jag dock genomfört.

      Kanske jag också tar mig samman och slänger alla jul- och födelsedagshälsningar som prytt mitt soffbord i en dryg månad. Adventsstaken tog jag just bort. Tidigare år har jag sparat ”de bästa” julhälsningarna. Man behöver inte vara narcissistisk för att ha svårt att slänga ett gratulationskort som detta från en son som behärskar en printer:

      Gilla

  2. Många tänkvärda ord, speciellt från E O H J, som verkligen har frigjort sig från materiens tvång. Själv har jag inte nått dessa höga höjder och hade tänkt exemplifiera detta med en länk till ett kåseri i UNT nyligen av Jacke Sjödin – en av Uppsalas kloka glädjespridare, Tji att finna just detta. Han beskriver målande sitt samlande av bl a bra-att- ha-saker.
    Har försökt logiskt bearbeta detta stora problem med för många grejer: Somt, ja kanske mycket är bara sk-t = släng direkt. Sen kommer kategorin ”skall jag spara eller inte?” Minnen, värdefullt, användbart? En del kan kanske gå till Stadsmissionen, en del får bli kvar, en del längas. Stor risk att kategori 2 kommer att överväga. Hur gör man??
    Detta gäller i hög grad kläder, som sparats av de mest omöjliga skäl (eller finns det några sådana?) Somt är utslitet, somt är för litet, av någon oförklarlig anledning, Men man kanske eventuellt blir smalare……..Omodernt?? allt kommer igen!
    Böcker kan man inte slänga! Man kanske kan låna ut – en del av dessa brukar ju inte komma åter.
    När man äntligen kommit fram till något beslut, så gäller det att få någon systematik. Passar allt detta in eller måste jag börja om från början med att kategorisera. Det finns så många udda prylar, som bara inte passar in i mina tankebanor. Måste börja tänka utanför den s k boxen, tror jag.
    Men bäst är nog att inte fundera utan agera!
    Good luck alla prylsamlare!

    Gilla

  3. Tack Erik och Eva för era kommentarer!

    Mycket kan sägas om ”samlande”. Det gick ett radioprogram nyligen om sjukligt samlande som jag dock inte lyssnade på: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/297465?programid=1272

    Minns när boet efter en äldre och avlägsen släkting till min far skulle tas om hand varvid pappa inbjöds, och jag följde med. Det var verkligen trångt i den lilla lägenheten i Johanneshov mellan travar av böcker och tidningar och vad det nu var. Jag la beslag på några böcker, bl a hennes läsebok i skolan, tryckt år 1900 samt Birger Mörners ”Den Strindberg jag kände”. Mycket intressant fann jag där om hur mycket som rörde sig i Strindbergs huvud när den efter kanske 30 år i min bokhylla till sist blev läst. Jag lyckades nyss t o m hitta den i hyllan där jag sorterat in den efter någon princip. Samt fler böcker som efter över 30 år ännu ej är lästa; Sven Hedin, Axel Munthes bok om San Michele (med tidningsklipp från 1934 om att Axel M. återfått sin syn).

    I mitt inlägg gav jag bara några outvecklade tankar.

    När det gäller Jacke Sjödin som Eva nämnde fann inte jag heller det kåseri Eva åsyftade. Dock fann jag en ”piratkopia” av ett kåseri från denne skribent som kan vara smakprov:

    http://forum.odla.nu/index.php?showtopic=80439 (Mer finns här på Jackes egen sajt: http://www.jackesjodin.se/texter_kaserier.html )

    Ytterligare googlande visade att Sjödin är världsberömd i Uppsala (och omtyckt). Han var kollega med Lasse Eriksson, som avled dramatiskt härom året, men som tack vara SVT blev känd och omtyckt över hela landet:

    http://www.youtube.com/watch?v=7hl4RVMstqY Med Uppsala-anknytning.

    Båda var norrlänningar som studerat i Uppsala och vidareutvecklat sina talanger där. Samma har många andra norrlänningar gjort, inga namn. Tage Danielsson, dock ej norrlänning, utvecklades också där vilket kom Radiotjänst till godo (”Andersson i nedan”, ”Sommar, sommar” m m). Gösta Knutsson var en Uppsala-inflyttad som också beredde vägen för radions mer lättsamma program.

    Nu har jag verkligen avvikit från ämnet ”sparandets problem”.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: