Skrivet av: Sudden | 2014/02/22

Burre-Busse, Monopol och geocaching – en blåsig lördagspromenad

Det har gått en bra tid sedan det senaste inlägget, det har varit mycket annat. Bl a har jag kämpat med en dator och blivit litet mer förstående för vad Windows 8 är och lyckats få över bilder från en nätt Nikon digitalkamera och t o m hittat var i datorn bilderna sedan hamnat. Arkivering av bilder och andra dokument är en svår sak om man vill ha ordning och reda där var och en har sina egna önskemål, behov och idéer.

Skulle visa Eva litet av min närmaste omgivning förra lördagen 15/2. Blåsigt. Redan efter 200 meter smet vi in i en samlingslokal där något tydligen var på gång. Jo, områdets pensionärsförening hade loppmarknad. Jag köpte ”Burre-Busses resa till Nordpolen” av Cyrus Granér (text) och Louis Moe (teckningar):

Burre_Busse_Nordpolen_liten

”Barnböcker tar jag en krona för” sa damen bakom bokbordet. Visserligen var skicket rätt dåligt men exemplaret var ändå ett fynd om man vill njuta av Moes teckningskonst så jag gav tio. Antikvariskt säljs boken för någon/några hundralappar (även i bara måttligt bra skick).  Fast det var en annan Burre-Busse-bok jag hade som barn. Har kikat litet. Idag anses nog en del bilder skrämmande och hu! så rasistiska vissa formuleringar är. ”Farfar, vad menar du egentligen med negerjobb” kan nog ett barnbarn fråga när man försagt sig. Då gäller det att ha en PK förklaring redo!

Dagens pedagoger och barnuppfostrare har säkert sin syn på Moes härliga/olämpliga fantasi och hans tids faiblesse för djur utklädda till människor.  Men sån´t här växte man upp med.

Moe_översångmästaren

Så upptäckte jag ett Monopol-spel, ja det visade sig senare att det var två spel i asken, även om enstaka gatu-kort saknades. Några bilder:

Monopol_spelplan

För de allra flesta litet äldre svenskar är det nog något speciellt med platsen ”Norrmalmstorg”. Det var ju det absolut dyraste stället att hamna på i Monopol!

Norrmalmstorg4+1

Man kan se hur dyrt det var. Däremot var Västerlånggatan, Hornsgatan liksom några andra gator på Södermalm föga värda. Det var innan ”Sofo” blev ett begrepp. Jag har senare prövat en ”icke-kapitalistisk” version av spelet, men det var tyvärr/naturligtvis inte så kul. Paradoxalt nog lär dock Monopolspelet ha socialistiska rötter.

(Kommer också att tänka på brorsans lekkamrat som var en baddare på Monopol. IRL kom han sedan att äga ett helt kvarter vid S:t Eriksgatan (”bubbelsvart” var färgen i Monopol) där hans mor fick bo i en lägenhet. Fick också se henne som åldrig änka på begravningen av sitt enda barn; inte kul. Stötte där samman med en yngre f d segelflygkamrat som hade startat ett trafikflygbolag. Han dog något år senare knall och fall i cockpit. Så kan det gå. Livet är ett spel med rätt så dåligt skrivna regler.)

Det finns förstås mycket att läsa och se på webben om detta spel, speciellt om man bild-googlar. Jag skannade med viss möda reglerna på ask-lockets insida. Jag ville inte bryta upp fogarna i locket så det blev ett litet pilligt jobb. Nedan mer värt att minnas från spelet:

Allmänning

Chans

Kanske saknades något kort. Skannern hade svårt för Chans-kortens blågröna färg. Man småler när man läser vilka eländen och välsignelser översättaren valt ut. Vad skulle det stå på korten i dag? ”Du måste byta motorn i din bil. Betala 40.000”. Eller ”Din hustru vill ha större bröst. Betala 35.000.”

Sedan var det dags att promenera i blåsten. Vi kikade inte på Eskils- och Brageparkerna utan jag tog sikte på en soffa med utblick över Torvalla idrottsplats där det ”kickades boll”. Jag ville vila benen samt visa Eva litet om geocaching; det finns nämligen en geocache-gömma där. Listigt gömd vilket är mycket av konsten med att ordna en bra gömma. Jag var aldrig listig nog att följa med i anläggarens snillrikhet så den GPS-mottagare jag fick på 70-årsdagen för drygt 5 år sedan är nu sorgligt oanvänd. Jag har heller inte lärt mig att lägga in för allmänt bruk användbara kartor.

En gömma är en större eller mindre behållare, kanske en småbildsfilmburk eller plastask, den förra ibland med små magneter för att häfta vid någon järnstolpe e d. Här ses en ovanligt liten gömma. Mycken möda läggs ned på behållaren och dess skötsel. Den kan försvinna eller bli flyttad, bli genomsur, loggboken fullskriven m m.

I gömman finns en loggbok, en penna samt ofta mindre ”skojförmål” som man kan ta med som minne om man lämnar något i utbyte. Vissa föremål är avsedda att vandra över hela världen mellan olika gömmor. Geocaching är bra sammanfattat på denna lapp som också brukar finnas i gömman .

Här en gömme-burk av det litet större slaget som kan vara instoppad i en klippskreva eller under en trädrot. Ett problem är att stänga ute fukt. Så här kan innehållet te sig när man sitter där och har kollat att inga mugglare finns i närheten:

090519_Gömma_innehåll

Det är alltså jag som är ”Sudden2”. På den tiden var inte artrosen så svår utan jag kunde röra mig i terräng. Just denna gömma finns i en sällsynt trist terräng och nära en trafikerad väg. Bilister måste undra varför folk irrar ikring vid diksesrenen eller i sumpskogen.

Den gömma vi nu ”hittade” är inte heller placerad på ett vackert ställe men det kan vara kul att se ungdomars fotbollspel. Det finns dock många gömmor vars plats valts med stor omsorg för att kunna gömma dem listigt och för att kunna bjuda på en vacker eller intressant omgivning:

090824_Utsikt_fr_Höggarn6

Orientering för intlektella/kulturella med naturlängtan helt enkelt och med sociala inslag! Frisk luft!

Sudden

Annonser

Responses

  1. Ja, så många olika reflektioner och tankar en bok från barndomen och ett känt spel kan väcka. Dock hade jag inte stifta bekantskap med Burre-Busse under mina sagoår – ej heller senare hört talas om författare eller tecknare. Men skulle säkert ha lockat min fantasi.Djur som människor och vice versa har ju alltid fascinerat och gör det fortfarande. Vi tillskriver t ex våra husdjur måänga männskliga egenskaper och känslor. Även i konsten – jag tänker Juana Redo och hennes ”Dog women”
    Självklart är vissa inslag inte helt rumsrena med dagens mått mätt, men vaddå….Det var tidsandan – allt måste vi se i ett s k historiskt perspektiv. Och spara! Inte ta bort, som man försöker göra med böcker på vissa ställen. Jag har ett förflutet på en institution som tidigare varit Statens rasbiologiska institut. I institutionens bibliotek fanns även rasbiologens böcker kvar. Flitig som jag var med mitt doktorandarbete (lätt lögn), så gav jag mig inte tid att botanisera bland det som ej var hyperaktuellt. Men det gjorde en annan doktorand -bibliofil och god berättare. Så vi fick under de trevliga kafferasterna mycket intressant till livs. Lämpar sig inte just här att berätta utförligt. Vid mitten av 60-talet tog jag 1 betyg i Fysisk antropologi för att lättvindigt fylla en min fil-kand. I detta ämne, som självklart inte finns kvar, undervisade docenten Bertil Lundman – ett stort original i sig. Han hade rest land och rike kring och mätt skallara och delat in vårt landsbefolkning i olika rastyper. skrev läroböcker och rapport på tyska. Något av kurslitteraturen köpte jag, finns i botten på någon kartong längst in på vinden. Tilläggas bör att redan då var detta ämne mycket tvivelaktigt.

    Monopol-spelet har väl de flesta en relation till. Och minnen. Under uppväxten vill jag minnas att det hela gick rätt lugnt till – att spela spel var allvarliga saker. Men under de senaste 20 åren har tillbringat julen med en mycket livlig och stundtals stor familj. Efter juldagens traditionella familjemiddag med soppa, oxrullader + hasselbackspotatis, och fylld mandelmusslor, bröt det stora tumultet ut = Monopol! Först vilka pluppar skulle man få. Sen det en efter det andra. Var verkligen någon betrodd att sköta banken? Oftast spelade vi i par eftersom vi ibland kunde vara upp till 12 personer. När vi väl kom igång, så skulle värdinnans lillebror tolka reglerna. Och det ju alla vilken procedur det kan vara. Dock för ett par år sedan lyckades värdinna och jag med några snabba affärer (Norrmalmstorg bl a) nästan spränga banken och få de övriga att blekna. Sen kunde vi dr oss undan till väsentligare saker som t ex groggbrickan. Och vila rösten efter alla hetsiga diskussioner. Tyvärr tog denna härliga epok slut – sista omgången var 2012.

    Gilla

    • Hej Eva! Det var många minnen som den gamla barnboken och det populära sällskapsspelet väckte. Jag kommer att tänka på begreppet ”katalysator” som man lärde sig i skolans kemi en gång. Alltså något som sätter fart på en kemisk reaktion utan att själv förbrukas. (Väldigt konstigt egentligen, hur sker verkan?)

      Jo, bankiren i Monopol var en viktig person och bruksanvisningen nämner specifikt de krav som måste ställas på en sådan. Han ska vara en bra auktionsutropare och han ska kunna hålla isär sina egna pengar och bankens (!). Är man fler än fem runt bordet, bör bankiren inte vara med som vanlig spelare utan koncentrera sig på sin roll som penninghanterare.

      Regeltvister är inte ovanliga vid sällskapsspel: http://www.youtube.com/watch?v=9peNmBMP12Y

      På kalaset satt ibland nästan hälften av de ca 10 närvarande tidvis och använde sina paddar och poddar och mobiler och vad det heter. Ibland var man väl två om samma upplevelse och ofta var det spel eller frågesport. Det finns ”gammaldags” sällskapsspel fortfarande och jag köpte två stycken för några år sedan, men de blev inte populära alls.

      Det 14-åriga födelsedagsbarnet kastade sig över den lilla gratisskrift (reklam) jag skänkt, prologen i Wilderängs ”Midvintermörker”. Den riktiga bok ”Divergent” (av Veronica Roth) han fick var väldigt bra sa en läsande morbror.

      Gilla

  2. OBS! viktig rättelse: Konstnären jag nämnde heter Juana Rego och inget annat.

    Gilla

    • Jag tror dock du egentligen menar Paula Rego.(Jo, det kan vara som förgjort ibland…) Om henne kan läsas på Wikipedia och på bl a http://www.thewhitereview.org/interviews/interview-with-paula-rego/

      Här handlar det om det så att säga ”djuriska” i människan. Om jag fattar rätt. Litet tvärtom så att säga. Jag har inte tittat närmare på vad Granér/Moe skrev, ej heller Regos förklaringar.

      Gilla

  3. Hej Lars et al,

    Monopoly, these illegal institutions that you will go to jail for (Go direct to jail without passing GO) unless you are the government in which case you can carry on running Systembolaget with no fear that you will be prosecuted. But, let us go back to the game. Not the political game but the game of Monopoly. We have a Monopoly game, a very old one, and the English version. Therefore the streets are the streets of London.

    Our game is so old that the pieces you play with are made of metal, not plastic, and the green houses and red hotels are made of wood. The game started with each player getting ₤1500.00.

    The least expensive road to buy is Old Kent Road which you can have for ₤60.00. If you landed on Old Kent Road when there is a hotel there you were charged ₤250.00.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Old_Kent_Road

    The most expensive property is Mayfair for which you were charged ₤400.00 and, if you landed there when hotel was built, you were charged ₤2000.00.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Mayfair

    I supposed that this was when a Pound was worth a Pound. The first time I travelled to London, and I spent 5 days there, I had brought with me ₤10.00 for pocket money. The hotel was paid for as was the breakfast and dinner. I lived well on my ₤10.00. I had a G&T before every dinner, I went to all the places worth visiting in London, and I went one evening to the Palladium to watch Danny Kaye. I used taxi as much as I used the Tube. With ₤10.00 in your pocket today the dogs would walk well around you and select a suitable and more prosperous looking lamp post agains it would lift its rear left leg to do its business.

    I do not know how old my Monopoly game is but there is note at the end of the rule sheet that says that ‘Questions on Monopoly will be answered gladly by the manufacturers. Please enclose 1 ½d stamp’.

    Erik, who could buy a Daim for 25 ȍre when he lived in Sweden.

    Gilla

  4. Min barndoms Monopolspel hade hus och hotell i trä. Kanske spelpjäserna var i metall. En stekpanna, ett strykjärn och en hatt minns jag.

    För kanske 30 år sedan var jag inne i stan i julruschen för att köpa ett spel eller pussel, kanske till barnen. I den väl besökta affären hörde jag en välbekant röst – jag behövde inte vända mig om för att få bekräftat att det var Povel Ramel jag hörde. Han samtalade med en expedit om huruvida ett visst spel var likt spelet X som han haft för länge, länge sedan och tyckt mycket om. Men han hade lånat bort det och ännu inte fått det tillbaka, men så lång tid hade gått att det var litet genant att be att få tillbaka det. ”Men om jag skänker min gamle vän det här nya spelet och om det är likt spel X kanske min vän kommer på att han glömt lämna tillbaka det lånade spelet och så lämnar han tillbaka det!”

    Gilla

  5. Det tar tid ibland att läsa blogkommentarer – tack Erik och Sudden för trevliga länkar! Fyllda av olika grader av nostalgi. Även mitt eget Monopol hade trähus och metallpluppar . fanns plast då? – Vilken härlig mimik och vilket kroppsspråk hos Gunwer! Annars är det väl mest Margareta K som brukar få den största uppmärksamheten då denna sketch kommer på tal. Damernas frisyrer har stor igenkänningsfaktor.
    ”Streets of London” – härlig, som det var ages sen jag hörde. Och så brittisk stämning! Minns inte hur mycket jag hade att röra mig med under mitt första besök i England – studieresa till Cambridge. Hade fått stipendium à 1000 sek och det räckte till flygresa (som då var dyr), superenkelt boende och lite till. Årtalet var 1970.
    Undrar om Povel fick tillbaka sitt spel………….

    Gilla

  6. Jag vill bara helt kort lägga till en ”oxymoron”. Vi har ett ryskt monopolspel med curillic bokstäver och moskvagator. Vi fick det då Chris var regionalredaktör för den svenskamerikanska tidningen Nordstjernan- Svea och vi deltog i en stor pressgala då Gorbatjev besökte Minneapolis 1990.

    Tidningscitat ” Never before had there been such hype for an event in Minnesota. Over 1,000 U.S. and 2,000 international representatives of the press were on hand working from the eight truck flatbeds set up for cameras at the airport and from the Metrodome sports stadium, which had been converted into a press center.”

    Det var på detta press center vi journalister blev väl omhändertagna,. fick riklig förplägnad och gåvor i mängd för att skriva positivt om Mikhael och Raisa.

    En av gåvorna var alltså detta kapitalistiska spel aplikerat på ett kommunistland.

    Gilla

    • Tack Sven för att ge mig anledning att ta reda på vad ”oxymoron” (motsägelsefyllt uttryck) betyder. Jo, detta med ”fri marknad” och ”monopol” och ”kapitalism” är inte lätt. En marknad kan lätt övergå i ett monopol. Eller det uppstår karteller eftersom ”vi tjänar mer pengar genom att samarbeta än att konkurrera med varandra” o s v.

      Minns hur Olle Ekman m fl med med sin Sikorsky-amfibie på 30-talet ville få statsstöd för att kunna konkurrera med statsunderstödda ABA. Men det blev inget, ett argument var att staten ska inte konkurrera med sig själv. Om jag minns rätt

      Monopol är på sätt och vis en kapitalists slutliga mål men ibland lyckas politikerna sätta stopp för detta.

      Spelets rötter låg i spel där det som modellerades var en något annorlunda ekonomi (The Landlord´s Game) om jag fattar rätt. Mycket finns att se och läsa på Internet, bl a den ryska versionen som kom ca 1988.

      Svensk Wikipedias artikel är intressant. Det finns en ”svensk standard för Monopol”, tydligen med de gamla gatorna och deras (omoderna) värden (men med ”fel” färger). Det finns även lokala varianter för Göteborg och Uppsala samt en variant där gatorna ersatts med städer där Umeå (!) är högst värderat. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Monopol_(spel) samt även http://www.svd.se/naringsliv/monopol-75-ar-i-kapitalismens-tjanst_5640521.svd .

      Bakom den mer marxistisk/sociala variant som jag prövade på stod en tjänsteman inom Kooperationen boende på andra sidan gatan. Varianten kom nog från hans och hustruns tid i USA och fanns nog ej i svensk version. Jag ser vid googling att hustrun motionerat inom S-partiet i någon fråga medan han själv nog inte längre lever. (Jag googlade på hennes namn och ordet monopol men det var en helt annat sak hon motionerat om. Men som man googlar får man svar!)

      Så finns förstås en ”Facebooksajt”: https://www.facebook.com/monopoly?ref=profile

      Gilla

      • Apropå monopol men ett annat – AB Aerotransports. Ett tillägg om Olle Ekmans försök att slå sig på linjeflyg 1934. Man ska vara sparsam med skattebetalarnas pengar tyckte Kungl Kommerskollegium nog så vist, men det blev en koncession för en kort försöksverksamhet på sträckan Stockholm-Göteborg. Vad jag förstod utan statligt finansiellt stöd.

        Här en Ekman-plädering – ett av många tidningsklipp kring detta i Warensce-klippsamlingen (en skanning av en utprintning av Lars Henrikssons originalskanning):

        Mer läsning om själva planet SE-EKN (häpp!) och Olle Ekman själv:
        http://forum.flyghistoria.org/viewtopic.php?f=13&t=7624
        http://aeronavium.wordpress.com/2010/09/24/flygsamlare-3/ (Kenneth Göranssons vilande blogg)

        Ekman blev senare flygkapten i ABA. Så kan det gå. Grundare av Ekmans bilskola i Stockholm.

        Gilla

  7. När vi spelade Monopol som värst under min uppväxt i Kungsbacka hade jag inte den blekaste aning om hur Norrmalmstorg såg ut i verkligheten. Senare i livet kom jag verkligen detta torg inpå livet i och med att jag bodde på Hotell Norrmalmstorg under en tjänsteresa till Televerkets huvudkontor. Tyvärr fann jag detta dyrbara torg synnerligen övervärderat. Då skulle det varit en bättre affär att köpa hela Centrum som också var betydligt billigare pris.

    Hotell Norrmalmstorg är idag marknadsfört som ett lyxhotell. Mitt rum som jag bodde i (det var antagligen ett av 80-talets sista år) var OK, men knappast någon lyx. Dock hade det en liten trevlig balkongaktig sak som man kunde kliva ut på. Frukosten var inte heller speciellt märkvärdig.

    Den skolkamrat som först introducerade mig i Monopol påstod helt falskt att varje spelare fick välja ett par gator innan spelet började. Han skulle själv alltid ha Centrum och Norrmalmstorg. Inte undra på att jag jämt fick stryk i början.

    Ett vackert och stolt minne har dock monopolspelandet gett mig. Jag vann ett flertal gånger första pris i en skönhetstävling.

    Skulle jag köpa något idag skulle jag ta Diplomatstaden. Där ser det ju riktigt trevligt ut. I varje fall i sommargrönskan!

    Gilla

    • Där ser man! Jo, på sätt och vis är Norrmalmstorg ”övervärderat” i Monopol och även IRL är det inte någon speciellt viktig plats. Att jag ändå känner en viss vördnad när jag är där beror på att platsen var så mycket värd i Monopol.

      Diplomatsta’n är fin att promenera i/förbi. Ett annat ganska speciellt fint område på Östermalm är den s k ”Lärksta’n”. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A4rkstaden. Någon enstaka gång för länge sedan har jag gått igenom det.

      Lärkor eller ”berglärkor” var annars prostituerade kvinnor som jobbade i lämpliga ”skjul” för att tala med Bellman i ”Fjäriln vingad”, där han med ”skjul” syftar på en skyddad plats i allmänhet. Som också flickornas kunder tyckte var bra.

      Men nu är området fint och prydligt till tusen. Så kan det gå.

      I ett mail nyligen frågade du var ”Öfre Östermalm” låg. Det är väl helt enkelt den plats där de som sägs vara eller anser sig vara litet finare bor.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: