Tiden rinner i väg, det har varit svårt att finna ett bra ”anslag”. Det saknas absolut inte stoff och bra saker händer IRL med vad kan vara bra att skriva om?
Jag håller mig till Gävle, jag hade ju lovat att skriva mer om Gävleborgs museum. Frågade för några dagar sedan helt artigt en person B som är med i samma ”artros-skola” som jag på vårdcentralen här i Handen söder om Stockholm om hon möjligen är släkt med en nyligen i medierna omtalad person. Man blir ju nyfiken och lagd för skvaller på äldre dar. Nej, hon var inte släkt men det kom snart fram att hon vuxit upp i samma villakvarter som jag i Gävle. Vilket sammanträffande! Jag tog därför med familjealbumet vid nästa träningstillfälle och hon säger då om en bild ”Nej det är inte Eva A utan alldeles säkert min lillasyster S!”
Världen är liten. Och det kan löna sig att fråga. Även ställa ”dumma” frågor…
Jag har alltid tvivlat litet över årtalet 1940 i albumet; lossade nu försiktigt på bilderna. ”Vintern 1941” stod det på baksidan. Vad det nu egentligen betyder. December -41 eller december-mars 1940-41? Jag är född i december 1938. Tänk vad roligt det var med snö och vinter. Fast man frös ju lätt som barn.
Denna bild visade dock Eva A sa B:
Jag är föga chevaleresk utan sticker min armbåge i Evas mage. Eva A begick självmord senare i livet sa B. Det visste jag inte tidigare, så denna bild är inte så ljus längre. Sordin.
Det kom också fram att det var kanske tillsammans med B:s yngre bror, några år äldre än jag (och avliden för några år sedan) som jag skulle samla bilder av bilar. Vi började med att klippa ut en annons ur tidningen; Gefle Dagblad och Fiat Topolino vill jag minnas, men mer blev det inte. Det var ont om bilder av bilar då 1944-45.
Jag var ett ensamt barn som jag minns barndomen (det var äkta ”utanförskap” det!) men jag var nog inte heller särskilt trevlig, även om jag tror jag lyckats bli något bättre på äldre dar. Flygtokig var jag dock tidigt. Minns hur en B 3 en dag kom på låg höjd över kvarteret, ett rejält schabrak:
Bilden är ”lånad” från Lars Henriksson. En son i något av kvarterets hus var pilot, vilket dock inte B nu visste något om. Han kom senare att arbeta vid Tipstjänst i Stockholm, och bodde då tvärs över gatan när vi på 50-talet bodde i Västertorp i södra Stockholm, men vi tog aldrig kontakt. Återigen den lilla världen…
Notera vedtraven vid väggen; man eldade med ved under ”kristiden”. En familj Apelgårdh var det som hade huset i bakgrunden sa B, jo namnet lät bekant.
Det får räcka så här. Jag kom inte in på det jag tänkt skriva om utan det får bli senare.
Sudden som börjar ”gå i barndom”
En blogg i det blå 
Detta kommer mig osökt att tänka på både vänner och vinter. Var och när man minst väntar sig, så dyker det upp vänner och bekanta från fordom. Härligt!! Samtidigt konstaterar jag, att vissa relativt nära vänner har helt försvunnit från min horisont. Det känns trist. Vet inte varför det kan ha blivit så. Men under vissa perioder i livet har de flesta fullt upp med sitt.
Härligt med dessa snörika vinterbilder (dock ej lika kul med det ymniga snöfall som drabbade Uppsala i veckan). Min allra första vinter 41- 42 minss jag genom fotografier som väldigt kall och snörik. Så i stället för liggvagn så framfördes jag i sparklåda! Efter ett par år färdades fina dockan i en sådan på min lilla spark. För en tid sedan fick jag just tillfälle att förklara för ett par unga vänner, 50+, just vad en sparklåda var. En av dem är från Chile, så det var kanske inte så konstigt. Dessutom fick jag ingående redogöra för dem, varför det inte finns något som heter ”rökt böckling”. A pro pos Gävle. Dessa trevliga personer, som jag trodde var allmänbildade………..
GillaGilla
By: Eva Håkansson on 2014/03/21
at 18:46
Den böckling du bjöd på för ett tag sedan smakade fint och inte som jag väntat mig. Vad böckling är vet jag ”i teorin” men jag har nog nästan aldrig ätit sådan. Men det var något min morfar ofta nämnde liksom nejonöga, delikatesser han inhandlade på Fisktorget i Gävle.
http://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%B6ckling
Här röks det fisk ca 1944 på Gräsö utanför Öregrund. Kanske det blir böckling.
GillaGilla
By: Sudden on 2014/03/21
at 19:10
Den böckling jag serverade var en ”förädlad” form – Kalles favorit på julbordet. Ack så god, men böckling naturell är dock läckrast. bör helst inhandlas på Stortorget eller i Bönan. En tur dit? Nejonögon är fula figurer – rundmunnar och fångas väl mest i Dalälvens mynning. Svåra att köpa, eftersom de är så eftertraktade. Jag hat inte uppskattat dem till fullo – än.
Tror inte att fotot visar böcklingrökning. Fast jag är bara bekant med storskaliga rökar.och de eldast mest med granris, åtminstone i ”hemlänet”.
De är oftast vackert murade. och rödmålade.
GillaGilla
By: Eva Håkansson on 2014/03/22
at 08:56
Från barndomens somrar på Gräsö minns jag just inte inte strömming – det var abborrar och gäddor som gällde. Samt ål. Långrev och nät. Minns hur pappa flådde ål med hjälp av tidningspapper. Kanske det är ål som Hilding Gräsman och pappa rökte på bilden.
Tänker ibland på familjen Gräsman som vi hyrde hos första sommaren i Klockarboda, sedan blev det hos Söderlunds intill. Mannen, tror han hette Hilding, den manhaftiga hustrun Matilda och den flicka – Eva – som de senare adopterade. Läste långt, långt senare en notis hur en ung man förolyckats med sin motorcykel strax efter att han tagit avsked från Eva vid vägkanten.
Nå, nu till fiske, som var smågrabbars nöje. Två bilder:
GillaGilla
By: Sudden on 2014/03/22
at 09:43
Stolta grabbar!!
GillaGilla
By: Eva Håkansson on 2014/03/22
at 10:15
Jo visst! Tänker ibland på Olle och Gunnar, jämnåriga med mig. Det verkar som det är lillebror Sven som svarar för det hela nu. Man borde ta ett snack med honom innan tiden runnit ut.
GillaGilla
By: Sudden on 2014/03/22
at 10:33