Skrivet av: Sudden | 2014/03/21

Gävle III

Här kommer mer med anknytning till Gävle och dess Länsmuseum Gävleborg . Till länet hör landskapen Gästrikland och Hälsingland samt ett litet hörn av landskapet Jämtland.

Museet visar på webben en förnämlig bildsamling som jag kanske senare spinner vidare på. På egen hand kan du lämpligen starta utifrån denna presentation:

Tjusigt

Inte visste jag att länet hade så mycket att bjuda, inte minst i form av sjöbodar och och båthus. Under 40-talets barndomssomrar på Gräsö (nästan Gästrikland…) låg jag på magen och såg hur mörtar och abborrar cirklade kring metkroken med bull-kulan. Båthustaket ovanför gjorde att man såg bra ned i vattnet. Spännande! På vintern var isen inne i båthuset snöfri, men förstås ofta ganska tunn vilket en alltför nyfiken kamrat i vår SSSK-skridskoåkargrupp fick uppleva en gång.

Jag minns annars att Gästrikland sägs förena det fulaste hos Norrland och Svealand…

Fler bilder har museet  på gång. För en f d statstjänsteman känns det litet besynnerligt att ett statligt museums bilder ligger på en kommersiell webbsajt men mycket får man vänja sig vid.

Museets tjänstemän skojade för några veckor sedan med upphovsrätts-torpeden BUS rätt så raljant. Nu har dessa protester tagits bort ser jag men tyvärr även själva bilderna av konstverken. Vilket elände dessa självgoda censorer ställer till för oss som inte kan promenera till konstverken utan sitter miltals ifrån. Eller har fysiskt svårt att röra oss!

Så här kunde det se ut för ca två veckor sedan:

Konstsalar_Gävle

Visst var s k ”modern konst” konstig men inte på detta sätt. Läser man vad som står till höger förstår man. Dessa busar! Här ett annat exempel vad de ställer till med där man först kan tro att sedlighetsivrarna varit framme:

Gunder_Hägg

Så ser Gunder-statyn ut i verkligheten:

Gunder

Olof Ahlberg, en annan jämte,  gjorde statyn. Naturligtvis hade Gunder byxor på sig när han sprang eller gjorde annat,  t ex flög Ercoupe.

Här kan den pryde glädja sig åt en påklädd löpares triumf:

Glysis

Mer Gävleborgs-konst i nästa inlägg men Gävle-diggare rekommenderas att söka sig till ”Du vet att du är från Gävle om...” och ”DiBiS, Digital bild i Söderhamn ”

Tyvärr har jag inte hittat något om flyg hos Länsmuseet (dessa kulturtanter…). Men Gävlebygdens Flygklubb finns här och jag har på min blogg en artikel ur tidskriften Flyg från år 1944 om flygentusiasmen på bygden (inkl. resten av Norrland). Här skymtar den driftige brandchefen Sven Rohlén som också figurerar i en film om den goda staden Gävles förträfflighet. I filmens sista minut finns litet flyg.

Gunder

Flyg var ju själva framtiden en gång. I dag  verkar åtminstone det klassiska motorflygandet redan ha haft sin framtid och man törs ju i dag knappt andas med tanke på all koldioxid man då släpper ut.

Sudden

Annonser

Responses

  1. ”Kulturtanten” gläds åt att du slår ett slag för Länsmuseet Gävleborg, även om bevekelsegrunderna är lite grumliga. Detta museum hör till mina favoriter med sina fina samlingar och tillfälliga utställningar. En förnämlig samling nutida, ffa allt svensk konst. Tyvärr kan man inte få se allt på nätet. Men gör en trevlig utflykt i stället!! Det finns massor att upptäcka, bl a det vackra Gunnar Cyrén-rummet.
    Denna magnifika byggnad ligger vid Gavleån, nära Centralstationen. Dessa bilder från hemsidan får mig osökt att tänka på Maria Miesenberger och hennes bilder – så lugna och stillsamma och samtidigt mystiska och fantasieggande.
    När ni ändå är i Gävle, så ta en promenad till Stora torget och inhandla två eller tre kast Bönaböckling! En sann delikatess! Visserligen finns det böckling längs södra ostkusten, men kan ej jämföras samma dag.. F ö kan man på en av småbilderna i länken ovan se ett stort antal strömmingar som just genomgått metamorfos till böckling.Vacker bild!! Mat är också kultur……

    Gilla

  2. Jag antar att din kommentar ang. Gästriklands fulhet inte kommer att så oemotsagd. Men det ligger mycket i ditt påstående. I detta ämne skrev jag ett litet kåseri i GD, vårvintern -84 var det nog. Familjen var granne med en journalist på GD och vi talade en hel del om detta, eftersom hon var på väg att bosätta sig i vackra Hälsingland. På uppmaning av henne kom dessa rader till. Eftersom jag inte är någon tidningsklippare, så finns det inte kvar. Men som många andra, börjar jag med åldern bli nostalgisk och ringde till GD för att få en kopia. Men icke. De ”petade” inte i gamla lägg och hänvisade till KB. Fick vara – kändes som att skjuta mygg med kanon. Jag vill minnas att upprinnelsen var en kafferastsdiskussion på en tidigare arbetsplats. Gästrikland var det landskap men snabbt bilade igenom mot ett vackrare resmål längre norrut. Men tar man av från allfartsvägarna, så finner nog många sitt smultronställe tror jag. Speciellt vid havet.

    Gilla

  3. Jag/vi brukade rasta vid Tönnebro värdshus på våra resor mot Jämtland/Ottsjö. Takmålningar som för mig verkade ”mycket Dalarna”,

    Men landskapet! Ett sjölandskap med stenblock som stack upp ur vattnet. Not my cup of tea. 100 år ytterligare landhöjning och så blir det träskmark

    Men OK; minns en glimt från en utflykt för länge sedan litet nordväst om Gävle. Ett så vackert landskap, nästan trädgårdsartat, format av mänsklig hand.

    Gilla

  4. Man vänjer sig sakteliga vid denna blocknatur liksom vid den platta Uppsala-slätten. Men det tar många år……..Tönnebro har jag varit inne i en enda gång och minns inte takmålningarna. Målningarna i Dalarna och Hälsingland påminner mycket om varandra. Kanske kringvandrande dekorationsmålare. Dock anses de hälsingska vara finare och mera sparsmakade. Flera bevarade gårdar tillhör Världsarvet.

    Gilla

  5. Hej Eva! Jag googlade litet och erinrades om att det finns en gammal bygdekultur (förstås). Finns en hel del att se och läsa på webben.

    I närbelägna Holmsveden finns en ”kurbitsmålare” https://www.facebook.com/pages/Kurbits-och-hantverksg%C3%A5rden-i-Holmsveden/418107384897003 , som bl a har gjort väggmålningar på värdshuset. Mitt första intryck var att man ”knyckt” stilen från Dalarna. I skolan för 65 år sedan var det ju Dalarna som alltid hölls fram som speciellt fint och turistiskt. Men det finns mer än Dalarna.

    Tittade på Lantmäteriets kartor. Mycket myrar och små sjöar och fäbodar samt förstås skojiga namn. Ett område på östra sidan av sjön vid värdshuset heter t ex ”Gubbhelvetet”.

    Den som har skrivit Wikipedia-texten om Hamrångefjärden (som är ett litet samhälle som har krympt sedan 60-talet) måtte vara en sann lokalpatriot med sinne för vad som är viktigt:

    ”Hamrångefjärden är också namnet på den stora sjö, och före detta havsvik, som ger platsen dess natursköna inramning. Orten har också ett eget bandylag samt är uppväxtort för statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

    Under höjdpunkten av Hamrångefjärdens utveckling fanns där tre speceriaffärer, två caféer, campingplats, tandvårdsklinik, pappershandel, järnaffär, urmakare, stationsbyggnad, postkontor, distriktssköterska, folkbibliotek, IOGT-lokal, en biograf samt annat som utmärker ett stationskluster anno 1960-tal.”

    Naturskön inramning?, nå jag ska inte säga något förrän jag varit där igen; det är mycket jag (barmhärtigt) glömt. Linné uttryckte sig dock välvilligt om trakten eller sjön när han passerade på väg till Lappland. Kanske han kunde ros i båt och slapp gå/rida?

    Förr i tiden hade ju bilvägarna norr och söder en annan sträckning, genom eller intill samhällen, men nu har man förlagt E4:an i ödemark och man får lätt ett ogynnsamt intryck av Gästrikland. Titten på kartan väckte nu minnen av tidigare bilfärder. Och Stig-Björn verkar glad och trevlig.

    Den förr frukatde skogen mellan Hamrånge och Stråtjära kallades ”Ödmården” och utgjorde en gång Upplands nordgräns (Gästrikland ansågs tidigt civiliserat och som en del av Uppland) mot det stora okända norröver. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96dm%C3%A5rden

    Sudden

    Gilla

  6. Jag har faktiskt badat i Hamrångefjärden! Bör ha varit 1960. Upptäckte dock inget samhälle. Det finns tydligen mycket att utforska, även om just detta inte lär finnas något spår av. Du nämnde myrar och sjöar; mycket av detta kan ses från tåget mellan Gävle och ”järnvägsknuten” Ockelbo – landskapet påminner om tågsträckan Jörn – Arvidsjaur. Inte speciellt upplyftande, Sara Lidman-landskap. Ortsnamn är spännande och lockar till många undringar. speciellt gillar jag de gula vägpilarna med röd kant, privat väg. Undrar förstås vad som döljer sig i gubbhelvetet.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: