Skrivet av: Sudden | 2014/05/29

Valborg i Uppsala 3 – med en maratonutvikning

Tiden går och det är nästan en månad sedan jag var i Uppsala ikring ”Sista april” som man säger där. Man glömmer eller får ett annat perspektiv på dessa dagar. Alltnog, det var kulet med regn med enstaka snöflingar vid Gunillaklockan kl 21.00. En sammankomst med tal och sång med traditioner från första halvan av 1800-talet. Nu talade en kvinna, hennes position och vad hon talade om minns jag tyvärr inte. Ett tal till Mannen eller till Våren var det säkert inte. Några traditionella sånger sjöngs. (Det är faktiskt Prins Gustaf som skrev musiken och Herman Säterberg texten; jag trodde det var tvärtom, om jag överhuvudtaget trott något.) Så äntligen hem med buss. Att stå still bara några minuter är numera nästan outhärdligt. Jag  borde ha haft rullatorn med. Och kanske studentmössan.

Studentmössa_juni_2009_liten

Här ett annat exempel på studentsång. Universitetet har en mycket praktfull aula som använts även för ”vanliga” konserter men stan har nu också skaffat sig ett konsert/kongresshus. Kan Gävle så… Vi åhörde studentsången via högtalare utomhus efter mösspåtagningen kl 15.00 men det lät tyvärr ganska anka och därtill kom denna eländiga plåga med att bara stå… Tyvärr icke njutbart för mig – men för 20 år sedan hade det varit fint. När man så vaknar på morgonen 1:a maj blir man överraskad:

140501_snötäcka-grenar_på_morgonen

Vi hade planerat att deltaga i ett evenemang på Gästrike-Hälsinge nation. Ett trevligt föredrag, något att äta och mingel vad jag förstod. Men Eva fick nu gå ensam. Jag ”vilade mig” men kämpade med/mot med en laptop utan mus med Windows 8  (ett h-vete). På kvällen blev det en kort promenad i den närmaste omgivningen med dess blandning av villor/radhus och enstaka hyreshus.

Den kunskap jag fick om ”nationslivet”  förvånande mig;  jag trodde inte sådant fanns kvar i vårt ”av Erlander och Palme nivellerade” land. Tankarna går lätt till tyska mensurärr och traditionerna  och engelska universitet och skolor som Eton (jag köpte denna bok för ett ”bargain value” av £ 1.95 hos WHSmith på en londonsk jvg-station 1990 och inte för £12.95).

Det finns många traditioner och att bevara ”reliker” vet även de flyghistoriskt intresserade är arbetskrävande och ibland dyrt  Här nedan är en bild (av/via Eva H) när en tavla som genomgått konserverande behandling återuppsätts på G-H nation. Det hela verkar riskabelt vingligt. Man får hoppas att den ohängde prästen nedtill har en välsignande kraft.

G-H_taveluppsättning3

Be inte mig avgöra skillnaden mellan en ”konservering” och en ”restaurering”.

Men på G-H nation hänger inte bara tavlor, man hänger även med i vår tids omsorg om folkhälsan:

G-H_vatten

På dagen före Valborgsmässoafton (och även den andra maj) visade Eva mig Håga-Nåstens naturreservat, ett fint område för promenader och cykelturer. När vi nalkades en gammal kvarn, Kvarnbo kvarn, i den vackra bäckravinen satt där en kvinna och spelade kantele medan hon såg till  kvarn-lokalen med dess utställda föremål. När vi började samtala märkte jag att hon var danska vilket starkt kontrasterade med mina minnen från 50-talet  av kantelemusik i radion (Rautavaara?) som var från klart östliga trakter som Karelen.

Även ett f d stationshus såg vi skyltat ”Läbyvad”. Namnet minns jag  från Pelle Svanslös.

I mitt senaste inlägg skrev jag litet om Owe Törnqvist. Han tog studenten i Uppsala men fullföljde (lyckligtvis) inte sina juridikstudier vid universitet. Det gick ju bra ändå, även om han i rätt hög ålder tvingades bryta ett Stockholm Marathon på Västerbron. Här har jag  av Anders Floderus lånat en limerick:

En tung trubadur från Uppsala
sprang maraton lätt som en svala
tills han hann Västerbron,
där ändra han ton
hans tonsteg blev en mollskala

Även jag bröt på Västerbron (andra varvet) vid mitt första försök att 1985 springa de 42 kilometrarna. Det var inte svårt att bryta, ingen svår mental inre kamp.  Kroppen bestämde totalt, den gick inte att snacka med! Minns hur jag såg ”avstängningsrepet” som tog långsamma löpare av banan nalkas bakom mig uppe på bron, omsjungen i ”I den himmelska ron”. ”Ro och ro”, nej helt slut bara.

Min hustru (jag var gift då 1985) var orolig för mig inför mitt maratonlopp. Hon oroades annars aldrig över mitt segelflygande eller annat vilket jag är tacksam för. Hon gav mig detta memento före loppet, med ett klipp ur någon betraktelse i DN:

Bryt-frihet

Så läggs ytterligare en bloggning till de andra.

 

Sudden

Annonser

Responses

  1. Det är bara så intressant att ta del av en ”utomståendes” intryck av Uppsalas olika traditioner. Traditioner som vi tar för givna – vi som blev kvar i staden efter avslutade studier. Inte trodde jag att det skulle bli så……. Och det blev faktiskt en avstickare till Stockholm under ett par år. De traditioner, som Sudden beskriver är ju för ursprungligen för studenter, men vi, som för länge sedan passerat detta stadium, tar gärna del av valda delar. Bl a firandet av Sista april – vårens ankomst. Men det var skralt med självaste våren detta år. Huttrande tog vi del av Vårtalet, som traditionsenligt hölls av Curator Curatorum. Tror att hon inledde med att tala om alla traditioner som omger vårens ankomst. Och sen blev det nog något studiepolitiskt – det brukar vara så. Uppmärksamheten var mera riktad mot det regn som föll – till en början 99.8% regndroppar – resten snöflingor. Proportionerna ändrades successivt under de närmaste timmarna. Skulle gärna vilja lägga in en bild här med paraplyer, studentnationernas fanborg, Allmänna sången med Gunilla-klockan stolt i bakgrunden. Gunilla-klockan är en kär symbol för Uppsala, där hon tronar vid Slottet. Klockan 9 varje kväll slår hon 150 slag och är jag då i närheten, ryser en stundtals smått romantisk person som jag. Att hon även hon även ringer klockan 6 på morgonen har gått mig spårlöst förbi……
    Alla Nationshusen har sin speciella historia och traditioner att bevara och även vårda. OBS! en tradition blir en företeelse, som upprepas minst två gånger. Många donationer skall vårdas. De största och de finaste är alla stipendiefonder, som delas ut till förtjänta nationsmedlemmar. Men även inventarier som konst och vackra fanor kräver omsorg. Strax innan Sista april övervarade jag den vådliga hängningen av ett antal målningar, som konserverats – tidens tand hade lämnat alltför tydliga spår. 3 stadsbud och två långa stegar!! Men tryggt övervakade av Nathan Söderblom och även av biskop Torsten Bohlin, väntande på golvet. ”Gubbarna” på väggen är tidigare Inspektorer vid G-H. Inspektoratet är en gammal inrättning från Universitetets sida för att se till att de studerande skötte sig. Sic!
    En stor kontrast var våra promenader kring Håga och kvarnen i Kvarnbo – en för mig närbelägen oas. Och mötet med Kirsten Holm förgyllde promenaden. Den brusande Hågaån, den gamla kvarnen och Kirstens förtrollande toner från kantelen! Kirsten är även bildkonstnär och hämtar mycket av inspirationen från Hågadalen, som hon har skildrat med främst pastellkrita genom årstidernas växlingar. Till min konstförening har vi köpt flera fina bilder – det är nog snart dags att jag får en helt egen.

    Avstår från att kommentera Maraton – det är en ort i Grekland, Njöt dock av Monica Z:as sång med åtföljande stockholmsvyer. Så såg staden ut, då jag bodde där.

    Nu skall jag nog avhålla mig från att komma med flera långa litanior om Uppsala – kan tråka ut en och annan/Eva Hå

    Gilla

  2. Jag lovade, nästan, att inte tjata mycket mera om Uppsala. Men det blir svårt. Lasse har en förmåga att lägga in en hel del intressanta länkar, alla värda att kolla. Så jag hoppas att ni har hört OD (Orphei Drängar) och ” Glad såsom få….” Noterade ni då att denna manskör leddes av en kvinnlig dirigent?! Diskret klädd för att inte förta glansen från de tjusiga gossarna. Cecilia Rydinger Ahlin är den senaste, men första kvinna, av namnkunniga dirigenter för OD. (bildat redan 1853!) Bland övriga kan nämnas Hugo Alfvén, Eric Ericson och Robert Sund.
    Botanisera gärna på http://www.od.se så märker ni att de är erkända långt utan för Uppsala. De har t o m medverkat i Allsång på Skansen! Caprisen och Serenad i sommarnatten är väl deras mest publika, återkommande konserter. Under en period träffade jag ofta en person med mycket nära anknytning till OD och på så vis kunde jag lätt få biljett till just dessa två populära konserter. Caprisen ges alltid under några dagar kring 2:a advent och lördagen innan släpps biljetterna i Universitetets biljettexp, som öppnar klockan 9. Kölappar delas ut av OD:ister kl 7.00. Men för att få en chans till kölapparna, bör man helst ha övernattat på plats!! Som jag förstått är det lite av en gemytlig ”folkfest”, där då och då några OD:ister dyker upp med kaffe + pepparkakor och naturligtvis en sång! Eftersom jag har en inneboende latmask, så har jag missat detta event.
    Men jag missade inte ”Vägen från Ninive” i domkyrkan. Ett verk av Robert Sund för manskör och brass. Mäktigt!!

    Gilla

  3. Hej Eva!

    Tack för dessa dina nästan ”inside” minnen och upplysningar för oss okunniga. Själv har jag inget bra förhållande till musik även om det är P 2 som skvalar när jag sitter vid datorn.

    När jag skrev för Svensk Flyghistorisk Förenings tidning handlade det om att hitta och med korta ord tipsa om bra länkar, Något jag lärt mig på jobbet på Teracom. Lennart Berns upptäckte min förmåga och jag efterträdde honom i att ge länktips under rubriken ”Nätkassen” i Svensk Flyghistorisk Tidskrift, Efter kanske 7-8 år tappade jag lusten och säkert läsarna också.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: