Skrivet av: Sudden | 2014/06/03

Valborg i Uppsala 4

Här kommer mer om Uppsala och dess traditioner. Här har vi till att börja med utsikten från universitetets webbkamera; Uppsala_webbkamera Eva Håkansson njuter från sitt vardagsrum av Uppsala slott ur en annan vinkel och i ständigt skiftande ljus alltefter dagen går medan domkyrkotornen försmädligt döljs av en stor gran – en bra bit bort men ändå så precist placerad. Själv tänker jag mest på Anders Björck som en gång residerande där som landshövding, när jag ser slottet. En gång ganska ”profilerad”; nu behöver han inte vara det. En gång ”höll jag” på Carl Lidbom i deras famösa ordväxling i Konstitutionsutskottet men inser att jag tyvärr hade fel. Jag såg några år senare  Carl L på ett möte och han var inte precis någon elegant diplomat med en air av France som jag väntat mig. Kanske tidens gång; vi förfaller alla.

Det är väl numera ingen militär hemlighet att en av mina söner var en av Björcks chaufförer när denne var försvarsminister. Björck bedömdes inte vara speciellt utsatt för möjliga attacker av spetznaz e d, utan det var Bengt Westerberg, invandringsminister eller motsvarande, som man befarade kunde bli attackerad. Som vanligt gäller ”släkten är värst”.

Om Uppsala och det liv som där förs i anknytning till universitet vet jag inte så mycket även om jag nu lärt mig en del om denna rätt speciella värld. Eva H har detaljerat kommenterat mitt senaste inlägg och jag lägger in hennes kommentar här nedan. Hon kan ses som en gästbloggare, sådana har ju all fina bloggar. Texten är oförändrad, kanske jag möjligen petat litet i styckeindelningen och sådant. Men så har jag lagt in några bilder jag fått från henne och som hon inte kunde lägga in själv. Efter hennes inlägg kommer jag med några kommentarer.

Så här skrev Eva Håkanssson:

”Det är bara så intressant att ta del av en ”utomståendes” intryck av Uppsalas olika traditioner. Traditioner som vi tar för givna – vi som blev kvar i staden efter avslutade studier. Inte trodde jag att det skulle bli så……. Och det blev faktiskt en avstickare till Stockholm under ett par år. De traditioner, som Sudden beskriver är ju för ursprungligen för studenter, men vi, som för länge sedan passerat detta stadium, tar gärna del av valda delar. Bl a firandet av Sista april – vårens ankomst. Men det var skralt med självaste våren detta år. Huttrande tog vi del av Vårtalet, som traditionsenligt hölls av Curator Curatorum. Tror att hon inledde med att tala om alla traditioner som omger vårens ankomst. Och sen blev det nog något studiepolitiskt – det brukar vara så. Uppmärksamheten var mera riktad mot det regn som föll – till en början 99.8% regndroppar – resten snöflingor. Proportionerna ändrades successivt under de närmaste timmarna. Skulle gärna vilja lägga in en bild här med paraplyer, studentnationernas fanborg, Allmänna sången med Gunilla-klockan stolt i bakgrunden.

Gunilla2

Gunilla-klockan är en kär symbol för Uppsala, där hon tronar vid Slottet. Klockan 9 varje kväll slår hon 150 slag och är jag då i närheten, ryser en stundtals smått romantisk person som jag. Att hon även hon även ringer klockan 6 på morgonen har gått mig spårlöst förbi…… Alla Nationshusen har sin speciella historia och traditioner att bevara och även vårda. OBS! en tradition blir en företeelse, som upprepas minst två gånger. Många donationer skall vårdas. De största och de finaste är alla stipendiefonder, som delas ut till förtjänta nationsmedlemmar. Men även inventarier som konst och vackra fanor kräver omsorg. Strax innan Sista april övervarade jag den vådliga hängningen av ett antal målningar, som konserverats – tidens tand hade lämnat alltför tydliga spår. 3 stadsbud och två långa stegar!!

G-H_taveluppsättning

Men tryggt övervakade av Nathan Söderblom och även av biskop Torsten Bohlin, väntande på golvet. ”Gubbarna” på väggen är tidigare Inspektorer vid G-H. Inspektoratet är en gammal inrättning från Universitetets sida för att se till att de studerande skötte sig. Sic!

En stor kontrast var våra promenader kring Håga och kvarnen i Kvarnbo – en för mig närbelägen oas. Och mötet med Kirsten Holm förgyllde promenaden. Den brusande Hågaån, den gamla kvarnen och Kirstens förtrollande toner från kantelen! Kirsten är även bildkonstnär och hämtar mycket av inspirationen från Hågadalen, som hon har skildrat med främst pastellkrita genom årstidernas växlingar. Till min konstförening har vi köpt flera fina bilder – det är nog snart dags att jag får en helt egen <förstår vinken>. Avstår från att kommentera Maraton – det är en ort i Grekland, Njöt dock av Monica Z:as sång med åtföljande stockholmsvyer. Så såg staden ut, då jag bodde där. Nu skall jag nog avhålla mig från att komma med flera långa litanior om Uppsala – kan tråka ut en och annan/Eva Hå”

————————————–

Kanske man inte skulle visa hur Uppsala stadsbud genomför ”vådliga” uppdrag utan några skyddsåtgärder. På någon bild ser man att någon bär vita handskar, man ska vara varsam när man renoverar/konserverar gamla föremål. Tavlor, fanor och vad det kan vara. Det är mycket med denna verksamhet har jag förstått och pengar kostar det men sådana finns tydligen. G-H nation lever och det finns en stödföreningFöreningen Gästrike-Hälsingar bildades efter ett upprop till landsmännen, vid surströmmingsgasquen den 5 november 1938. G-H nation finns förstås också på Facebook.

På en av bilderna syns (tydligen) en porträttmålning av Nathan Söderblom, en stor man från Hälsingland. När jag var liten var han ännu en omtalad person (även om han avlidit redan 1931; möjligen sammanblandar jag honom med Manfred Björkquist), teolog, professor och ärkebiskop och central inom den världsomfattande ekumeniska rörelsen men han nämns nog sällan i dagens debatt. Nu står han staty i Uppsala. Statyn är mycket liten, men någon har sagt att en så stor man behöver ingen stor staty. Den är gjort efter en gipsmodell som skulptören/målaren Bror Hjorth (nordupplänning, inte dalmas som jag alltid trott) gjorde inför en större tänkt skulptur men ingen ville satsa pengar på en sådan. Nå, så småningom fanns pengar, men då var Hjorth död. Ett postumt verk må man säga.

Nathan_stickning2

Bild (beskuren) från Eva Håkansson. Man ser att statyn blivit föremål för ”stickgraffiti”, en omdiskuterad konstart. ”Garnapan” förklarar sin konst i radio här.

De ekumeniska strävandena innebar att högre prelater ibland behövde resa till kongresser och andra evenemang långt bort i världen. Här en berömd skröna om en Skarabiskops anträdande av en sådan resa.

 

Sudden, som haft problem med stycke-uppdelning o d med denna text

 

 

WordPress.com <

Annonser

Responses

  1. Så trevligt att få se en liten variant av en mycket stor man, nämligen ärkebiskop Nathan Söderblom. Dessutom ”skapad” av Uppsalas store konstnär, Bror Hjorth. B H:s hem är nu museum + intim konsthall – mitt högt älskade ”kvartersmuseum”. Lasse, jag tror att du minns rätt: Nathan Söderbloms namn var stort i min barn – och ungdom. Och på något sätt blev det än mer större, då jag lärde mig att han varit Inspektor på G-H nation. Samt kyrkoherde i den församling jag tillhört under hela min Uppsala-tid. I grannskapet till min förra bostad ligger Stabby prästgård, där den stora familjen Söderblom bodde under kyrkoherdetiden i Helga Trefaldighets församling.

    Dock har denna stick-graffitti på Nathan stört mig en del. Passar inte på denna vördnadsfyllda man – lite opassande enl. min uppfattning. F ö tycker jag att stick-graffitti kan ha sina poänger, vara riktigt kul. Förstör ju inget. T o m jag har ägnat mig åt detta: en vit mus med röda ögon och skär svans fäste jag vid det övergångsställe för katter (med Pelle Svanslös i spetsen) som finns nära Carolina Redeviva. Även en mus på den brevlåda, där Elake Måns slängde ner de små kattungarna. Den sistnämnda försvann ganska snart (Pelle Svanslöspromenaderna för barn passerar där), medan den vid övergångsstället blev en hel sommar.

    Gilla

  2. Tack Eva!. Håller helt med dig om risken för att stickgraffiti uppfattas negativt. Jag minns reaktionen hos flygintresserade när det förekom på de utställda flygplanen på Flygvapenmuseum i Linköping. Eller ”på Malmen” som man ska säga när man vänder sig till ”församlingsmedlemmarna/de troende”.

    Se http://www.mynewsdesk.com/se/flygvapenmuseum/pressreleases/stickgraffiti-paa-flygvapenmuseum-583043 samt denna tråd http://forum.flyghistoria.org/viewtopic.php?f=1&t=2836&p=15125&hilit=stick&sid=fe468294ffdd2bc072b35731354720e7#p15125. Jag hade faktiskt glömt de fina inlägg som finns där. Ibland är jag alltför negativ till SFF Forum.

    I ”museikretsar” och på kultursidor får museet beröm för sådana ”nyskapande aktiviteter”. För mig räcker det med de pepparkaksflygplan barn (?) visade inför julen på museet..

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: