Skrivet av: Sudden | 2014/06/18

Minnen – wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen

Det har varit mycket på sistone, men nu kommer ett inlägg.

Jag har tillsammans med Eva besökt vår födelsestad Gävle; vi är födda där åren kring 1940. Vid Bönans lotsstation på Norrlandet återsåg jag nu strandvegetationen från 40-talets somrar på Gräsö, bara ca 7 mil bort. Var Öregrundsgrepens badvatten lika iskallt som Eva minns från simskolan på Norrlandet vid Gävlebukten? Jo, det var det nog.

Vid Gävlebuktens stränder och i trakten i övrigt finns  en ganska oskön stenbumlingssterräng.

140610_Bönan_Lars_solar2

Gräsö-stranden och inte minst badplatsen ”Klappberget” vid Klockarboda var däremot för mig mer av härliga rundade solvarma hällar med vattensamlingar med ljummet vatten, ”skrubbor”, som man kunde ha skoj med. Vattnet förnyades när sjön gick hög och små ”sabbikar” (kvidd?) simmade ibland ikring.

Strandgräset verkar ännu vara  sig likt men jag minns inte någon slemmig grön växtlighet på grunt vatten som väl vårt jordbruk och annan mänsklig verksamhet orsakar:

Skrubban_Gräsö_1945

Det fanns en tid s k ”badbåtar”. Denna hade sköljts upp på stranden och grabbarna Söderlund hade tagit hand om den. De ansågs livsfarliga genom frånvaron av skott vilket vid vattenfyllning gjorde att flytkraften blev usel och stabiliteten försvann :

Badbåt_Gräsö

Gunnar, Olle, Lars, Sven och Mats från vänster till höger vid Klappberget.

Nå, hällar var hala redan då. Man ser här nedan hur min mor är beredd att gripa in:

Sonja_Lars_Gräsö2_1943

När jag nu i juni 2014 reste mig upp, var skjortan blöt. Det fanns faktiskt en liten ”skrubba” på den stenbumling jag vilat på!

Jag hade tänkt komma in på att jag följt förslagen att få fart på SFF forum som nu fått ytterligare delforum, ”lådor”,  och på bloggen skriva om ”lådor jag mött” Men det får bli senare.

 

Sudden

P S. En författare från Sandviken (nära Gävle), Per Gunnar Evander. har i en berättelse  skrivit om en man som när han kom till  en plats alltid längtade till en plats han tidigare varit på. Evanders framställning gav platsnamnen en skönhet, hur triviala de än var i sig. (Nå, det ska till litet dialekt också!).

P P S. Ett annat minne från Gräsö var Mustangerna som kom flygande på låg höjd längs stranden. Här en bild jag lånat från Leif Hellströms Mustangbok:

Mustang_Öregrund_Lindesvärd_1948

Det enda jag såg på Gävles himmel var en Cessna en eller två gånger. Förutom (från Bönan sett) k-strimmot från trafikflyg kommande norrifrån över Bottenviken och sedan in över Uppland.

 

Annonser

Responses

  1. Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen. Annars var det rätt 🙂

    Gilla

  2. Tack käre K. Jag har nu ändrat titeln efter ditt påpekande (något som kommer att förbrylla senare läsare). Din variant verkar mycket vanligare, ja kanske ”den rätta”. Jag googlade faktiskt en del innan jag fastnade för min första titel, men ganska slarvigt.

    Jag trodde pöten Goethe varit framme men det var visst någon annan skrivkunnig tysk.

    Gilla

  3. Och jag som trott att det hette ”……kann er etwas erzählen ….”

    Gilla

  4. Den varianten jag föreslog – från Wikipedia, alldeles rätt! – har ju en fin rytm. Prova med att skandera den så märker du det direkt. Jag hängde upp mig på was, som jag tyckte borde vara etwas. Men där hade jag ju inte rätt. Efter bara tre års tyskastudier för 50-talet år sedan, är kunskaperna rätt usla.

    Gilla

  5. Minnen, minnen………… Kan vara av många slag. En doft, ett, synintryck, ett ljud, ett speciellt musikstycke eller en fuktig byxbak. I många fall minns man inte själva händelsen -enbart den sinnestämning den väckte. Positiv eller negativ.
    Den soliga stunden på stenbumlingarna i Bönan och speciellt ”mötet” med skrubban fick genast Sudden att tänka på somrar på Gräsö. Och då lite mer än bara känslor – fotografier är ju till stor hjälp. Verkar ha varit härliga sommar, Med sol och värme!
    Skrubba är ett helt nytt begrepp för mig, som kanske inte varit väldigt mycket vid den steniga kusten. Kommer säkert från norra Roslagen, där de har många speciella uttryck. Jag jobbade under flera år med en tjej med rötterna i Östhammar och då kunde jag rätt många lustiga ord. ”På enkom” och ”Ennes vägen” (ev. ändes eller ännes) används flitigt – troligen i stora delar av Uppland. Tursitbyrån har hakat på: ”Ändes ån” – en liten broschyr om sevärdheter längs med Fyrisån.
    Min moster bibliotekarien hade efter pensioneringen sommarviste i Alunda (Östhammars kommun) och då roade hon sig bl a med att intervjua den närboende urbefolkningen om ord och uttryck. blev väl något besvärade till en början, sedan smickrade. Skulle naturligtvis skrivit ned det hon berättade. Efterklok är ordet.

    Gilla

  6. Hej Eva!

    Jag fann att ”sabbik” är ett av SAOL behandlat ord. ”Skrubba”verkade dock inte känt i den betydelse jag avsåg.

    Att det var en ”skrubba” på det stenblock jag sträckte ut mig på och njöt av solen var litet långsökt. Mina tankar var förstås inte alls så Gräsö-orienterade men man ljuger ju gärna litet för att kunna skriva något. Inte så litet förresten.

    Ett ord jag förgäves sökt efter är benämningen på ”durken” i ekan, alltså de ”brädlappar” som låg över kölen och som man steg på. ”Plick-lappar” kallade vi dem. Man lyfte undan en av dem när man skulle ösa ekan.

    Långt senare i livet lärde jag mig att segelflygning inte alls var en så tyst eller skönt susande sport. I turbulent luft kunde det skramla nog så mycket i vissa flygplan, ungefär som i en båt i krabb sjö.

    På Gräsö handlade det dock mest om dyningar; en skön sak i sig. Men på Vättern däremot. Jag skäms fortfarande för att jag inte saktade farten denna gång 1965 där man min far inte verkar vara ”helt bekväm” som man säger numera.

    Själv var jag lätt uppspelt. Kul att för en gångs skull ha ett slags övertag mot sin far?

    Gilla

  7. Äntligen – nu vet jag!! Redan när jag såg ‘skrubba’ så gick tankarna direkt till ‘skädda’. Men avfärdade. Tankarna återkom, så nyss gick jag till handling: googlade. Och mycket riktigt: det finns en plattfisk, Skrubbskädda.Tror att jag hört enbart ‘skädda’ i Bohuslän. En lokal beteckning är Kalmarflundra, en rökt liten delikatess. Svår att få tag på, så vid senaste besöket på Öland blev jag utan.

    Gilla

  8. Jo, jag minns ”plattfiskar”, med majonäs på. Mycket gott. På Gotland tror jag;. Jag minns inga speciella kulinariska upplevelser från mina få västkust-vistelser. Familjen Henrikssons mat i Ljungskile var god och helt normal.

    I min närhet finns en plats som heter Skrubba. Där skedde för länge sedan ett massdop med en amerikansk profet. Minns att min far berättade att på hans jobb talades om att ”skrubba synd”.

    Mer om Skrubba: http://sv.wikipedia.org/wiki/Skrubba_skyddshem

    Amen.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: