Skrivet av: Sudden | 2014/07/03

Känslouttryck

Britter sägs vara ytterst behärskade i sina känslouttryck. På Facebook såg/hörde jag ett exempel, som även återfinns hos Aviation Safety Network. Efter ca 18 sekunder i videon hör vi flygdags-speakern vid Old Warden utropa ett behärskat ”Oh dear!” (”kära nån då” eller hur det kan översättas) när Shuttleworthsamlingens Sopwith Triplane vid en landning står på öronen. Sekunden innan har vi hört ett sus av besvikelse hos publiken.

Sopwith

Ovan ett klipp ur denna video (densamma som hos ASN). Kanske det kom en vindpust från sidan och jag har för mig att fältet är trångt Typen har skevroder på alla vingarna men man bör nog inte företa häftiga korrektioner nära marken. Så är väl sikten framåt-nedåt antagligen dålig; mycket vingar i vägen är det. Kanske motorn inte svarade  när föraren ville dra på eller betedde sig på något sätt.

Jag funderade länge på varför den översta vingens framkant efter kraschen såg så nedvinklad men insåg så att hela vingen stukats på detta sätt. Skadorna sa en del om hur vingen var byggd.

Erik Johansson och jag kom oberoende av varandra att tänka på ett annat utrop vid en annan olycka, den första Gripenkraschen 2 februari 1989:

Krasch_2_2_89

Bilden är klippt ur SVT:s Aktuellt-sändning. Filmen var då ”censurerad” och man fick inte se planets vingliga färd sekunderna innan det slog i banan. Någon har sagt att ljudet med svordomen lagts på i efterhand men jag tycker den lät nog så svenskt naturlig och äkta för en sådan händelse. Äkta både känslomässigt och rent ljudtekniskt.

Andra mer kompletta videoklipp finns här och här (utan ljud). Det andra förefaller vara den video som SVT visade en del ur.

Själv såg jag från Skinnarviksberget när Lars Rådeström kraschade för andra gången med Gripen 9 augusti 1993. Jag brast nog inte ut i något, utan var mest förvånad och förvirrad. Vad har hänt?, ett ”litet” blankt föremål lämnar plötsligt planet? Gör han en ”cobra-manöver”? I båda fallen var Rådeström och den ännu omogna styrdatorn inte riktigt samspelta, piloten var nog litet för ”snabb” i sina reaktioner.

Här är SFF:s notis om minnesmärket vid nedslagsplatsen på Långholmen, gjort av Thomas Qvarsebo, och betalat av någon med intressen på Långholmen. Saab, FMV och FV ville väl helst glömma fadäsen. Det har sagts mig att en nyutnämnd högre FMV-tjänsteman (vars företrädare hade sagt nej till att visa planet över Stockholm) inte kunde stå emot trycket från Regeringen och industrin att visa Gripen vid Vattenfestivalen.

Wikipedia och Wikimedia har mer om minnesmärket, bl a bilder av bättre teknisk kvalitet än mina, som togs 2002 med en kamera med 0,5 miljoner pixel och rätt dålig färgåtergivning. Man ser på SFF:s bild, som jag också tagit, att minnets stensockel varit utsatt för klotter. Här nedan är några av mina bilder från 2002. Wikipedias bilder (ständigt denne Holger Ellgaard!) är nyare.

 

Jag antar att det träd man ser i den andra bilden är det som fälldes häromåret. Man ser att nedslagsplatsen låg nära Västerbron. En kvinna fick bränn- och chockskador. Min flyg- och kattälskande vän Stig stod i närheten och har berättat att han tänkte att nu blir min katt utan husse.

 

Sudden, som åter lyckades finna något annat att skriva än det inlägg han tänkt skriva

Annonser

Responses

  1. Svenskar är kända för att ej uttrycka sina känslor särskilt dramatiskt, precis som englesmännen. Dock gör engelsmännen det på ett väldigt sofistikerat vis till skillnad mot svenskens mera råbarkade stil. Så undrar jag vad den engelske piloten egentlig sa; det var ju speakerns ‘Oh dear’ vi hörde, eller hur? Visst använde piloten samma kraftord vid Långholmskraschen som vid den i Llinköping? Jag har faktiskt missat Thomas Qvarsebos minnesmärke, trots att jag vandrat runt på Långholmen; slarvigt.
    Så undrar jag över en av länkarna: visar bilden verkligen en kamera + laddare??
    Årtal?

    Gilla

  2. Hej Eva. Jag vet inte vad Lars Rådeström sa i samband med krascherna. I Linköping eller över Södermalm. I första fallet hör väl vi någon fotograf eller någon från Saabs provflygningsansvariga svära till.

    Rådeström har säkert fått höra många frågor efteråt och sagt en del därvid..

    Jag antar den länk du skriver om visar baksidan av min Canon Power Shot 350 som jag fick av mina arbetskamrater när jag fyllde 60 och samtidigt slutade jobba vid årsskiftet 1998/99. Någon laddare syns ej, en sådan fick man skaffa själv för AA-batteriena. Det är LCD-sökaren som är utvinklad. Många knappar, ingen multifunktionsknapp och ej heller en massa skärmmenyer. Hittar tyvärr ej bruksanvisningen Detta var på den tid då bruksanvisningar ännu kunde läsas (mindre än ca 40 små sidor eller så).

    Optisk sökare saknades, ett slag av sökare mina två senare Canon-kameror har och som jag oftast använder. Tung, mer än 400 g med de tre batterierna i, även om jag sett uppgifter om lägre vikt (fel på min mammas gamla köksvåg?). Minnet räckte visst för 12 bilder och jag kom mig aldrig för att köpa ett extraminne. Hade därför den gamla analogkameran med på längre resor o d.

    Jag fick även en ballongflygning som avskedspresent och den skedde i maj 1999. Då tog jag bilderna med digitalkameran, och de kan ses på https://larsan13.files.wordpress.com/2010/04/ballongflygning_19_maj_1999.jpg . ”Tekniskt primitiva” bilder som synes.

    P.S. När jag söker efter ev. uttalanden för media från Rådeström, finner jag två intressanta artiklar. Vi läser där att han aldrig uttalade sig för media, så får vi en beskrivning av ”projektutecklingssituationen” skriven av en f d Lansen-förare vid tidningen Fokus Och sist men inte minst, får vi veta vem som svor vid första kraschen och varför han gjorde det.

    http://www.fokus.se/2007/05/fortfarande-svar-att-flyga/
    http://www.corren.se/nyheter/linkoping/25-ar-efter-jas-kraschen-6721564.aspx

    Jag tycker rubriken 2007 ”Fortfarande svår att flyga” är missvisande. Den olycka som i slutet beskrivs är väldigt udda, men visar att de mest oväntade saker faktiskt kan hända…

    Gilla

  3. Hej Lars et al,

    The JAS project was not the first one in the world that was over budget and delayed. So often short cuts are then made to catch up on one or the other. I have a feeling that all he bad publicity the Boeing 787 has attracted is caused just for this reason. It is amazing that those who plan large projects never can get the numbers right. Well, within 200 and 400% but that is not good enough. Except for, of course, it is easier to get the final approval if the numbers are not too horrifying.

    I picked up this film which I found very interesting. The plans were obviously in place and ‘well done’ to those who put those together.

    There are plans and there are plans. And there are places where there is no plan. One of these places was the old Kai Tak in Hong Kong. As you know I spent a few years there and I was amazed how well that airport worked. I asked once what plans they had if an aircraft landed short, that is to say, on the roof tops of Kowloon, or if there was a power failure on take off when taking off towards Kowloon, which they did from time to time. We have no plan, I was told, because no one can predict the catastrophic consequences of such an event.

    If you have not landed at Kai Tak it is too late to do so now. But I did that several times. Landing at night was absolutely beautiful.

    Erik, who enjoyed his years in Hong Kong.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: