Skrivet av: Sudden | 2014/07/18

Tillvaron enligt de gamla grekerna och på Södermalm

Det kom många kommentarer till förra inlägget ”Billig fylla”. Sålunda har Eva Håkansson skickat mig sina ”stolpar” till ett föredrag för sina latinstuderande ”seniorkamrater” om ”Romarna och vinet”. Jag publicerar det här (har ca 3 timmar efter publiceringen rättat adressen) och inte bara bland de många kommentarerna till det förra inlägget.

Eva skriver i sin redogörelse för vinets historia i det gamla Rom (det var grekerna som började!) bl a ”Men under baccanalerna deltog många kvinnor”. Tydligen var de inte helt välkomna i början, men vad vore en backanal utan kvinnor?

Titian_Backanal

Målningen är av Tizian och hämtad härifrån. Möjligen är Rubens version, som ju kan ses som en kopiering, mer känd. Rubens är för mig mest fylligt formade kvinnor, för sådana ville beställarna på den tiden ha. Jag tycker bättre om Tizians färger, åtminstone i de avbildningar av målningarna jag sett på webben.

Apropå kopiering, så fanns den tiden fanns knappast någon lagstiftning om upphovsrätt. Se här och här (ett mer aktuellt fall). Många goda skäl och argument finns för och emot att ”utveckla” eller använda sig av andras verk. Var går gränsen mot snöd vinning och snyltande?

Här en sentida backanal-målning av Lovis Corinth. Nog så sann. Konstnären var uppvuxen i vodkabältet och levde i en tid då man börjat måla annorlunda, mer ”realistiskt”.

Backanter_Corinth

”Efter festen” så att säga.

Vid backanaler hyllades guden Dionysos (Bacchus hos romarna), även om jag tror liturgin var rätt fri. En annan gudom var Apollo. Grekerna insåg att världen inte var enkel att förstå sig på, och såg på den på två kompletterande sätt, den dionysiska och den apolloniska synen.  Apollo är solguden, ljus, musik, och poesi, medan Dionysus är vinets, extasens och berusningens gud som Wikipedia skriver. Även senare stora tänkare har funderat i dessa banor, så jag avstår från egna funderingar. Inte många anser att berusning ger en sannare uppfattning om verkligheten, men att den ändå ibland ”känns bättre” eller är nödvändig för att stå ut eller för att förstärka eller dämpa sinnesintryck.

Och vad är det ena och vad är det andra. Vad är frihet till exempel? En person beskrev sitt första tandemhopp med fallskärm, d v s han var förbunden med hopparen och kunde inte göra ett skvatt åt framfarten. Men ändå blev omdömet: ”Jag har aldrig känt mig så fri!

Jag hörde skulptören Roland Haeberlein använda de grekiska begreppen när han en mulen dag i maj 1998 för ”kulturintresserade” på min arbetsplats Teracom visade de skulpturer han utformat för Fatbursparken på Södermalm i Stockholm. Parkens nordliga del gavs en dionysisk prägel, med lummiga träd, medan den sydliga delen är apolloniskt stram:

Fatbursparken_flygfoto2

För tillfället är den dionysiska delen blockerad av anläggningar för byggandet av Citybanan, en ny tågtunnel under innerstaden. Det såg rörigt ut när jag senast passerade men så är väl den dionysiska tillvaron.

Jag arbetade i några år öster om parken, vid Medborgarplatsen och  i Söderhalls-huset (min utsikt och mitt arbetsrum), och när jag förra året återsåg parken hade den mognat. Parken fyllde sin funktion, många vistades där eller passerade. Där parken ligger var en gång en sjö, senare kom Södra station med sin bangård att anläggas där innan man byggde bostäder och arbetsplatser. Södra station blev en underjordisk pendeltågstation

Här nedan ser vi Haeberlein berätta om en av de små skulpturer som är arrangerade längs en av de diagonala vägarna. I bakgrunden syns Södertorn och Medborgarplatsen. Vår arbetsplats (Teracom) låg till höger om trappan upp yill Medborgarplatsen.

Fatbursparken_Roland_Haeberlein_m_fl_5_maj_1998_6

Det centrala verket av Haeberlein är dock ”Afrodites brunn”. Under flera år passerade jag den dagligen utan att få klart för mig vad det föreställde; man vill ju gärna veta det. Men Haeberlein  beskrev för oss verket med omskrivande ord, och mig veterligt har ingen moralpolis protesterat mot konstverket. Eller har jag kanske missuppfattat något, kanske har mitt minne och min fantasi spelat spratt.

Bilderna på denna sajt ger en uppfattning om Afrodites brunn och hela parken.  Här ser vi Haeberlein berätta om ett annat av sina verk.

Söder om parken ligger en stor halvcirkelformad byggnad, ”Bofills båge” efter dess spanske (nå, katalanske) arkitekt. Fatbursparken och huset ses på denna bild tagen genom ett kabinfönster på Lufthansas  Junkers Ju-52 D-AQUI (D-CDLH) en vacker majdag, 10 maj 1993. Man ser östra Södermalm med Strömmen, Stadsgårdskajen (med sommarförtöjd isbrytare), Slussen, Medborgarplatsen (utan Södertorn!) m m

930510_D-AQUI_Södermalm

En annan bild tagen ganska rakt söderut vid samma tillfälle, där man bl a just ser Bofills båge, f d Skatteskrapan, Globen och utfarten mot de södra förorterna och Nynäshamn.

930510_D-AQUI_Bofill_Globen_2

Ska man gissa att det är salig Freddy Stenbom som rattade fotoplanet SE-EZF, en Piper PA-32 Cherokee Six.

 

Sudden

Annonser

Responses

  1. Kan inte vikingarnas div. härjningar delvis klassas in som en nordlig variant av bacchanaler? Skildras tydligt i Ulf Peder Olrogs ”Schottis på Valhall” – mera känd som ”Opp å hoppa Tor”. Inspirarad av gasquerna på Södermanland-Nerikes nation i Uppsala, som han tillhörde under studietiden. Och som han sedan blev hederledamot i. (Kan bacchanal stavas hur som helst?)
    Visst har jag besökt Fatbursparken – mycket vacker. T o m vid en guidad visning. Det måste varit för länge sedan, för jag minns inga detaljer. Alltså dags för ett nytt besök! Minns gör jag dock Rolands Haeberleins ”Skitstöveln” nedanför Mosebacketerrassen. Härlig! Titeln ”Årets skitstövel” lär varje år utdelas till någon som misskötts sig inom kultursfären. Av någon förening på Söder.
    Miin gamla arbetsplats, Rudbecklaboratoriet i Uppsala, fick en fin ”Clown” av Robert Haeberlein vid det festliga invigningspartajet. Från White arkitekter, som riktat byggnaden. Pryder nu den annars trista cafeterian.

    Gilla

  2. Hej Eva!

    Jag har insett att du kan mer om Stockholm än jag, trots att Uppsala sedan några decennier är din stad. Ditt intresse för SVT:s ABC-nytt har jag noterat. Alltid har redaktionen hittat något om det som sker i den staden. Själv tror jag dock att Södertälje är viktigare.

    ”Skitstöveln” har jag läst om och säkerligen sett och tyckt ”jaha”.

    Mosebacke-terrassen var för ca 20 år sedan (thanks to Bosse Stenhammar och Git Magnusson, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Mosebacke_Etablissement) en trevlig mötesplats (=raggning) för oss i den övre medelåldern som inte var så tillgjorda av oss. Jag minns bl a en kvinna som presenterade sig som ”adjunkt”. Samt en textillärarinna från Botkyrka som svängde runt i dansen som en älva.

    Jag trodde då inte att adjunkter längre fanns. Men nu försöker Jan Björklund återinföra den gamla katederskolan..

    Samt några andra, inte minst E. Men det får bli en annan gång

    Gilla

  3. Vem är E? Inte jag väl?

    Gilla

  4. E:s namn är så ovanligt att om jag nämnt det skulle det ha avslöjat vem hon var/är. Vi får väl snacka om saken när vi ses.

    En annan kvinna tyckte att hon hade Luther sittande på axeln. Och så tycker vi väl nästan alla. Stackars Luther som får skulden för allt!

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: